I detta betänkande behandlas Kyrkostyrelsens skrivelse Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen (KsSkr 2003:7) samt fyra motioner med förslag i anslutning till styrelsens framlagda ändringsförslag. Kyrkostyrelsens förslag bifalls i huvudsak. Av motionerna föreslås bifall av två och avslag av två.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 punkten 1 som vilande anta ändringar i 54 kap. kyrkoordningen enligt bilaga 1.

2. med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 punkterna 2 och 3 anta ändringar i kyrkoordningen enligt bilaga 2.

3. bifalla Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 punkten 4.

4. bifalla motion 2003:28.

5. bifalla motion 2003:92.

6. avslå motion 2003:88.

7. avslå motion 2003:93.

Redogörelse för ärendet

Skrivelsen

Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen

1. Kyrkomötet beslutar att som vilande anta Kyrkostyrelsens förslag till ändringar och tillägg i 54 kap. kyrkoordningen.

2. Kyrkomötet beslutar att 38 och 56 kap. i kyrkoordningen skall upphöra att gälla och ersättas av två nya kap., 38 kap och 56 kap.

3. Kyrkomötet beslutar att anta Kyrkostyrelsens förslag till ändringar och tillägg i 3, 4, 7, 9, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 37, 42, 46, 48, 50, 57 och 58 kap. kyrkoordning

4. Kyrkomötet beslutar att anta Kyrkostyrelsens förslag till ändringar i Instruktion (SvKB 1999:4) för Kyrkostyrelsen.

Motionerna

Motion 2003:28 av Kerstin Bergman om Ansvarsnämnden för biskopar som slutlig instans

Kyrkomötet beslutar att avvisa förslaget om ändring i 30 kap. 8 §: rätt att överklaga beslut av Ansvarsnämnden för biskopar.

Motion 2003:88 av Gudmund Danielson om Alternativ påföljd till obehörigförklaring

1. Kyrkomötet beslutar att 31 kap. 12 § i kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

2. Kyrkomötet beslutar att 32 kap. 12 § i kyrkoordningen skall ha följande lydelse:

Motion 2003:92 av Torgny Larsson om Röstkort

Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens förslag att det inte längre skall vara obligatoriskt att skicka röstkort till alla röstberättigade.

Motion 2003:93 av Bo Hansson och Britta Olinder om Behörighet för präst eller diakon att inväljas i domkapitel

Kyrkomötet beslutar att i kyrkoordningen införa en bestämmelse av följande lydelse:

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över Kyrkostyrelsens skrivelse (KsSkr 2003:7). Yttrandet, Ln 2003:2y , bifogas som bilaga 3.

Andra utskott

Ekonomi- och egendoms-, Tillsyns- och uppdrags- samt Organisationsutskotten har beretts tillfälle att yttra sig. Yttrandena bifogas som bilaga 4, 5 och 6.

För behandling av sakfrågorna hänvisas till respektive utskotts yttrande.

Utskottet

Bakgrund

2002 års kyrkomöte beslutade om ett antal justeringar i kyrkoordningen, vilka byggde på förslag i Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:10 Ändringar i kyrkoordningen. De ändringar som föreslogs avsåg i huvudsak att rätta till vissa felaktigheter, oklarheter och liknande. Det var fråga om brister som fanns anledning att åtgärda så snart som möjligt. I skrivelsen redovisade Kyrkostyrelsen även vissa behov av sakliga ändringar i kyrkoordningen. Det gällde frågor som Kyrkomötet uppdragit åt Kyrkostyrelsen att bearbeta ytterligare, ändringsbehov som visat sig vid genomförandet och utvärderingen av 2001 års kyrkoval och sådant som framkommit vid den inventering av ändringsbehov som föregick skrivelsen.

Genom att bifalla förslagen i Kyrkorättsutskottets betänkande 2002:1 antog Kyrkomötet de av Kyrkostyrelsen föreslagna justeringarna med enbart några marginella förändringar. Kyrkomötets beslut om ändringar med anledning av den nämnda skrivelsen finns samlade i Svenska kyrkans bestämmelser (SvKB) 2002:9. Huvuddelen av dessa ändringar trädde i kraft den 1 januari 2003. Vidare antog Kyrkomötet i enlighet med Kyrkostyrelsens förslag som vilande vissa ändringar i kyrkoordningens kapitel 54 om undantag från offentlighet för handlingar. För att ändra bestämmelserna i detta kapitel krävs beslut av Kyrkomötet vid två på varandra följande år. Ett andra beslut avses bli fattat vid 2003 års kyrkomöte.

Kyrkostyrelsen aviserade i skrivelsen (KsSkr 2002:8) Utvärdering av kyrkovalet 2001 att den ämnade återkomma till 2003 års kyrkomöte med förslag till vissa ändringar i kyrkoordningens bestämmelser om direkta val. I första hand skulle det gälla bestämmelser i 38 kap. men även vissa andra bestämmelser som har direkt samband med valet. Det skulle inte vara fråga om ändringar av grundläggande slag utan endast justeringar inom ramen för redan gällande valsystem. Härutöver tog Kyrkostyrelsen i skrivelsen upp behovet av en fortsatt och fördjupad analys av hur regelverket för Svenska kyrkans val bör vara utformat. Dessa frågor behandlas inte närmare i denna skrivelse utan kommer att beredas i annan ordning.

Kyrkomötet godtog genom att bifalla Organisationsutskottets betänkande 2002:1 vad Kyrkostyrelsen anfört om det fortsatta arbetet med valfrågorna och avslog ett antal motioner om ändringar i valsystemet. I sitt betänkande framhöll utskottet angelägenheten av fortsatta analyser och överväganden om utformningen av valsystem för Svenska kyrkan. Utskottet lade därvid stor vikt vid det som motionsvis hade anförts om behovet av en teologisk analys.

Den remitterade promemorian om översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen har på Kyrkostyrelsens uppdrag utarbetats inom kyrkokansliet. Kyrkorättsutskottet konstaterade i sitt tidigare nämnda betänkande att flera planerade ändringar i kyrkoordningen ännu ej var färdigberedda. Utskottet förutsatte att arbetet med dessa skulle präglas av att göra kyrkoordningen så enkel, tydlig och lättillgänglig som möjligt. Detta har varit Kyrkostyrelsens strävan. Samtidigt noteras att bl.a. Kyrkomötets uppdrag till Kyrkostyrelsen, som utgör en bakgrund till de förslag som nu läggs fram, avser ändringar på enstaka punkter. Detta medför enligt styrelsen att det inte funnits möjlighet att inom ramen för denna bearbetning på något mer genomgripande sätt göra förenklingar. Kyrkostyrelsen har emellertid även beslutat att det skall ske en översyn på längre sikt i avsikt att pröva möjligheterna att göra förenklingar i regelsystemet.

I nu aktuell skrivelse (KsSkr 2003:7) föreslås en översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen, vilka föreslås träda i kraft den 1 januari 2004 och den 1 januari 2005. Utskottet har noterat att Kyrkostyrelsen vid sammanträde den 15 september 2003 beslutat om redaktionella ändringar i skrivelsen.

Ändringar som kräver likalydande beslut vid två kyrkomöten med ikraftträdande 1 januari 2005

Vissa ändringar i Kyrkoordningen innebär undantag från offentlighetsprincipen. Ändringarna avser utlämnande av uppgifter och reglerna i personuppgiftslagen, utlämnande av uppgifter i tillsyns- och överprövningsverksamhet, diakoners tystnadsplikt samt utlämnande av uppgifter avsedda att användas vid facklig förhandling. För att bli gällande måste beslut fattas både vid kyrkomötet i oktober 2003 och vid Kyrkomötet i oktober 2004.

Ändringar med ikraftträdande 1 januari 2004

Domkapitlets delegationsrätt m.m.

Bakgrund

Skrivelsen

För att utvidga domkapitlets möjligheter att delegera beslutanderätt i ärenden föreslås vissa ändringar. Dessa är betingade av det faktum att delegationsmöjligheterna för domkapitlet i kyrkoordningen är mycket begränsade utifrån den roll domkapitlet har som domstol i ärenden avseende beslutsprövning, överklagande, befogenhetsprövning och obehörigförklaring. Att ha samma bestämmelser också för alla övriga ärenden i domkapitlet har visat sig innebära problem.

Förslag till en mindre restriktiv hållning framfördes redan vid remissbehandlingen av ursprungligt förslag till kyrkoordning och har sedan dess återkommit vid Kyrkomötet varje år.

Det kan konstateras att kyrkoordningen i övrigt saknar bestämmelser om delegation vilket innebär att rätten att delegera är fri. För att få till stånd en effektiv och snabb handläggning i tillsättningsärenden samt för att kunna ge möjlighet att fatta beslut av mer expeditionell art eller fatta beslut som inte innebär slutliga beslut eller prövning i sak, föreslås utvidgning av delegationsmöjligheterna enligt följande

_ ärenden om obehörigförklaring av en präst eller diakon får delegeras till ordföranden eller vice ordföranden dels vid egen ansökan, dels vid utträde ur Svenska kyrkan.

_ beslut som inte innefattar ett slutligt avgörande av ett ärende eller som inte innebär att ärendet prövas i sak får delegeras även till domarledamoten och hans eller hennes ersättare.

_ ärenden som avser yttranden och behörigförklaring vid anställning av präst eller diakon får delegeras till en grupp inom domkapitlet. Gruppen får fatta beslut om samtliga som ingår i den är ense.

_ andra ärenden än sådana som avser befogenhetsprövning, prästs eller diakons behörighet, beslutsprövning och överklagande får delegeras till ordföranden eller vice ordföranden.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Val av präst- och diakonledamöter vid val till domkapitlet

Bakgrund

Skrivelsen

Rösträtt vid val av präst- och diakonledamöter i domkapitlet har enligt 9 kap. 12 § kyrkoordningen den som innehar en anställning som präst eller diakon i stiftet eller i någon av dess församlingar och som är behörig att utöva uppdraget som präst eller diakon i Svenska kyrkan.

Några möjligheter för röstberättigade att delta i valet i annan form än att personligen avge sin röst vid det gemensamma mötet finns inte.

I kyrkolagen fanns tidigare en möjlighet att vid val av prästledamot i domkapitlet sända in valsedlarna till valförrättaren i slutna kuvert.

Som skäl för att i kyrkoordningen inte ha kvar möjligheten till brevröstning anfördes i kommentaren (CsSkr 1999:3 sid.2-376) att möjligheten "utnyttjats i mycket begränsad omfattning och gör sammanräkningen krånglig. "

Kyrkomötet har 2002 i samband med bestämmelserna om val till domkapitlet i Visby gett de präster och diakoner som är anställda i utlandskyrkan möjlighet att brevrösta.

Kyrkostyrelsen föreslår mot bakgrund av allmänna demokratiska principer att vid val av präst- och diakonledamöter i domkapitlet får röstberättigade som är förhindrade att närvara vid det gemensamma mötet för valet, rösta genom att sända valsedlarna med post eller bud. Om valet av ersättare sker genom acklamation skall insända valsedelskuvert förstöras utan att ha öppnats.

Motionen

I motionen 2003:93 av Bo Hansson och Britta Olinder föreslås att en präst eller diakon för att kunna väljas till ledamot eller ersättare i domkapitel skall vara beredd att i tjänsten samverka fullt ut med både kvinnliga och manliga präster. Motionärerna menar att en präst eller diakon, som är ledamot eller ersättare i domkapitel, själv skall uppfylla detta krav som han eller hon är satt att pröva hos andra dvs. vigningskandidater och sökande till kyrkoherdetjänster.

Domkapitlet skall, enligt bestämmelserna i 9 kap. 1 § 3p. kyrkoordningen bestå av bl. a ."en ledamot som är en i stiftet eller någon av dess församlingar anställd präst eller diakon". Något krav utöver detta uppställs inte.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Beträffande motionen finner utskottet att det med uppdraget att vara ledamot i domkapitlet med den specifika roll som detta har, följer ett ansvar att handla i enlighet med kyrkoordningens bestämmelser. Detta gäller samtliga ledamöter i domkapitlet såväl ämbetsbärare som lekmän. Ett uttryck för detta förhållande är den domkapitelsförsäkran som avläggs av samtliga ledamöter. Utskottet föreslår att motionen avslås.

Tidpunkten för utträde ur Svenska kyrkan

Bakgrund

Skrivelsen

Den som vill utträda ur Svenska kyrkan skall anmäla det, skriftligen eller vid personligt besök, hos kyrkoherden i den församling som han eller hon tillhör. (Den som inte är folkbokförd i landet skall göra sin utträdesanmälan hos Kyrkostyrelsen.) Enligt 29 kap. 8 § kyrkoordningen skall utträde anses ha skett när anmälan kom in till kyrkoherden.

Enligt 5 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är medlemskapet den 1 november året före inkomståret avgörande för om kyrkoavgift skall tas ut. Den som utträder ur Svenska kyrkan efter den 1 november har således att betala kyrkoavgift för återstoden av utträdesåret men även för det påföljande året. Den som utträder under tiden fr.o.m. den 1 januari t.o.m. den 1 november har att betala avgift hela utträdesåret.

Sammantagna innebär alltså bestämmelserna att den som önskar utträda ur Svenska kyrkan anses ha gjort så med omedelbar verkan. Därmed har också de "förmåner" som förekommer i form av t.ex. rätt till vigsel och begravningsgudstjänst utan kostnad bortfallit. Däremot kvarstår skyldigheten att betala kyrkoavgift ytterligare en tid.

Denna obalans mellan utträde och avgiftsskyldighet (tidigare skyldighet att betala full församlingsskatt) gällde även före tidpunkten för nya relationer mellan staten och Svenska kyrkan.

Enligt 3 § lagen (1998:1593) om trossamfund är ingen skyldig att tillhöra ett trossamfund. I förarbetena till denna bestämmelse anges att dess innebörd också är att det skall vara möjligt för den som tillhör ett trossamfund att utträda ur detta. Bestämmelsen skall dock, enligt förarbetena, inte hindra att viss uppsägningstid tillämpas vid utträde eller att utträde endast kan ske vid en bestämd tidpunkt varje år (prop. 1997/98:116 s. 108).

Bestämmelsen om att utträde skall anses ha skett omgående, när anmälan om utträde inkom, är rimlig. Det är däremot inte rimligt med den obalans i förhållande till avgiftsskyldigheten som denna ordning innebär.

En väg att lösa problemet med obalansen är att avgiftsskyldigheten upphör vid utträdet. En annan möjlighet att tillgodose önskemålet att utträdes- och avgiftsskyldighetsbestämmelserna inte skall halta är att, såsom Överklagandenämnden föreslagit, ta in en bestämmelse i kyrkoordningen som anger att särskilda avgifter inte får tas ut av den som inte tillhör Svenska kyrkan men ändå betalar kyrkoavgift.

Ett tredje sätt att lösa problemet är att den utträdde i efterhand återfår den kyrkoavgift han/hon erlagt och som belöper på tiden efter utträdet. I avvaktan på ytterligare utredningar i frågan föreslås inga ändringar av nuvarande regler.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Alternativ påföljd till obehörigförklaring att utöva kyrkans vigningstjänst

Bakgrund

Skrivelsen

I Centralstyrelsens skrivelse 1999 med förslaget till kyrkoordning betonas bl.a. att

Där redovisas också att det vid remissbehandlingen påtalats som en brist att domkapitlet inte skulle ha möjlighet ingripa i annan, mildare form än genom beslut om "deslegitimation". Centralstyrelsen anförde att eftersom varning, suspension, löneavdrag och liknande är disciplinära åtgärder som regleras i arbetsrättslig ordning genom kollektivavtal och där beslutanderätten tillkommer arbetsgivaren är det inte möjligt att tillägga domkapitlet rätt att besluta om sådana åtgärder (CsSkr 1999:3 sid. 2-55).

I kyrkoordningen har alltså möjligheten till en "tidsbegränsad obehörighetsförklaring" medvetet inte tagits med. I förarbetena till kyrkoordningen uttalas i stället att det skulle kunna ses som en "varning" om man finner att någon av förutsättningarna är uppfylld, men ändå inte beslutar om en obehörigförklaring (CsSkr 1999:3 s. 2-213). Ett sådant synsätt har dock av Överklagandenämnden i beslut 1/01ansetts inte vara förenligt med de krav på rättssäkerhet som måste ställas i denna typ av ärenden.

En viktig faktor vid utformningen av kyrkoordningens bestämmelser har varit strävan att markera en tydlig åtskillnad mellan sanktioner relaterade till det arbetsrättsliga förhållandet arbetsgivare-arbetstagare och påföljder hänförliga till tillsynen över utövandet av vigningstjänsten.

Med förebild hämtad från och i viss utsträckning överensstämmande med vad som gäller inom hälso- och sjukvårdens område föreslås i stället att domkapitlet som alternativ till beslut om obehörigförklaring skall kunna föreskriva prövotid för fortsatt behörighet. Prövotiden skall vara tre år. Om vederbörande under prövotiden ånyo visar sig olämplig på sätt som anges i 31 kap. 12 § eller 32 kap. 12 § skall obehörigförklaring ske. Obehörigförklaring blir aktuell även om det som inträffar under prövotiden inte är likartat med den omständighet som föranlett föreskrift om prövotid.

Som framgår av benämningen är påföljden hänförlig enbart till frågan om behörighet. Den kan komma ifråga helt oberoende av om prästen eller diakonen har någon anställning eller inte. Att föreskrift om prövotid meddelas en präst eller diakon som är anställd påverkar inte vederbörandes möjligheter att fullgöra de uppgifter som följer av anställningen. Inte heller medför ett sådant beslut några åtaganden eller konsekvenser av annat slag för arbetsgivarens vidkommande.

Motionen

I motionen 2003:88 av Gudmund Danielsson tas frågan upp om hur prövotiden skall uppfattas. Motionären menar att det inte är något som skall prövas under treårsperioden och att prövotiden fortsätter hela perioden även om den som tilldelats prövotiden tagit domkapitlets anmärkning till sig och ändrat sig.

Motionären föreslår i stället att den alternativa påföljden till obehörighetsförklaring skall vara skriftlig erinran. En sammanblandning med uttrycket varning skulle därmed undvikas.

Överväganden

Tillsyns- och uppdragsutskottet har i sitt yttrande uttalat att skriftlig erinran och prövotid kan fungera som kompletterande instrument för domkapitlets tillsyn. Utskottet finner att dessa, tillsammans med obehörighet att utöva vigningstjänsten, kan vara de påföljder som gäller för präster och diakoner. I ovannämnt yttrande sägs att förslaget inte innebär att en viss åtgärd är att se som "normalpåföljd". Vad som är en adekvat åtgärd måste bedömas i varje situation för sig. Det är alltså inte fråga om att konstruera en "trappstege" där man först hamnar på skriftlig erinran för att sedan gå vidare till prövotid och - om ingen ändring sker - nå fram till obehörigförklaring. Utskottet finner dock att paragrafen bör formuleras på ett något annorlunda sätt än vad Tillsyns- och uppdragsutskottet föreslår.

I motionen föreslås att skriftlig erinran skall kunna ges i stället för prövotid. Utskottet, som anslutit sig till Tillsyns- och uppdragsutskottets förslag föreslår därför att motionen avslås.

Behörighetsprövning och yttrande vid kortare vikariatsanställningar som präst

Bakgrund

Skrivelsen

I Kyrkostyrelsens skrivelse till Kyrkomötet 2000:9 Det fortsatta arbetet med kyrkoordningen, bilagan Sammanställning av justeringsbehov i kyrkoordningen, anfördes beträffande "bestämmelser som synes vara mer eller mindre felaktiga genom rena misstag" (KsSkr 2000:9 sid. 7 f.) bl.a. följande:

I Kyrkostyrelsens kommentar (KsSkr 2000:9 sid. 8) anfördes att "det bör vara möjligt att hantera korttidsvikariat på samma sätt för alla slags prästerliga befattningar".

Frågan har därefter vidgats till att omfatta även vikariat på anställning som diakon.

Beträffande såväl behörighetsprövning som yttrande av domkapitlet vid anställning på en befattning som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt samt om yttrande på en befattning som diakon föreslås att detta inte gäller vid vikariatsanställningar på längst sex månader. För domprost- och kyrkoherdebefattningar skall behörighetsprövning och yttrande även i fortsättningen gälla vikariat som är längre än tre månader.

Överväganden

Genom den ändring som föreslås i 34 kap. 9 § kyrkoordningen rörande vikariat på kyrkoherdetjänster framgår tydligare att domkapitlet skall göra behörighetsprövning vid förlängning av vikariat utöver tre månader.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Remissförfarandet vid mindre indelningsändring

Bakgrund

Skrivelsen

I kyrkoordningen 37 kap. finns bestämmelser om församlingsindelning i vad avser såväl större som mindre förändringar alltifrån sammanläggning och delning av församlingar till smärre förändringar på grund av oregelbundenheter i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena. Stiftsstyrelsen beslutar om sådana förändringar utom när flera stift berörs. Då fattas beslutet av Kyrkostyrelsen.

Ovannämnda beslut skall enligt kyrkoordningens bestämmelser föregås av ett remissförfarande för samråd och yttrande som omfattar såväl berörda församlingar, samfälligheter, domkapitel, lantmäterimyndigheter och kommunen. Detta kan vara en god ordning när det gäller större förändringar. Vid mindre justeringar kan det ifrågasättas om hela detta omfattande remissförfarandet behövs och om det inte i hög grad försvårar stiftsstyrelsernas arbete.

Därför föreslår Kyrkostyrelsen att detta remissförfarande inte skall gälla vid mindre indelningsändringar

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Direkta val

Allmänt om översynen av valbestämmelserna

Bakgrund

Skrivelsen

Valfrågorna hörde till de mest omdiskuterade vid kyrkoordningens tillkomst. I första hand diskuterades i vilken utsträckning det skulle vara fråga om direkta val utöver val till församlingens beslutande organ.

Kyrkoordningens bestämmelser om direkta val motsvarar i stor utsträckning det som enligt vallagen (1997:157) gäller vid de allmänna valen till riksdag, kommuner och landsting. Kyrkoordningen innehåller dock betydligt färre bestämmelser än vallagen. Istället för att ta med alla bestämmelser i kyrkoordningen har Kyrkostyrelsen givits befogenhet att på ett stort antal områden besluta om närmare bestämmelser. Större delen av de bestämmelser som Kyrkostyrelsen har beslutat finns i Kyrkostyrelsens beslut (SvKB 2000:1) med närmare bestämmelser om direkta val.

Redan under förberedelsearbetet inför genomförandet av det första valet enligt bestämmelserna i kyrkoordningens kapitel 38 visade det sig att vissa justeringar behövde göras. Såväl år 2000 som år 2001 beslutade Kyrkomötet därför på Kyrkostyrelsens förlag om vissa ändringar i valbestämmelserna (SvKB 2000:3 och 2001:9). Behovet av justeringar hängde till en del samman med att förändringarna av valbestämmelserna, som gjorts under stark tidspress i olika skeden av arbetet med kyrkoordningen, inte alltid blivit fullt konsekventa.

Utöver att Kyrkomötet måste besluta om vissa ändringar i valbestämmelser blev det också nödvändigt att Kyrkostyrelsen fattade beslut om bestämmelser som egentligen borde ha funnits i kyrkoordningen. Det gäller Kyrkostyrelsens beslut (SvKB 2001:2) om hur ersättare utses till samfällda kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige. I dessa bestämmelser regleras hur ersättare fördelas mellan valkretsarna vid val av samfällda kyrkofullmäktige och stiftsfullmäktige. Bestämmelser av detta slag bör med hänsyn till vad som i övrigt är reglerat i kyrkoordningens kapitel 38 ingå i detta. För att ersättare skulle kunna utses och för att i tid kunna konstruera det datasystem, som fanns som stöd för valets genomförande, var det nödvändigt att Kyrkostyrelsen beslutade om de nämnda bestämmelserna.

I Kyrkostyrelsens skrivelse (KsSkr 2002:8) Utvärdering av kyrkovalet 2001 redovisas resultatet av den utvärdering som gjordes av 2001 års kyrkoval. I skrivelsen konstaterade Kyrkostyrelsen sammanfattningsvis att valet kunnat genomföras i enlighet med kyrkoordningens bestämmelser och intentioner och med ett valdeltagande som var väsentligt högre än senare tiders kyrkoval. Utvärderingen visade att ansvariga såväl i valnämnder som i stift och i kyrkokansliet var nöjda med hur valet kunnat genomföras. Samtidigt framkom i utvärderingen ett stort antal förslag till förbättringar rörande många olika detaljer i valadministrationen. Beträffande det lokala genomförandet av valen riktades mer återkommande kritik främst mot regelverket kring förhandsröstning och brevröstning. Även frågor kring valdistriktsindelningen och ansvarsfördelningen mellan stift och valnämnder berördes återkommande i utvärderingen. Även när det gällde stiftens ansvarsområde nämndes hanteringen av förhandsröster som ett område där problem uppstått återkommande. Vidare efterlystes ett enklare och tidigarelagt anmälningsförfarande för grupper och kandidater, enklare hantering av valsedelsbeställning och betalning för valsedlar. I utvärderingen framkom också att gällande regelverk behöver ses över vad avser valdistriktsindelningen samt konsekvenser av indelningsändringar och pastoratsregleringar.

I Kyrkostyrelsens skrivelse om utvärderingen av kyrkovalet noterades behov av översyn på tre områden. Det första gällde ändringar i kyrkoordningens kapitel 38 om direkta val. Utöver vissa smärre ändringar av redaktionell karaktär fanns följande punkter.

· Eventuell sammanslagning av flera församlingar till ett valdistrikt.

· Konsekvenser av indelningsändringar och pastoratsregleringar.

· Ansvarsfördelning för beslut om vallokaler, öppettider, röstmottagare och valförrättare.

· Vissa bestämmelser om förhandsröstning.

· Vissa bestämmelser om överklagande.

Det andra området som lyftes fram i skrivelsen var behov av ändringar av kyrkoordningsbestämmelser i övrigt relaterade till kyrkovalet: Dessa gällde följande punkter.

· Beslut om antalet ledamöter i samfällda kyrkofullmäktige.

· Val av verkställande organ efter omval.

· Röstlängden som referenspunkt m.m.

För det tredje pekades på behov av översyn av administrativa lösningar i övrigt: Det gällde följande punkter.

· Indelningen i valdistrikt.

· Anmälningsförfarandet av grupper och kandidater.

· Beställning och betalning av valsedlar.

· Ansvarsfördelningen vid registrering av vissa uppgifter.

· Utformningen av nomineringsgruppsbeteckningar på valsedel.

· Möjligheten att rösta från utlandet.

· Ansvaret för distribution av valsedlar.

Vad gäller bestämmelsernas närmare utformning medförde de omfattande förändringar som gjordes från utredningsarbetet och fram till Kyrkomötets beslut om kyrkoordningen vissa brister. Det saknades, som tidigare noterats, fullständiga bestämmelser om hur ersättare skall utses vid vissa val. Ett annat exempel är att det inte finns någon bestämmelse om s.k. dubbelvalsavveckling i det avsnitt av nuvarande kapitel 38 som behandlar hur ledamöter utses i de lokala valen. En sådan bestämmelse finns endast i 38 kap. 70 § som gäller valen till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet. Trots att 70 § egentligen inte gäller de lokala valen var det nödvändigt att tillämpa det som sägs där även vid de lokala valen.

Härtill kommer att utvärderingen av 2001 års kyrkoval visat att det på några punkter finns önskemål om vissa sakliga ändringar. Det gäller t.ex. en förenklad hantering av beslut om röstningslokaler, valförrättare och röstmottagare. Även på andra punkter finns anledning att göra vissa sakliga ändringar.

Sammantaget blir det fråga om så pass omfattande förändringar att det finns anledning att formellt ersätta nuvarande kapitel 38 med ett nytt. Då kan också de a- och b-paragrafer som förts in, därför att bestämmelserna ändrats i flera omgångar, ersättas av en ren nummerserie. De bestämmelser som Kyrkostyrelsen beslutar måste naturligtvis utgå från kyrkoordningen. Det bör vara bestämmelser av tillämpningskaraktär som kompletterar kyrkoordningen. Det kan göras olika bedömningar av vad som är av den betydelsen att bestämmelserna hör hemma i kyrkoordningen. I den översyn som nu föreslås görs det inte någon principiell förskjutning mellan vilka slags bestämmelser som finns i kyrkoordningen och vilka som beslutas av Kyrkostyrelsen. Vissa bestämmelser som nu finns i kyrkoordningen kan utan att det blir fråga om någon principiellt sett ny ansvarsfördelning med fördel föras över till de bestämmelser som beslutas av Kyrkostyrelsen.

Beslut om antalet ledamöter i beslutande organ m.m.

Bakgrund

Skrivelsen

När kyrkostämma får finnas

Enligt kyrkoordningens bestämmelser skall ett beslut om att övergå från att ha kyrkostämma som beslutande organ till att ha kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd ha fattats senast den 1 februari valåret. Däremot saknas en avstämningstidpunkt för när en församling måste ha högst 500 röstberättigade för att kunna ha kyrkostämma som beslutande. Tidpunkten för avstämning av antalet röstberättigade måste ligga i sådan tid före den 1 februari att ärendet hinner beredas och det beslutande organet kallas till sammanträde. En lämplig tidpunkt synes vara två månader innan beslutet senast skall fattas, alltså den 1 december året före valåret. Det blir då antalet som vid den tidpunkten tillhör församlingen och är röstberättigade som avgör om församlingen kan ha kyrkostämma som beslutande organ. Ändringar föreslås i enlighet med detta förslag i 3 kap. 1 och 3 §§.

Beslut om antal ledamöter i kyrkofullmäktige

Det finns ingen bestämmelse om vad som sker om en församling som inte längre kan ha kyrkostämma som beslutande organ inte fattar något beslut enligt 3 kap. 9 § om antalet ledamöter i kyrkofullmäktige. Därför föreslås att en ändring görs i 3 kap. 9 § så att det där anges att stiftsstyrelsen får besluta om antalet ledamöter i kyrkofullmäktige om ett sådant beslut inte har fattats av behörigt organ i församlingen senast den 1 februari valåret.

Avstämningstidpunkt för minsta antal ledamöter

För beslutande organ gäller att ett beslut om att ändra antalet ledamöter skall ha fattats senast den 1 februari valåret. Samma tidpunkt gäller också enligt 3 kap. 9 § beträffande kyrkostämmans eller det direktvalda kyrkorådets beslut om antalet ledamöter och ersättare i det fall kyrkofullmäktige skall utses första gången. Det minsta antalet ledamöter som skall finnas i de beslutande organen är beroende på antalet röstberättigade i församlingen respektive samfälligheten. Det kan inte bedömas som rimligt, och torde inte heller varit avsikten, att den fyra år gamla röstlängden skall läggas till grund när det inför ett nytt val skall avgöras hur många ledamöter som minst måste finnas i kyrkofullmäktige, ett direktvalt kyrkoråd eller samfällda kyrkofullmäktige. Röstlängden bör därför inte ligga till grund för att bestämma minsta antalet ledamöter utan istället bör det vara antalet röstberättigade.

Det kan vara lämpligt att avstämningstidpunkten ligger före det tillfälle när i regel höstens budgetsammanträde äger rum. Det minskar riskerna för att det skall behöva hållas ett extra sammanträde enbart för att fatta beslut om antalet ledamöter i kyrkofullmäktige eller samfällda kyrkofullmäktige. Därför föreslås att avstämningen skall göras den 1 oktober.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Valkretsar och valdistrikt

Bakgrund

Skrivelsen

Särskild valkretsindelning

Valkretsen är ett geografiskt område vars röstberättigade väljer ledamöter i ett beslutande organ. Mot bakgrund av den kyrkliga organisationens uppbyggnad och församlingens roll som den grundläggande enheten är huvudregeln att varje församling i en pastoratssamfällighet utgör egen valkrets. Före år 2000 gällde att varje valkrets tilldelades "garantimandat" innan övriga mandat fördelads proportionellt. Denna ordning medförde att mandatfördelningen mellan nomineringsgrupperna i vissa fall avvek betydligt från den proportionella andelen röster nomineringsgruppen erhållit i valet. För att få en bättre proportionell fördelning av mandaten och ett mer rättvisande resultat infördes bestämmelserna i nuvarande 38 kap. 8 § om särskild valkretsindelning. Visar det sig att en eller flera församlingar beräknas få mindre än fem mandat skall samfällda kyrkofullmäktige fatta beslut om en särskild valkretsindelning. Beslutet om valkretsindelningen skall fattas senast den 1 februari valåret. Innan samfällda kyrkofullmäktige fattar sitt beslut skall församlingarna få möjlighet att yttra sig. För att gälla skall samfällda kyrkofullmäktiges beslut fastställas av stiftsstyrelsen.

I några pastoratssamfälligheter fanns vid 2001 års val ett starkt motstånd mot att fatta beslut om särskild valkretsindelning trots att det stod klart att detta måste göras. Det förekom också att det fattades beslut om särskild valkretsindelning som inte stod i överensstämmelse med kyrkoordningens bestämmelser och därför inte kunde fastställas av stiftsstyrelsen. Som bestämmelserna är utformade är det inte möjligt för stiftstyrelsen att göra annat än att fastställa eller inte fastställa samfällda kyrkofullmäktiges beslut. Stiftsstyrelsen kan fatta ett eget beslut om en särskild valkretsindelning som avviker från det som har fattats av samfällda kyrkofullmäktige. Om inget beslut fattas av samfällda kyrkofullmäktige finns ingen möjlighet för stiftsstyrelsen att fatta ett beslut om vad som skall gälla. Om det inte finns något beslut om särskild valkretsindelning som kan fastställas av stiftsstyrelsen så torde enligt huvudregeln varje församling komma att utgöra en valkrets. Detta kan komma att medföra ett annat valresultat än som skulle blivit fallet om bestämmelserna om särskild valkretsindelning hade tillämpats. Tillämpning av huvudregeln kan också, eftersom den inte finns några bestämmelser om garantimandat för varje valkrets/församling, resultera i att en liten församling inte får något mandat i samfällda kyrkofullmäktige. Det skulle i praktiken lämna dem som tillhör den församlingen utan rösträtt till samfällda kyrkofullmäktige. Därför föreslås att stiftsstyrelsen när det är nödvändigt kan ingripa och ta över beslutanderätten. Detta bör gälla om samfällda kyrkofullmäktige inte vid den senaste tidpunkten för att besluta om särskild valkretsindelning har fattat ett beslut som stiftsstyrelsen kan fastställa. Härmed avses att stiftsstyrelsen kan fatta beslut om särskild valkretsindelning i två olika situationer. Det gäller dels om samfällda kyrkofullmäktige inte senast den 1 februari valåret har fattat något beslut om särskild valkretsindelning, dels om det beslut som samfällda kyrkofullmäktige vid den tidpunkten har fattat inte överensstämmer med kyrkoordningens bestämmelser och därmed inte kan fastställas av stiftsstyrelsen. Stiftsstyrelsen skall däremot inte kunna ta över beslutanderätten om den enbart anser att samfällda kyrkofullmäktiges beslut är mindre lämpligt och att det kan göras en bättre valkretsindelning.

Församlingen som valdistrikt

Valdistrikt är ett geografiskt avgränsat område för att anvisa ett lämpligt antal röstande till en vallokal. Enligt huvudregeln i nuvarande 38 kap. 17 § bildar varje församling ett valdistrikt. Stiftsstyrelsen får besluta om indelning av en församling i flera valdistrikt.

Till skillnad mot i vallagen (1997:157) finns inga bestämmelser om valdistriktets storlek i kyrkoordningen. Regeringen anser att en nedre gräns på minst 300 röstberättigade krävs i ett valdistrikt med hänsyn till skyddet av valhemligheten bör gälla. Det är alltså värnet om valhemligheten som utgör grunden för att det i vallagen anges ett minsta antal röstberättigade som ett valdistrikt bör omfatta.

Med ett valdeltagande på omkring 80 procent blir det beräknande minimiantalet röstande som bör finnas i ett valdistrikt vid de allmänna valen ca 240 personer. Skulle detta översättas till kyrkovalen och röstdeltagandet beräknas till omkring 15 procent skulle det medföra att valdistrikten borde ha minst 1 600 röstberättigade. Det innebär att ca hälften av alla församlingar är mindre än den rekommenderade minimigränsen för valdistrikt vid de allmänna valen. Vid 2001 års kyrkoval fanns vid valet till Kyrkomötet 12 valdistrikt med 10 röstande eller därunder. I ett extremfall var det endast två röstande i ett valdistrikt. I sådana fall torde inte valskärmar utgöra något egentligt skydd för valhemligheten. Det primära syftet med att föra samman flera församlingar till en gemensam valkrets skulle vara att skydda valhemligheten i de minsta församlingarna med få röstande. Detta kan dock ske på annat sätt. Vid 2001 års kyrkoval förekom i några fall att rösterna från flera valdistrikt inom samma valkrets redovisades gemensamt, trots att detta egentligen inte överensstämde med den ordning som skulle gälla. Flera valdistrikt kan enligt nuvarande 38 kap. 45 § ha en gemensam vallokal. I sådant fall bör inget hindra att röster från väljare i olika valdistrikt som tillhör samma valkrets räknas samman. Detta kräver ingen ändring i kyrkoordningen utan kan behandlas i Kyrkostyrelsens närmare bestämmelser om direkta val och i den information till bl.a. valnämnderna som kommer att behöva utarbetas inför kommande kyrkoval.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Ansökan om registrering av nomineringsgrupper och anmälan av kandidater

Bakgrund

Skrivelsen

Tidsgränser vid ordinarie val

I utredningsförslaget till kyrkoordning var sista tidpunkt för att ansöka om registrering av en gruppbeteckning och för att anmäla kandidater satt till den 15 juli valåret. Detta ändrades i Svenska kyrkans centralstyrelses kyrkoordningsskrivelse (CsSkr 1999:3) till den 15 juni valåret. När 1999 års kyrkomöte fattade sitt beslut om kyrkoordningen följde den på denna punkt Centralstyrelsens förslag. De olika tidpunkterna har inte motiverats närmare i kyrkoordningens förarbeten.

Vid de allmänna valen skall en ansökan om registrering av partibeteckning, såvitt det är fråga om ordinarie val, ha inkommit till den centrala valmyndigheten senast den sista februari, 5 kap. 5 § vallagen. Vid 2002 års val gällde att anmälan av kandidater skulle ha inkommit till länsstyrelsen senast 23 april valåret. En skillnad mellan kyrkovalet och de allmänna valen är att det inte vid de sistnämnda är obligatoriskt att registrera partibeteckning och anmäla kandidater. Detta krävs endast när ett parti vill skydda sin beteckning.

Vid 2001 års val visade det sig när arbetet med valförberedelserna hade inletts att det skulle bli mycket svårt att hinna hantera ansökningarna om gruppbeteckningar och kandidatanmälningarna om en stor del skulle komma i nära anslutning till sluttiden den 15 juni. Därför gjordes olika informationsinsatser som syftade till att ansökningar om registrering av gruppbeteckningar och anmälan av kandidater skulle komma tidigare. I dessa sammanhang talades om att 15 juni behövde läsas som 1 maj.

I efterhand visade det sig att ca 38 procent av 1 244 ansökningar om registrering av gruppbeteckningar hade inkommit före den 1 maj och att ytterligare 26 procent kom till stiften fram till 15 maj. Närmare två tredjedelar av ansökningarna hade alltså inkommit vid den tidpunkten. För att komplettera bilden av arbetet med ansökningar om registrering av gruppbeteckningar bör noteras att ca hälften av ansökningar hade sådana brister att de måste ändras eller kompletteras. Detta innebar naturligtvis merarbete för dem som svarande för handläggningen på stiftskanslierna.

Det totala antalet anmälda och i valsystemet registrerade kandidater - exklusive kandidater till Kyrkomötet - var vid 2001 års kyrkoval 78 386. Det finns inte säkra uppgifter om hur många kandidater som hade anmälts vid olika tidpunkter. I skrivelsen om utvärderingen av kyrkovalet redovisas uppgifter från tre stift om att 44,5 procent av de kandidatlistor dessa stift hade att hantera var inkomna före 16 maj (KsSkr 2002:8 sid. 63). Detta indikerar att knappt hälften av alla kandidater var anmälda fram till mitten av maj. Samma uppgifter pekar på att ytterligare 25 procent av samtliga kandidater anmäldes under andra hälften av maj.

Svårigheterna med tidpunkten 15 juni hängde främst samman med tryckningen av valsedlar. Kyrkostyrelsen skall enligt nuvarande 38 kap. 31 § svara för tryckning av valsedlar för de nomineringsgrupper som önskar detta. Sammantaget trycktes vid 2001 års kyrkoval ca 6 000 olika versioner av valsedlar. Kyrkostyrelsen ansvarade för tryckningen av ca 98 procent av dessa valsedlar. Grupp- och kandidatförteckningar skall också tryckas för samtliga valkretsar. Innan dessa och valsedlarna trycks måste ett korrektur på listan med anmälda kandidater granskas av nomineringsgrupperna. Det finns ingen bestämmelse i kyrkoordningen om när valsedlar skall vara tryckta men det ligger i sakens natur att en nomineringsgrupp behöver få tillgång till sina valsedlar i god tid före valet. T.ex. redovisas i utvärderingen av 2001 års val (KsSkr 2002:8 sid. 29) att för att kunna distribuera valsedlar med Postens reklamutskick måste dessa lämnas senast den 17 augusti.

Mer än hälften av anmälda listor med kandidater var behäftade med fel som krävde komplettering och/eller ändring.

Om det vid ansöknings- och anmälningstidens utgång har anmälts färre kandidater i en valkrets än det antal mandat som valet avser, skall enligt nuvarande 38 kap. 27 § stiftstyrelsen förlänga tiden för att ansöka om registrering av gruppbeteckning och anmälan av kandidater i en sådan valkrets till den 30 juni. I 2001 års val förlängdes tiden i 69 fall. Under den tillkommande tiden anmäldes ytterligare ca 560 kandidater. Trots detta måste i tre församlingar omval genomföras enligt bestämmelserna i nuvarande 77 a och 83 §§ därför att inte minst hälften av antalet platser kunde besättas.

Erfarenheterna från 2001 års val leder till att sista tidpunkten för ansökan om registrering av gruppbeteckningar och anmälan av kandidater bör tidigareläggas. Vid 2001 års val var strävan att kyrkoordningens bestämmelser om 15 juni som sista tidpunkt i praktiken skulle ersättas av 1 maj. Detta kan bedömas vara en alltför tidig tidpunkt att fastställa i kyrkoordningen. I stället föreslås att ansökningar om registrering av gruppbeteckningar och anmälan av kandidater skall ha inkommit senast den 15 maj valåret. Det bör underlätta att den obligatoriska registreringen av gruppbeteckning, som i de flesta fall gjordes redan vid 2001 års val, och anmälan av kandidater inte är en nyhet vid kommande val. Tiden för att ansöka om registrering av gruppbeteckning och anmälan av kandidater i en viss valkrets om det inte finns tillräckligt många kandidater den 15 maj bör kunna förlängas till en månad och föreslås alltså sträcka sig fram till 15 juni.

Tidsgränser vid omval

Har Valprövningsnämnden beslutat att det skall hållas ett omval, beslutar Kyrkostyrelsen enligt nuvarande 3 § efter samråd med stiftsstyrelsen vilken dag omvalet skall äga rum. Beträffande ansökan om registrering av gruppbeteckning sägs i 19 § att såvitt gäller annat val än ett ordinarie val skall ansökan ha gjorts senast en vecka efter det att beslutet om valdag har meddelats. Det kan inte hållas något annat direkt val utöver ordinarie val än omval. Bestämmelsen måste därför avse omval. Genom en hänvisning i 24 § gäller samma tider för anmälan av kandidater som för ansökan om registrering av gruppbeteckningar.

Enligt gällande bestämmelser finns endast en vecka från det att beslut har fattats om dag för omval för att ansöka om registrering av gruppbeteckning och anmäla kandidater. Kyrkostyrelsen föreslår att beslut som gäller anmälan av kandidater får överklagas särskilt så att eventuella överklaganden har avgjorts innan valet äger rum. För överklagande av beslut om gruppbeteckningar gäller redan detta. Med dessa bestämmelser om hantering av överklaganden, bör det endast vara vid sådana omval som beror på att det inte har kunnat utses tillräckligt många ledamöter som det är möjligt att inför omvalet registrera nya gruppbeteckningar och anmäla nya kandidater. När detta är anledningen till omvalet är det önskvärt att inte sätta för snäva gränser för tiden att ansöka om registrering av gruppbeteckning och anmälan av kandidater. Vilken tid som finns att tillgå, hänger samman med vilken dag omvalet skall äga rum. Det är inte nödvändigt att i kyrkoordningen närmare reglera exakta tidpunkter på detta område. Enligt gällande bestämmelser är det Kyrkostyrelsen som efter samråd beslutar om dag för omval. Det föreslås ankomma på Kyrkostyrelsen att samtidigt även besluta om tid för ansökan om registrering av gruppbeteckning och anmälan av kandidater.

Ombud

Det föreslås att en nomineringsgrupp alltid skall ha ett ombud.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Ökade befogenheter för valnämnden m.m.

Bakgrund

Skrivelsen

Röstningslokaler, valförrättare och röstmottagare

Gällande ansvarfördelning mellan stiftsstyrelsen och valnämnder är i viss utsträckning präglad av att valnämnderna tillkom först i samband med att 1999 års kyrkomöte beslutade kyrkoordningen. Det är främst ansvarsfördelningen beträffande beslut om röstningslokaler och valförrättare samt röstmottagare som har ifrågasatts i utvärderingen av 2001 års kyrkoval.

I och med att valnämnder finns inrättade bör dessa så långt möjligt fatta beslut i frågor som enbart avser det egna ansvarsområdet. Det innebär att valnämnderna bör fatta alla beslut om vilka röstningslokaler som skall användas och om vilka personer som skall tjänstgöra vid röstmottagningen. Resultatet av de förändringar i bestämmelserna som föreslås framgår av nedanstående sammanställning.

Valnämnd vid indelningsändringar

I 1 kap. 18 § vallagen (1997:157) sägs att om en ändrad kommunal indelning innebär att en ny kommun bildas, skall de indelningsdelegerade välja ledamöter till valnämnden och ersättare för dessa innan ändringen träder i kraft. Detta skall de göra snarast möjligt under året före ikraftträdandet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i kyrkoordningen.

I den informationen som gavs inför kyrkovalet angavs att den ordning skulle gälla för kyrkovalet, som gäller vid de allmänna valen, trots att detta inte sägs i kyrkoordningen. Kyrkoordningen föreslås kompletterad med en bestämmelse motsvarande den i vallagen om val av valnämnd i samband med en indelningsändring

Beslut om valdistrikt

Beträffande beslut om indelning av en församling i valdistrikt skall stiftsstyrelsen enligt nuvarande 38 kap. 17 § före ett sådant beslut samråda med kyrkorådet i församlingen samt med kyrkonämnden i samfälligheten om församlingen ingår i en sådan. Kyrkostyrelsen föreslår att det i kyrkoordningen reglerade samrådet skall ske med valnämnden. Också i detta fall måste det förutsättas att valnämnden svarar för det lokala samråd som också behöver finnas.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Röstkort och röstlängder

Bakgrund

Skrivelsen

Bestämmelser om röstlängder och röstkort finns i 38 kap. 32-37 §§ kyrkoordningen. Där sägs att Kyrkostyrelsen skall upprätta en röstlängd för varje valdistrikt. Röstlängden skall omfatta dem som har rösträtt vid valen. Det är uppgifterna i det centrala tillhörighetsregistret 30 dagar före den ordinarie valdagen som skall ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna. När samtliga rättelser har gjorts skall röstlängden så snart som möjligt sändas till valnämnden för valdistriktet.

Vidare skall Kyrkostyrelsen upprätta ett röstkort för var och en som finns i en röstlängd. Röstkorten skall skickas ut så snart som möjligt och inte senare än att de kan beräknas vara väljarna till handa senast 18 dagar före valdagen. En väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte har fått något röstkort skall på begäran hos Kyrkostyrelsen få ett duplettröstkort. Kostnaden för produktion och distribution av röstkort var vid valet 2001 ca 28 miljoner kronor. Ekonomiska skäl talar för att det inte längre skall vara obligatoriskt att skicka ut röstkort till alla röstberättigade.

Kyrkostyrelsen föreslår att den som finns upptagen i en röstlängd skall få ett röstkort om han eller hon begär det. Vidare skall styrelsen kunna besluta om och i vilken utsträckning röstkort därutöver skall skickas ut.

Förslaget innebär alltså inte att röstkorten avskaffas då de är nödvändiga att ha vid alla former av förhandsröstning. Vi bedömer det dock som rimligt att röstlängden skall skickas ut och föreslår att den finns tillgänglig för granskning lokalt när vi föreslår att det inte längre är obligatoriskt att skicka ut röstkort till samtliga röstberättigade. Detta medför också att det inte är endast den röstberättigade som har möjlighet att granska uppgifterna i röstlängden.

För att röstlängderna skall kunna skickas ut i tid till valnämnderna föreslås att uppgifterna i röstlängden baseras på förhållandena 45 dagar före valet istället för 30 dagar före valet.

Motionen

I motionen 2003:92 av Torgny Larsson föreslås att kyrkostyrelsen förslag om röstkort avslås. Motionären menar att det även i fortsättningen skall vara obligatoriskt att utsända röstkort.

Överväganden

Organisationsutskottet har i yttrade för sin del föreslagit att röstkort, på sätt som nu stadgas, obligatoriskt skall skickas till alla röstberättigade. Utskottet instämmer därvid i det förslag som framläggs i motion 2003:92 av Torgny Larsson. Ur de aspekter kyrkorättsutskottet har att beakta finns inget som hindrar den lösning som organisationsutskottet förordar. Enligt utskottets mening är även Kyrkostyrelsens förslag ur kyrkorättslig synpunkt möjligt.

Utskottet föreslår att Kyrkostyrelsens förslag vad avser utskick av röstkort avslås och att istället den ordning med obligatoriskt utskick av röstkort till alla röstberättigade som organisationsutskottet föreslår bifalls.

Utskottet föreslår också att motionen bifalls.

Förhandsröstning m.m.

Bakgrund

Skrivelsen

Vid 1997 års kyrkoval var antalet poströster 21,5 procent av det totala antalet röstande i församlingsvalet. Totalsumman förhandsröster från expeditioner och särskilda röstmottagningsställen samt brevröster vid 2001 års val utgjorde 13,4 procent av det totala antalet röstande.

Förhandsröstning i röstningslokaler

Om det finns särskilda skäl får stiftsstyrelsen besluta att något inskränka de tider som kyrkoordningen stadgar. Det är en relativt restriktiv bestämmelse som reglerar stiftsstyrelsens möjligheter att besluta om inskränkning i öppettiderna. Bestämmelsen föreslås uppmjukade samtidigt som öppethållandet föreslås utsträckt till och med valdagen och avse väljare från hela landet.

Brevröstning

Vad avser brevröstning föreslås i princip inga förändringar.

Budröstning

Genom införandet av möjlighet till brevröstning bedömdes det inte finnas skäl att ha kvar möjlighet till röstning genom bud vid kyrkovalet. I utvärderingen har framförts att det finns behov av röstning genom bud trots att brevröstning finns som en möjlighet. Som ett viktigt skäl har angivits att sista dag för insändande av brevröst är tisdagen i veckan före valdagen och att den som efter denna tidpunkt blir förhindrad att infinna sig i en röstningslokal inte kan rösta. I sitt betänkande (O 2002:1) med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse om utvärderingen av 2001 års kyrkoval säger Organisationsutskottet att utskottet utgår från att frågan om röstning genom ombud kommer att behandlas i den av Kyrkostyrelsen aviserade översynen. Med anledning härav föreslås att möjlighet till budröstning införs. Förslag om möjlighet till budröstning återfinns därför i 55-56 §§.

Ångerröstning

I nuvarande 44 § finns bestämmelser som medger ångerröstning. En väljare som röstat före valdagen kan ändå rösta i sin vallokal på valdagen. Härvid skall väljaren enligt vad som anges i den nämnda paragrafen få tillbaka försändelsen från den tidigare röstningen oöppnad. Den bestämmelsen innebar att det inte var möjligt att behandla förhandsröster under valdagen i vallokalen. I kyrkoordningen föreslås att det bör vara tillräckligt att ange att ytterkuvertet med valsedlar från väljarens tidigare röstning oöppnat skall återlämnas till väljaren. Ytterligare bestämmelser om hanteringen kan ges av Kyrkostyrelsen. Med den föreslagna förändringen blir det möjligt att under valdagen i vallokalen göra de förberedande åtgärder beträffande förhandsröster som har efterfrågats i utvärderingen.

Transport av förhandsröster från expeditioner och särskilda röstmottagningsställen

Bestämmelser om hur försändelser med valkuvert från röstande på expeditioner för förhandsröstning skall transporteras vidare finns för närvarande i 38 kap. 50 § kyrkoordningen. Motsvarande bestämmelser i fråga om röster från särskilda röstmottagningsställen finns däremot inte i kyrkoordningen utan i 36 § Kyrkostyrelsens beslut (SvKB 2000:1) med närmare bestämmelser om direkta val.

Bestämmelser av detta slag föreslås utgå ur kyrkoordningen och överlämnas till Kyrkostyrelsen att besluta. Därvid bör utgångspunkten vara att valnämnden ges ett ansvar för hanteringen av alla röster som avges av röstande inom sitt ansvarsområde.

Överväganden

Organisationsutskottet har i yttrande för sin del föreslagit att röstning på expedition

för förhandsröstning skall vara möjlig från och med den trettonde dagen före valdagen till och med onsdagen före valdagen. Förslaget hänger samman med att slå vakt om valhemligheten. Kyrkostyrelsen föreslår å sin sida att röstning i dessa lokaler skall kunna ske till och med valdagen. Ur de aspekter kyrkorättsutskottet har att beakta finns inget som hindrar den ordning som Organisationsutskottet förordar.

Utskottet föreslår att Kyrkostyrelsens förslag vad avser möjligheten att rösta på expedition för förhandsröstning till och med valdagen avslås och att istället den ordning som Organisationsutskottet föreslår bifalls.

Röstning för den som inte vistas i landet

Bakgrund

Skrivelsen

För att ha rösträtt krävs enligt 33 kap. 2 § att man är folkbokförd inom det område som valet avser. Det innebär att för rösträtt vid val till Kyrkomötet krävs folkbokföring i landet. De som tillhör Svenska kyrkan och är bosatta utomlands har därmed inte rösträtt. Frågan om rösträtt för dem som tillhör Svenska kyrkan och inte är folkbokförda i Sverige har ett samband med de frågor om utlandskyrkan som behandlades i Kyrkostyrelsens skrivelse (KsSkr 2002:7) Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar. Kyrkostyrelsen konstaterade med utgångspunkt från betänkandet (Svenska kyrkans utredningar 2001:1) Svenska kyrkan i utlandet - organisation och uppgifter att det finns flera olika frågekomplex rörande utlandskyrkan vilka krävde ytterligare beredning. Några förslag framläggs därför inte i frågan. För den som tillhör Svenska kyrkan och vid tiden för valet befinner sig utomlands införs bestämmelse om att vederbörande får sända sin brevröst till Kyrkostyrelsen.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Överklagande

Bakgrund

Skrivelsen

Rättelse i röstlängd

Bestämmelser om överklagande finns i nuvarande 38 kap. 79-81 §§ kyrkoordningen. Av nuvarande 80 § framgår att den som enligt ett särskilt beslut inte har tagits upp i röstlängden kan överklaga detta beslut. Överklagandet får dock enligt 81 § ges in tidigast dagen efter valdagen. Det är ett rimligt demokratiskt krav att den som medges rösträtt efter ett överklagande också har möjlighet att utnyttja sin rösträtt och delta i valet. Därför föreslås att det görs en ändring i kyrkoordningen så att begäran om rättelse i röstlängden skall göras hos Kyrkostyrelsen senast tisdagen andra veckan före ordinarie valdag. Vidare föreslås att en skrivelse med överklagande av beslut om avslag på en begäran om rättelse i röstlängd skall ha kommit in till Kyrkostyrelsen senast tisdagen i veckan före valet.

Anmälan av kandidater

Det är önskvärt att förutsättningarna för valet så långt möjligt är klara före valets genomförande. Förhandsanmälan av kandidater måste göras för att kandidaterna skall kunna delta i valet. Det finns därför skäl för att beslut att avvisa anmälan av kandidater skall kunna överklagas särskilt. Kyrkostyrelsen föreslår att den som gjort anmälan har rätt att överklaga.

Vem som får överklaga

Det är endast beträffande överklaganden som lämnas in efter valdagen som röstlängden kan vara en utgångspunkt för vem som får överklaga. För de beslut som enskilda får överklaga särskilt i ett tidigare skede bör det istället vara rösträtten som avgör vem som har klagorätt. Därför föreslås en ändring av bestämmelserna i linje med detta. Vidare föreslås att stiftstyrelsens beslut om antalet fasta valkretsmandat för val till stiftsfullmäktige skall få överklagas av dem som har rösträtt vid val till stiftsfullmäktige.

Vad som får överklagas m.m.

Kyrkostyrelsen delar Svenska kyrkans valprövningsnämnds uppfattning att en bestämmelse motsvarande vad som följer av 19 kap. 18 § första stycket vallagen bör införas. I föreslagna 38 kap. 93 § första stycket 1 sägs därför att Valprövningsnämnden skall besluta att upphäva ett val i den omfattning som det behövs och förordna om omval i den berörda valkretsen om det har förekommit en åtgärd som ett kyrkligt organ svarar för som avviker från föreskriven ordning.

Även det som Valprövningsnämnden har anfört rörande regler om överklagande av beslut att utse ny ledamot och ersättare under valperioden har vi tagit hänsyn till i vårt förslag. I 38 kap. 90 § har lagts till en ny punkt 12 där det anges att beslut att utse nya ledamöter och ersättare kan överklagas särskilt.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Sammanräkningen samt utseende av ledamöter och ersättare

Bakgrund

Skrivelsen

Vid val till församling och till samfällda kyrkofullmäktige är enligt nuvarande 38 kap. 59 § ordningen mellan kandidaterna på valsedeln avgörande. Vid val till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet gäller i enlighet med Centralstyrelsens förslag ordningen på grupp- och kandidatförteckningen, 38 kap. 69 §. Det får anses vara ett misstag att det finns en skillnad mellan de lokala valen och valen till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet i fråga om i vilken ordning kandidater skall utses till ledamöter och ersättare när personligt röstetal inte fäller utslag. Kyrkostyrelsen föreslår nu att detta rättas till så att det alltid är ordningen på grupp- och kandidatförteckningen som är avgörande. I och med att ordningen på grupp- och kandidatförteckningen är avgörande för vem som utses till ledamot och ersättare bland dem som inte fått tillräckligt antal personröster saknar frågan om ett namn skall anses obefintligt på valsedeln intresse. Det som är av betydelse är i vilka fall personröster inte kan tillgodoräknas någon kandidat. I föreslagna 38 kap. 61 och 62 regleras den frågan. Bestämmelserna bygger på nuvarande 38 kap. 56 och 56a §§.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Val av verkställande organ efter omval eller förnyad sammanräkning

Bakgrund

Skrivelsen

I 17 kap. 12 § kyrkolagen (1992:300) fanns föreskrifter om vad som skulle gälla om valet till kyrkofullmäktige upphävdes, och det gjordes ett omval eller en ny sammanräkning som medförde förändring i mandatfördelningen mellan partierna. I ett sådant fall skulle uppdragen för ledamöter och ersättare i det kyrkoråd som valts av det ursprungligen utsedda kyrkofullmäktige upphöra två månader efter det att omvalet eller sammanräkningen avslutats. Nya ledamöter och ersättare i kyrkorådet skulle väljas för återstoden av mandatperioden. En motsvarande bestämmelse togs aldrig in i kyrkoordningen, möjligen beroende på att behovet av en sådan bestämmelse inte uppmärksammades under utredningsarbetet. Det har dock visat sig att det behövs en bestämmelse som klargör vad som gäller när det efter ett omval eller en ny sammanräkning blir en ändrad sammansättning av kyrkofullmäktige. Kyrkostyrelsen föreslår att ovannämnd bestämmelse införes.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Tidpunkt för inrapportering av kyrkoavgift

Bakgrund

Skrivelsen

Av kyrkoordningens 42 kap. 2 § tredje stycket framgår att alla församlingar, som inte ingår i samfälligheter, alla samfälligheter och alla stift senast den 30 november varje år till Kyrkofondens styrelse skall inrapportera den avgiftssats för kyrkoavgift som har beslutats för det kommande året.. Enligt 5 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund skall Svenska kyrkan senast den 3 december varje år lämna uppgifterna om avgiftssatserna för kyrkoavgift till Riksskatteverket. De tre dygn som står till buds för kontrollerna har visat sig vara en alltför kort tid.

För församlingar och samfälligheter gäller att budgeten enligt kyrkoordningens 47 kap. 6 § skall fastställas av fullmäktige senast den 15 november. Denna tidpunkt sammanhänger i sin tur med bestämmelsen i 3 § förordningen (1999:729) om begravningsavgift, som anger att Svenska kyrkan senast den 15 november varje år till Kammarkollegiet slutligt skall ange förslagen till begravningsavgift från de församlingar och samfälligheter i Svenska kyrkan som är begravningshuvudmän. Dessa församlingar och samfälligheter måste därför senast vid denna tidpunkt ha tagit ställning till avgiftssatsen för begravningsavgift för det kommande året. Och även detta ställningstagande är en del av församlingens respektive samfällighetens budgetbeslut.

Församlingar och samfälligheter måste således besluta sin budget för det kommande året senast den 15 november. För att möjliggöra de nämnda kontrollerna före inrapporteringen till skattemyndigheterna av avgiftssatserna för kyrkoavgift skulle inrapporteringen till Kyrkofondens styrelse behöva ske tidigare än nu gällande 30 november. Det finns således en viss tidsmarginal att utnyttja.

De nu angivna bestämmelserna avser församlingar och samfälligheter. För stiften gäller enligt kyrkoordningens 49 kap. 6 § den 30 november som sista dag för beslut om budget för det kommande året. För stiften är det inte aktuellt att besluta om begravningsavgift, eftersom dessa inte är begravningshuvudmän.

Sammanfattningsvis föreslås att inrapportering av avgiftssats för kyrkoavgift tidigareläggs för församlingar och samfälligheter från den 30 november till den 15 november.

Överväganden

Ekonomi- och egendomsutskottet har i yttrande tillstyrkt föreslagen tidigareläggning för församlingar och samfälligheter av tidpunkten för inrapportering av kyrkoavgift.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Tidpunkt för utbetalning av avkastning från prästlönetillgångarna

Bakgrund

Skrivelsen

Enligt kyrkoordningens 46 kap. 6 § skall stiften senast den 1 juni årligen överlämna årsredovisningen för prästlönetillgångarnas förvaltning till de församlingar som har andelar i avkastningen och till Kyrkofondens styrelse. Samtidigt skall stiften betala ut hälften av avkastningen till församlingarna, 46 kap. 7 § kyrkoordningen och den andra hälften som särskild utjämningsavgift till kyrkofonden, 44 kap. 4 § kyrkoordningen.

Prästlönetillgångarnas förmögenhet är i regel av den storlek att årsredovisning enligt årsredovisningslagen (1995:1554) måste upprättas. Enligt 8 kap. 2 § årsredovisningslagen skall denna vara upprättad senast fyra månader efter bokföringsårets slut. Årsredovisningen skall då överlämnas till revisorerna, som senast en och en halv månad senare skall avge sin revisionsberättelse. Enligt 50 kap. 6 § kyrkoordningen gäller dock för stiften att frågan om ansvarsfrihet för stiftsstyrelse och nämnder skall prövas före årets utgång.

Den nya ordningen, där årsredovisningen för prästlönetillgångarna i regel prövas av stiftsfullmäktige, har föranlett Kyrkofondens styrelse att för sin del inte kräva inbetalning av den särskilda utjämningsavgiften förrän den 1 juli; detta med hänsyn till att rimlig tid måste ges till bokslut, revision och fullmäktigebeslut.

Det föreslås att tidpunkt för redovisning av prästlönetillgångarna förvaltning och utbetalning av avkastning och särskild utjämningsavgift senareläggs med en månad till den 1 juli.

Överväganden

Ekonomi- och egendomsutskottet har i yttrande tillstyrkt föreslagen senareläggning av tidpunkten av utbetalning av avkastning och särskild utjämningsavgift.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Tidpunkt för val av revisor. Sammanträde under valåret för kyrkoråd, kyrkonämnd och stiftsstyrelse

Bakgrund

Skrivelsen

Enligt kyrkoordningens 3 kap. 13 § skall nyvalda kyrkofullmäktige i församling (liksom nyvalda samfällda kyrkofullmäktige se 3 kap. 56 §) sammanträda under valåret. Sammanträdet skall äga rum efter valet men före årsskiftet, då kyrkofullmäktige och samfällda kyrkofullmäktige formellt tillträder. Vid sammanträdet skall val ske av bl.a. revisorer för den kommande mandatperioden. Den nu angivna ordningen gäller enligt kyrkoordningens 7 kap. 6 § även för stiftsfullmäktige.

Tvekan har uppkommit hur upphandling av auktoriserad eller godkänd revisor skall hinnas med inom givna tidsramar av det nyvalda fullmäktige. I praktiken torde det avgående kyrkorådet (i förekommande fall kyrkonämnd och stiftsstyrelse) ha förberett upphandlingen genom att infordra anbud, så att det nyvalda fullmäktige haft ett beslutsunderlag. Alternativt har detta underlag inför fullmäktiges sammanträde tagits fram genom en informellt utsedd valberedning.

Vidare har möjligheten för ett nyvalt kyrkoråd (respektive en nyvald kyrkonämnd eller stiftsstyrelse) att sammanträda före den formella tillträdesdagen den 1 januari och utse t.ex. firmatecknare varit föremål för prövning. Överklagandenämnden har i sitt avgörande 19/02 - utan att denna fråga i och för sig var föremål för nämndens prövning - uttalat att något sådant sammanträde enligt kyrkoordningen inte lagligen kan äga rum.

Denna ordning innebär, om tidigare fattade beslut om firmateckning har begränsats till löpande mandatperiod, att dessa upphör vid årsskiftet efter valet. För att löpande utbetalningar skall kunna skötas fordras i sådant fall ett sammanträde med kyrkorådet (respektive kyrkonämnden eller stiftsstyrelsen) omedelbart efter årsskiftet.

Det föreslås att val av auktoriserad eller godkänd revisor får skjutas upp till den 30 juni året efter valåret. Vidare föreslås att de val kyrkoråd, kyrkonämnd eller stiftsstyrelse har att företaga får ske under valåret.

Överväganden

Ekonomi- och egendomsutskottet har i yttrande tillstyrkt föreslagen senareläggning av sista tidpunkt för val av auktoriserad och godkänd revisor.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Undantag från offentlighetsprincipen

Kyrkomötet har år 2002 beslutat anta ett förslag till ändringar rörande undantag från offentlighetsprincipen i 54 kap. kyrkoordningen. Detta förslag har legat vilande till årets kyrkomöte. Då ändringar nu föreslås i vissa av de bestämmelser där beslut fattades föregående år, har utskottet i betänkande föreslagit att det vilande förslaget avslås. Utskottet föreslår vidare att ändringarna från föregående års Kyrkomöte inarbetas i föreliggande betänkande.

Utlämnande av uppgifter och personuppgiftslagen

Bakgrund

Skrivelsen

Uppgifter som förekommer i de register som förs inom Svenska kyrkan är i allmänhet offentliga och skall tillhandahållas var och en som vill ta del av dem. Detta följer av 14 § lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Bara om det av någon särskild anledning kan antas att ett utlämnande av en uppgift inom kyrkobokföringen skulle skada en enskild person är det förbjudet att röja uppgiften. Detta framgår av 54 kap. 9 § kyrkoordningen. Till följd av hur begreppet kyrkobokföring har definierats i 56 kap. 1 § kyrkoordningen torde förbudsregeln vara tillämplig på flertalet av de stora register som förs inom Svenska kyrkan. De ändringar som föreslås i denna promemoria avseende 56 kap. ändrar inte detta förhållande. En motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 7 kap. 15 sekretesslagen (1980:100).

Därutöver finns i 7 kap. 16 § sekretesslagen såvitt nu är av intresse en regel som anger att en personuppgift inte får lämnas ut om det kan antas att ett utlämnande kommer att medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen.

Eftersom det inom Svenska kyrkan råder en inomkyrklig offentlighetsprincip som i stort är avsedd att motsvara vad som gäller för myndigheter inom det allmänna, finns det en långtgående skyldighet för kyrkliga enheter att tillhandahålla även datalagrad information och att därvid utnyttja de tekniska möjligheter som systemen medger. Det kan därför ifrågasättas om en motsvarighet till 7 kap. 16 § sekretesslagen bör finnas i kyrkoordningen.

Kyrkostyrelsen konstaterar att det förekommit att man i marknadsföringssyfte begärt att få ut register avseende vissa anställda eller förtroendevalda. Detta kan upplevas som otillfredsställande mot bakgrund av att kyrkans register har byggts upp för helt andra ändamål än rent kommersiella.

Vid en avvägning av de rättsregler som gäller föreslår Kyrkostyrelsen att förbudsbestämmelserna i 54 kap. kyrkoordningen kompletteras med ett förbud mot att röja personuppgifter om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:294).

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Utlämnande av uppgifter i tillsyns- och överprövningsverksamhet

Bakgrund

Skrivelsen

Inom olika delar av kyrkans verksamhet råder förbud mot att röja vissa uppgifter. Detta regleras i 54 kap. 1-11§§ kyrkoordningen. Förbuden har tillkommit genom en avvägning mellan intresset av största möjliga offentlighet i enlighet med offentlighetsprincipen i 14 § lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan och andra skyddsvärda intressen t.ex. skyddet för den enskildes personliga förhållanden.

Den tillsyn som bedrivs av domkapitlen vad gäller präster och diakoner och av Svenska kyrkans ansvarsnämnd vad gäller biskopar är dock sådan att ett ärende kan initieras även av en utifrån kommande anmälan eller genom ett eget initiativ från tillsynsorganet. I sådana fall är det inte alltid säkert att de uppgifter som inhämtas kommer från ett inomkyrkligt organ. I andra fall kan det vara tveksamt om en uppgift kan sägas härröra från en verksamhet där "sekretess" råder. Som exempel kan nämnas att det - när en prästs behörighet har satts i fråga på grund av punkten 4 i 31 kap. 12 § - har visat sig vara svårt att hitta någon tillämplig förbudsregel eftersom handlandet som föranlett ifrågasättandet av behörigheten - i det aktuella fallet prästens levnadssätt - har varit av "privat" karaktär. Överklagandenämnden har med anledning av det ansett att det finns skäl att närmare utreda frågan om ett förstärkt skydd för uppgifter om enskilda som förekommer främst i ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst (Överklagandenämndens verksamhetsberättelse år 2000). Kyrkomötet har genom en motion till 2001 års kyrkomöte uppmärksammats på frågan och begärt en närmare analys och bedömning av om kyrkoordningen bör ändras i detta avseende (Mot 2001:77, TU 2001:13, KmSkr 2001:13).

Kyrkostyrelsen föreslår att förbudsbestämmelserna i 54 kap. kyrkoordningen kompletteras med ett förbud mot att röja uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden om uppgifterna förekommer i ett ärende hos något av kyrkans organ för tillsyn och överprövning. Förbudet skall gälla om det av någon särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada eller men av att uppgiften lämnas ut.

Överväganden

Förutom det förslag som föreligger från Kyrkostyrelsen har Tillsyns- och uppdragsutskottet förordat en komplettering utifrån det förhållandet att det i domkapitlets tillsynsverksamhet avseende präster och diakoner ibland kan vara nödvändigt att lämna ut uppgifter till den församling eller samfällighet som är en prästs eller diakons arbetsgivare.

Utskottet finner denna komplettering ur kyrkorättslig synpunkt motiverad.

Utskottet tillstyrker förslaget från Tillsyns- och uppdragsutskottet.

Diakoners tystnadsplikt

Bakgrund

Skrivelsen

Med kyrkoordningen infördes en uttrycklig tystnadsplikt för diakoner innebärande att diakon har tystnadsplikt för sådant denne anförtrotts vid själavårdande samtal.

Undantagen från diakonens tystnadsplikt beror på om det är fråga om uppgifter som finns i en handling eller uppgifter som har inhämtats muntligen. Det går t.ex. bra att lämna ut en uppgift av själavårdskaraktär till ett kyrkligt organ för revision, tillsyn och överprövning om den förekommer i ett brev till en diakon, medan samma uppgift som har inhämtats vid ett muntligt samtal bara får röjas om den enskilde så medger eller om det krävs enligt rättegångsbalken eller socialtjänstlagen. Å andra sidan är det enligt kyrkoordningen inte tillåtet för en diakon att röja en "muntlig" uppgift även om det finns en lagreglerad skyldighet att göra det, t.ex. till en annan myndighet, såvida det inte är fråga om vittnesplikt eller uppgiftsskyldighet enligt socialtjänstlagen. Detta eftersom bestämmelsen som ger diakonen utrymme att lämna ut uppgifter när det finns en laglig förpliktelse att göra det, är relaterad till uppgifter i handlingar enligt 54 kap. kyrkoordningen och inte till tystnadsplikten i 32 kap. kyrkoordningen. När det gäller prästers tystnadsplikt uppkommer inte denna inkonsekvens eftersom prästens tystnadsplikt i alla lägen är absolut när det handlar om bikt eller enskild själavård.

Problemet med den "haltande" regleringen av diakoners tystnadsplikt uppmärksammades dels i en motion (Mot 2002:122), dels i en skrivelse från Kyrkostyrelsen, till 2002 års kyrkomöte (KsSkr 2002:10). Kyrkomötet gav med anledning därav i uppdrag åt Kyrkostyrelsen att utreda frågan om diakoners tystnadsplikt och offentlighet för handlingar som diakoner har i förvar (Kr 2002:1, KmSkr 2002:8).

När regleringen om diakoners tystnadsplikt infördes motiverades den med att en enskild som möter en diakon som företrädare för kyrka och församling, på motsvarande sätt som i fråga om en präst, förväntar sig att det som framkommer vid själavårdande samtal inte får lämnas ut (CsSkr 1999:3 sid. 2-300). Genom att tystnadsplikten nu är en del av kyrkans ordning kan en diakon som bryter mot tystnadsplikten också fråntas sin behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst enligt 32 kap. 12 § punkten 1, eftersom det samtidigt är ett brott mot vigningslöftena (se även Biskopsmötet 2002, Tystnadsplikt och sekretess i kyrkans arbete, sid. 21). Det är av dessa skäl väsentligt att det inte finns någon oklarhet kring räckvidden av tystnadsplikten i olika situationer.

Nu gällande bestämmelser är dock inte tillräckligt tydliga på dessa punkter. Det föreslås därför att bestämmelserna i 32 kap. 9 § och i 54 kap. 14-16 §§ förtydligas så att det står klart att det inte råder någon skillnad på tystnadspliktens omfattning beroende på om det är muntligt eller skriftligt anförtrodda uppgifter.

Vidare görs ett förtydligande så att det klart framgår att en lagstadgad skyldighet att röja en uppgift bryter diakonens tystnadsplikt.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Facklig förhandling

Bakgrund

Skrivelsen

I kyrkoordningen finns till skillnad från i sekretesslagen ingen förbudsregel som tar sikte på uppgifter som har tillkommit eller inhämtats för att användas vid facklig förhandling.

Kyrkliga arbetsgivare är i likhet med myndigheter och andra arbetsgivare skyldiga att följa den arbetsrättsliga lagstiftningen. Samtidigt gäller inom kyrkan enligt 14 § lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan en offentlighetsprincip som i allt väsentligt motsvarar vad som gäller inom det allmänna. En kyrklig arbetsgivare som har upprättat ett underlag eller inhämtat uppgifter för att användas vid en förhandling med de fackliga organisationerna, kan därför komma sämre ut än motsvarande arbetsgivare inom det allmänna, eftersom det idag saknas möjlighet att skydda sådana uppgifter från offentliggörande. Mot denna bakgrund bör det i kyrkoordningen införas en motsvarighet till 6 kap. 5 § sekretesslagen.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Kyrkobokföring och övriga register

Bakgrund

Skrivelsen

I 56 kap. kyrkoordningen regleras de register som skall finnas i Svenska kyrkan. Enligt 56 kap. 1 § kyrkoordningen består Svenska kyrkans kyrkobokföring av kyrkotillhörighetsregister, centrala tillhörighetsregistret, ministerialböcker, centrala referensregistret, indelningsregister, verksamhetsregister och centralt verksamhetsregister. Detaljerade bestämmelser om vilka uppgifter som får finnas i de olika registren och i vad mån uppgifter skall föras mellan olika register återfinns i 56 kap. 2-26 §§ kyrkoordningen. Bestämmelserna i 56 kap. 28-31 §§ kyrkoordningen utgör gemensamma bestämmelser för uppgifter i dataregister.

Centralstyrelsen föreslog i skrivelsen till 1999 års kyrkomöte med förslag till kyrkoordning att de register som fanns enligt den dåvarande ordningen fortsättningsvis skulle finnas inom Svenska kyrkan (CsSkr 1999:3 sid. 2-305 ff.). De föreslagna bestämmelserna om kyrkobokföring och andra register kom därmed i huvudsak att motsvara bestämmelserna i dåvarande kyrkolagen, de kyrkliga kungörelserna och Datainspektionens föreskrifter. Andra kyrkolagsutskottet anslöt sig till Centralstyrelsens skrivelse vad gäller nu aktuella bestämmelser, vilket även blev Kyrkomötets beslut.

Nuvarande bestämmelserna präglas av en stor detaljrikedom och har mera karaktär av tillämpningsföreskrifter än grundläggande bestämmelser. Det föreligger därför behov av att förändra bestämmelserna och att göra dem enkla och mera lättillgängliga, samt att anpassa dem efter uppkomna behov och förändringar, inte minst när det gäller förändringar på det tekniska området.

En förenkling av bestämmelserna i 56 kap. kyrkoordningen ligger dessutom i linje med Kyrkorättsutskottets uttalande i betänkandet Ändringar i kyrkoordningen (2002:1), där utskottet förutsatte att arbetet med att förändra kyrkoordningen skulle präglas av att göra kyrkoordningen så enkel, tydlig och lättillgänglig som möjligt.

Istället för bestämmelser, som stadgar att Svenska kyrkans kyrkobokföring består av ett antal namngivna register, föreslås en ny 1 § som anger ändamålet med kyrkobokföringen och att det inom kyrkobokföringen skall finnas tre olika register med olika innehåll. Vidare föreslås en ny 2 § som anger ändamålen med de övriga register som skall finnas och vad de skall innehålla. I 3 § föreslås att Kyrkostyrelsen skall ha möjlighet att tillskapa fler gemensamma register för Svenska kyrkan om så erfordras.

Istället för nuvarande bestämmelser, där det detaljerat anges vilka uppgifter som skall finnas i de olika registren, föreslås i den föreslagna 56 kap. 4 § kyrkoordningen att Kyrkostyrelsen skall få utfärda närmare bestämmelser om registrens ändamål, vad registren skall innehålla, vem som skall föra registren, vilka uppgifter som skall lämnas, när och av vem uppgifter skall lämnas, vem som skall underrättas om uppgifter ur registren och övriga uppgifter i registren. Bestämmelserna tillförs härmed en flexibilitet, som idag saknas, och som på ett enkelt sätt möjliggör nödvändiga justeringar av tillämpningskaraktär.

Förslaget möjliggör en ordning där oförutsedda behov på ett enkelt sätt kan tillgodoses genom beslut av Kyrkostyrelsen, samtidigt som kyrkoordningen inte behöver belastas med bestämmelser som förpliktar kyrkan att skapa ett antal register som för tillfället inte kanske anses behövliga.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Rätt att överklaga beslut i ärenden om obehörighet m.m.

Beslut att inte obehörigförklara en präst eller diakon

Bakgrund

Skrivelsen

De grundläggande bestämmelserna om överklagande finns i 58 kap. kyrkoordningen. Av 58 kap. 1 § framgår att ett beslut kan överklagas bara om det finns en särskild bestämmelse om det i kyrkoordningen, eller om det följer av kollektivavtal mellan en arbetsgivare inom Svenska kyrkan och en arbetstagarorganisation.

Rätt att överklaga ett beslut har enligt 58 kap. 3 § den som beslutet angår om det har gått henne eller honom emot. Denna bestämmelse har sin förebild i 22 § förvaltningslagen (1986:223) och i 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Det finns en omfattande domstolspraxis kring tolkningen av dessa föreskrifter. I Regeringsrättens avgörande RÅ 1994 ref. 24 har anförts att det för klagorätt brukar krävas att beslutet antingen påverkar klagandens rättsställning eller berör ett intresse som på något sätt har erkänts av rättsordningen. Erkännandet kan ha skett genom föreskrifter eller uttalanden t.ex. om att vissa intressenter skall höras eller vissa intressen beaktas innan ett beslut fattas. Om även andra personer än sådana vilkas rättsställning berörs skall omfattas av kretsen som har rätt att överklaga, meddelas vanligen särskilda bestämmelser om detta.

Mot bakgrund av utgången i ovan nämnda ärende har i olika sammanhang fråga väckts om att utvidga klagorätten i liknande fall. Vid 2001 års kyrkomöte förelåg två motioner som avsåg möjligheten att överklaga beslut där domkapitlet prövat frågan om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst och funnit att behörigheten skall bestå. Tillsyns- och uppdragsutskottet anförde i betänkandet Handläggning av ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst (TU 2001:13) att en ändring i kyrkoordningen i den riktning motionerna anvisade vore till fördel för kyrkans verksamhet. Sedan utskottets betänkande bifallits av Kyrkomötet (KmSkr 2001:13) har frågan på nytt aktualiserats vid 2002 års kyrkomöte som beslutat att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att beakta dessa frågeställningar inom ramen för pågående utredningar (TU 2002:5, KmSkr 2002:12).

Även om det skulle kunna ifrågasättas i enlighet med tidigare resonemang, att när det gäller vissa grunder som särskilt kan tänkas drabba enskilda - brottslig gärning, levnadssätt samt brott mot tystnadsplikt - vara mer öppen för enskilds klagorätt, avser samtliga grunder i kyrkoordningens bestämmelser att leda fram till ett avgörande i frågan om en präst eller diakon är "olämplig för sitt uppdrag". Det är således även här fråga om att göra en lämplighetsbedömning utifrån de omständligheter som föreligger i ärendet. Med den nu föreslagna ändringen i kyrkoordningen med prövotid som ytterligare en påföljdsmöjlighet föreslås inte nu att någon rätt för enskilda eller kyrkliga arbetsgivare att överklaga ett friande beslut avseende obehörigförklaring i domkapitlet införs i kyrkoordningen. Av samma skäl bör inte heller beslut om sådan prövotid som nu föreslås, få överklagas av enskild eller arbetsgivare.

Frågan är då om det finns skäl att på annat sätt utvidga möjligheterna till överprövning i nu aktuella ärenden. Överklagandenämnden har, när den har berört frågan om överprövning, anfört att det skulle kunna övervägas om man skulle kunna ge en primär talerätt till något organ på nationell nivå, en slags "åklagare". Detta eftersom det som skall prövas är prästens eller diakonens eventuella "brott" mot kyrkans ordning, inte mot en enskild "målsägande". Som tidigare har anförts kommer det, med de förändringar i bestämmelserna som nu föreslås, knappast att kunna uppstå liknande fall i framtiden som det som har föranlett kraven på utökade överprövningsmöjligheter. Sammantaget kan det därför inte anses finnas tillräckliga skäl för att nu utvidga klagorätten för enskilda eller att ge en sådan klagorätt till något fristående organ när det gäller friande beslut i domkapitlet av nu aktuellt slag.

När det gäller klagorätt för biskopen kan konstateras att biskopen har ett eget ansvar för att kyrkans bekännelse och ordning följs. Detta kan i sin tur innebära att även om biskopen anser att en person bör fråntas sin behörighet, får vederbörande fortsätta att verka som präst eller diakon, något som kan tyckas stötande mot bakgrund av biskopens roll enligt kyrkoordningen. Om biskopen gavs självständig rätt att överklaga friande beslut i ett sådant ärende skulle det åtminstone ske en ytterligare prövning av frågan.

Kyrkostyrelsen föreslår att Kyrkoordningen ändras så att det blir möjligt för biskopen att överklaga ett domkapitels beslut att låta en präst eller diakon behålla sin behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst, om domkapitlets majoritet har funnit att prästen eller diakonen inte har övergett Svenska kyrkans lära.

Någon rätt att överklaga beslut att inte obehörigförklara en präst eller diakon i övrigt, för enskilda eller annan, föreslås dock inte.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förlag.

Beslut att obehörigförklara en biskop

Bakgrund

Skrivelsen

Bestämmelser om obehörigförklaring av biskop finns i 30 kap. 4-7 §§ kyrkoordningen. Som framgår där är de grunder på vilka en obehörigförklaring av biskop kan ske desamma som gäller för obehörigförklaring av präster och diakoner enligt 31 kap. respektive 32 kap. Vad som däremot skiljer är att frågor om biskops behörighet enligt 30 kap. 7 § prövas av Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar och inte av domkapitlet/Överklagandenämnden. Ansvarsnämnden skall enligt 10 kap. 8 § självständigt fullgöra denna sin uppgift. Det innebär att Ansvarsnämnden, i likhet med vad som gäller för Överklagandenämnden och för Svenska kyrkans valprövningsnämnd, inte kan åläggas att handha andra uppgifter än dem som anges i kyrkoordningen. Närmare bestämmelser om Ansvarsnämnden finns i 14 kap. kyrkoordningen. Av 8 § i nämnda kapitel framgår att Ansvarsnämndens beslut inte får överklagas. Detta innebär att en överprövning av Ansvarsnämndens beslut att obehörigförklara en biskop eller att låta honom eller henne behålla sin vigningstjänst, inte kan ske i ordinär ordning.

Frågan om möjlighet för biskop, som förklarats obehörig att utöva kyrkans ämbete (vigningstjänst), att överklaga ett sådant beslut behandlades av den s.k. personalutredningen i betänkandet Personal, Tillsyn, Överklagande (SKU 1998:6, sid. 103-104). Utredningen ansåg att en sådan ordning skulle få svåröverskådliga konsekvenser. Det fanns anledning anta att en biskop som av juridiska skäl hade återinsatts i rätten att utöva sitt ämbete skulle ha mycket svårt att utöva detta. Som skäl anförde utredningen att rollen som biskop bygger på förtroende från såväl allmänhet, församlingar, präster och andra. Ett skydd mot rena rättsövergrepp från Ansvarsnämnden skulle ändå finnas genom möjligheten att söka resning hos nuvarande Överklagandenämnden.

Frågan om biskops överklagningsmöjlighet aktualiserades på nytt genom en motion till 2002 års kyrkomöte (Mot 2002:33). Enligt denna kunde det framstå som stötande - med hänsyn till konsekvenserna av ett "skiljandebeslut" - att en enstaka röst i Ansvarsnämnden utan appell skall kunna avgöra en biskops framtid. Motionären framhöll att detta var en rättssäkerhets- och trovärdighetsfråga och om en alternativ påföljd till obehörigförklaring kom att införas så som hade diskuterats, skulle de argument som personalutredningen framfört i detta sammanhang väga lätt. Kyrkomötet biföll Tillsyns- och uppdragsutskottets förslag att låta Kyrkostyrelsen beakta nämnda frågeställningar i sitt pågående utredningsarbete (TU 2002:5, KmSkr 2002:12).

Kyrkostyrelsen menar att det främsta skälet för att införa en sådan ordinär överprövning är, som också anges i ovan nämnda motion, att ett beslut om obehörigförklaring är av så ingripande karaktär för den enskilde att det är otillfredsställande med prövning bara i en instans.

Om en överklagningsmöjlighet skulle införas för biskopar när det gäller Ansvarsnämndens beslut, kommer Överklagandenämnden att i förhållande till Ansvarsnämnden inta en överordnad roll i dessa ärenden, något som kan tyckas ologiskt med tanke på hur nämnderna är reglerade i övrigt i kyrkoordningen. Redan idag har dock Överklagandenämnden som tidigare har nämnts, i relation till Ansvarsnämnden en viss överprövande roll när det gäller omprövning i särskilda fall enligt 58 kap. 18 §. Överklagandenämnden har också givits en särställning som det organ som "ytterst" skall överpröva inomkyrkliga beslut och till vilket enskilda skall kunna vända sig "... för ett slutligt ställningstagande i frågor som är av väsentlig betydelse för den enskildes rätt" (CsSkr 1999:3 sid. 2-331 f.).

Sammanfattningsvis finner Kyrkostyrelsen att att det i kyrkoordningen bör införas en möjlighet för en biskop att överklaga ett beslut av Ansvarsnämnden, om beslutet innebär att biskopen i fråga har fråntagits behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst.

Motionen

I motionen 2003:28 av Kerstin Bergman föreslås att kyrkomötet beslutar att avvisa förslaget om ändring i 30 kap. 8§ om rätt att överklaga beslut av Ansvarsnämnden för biskopar. Enligt motionären har Ansvarsnämnden en teologisk kompetens som är oumbärlig. Detta är väsentligt eftersom ärendena mestadels berör biskopens roll som auktoritet i teologiska frågor. Den juridiska kompetensen i Ansvarsnämnden är redan mycket hög. Motionären menar vidare att, utan en förstärkning av Överklagandenämndens teologiska kompetens, åstadkommer man inte någon förstärkning av rättssäkerheten.

Överväganden

I sitt yttrande har Tillsyns- och uppdragsutskottet avstyrkt den föreslagna ändringen att en biskop får överklaga ett beslut av Ansvarsnämnden, om beslutet innebär att biskopen i fråga har fråntagits eller nekats återfå behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst. Man har härvid fäst stor vikt vid Läronämndens yttrande där man uttalar att det för en biskop kan bli ohållbart att fortsätta sitt uppdrag om två instanser på kyrkans nationella nivå kommer till olika beslut om behörigheten.

Utskottet tillstyrker Tillsyns- och uppdragsutskottets förslag.

I motionen föreslås att förslaget om rätt att överklaga beslut av Ansvarsnämnden för biskopar skall avvisas bl a med hänvisning till den särskilda teologiska kompetens som Ansvarsnämnden besitter.

Utskottet föreslår bifall till motionen.

Partsställning i Överklagandenämnden

Bakgrund

Skrivelsen

I 58 kap. 8 § kyrkoordningen sägs att "beslutsinstansen" är part i överprövningsinstansen. Bestämmelsen tillkom genom Centralstyrelsens förslag till kyrkoordning vid 1999 års kyrkomöte som ett svar på önskemål från några remissinstanser om att partsställningen i Överklagandenämnden behövde klargöras. Avsikten var att den instans som har fattat det underliggande beslutet därmed skulle inta ställning som part i Överklagandenämnden om beslutet överklagades dit (CsSkr 1999:3 sid. 2-169). Bestämmelsen är generell och gör ingen skillnad på vilket slags ärende som överprövas.

Överklagandenämnden har diskuterat bestämmelsens närmare innebörd i ett ärende rörande beslutsprövning (beslut 12/00) och konstaterat att bestämmelsen inte kan tolkas på annat sätt än att domkapitlet är part i Överklagandenämnden.

Det kan dock ifrågasättas om det är lämpligt att domkapitlet - i de fall där domkapitlet självt har varit överprövningsinstans - blir den enskildes eller den kyrkliga enhetens motpart i högre instans. Domkapitlet förutsätts ju i sin överprövande roll vara opartiskt och likt en domstol stå fritt i relation till såväl den enskilde som den kyrkliga enhet som har beslutat i frågan. Domkapitlet har här en rättskipande funktion och skall pröva frågan utifrån de rättsregler som är tillämpliga. För att inte tilltron till domkapitlet som överprövningsinstans skall rubbas bör därför den instans som först har fattat beslut i en fråga också vara den som uppträder som klagandens motpart i Överklagandenämnden.

En sådan modell får till följd att i överklagade beslutsprövningsärenden kommer den församling, den samfällighet eller det stift vars beslut har överklagats av enskild att vara den enskildes motpart även i Överklagandenämnden.

Kyrkostyrelsen föreslår att Kyrkoordningens bestämmelser om partsställning förtydligas så att det framgår att den instans som först har fattat beslut i ett ärende skall inta ställning som part om ärendet överklagas hos Överklagandenämnden.

Överväganden

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Rätt för den som har fyllt 16 år att begära beslutsprövning

Bakgrund

Skrivelsen

När reglerna om beslutsprövning i kyrkoordningen utformades utgjorde bestämmelserna om laglighetsprövning av kyrkokommunala beslut en förebild. Bestämmelserna i 57 kap. kyrkoordningen om beslutsprövning motsvarar i allt väsentligt den tidigare gällande laglighetsprövningen i 22 kap. kyrkolagen (1992:300). Beslutsprövningen är en prövning av formell karaktär vars syfte är att se till att den kyrkliga beslutsprocessen utövas på ett lagenligt sätt.

Rätt att få församlingens beslut prövade har den som tillhör en församling, kyrklig samfällighet eller stift inom Svenska kyrkan. Vidare har en församling rätt att begära beslutsprövning av samfällighetens och stiftets beslut. Församlingarna och samfälligheterna i stiftet har slutligen rätt att begära beslutsprövning av stiftets beslut.

Rätten för underårig att begära beslutsprövning är oklar och uppmärksammades genom en motion vid 2002 års kyrkomöte (Mot 2002:88). Tillsyns- och uppdragsutskottet anförde i sitt betänkande (TU 2002:10) att det inte finns några skäl att knyta rätten att begära beslutprövning till myndighetsåldern 18 år, eftersom denna rätt inte innefattar något åtagande av rättslig karaktär. Utskottet såg det därför som "en logisk och konsekvent åtgärd" att rätten att begära beslutsprövning knyts till Svenska kyrkans rösträttsålder, dvs. 16 år, och föreslog att kyrkoordningen skulle klargöras i enlighet med det. Kyrkomötet biföll förslaget (KmSkr 2002:14).

Kyrkostyrelsen föreslår att bestämmelserna i 57 kap. 8 § kyrkoordningen förtydligas så att det klart framgår, att den som har fyllt 16 år även självständigt äger begära beslutsprövning. Därmed följer av 57 kap. 19 § att 16-åringen också får överklaga domkapitlets beslut i ett sådant ärende.

Övervägande

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Kyrkokansliets organisation

Bakgrund

Skrivelsen

I 34 kap. 5 § kyrkoordningen anges att det i kyrkokansliet skall finnas en generalsekreterare en kyrkosekreterare som är präst och har avlagt teologie doktorsexamen, en kyrkojurist som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen, samt det antal präster och diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. I förarbetena till kyrkoordningen anges att ovan angiven ordning i sak motsvarade de förhållanden som rådde vid relationsförändringen.

Framlagt förslag innebär att i kyrkoordningen stadgas att kyrkokansliet skall ha en chef, minst en person som är präst och avlagt teologie doktorsexamen och minst en person som avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen samt det antal präster och diakoner och den personal i övrigt som behövs för verksamheten. Förslaget möjliggör att en flexiblare organisation kan åstadkommas men att kansliet alltid tillförsäkras ett chefskap och särskild kompetens inom teologi och juridik.

Överväganden

Tillsyns- och uppdragsutskottet har i yttrande tillstyrkt föreslagen ändring om vilka befattningar som enligt kyrkoordningen skall finnas vid kyrkokansliet.

Föreslagen ordning har likheter med den som gäller för stiften. Från de aspekter kyrkorättsutskottet har att beakta är det möjligt att i kyrkoordningen fastställa vilka befattningar som skall finnas vid kyrkokansliet. Det är också ur kyrkorättslig synpunkt möjligt att lämna denna fråga oreglerad.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Uppsala den 19 september 2003

På Kyrkorättsutskottets vägnar

Lars Johnsson

Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Kristina Lejdström, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunnar Sibbmark, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Alvar Gahm, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson och Ulla Eriksson.

Biskop Ragnar Persenius har deltagit i utskottets överläggningar.

Bilaga 1

Kyrkomötet beslutar i fråga om kyrkoordningen

dels att 54 kap. 1, 2, 4 och 14-16 §§ skall ha följande lydelse,

dels att anta tre nya paragrafer, 54 kap. 4 a, 11 a och 11b §§, samt nya rubriker före nya 11 a och 11b §§ av följande lydelse.

Dessa bestämmelser träder i kraft den 1 januari 2005.

Bilaga 2

Kyrkomötet beslutar i fråga om kyrkoordningen

dels att 38 och 56 kap. skall upphöra att gälla,

dels att 3 kap. 1, 3, 8, 9 och 53 §§, 4 kap. 12, 18, 25 och 32 §§, 7 kap. 15 §, 9 kap. 5, 7, 10, 15 och 16 §§, 29 kap. 7 och 8 §§, 30 kap. 4 och 5 §§, 31 kap. 12 och 18 §§, 32 kap. 9, 12 och 18 §§, 33 kap. 3 §, 34 kap. 5, 9, 10 och 14 §§, 37 kap. 6 och 7 §§, 42 kap. 2 och 6 §§, 46 kap. 6 §, 48 kap. 1 §, 50 kap. 1 §, 57 kap. 8 § och 58 kap. 8 § skall få följande lydelse,

dels att rubriken före 9 kap. 5 § skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas fyra nya paragrafer, 4 kap. 14a och 38 §§, 9 kap. 5a och 5b §§, två nya kapitel, 38 och 56 kap., samt en ny rubrik före nya 9 kap. 5a § av följande lydelse.

53 §² Samfällda kyrkofullmäktige fastställer antalet ledamöter och ersättare i full-mäktige.

12 § Det direktvalda kyrkorådet fastställer antalet ledamöter och ersättare i rådet.

9 kap. Domkapitlet

Vid förhinder för både ordföranden och vice ordföranden är domkapitlet - när fråga är om handläggning av ärenden enligt 57 kap. 8-18 §§ - beslutfört med den ledamot som är eller har varit ordinarie domare som ordförande eller den ledamotens ersättare.

Vid handläggningen av ärenden enligt 31 kap. 11-14§§, 32 kap. 11-14 §§, 57 kap. 8-18 §§ i andra fall än som anges i andra stycket och 58 kap. skall också den ledamot som är eller har varit ordinarie domare eller den ledamotens ersättare vara beslutande.

10 §⁸ Valet av de ledamöter och ersättare som skall vara präst- eller diakonvigda äger rum vid ett gemensamt möte med stiftets präster och diakoner med biskopen som valförrättare. Därvid röstar prästerna och diakonerna gemensamt fram ledamöterna och ersättarna.

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 § Kyrkostyrelsen har det övergripande ansvaret för de direkta valen.

2 § Stiftsstyrelsen har det övergripande ansvaret för alla direkta val inom stiftet.

Valnämnder

3 § I varje församling eller, om församlingen ingår i en samfällighet, i samfälligheten skall det finnas en valnämnd med ansvar för valets genomförande.

4 § Om en ändrad indelning innebär att en ny församling som inte ingår i en samfällighet eller en ny samfällighet bildas, skall indelningsdelegerade snarast möjligt välja ledamöter till valnämnden och ersättare för dessa.

5 § Valnämnden skall ha tillgång till personal i den omfattning som behövs för att nämnden skall kunna utföra sina uppgifter.

Valdag

6 § Alla ordinarie direkta kyrkoval i hela landet skall hållas samma dag. Valdag skall vara tredje söndagen i september.

Val vid indelningsändring

7 § Om en ändrad indelning skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie kyrkoval hålls, skall redan det valet avse enheterna enligt den nya indelningen.

VALKRETSAR OCH VALKRETSMANDAT

Valkretsar vid val till beslutande organ i församling

8 § Varje församling utgör en valkrets.

Fördelning av mandat mellan valkretsar vid val till samfällda kyrkofullmäktige

9 § Stiftsstyrelsen skall senast den 31 mars under valåret besluta hur många mandat som varje valkrets vid val till samfällda kyrkofullmäktige skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Valkretsar vid val till samfällda kyrkofullmäktige i flerpastoratssamfällighet

10 § I en flerpastoratssamfällighet skall varje pastorat utgöra en valkrets.

Valkretsar vid val till samfällda kyrkofullmäktige i pastoratssamfällighet

11 § I en pastoratssamfällighet skall varje församling utgöra en valkrets.

Beslut om inskränkt valbarhet vid val till samfällda kyrkofullmäktige

12 § Samfällda kyrkofullmäktige får, sedan församlingarna i samfälligheten har fått tillfälle att yttra sig, besluta att valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen. Sådant beslut skall fattas senast den 1 februari under valåret. För att gälla skall beslutet vara fastställt av stiftsstyrelsen.

Fasta valkretsmandat och utjämningsmandat vid val till stiftsfullmäktige

13 § Mandaten i stiftsfullmäktige består av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat.

Fördelning av fasta valkretsmandat vid val till stiftsfullmäktige

14 § Stiftsstyrelsen skall senast den 31 mars under valåret besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Valkretsar vid val till stiftsfullmäktige

15 § En valkrets skall omfatta ett eller flera kontrakt, om inte 16 § innebär något annat.

16 § Kyrkostyrelsen får i särskilt fall efter begäran från stiftsfullmäktige och om det finns synnerliga skäl besluta om en valkretsindelning som avviker från kontraktsindelningen.

Fasta valkretsmandat och utjämningsmandat vid val till Kyrkomötet

17 § Mandaten i Kyrkomötet består av 225 fasta valkretsmandat och 26 utjämningsmandat.

Fördelning av fasta valkretsmandat vid val till Kyrkomötet

18 § Kyrkostyrelsen skall senast den 31 mars under valåret besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Valkretsar vid val till Kyrkomötet

19 § Varje stift utgör en valkrets.

VALDISTRIKT

20 § Varje församling bildar ett valdistrikt.

REGISTRERING AV GRUPPBETECKNINGAR OCH ANMÄLAN AV KANDIDATER

Registrering av gruppbeteckningar

21 § Kyrkostyrelsen beslutar om registrering av gruppbeteckning för val till Kyrkomötet.

22 § En ansökan om registrering för val till Kyrkomötet skall ha stöd av minst 300 personer som är röstberättigade vid detta val.

23 § Om en gruppbeteckning registreras för val till Kyrkomötet gäller registreringen också för val till stiftsfullmäktige, till samfällda kyrkofullmäktige i samfällighet samt till kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd i församling i hela landet.

24 § Sedan Kyrkostyrelsen har prövat ansökningar om registrering av gruppbeteckning för val till Kyrkomötet, skall stiftsstyrelsen pröva ansökningar om registrering av gruppbeteckning för övriga val i följande ordningsföljd:

25 § En beteckning som inte registreras för val till Kyrkomötet men för val till stiftsfullmäktige i ett stift skall alltid innehålla stiftets namn i nominativ eller genitivform.

26 § En gruppbeteckning som har registrerats enligt 23 § gäller tills vidare.

27 § Innan Kyrkostyrelsen respektive stiftsstyrelsen avslår en ansökan om registrering av gruppbeteckning skall styrelsen ge den berörda gruppen möjlighet att inom viss tid inkomma med ett meddelande om ändring eller komplettering av sin ansökan. Ett sådant meddelande skall vara skriftligt och undertecknat av det ombud som nomineringsgruppen har anmält enligt 21 §.

Anmälan av kandidater

28 § Andra än anmälda kandidater för registrerade nomineringsgrupper är inte valbara.

29 § Anmälan av kandidater till samtliga val skall göras hos respektive stiftsstyrelse, vad gäller val till Kyrkomötet av kandidaterna i den valkrets som stiftet utgör.

När för få kandidater har anmälts

30 § Om det totala antalet kandidater i en valkrets som anmälts den 15 maj är lägre än det antal mandat som valet ifråga avser skall stiftsstyrelsen omgående informera de nomineringsgrupper som till följd av registrering av beteckning har möjlighet anmäla kandidater i valkretsen om detta förhållande.

Grupp- och kandidatförteckning

31 § Kyrkostyrelsen skall upprätta grupp- och kandidatförteckning över de nomineringsgrupper som har registrerat gruppbeteckning och anmält kandidater. Sådana förteckningar skall upprättas för varje slag av val och för varje valkrets. Förteckningarna skall tryckas på papper i samma färger som enligt 34 § gäller för valsedlarna till de olika valen.

VALSEDLAR

Beställning av valsedlar

32 § Kyrkostyrelsen tillhandahåller på beställning av en nomineringsgrupp de valsedlar som skall användas vid valen.

33 § En nomineringsgrupp som vill beställa valsedlar hos Kyrkostyrelsen skall betala dessa i förskott, i den mån inte beslut om bidrag har fattats enligt andra stycket.

Valsedlar utseende

34 § Valsedlarna skall vara tillverkade av samma papper och vara i format 105 x 148 millimeter (A6). För val till Kyrkomötet skall användas gula, för val till stiftsfullmäktige rosa, för val till samfällda kyrkofullmäktige blå och för val till kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd vita valsedlar.

35 § Valsedel skall åsättas gruppbeteckning.

36 § Om det förutom gruppbeteckning har skrivits ett kandidatnamn på en blank valsedel, skall väljaren anses ha lämnat en särskild personröst för namnet.

RÖSTLÄNGDER OCH RÖSTKORT

42 § För val skall det finnas valkuvert och kuvert för brevröstning samt de övriga kuvert som Kyrkostyrelsen beslutar.

43 § Valkuvert skall vara utformade på ett sådant sätt att färgen på den valsedel som väljaren lagt i kuvertet kan ses utan att valhemligheten avslöjas.

RÖSTNING

44 § All röstmottagning skall vara offentlig.

45 § Väljarnas valhemlighet skall skyddas. I varje röstningslokal skall det finnas ett lämpligt antal avskilda platser (valskärmar) där väljarna utan insyn kan lägga in sina valsedlar i valkuvert.

46 § För att avge sin röst skall väljarna för varje slag av val använda en valsedel.

Beslut om röstningslokaler

50 § Valnämnden skall besluta vilken lokal som skall vara vallokal för vart och ett valdistrikt. En vallokal kan vara gemensam för två eller flera distrikt. Det skall finnas minst en vallokal i varje pastorat.

51 § I en vallokal skall det finnas grupp- och kandidatförteckningar enligt 31 § för de valkretsar som valdistriktet hör till. Där skall också finnas blanka valsedlar för vart och ett av valen.

Valförrättare och röstmottagare

52 § Valnämnden skall utse valförrättare och röstmottagare.

Röstning på expedition för förhandsröstning

54 § Väljare som vill brevrösta skall för varje slag av val avge sin röst och själv lägga en valsedel i ett valkuvert. Väljaren skall därefter i närvaro av två vittnen lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för brevröst och klistra igen detta.

Brevröstning genom bud

55 § Väljare som inte kan komma personligen till någon röstningslokal får lämna sin brevröst genom bud.

56 § Vid brevröstning genom bud skall bestämmelserna i 54 § första och andra styckena tillämpas.

Vittne vid brevröstning

57 § Ett vittne vid brevröstning skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. Detsamma gäller väljarens sambo eller sambons barn.

SAMMANRÄKNING AV RÖSTERNA

Preliminär sammanräkning

58 § Omedelbart efter att röstningen i vallokalen har förklarats avslutad och samtliga valkuvert som skall läggas i valurnan har lagts ner i den skall valförrättarna räkna rösterna. Denna rösträkning är offentlig och skall genomföras utan avbrott. Resultatet av rösträkningen är preliminärt.

Slutlig sammanräkning

59 § Stiftsstyrelsen skall göra den slutliga sammanräkningen av valresultatet.

Ogiltiga valsedlar

60 § En valsedel är ogiltig om den

När personröst inte skall räknas

61 § Någon personröst skall, utöver vad som sägs i 60 § andra stycket, inte räknas om

MANDATFÖRDELNING MELLAN NOMINERINGSGRUPPER, UTSEENDE AV LEDAMÖTER OCH ERSÄTTARE

Mandatfördelning vid val till församling och samfällda kyrkofullmäktige

62 § Mandaten skall fördelas proportionellt mellan nomineringsgrupperna på grundval av valresultatet. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för nomineringsgrupperna. Den nomineringsgrupp som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet skall tilldelas ett mandat.

63 § Om en nomineringsgrupp vid fördelningen har tilldelats platser så många gånger som motsvarar antalet kandidater för nomineringsgruppen på grupp- och kandidatförteckningen skall vid val till kyrkofullmäktige eller samfällda kyrkofullmäktige plats som nomineringsgruppen skulle ha tilldelats vid den fortsatta fördelningen vara obesatt under mandatperioden.

Hur ledamöter utses vid val till församling och samfällda kyrkofullmäktige

64 § För varje mandat som en nomineringsgrupp har fått skall utses en ledamot på grundval av ordningen mellan kandidaterna.

65 § Kandidater som har fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än en nomineringsgrupp skall tillträda det mandat för vilket deras personliga röstetal är störst i förhållande till antalet röster för nomineringsgruppen. Har kandidaterna inte tagit plats i ordningen på grundval av sina personliga röstetal, skall de tillträda mandatet i den valkrets där nomineringsgruppens röstetal är högst.

Gemensamma bestämmelser om hur ersättare utses vid val till församling och samfällda kyrkofullmäktige

66 § Ersättare utses i första hand på grundval av ordningen mellan kandidaterna som framkommer vid beräkningen av deras personliga röstetal enligt 87 §.

Särskilda bestämmelser om hur ersättare utses vid val till samfällda kyrkofullmäktige

67 § Om inte den situation som avses i 66 § fjärde stycket råder, skall för varje ledamot i samfällda kyrkofullmäktige utses minst en ersättare från samma valkrets.

68 § Om det sedan ersättare utsetts enligt 67 § visar sig att det för ledamot eller ledamöter i en nomineringsgrupp som har fått ett eller två mandat utsetts bara en ersättare skall i enlighet med 3 kap. 53 § ytterligare en ersättare utses. I det fall nomineringsgruppen har fått mandat i två valkretsar skall ersättaren utses i första hand för den ledamot som har det största personliga röstetalet och i andra hand för ledamoten i den valkrets där nomineringsgruppens röstetal är högst.

Hur ersättare inträder i tjänst i församling och samfällda kyrkofullmäktige

69 § Ersättarna inträder till tjänstgöring vid förhinder för ledamot tillhörande samma nomineringsgrupp i den ordning de har utsetts enligt 66 §.

Hur ny ledamot utses i församling och samfällda kyrkofullmäktige

70 § Avgår en ledamot i kyrkofullmäktige, direktvalt kyrkoråd eller samfällda kyrkofullmäktige under valperioden skall stiftsstyrelsen på anmälan av kyrkofullmäktiges, det direktvalda kyrkorådets eller samfällda kyrkofullmäktiges ordförande utse en ny ledamot. Till ny ledamot skall utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna enligt 66 §.

Hur ny ersättare utses i församling och samfällda kyrkofullmäktige

71 § Om en ersättare har utsetts till ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak, skall stiftsstyrelsen på anmälan av kyrkofullmäktiges, det direktvalda kyrkorådets eller samfällda kyrkofullmäktiges ordförande utse ytterligare en ersättare. Därvid skall bestämmelserna i 66 - 68 §§ tillämpas.

Hur mandaten fördelas vid val till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

72 § De fasta valkretsmandaten skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan nomineringsgrupperna på grundval av valresultatet i valkretsen. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för nomineringsgrupperna. Den nomineringsgrupp som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet skall tilldelas ett mandat.

73 § Utjämningsmandaten skall fördelas mellan nomineringsgrupperna så att fördelningen av alla mandat i stiftsfullmäktige blir proportionell mot nomineringsgruppernas röstetal i hela stiftet och att fördelningen av alla mandat i Kyrkomötet blir proportionell mot nomineringsgruppernas röstetal i hela landet. För att avgöra hur många mandat en nomineringsgrupp skall ha sammanlagt i stiftsfullmäktige för att vara proportionellt representerad i stiftsfullmäktige och sammanlagt i Kyrkomötet för att vara proportionellt representerad där skall den jämkade uddatalsmetoden tillämpas på hela stiftet respektive hela landet som en valkrets. Varje nomineringsgrupp skall tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att nomineringsgruppen skall få en representation som svarar mot dess andel av samtliga röster i stiftet respektive landet.

74 § Om en nomineringsgrupp vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har fått fler mandat än vad som behövs för att den skall vara proportionellt representerad enligt 73 §, skall man vid fördelningen av utjämningsmandaten bortse från nomineringsgruppen och de mandat den har fått.

75 § Om en nomineringsgrupp i någon valkrets har fått fler mandat än som motsvarar antalet kandidater för nomineringsgruppen på grupp- och kandidatförteckningen skall överskjutande mandat med tillämpning av 86 § flyttas till en annan valkrets. Kan mandatet inte tillsättas på detta sätt skall det vara obesatt under valperioden.

76 § Om det blir lika stora tal för flera nomineringsgrupper eller valkretsar vid beräkningarna enligt 72-75 §§, skall lotten avgöra vilken nomineringsgrupp eller vilken valkrets som skall få mandatet.

Hur ledamöter utses vid val till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

77 § För varje mandat som en nomineringsgrupp har fått skall utses en ledamot på grundval av ordningen mellan kandidaterna.

78 § Kandidater som har fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än en nomineringsgrupp skall tillträda det mandat för vilket deras personliga röstetal är störst i förhållande till antalet röster för nomineringsgruppen. Har kandidaterna inte tagit plats i ordningen på grundval av sina personliga röstetal, skall de tillträda mandatet i den valkrets där nomineringsgruppens röstetal är högst.

Gemensamma bestämmelser om hur ersättare utses vid val till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

79 § Ersättare utses i första hand på grundval av ordningen mellan kandidaterna som framkommer vid beräkningen av deras personliga röstetal enligt 87 §.

Särskilda bestämmelser om hur ersättare utses vid val till stiftsfullmäktige

80 § Om inte den situation som avses i 79 § fjärde stycket råder, skall för varje ledamot i stiftsfullmäktige utses minst en ersättare från samma valkrets.

81 § Om det sedan ersättare utsetts enligt 80 § visar sig att det för ledamot eller ledamöter i en nomineringsgrupp som har fått ett eller två mandat utsetts bara en ersättare skall i enlighet med 7 kap. 4 § ytterligare en ersättare utses. I det fall nomineringsgruppen har fått mandat i två valkretsar skall ersättaren utses i första hand för den ledamot som har det största personliga röstetalet och i andra hand för ledamoten i den valkrets där nomineringsgruppens röstetal är högst.

Hur ersättare inträder i tjänst i stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

82 § Ersättarna inträder till tjänstgöring vid förhinder för ledamot tillhörande samma nomineringsgrupp i valkretsen i den ordning de har utsetts enligt 79 §.

Hur ny ledamot utses i stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

83 § Avgår en ledamot i Kyrkomötet under valperioden skall Kyrkostyrelsen på anmälan av Kyrkomötets ordförande utse en ny ledamot. Till ny ledamot skall utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna enligt 82 §. Kan någon ny ledamot inte utses skall mandatet vara obesatt under återstoden av valperioden.

Hur ny ersättare utses vid val till stiftsfullmäktige och Kyrkomötet

84 § Om en ersättare har utsetts till ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak, skall stiftsstyrelsen respektive Kyrkostyrelsen på anmälan av stiftsfullmäktiges respektive Kyrkomötets ordförande utse ytterligare en ersättare. Därvid skall bestämmelserna i 79-81 §§ tillämpas.

BERÄKNINGSGRUNDER

Den jämkade uddatalsmetoden

85 § Enligt den jämkade uddatalsmetoden skall jämförelsetal beräknas på följande sätt.

Fördelningen av utjämningsmandat och överskjutande mandat

86 § Fördelningen av utjämningsmandat enligt 74 § samt fördelning av överskjutande mandat enligt 75 § skall göras på följande sätt.

Personligt röstetal

87 § Ett namns personliga röstetal är lika med antalet personröster som har lämnats för namnet under samma gruppbeteckning. För namn som fått personröster motsvarande det antal som anges i 64 och 77 §§ fastställs ett personligt röstetal. Det namn som har störst personligt röstetal tar första plats i ordningen och så vidare.

ANMÄLAN ATT FÖR FÅ LEDAMÖTER HAR UTSETTS

88 § Om mindre än hälften av det bestämda antalet ledamöter har blivit utsett vid val till kyrkofullmäktige, direktvalt kyrkoråd, samfällda kyrkofullmäktige eller stiftsfullmäktige, skall stiftsstyrelsen anmäla detta till Svenska kyrkans valprövningsnämnd. En sådan anmälan skall också göras om inget val har kunnat genomföras.

NÄRMARE BESTÄMMELSER

89 § Kyrkostyrelsen får utfärda närmare bestämmelser om

ÖVERKLAGANDE

90 § Ett val enligt detta kapitel får överklagas hos Svenska kyrkans valprövningsnämnd.

91 § Ett val eller ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängden har rösträtt vid valet.

92 § Den som vill överklaga ett val eller ett beslut skall ge in skrivelsen med överklagandet till beslutsinstansen. Den skall ha kommit in dit tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att den slutliga röstsammanräkningen avslutades.

93 § Valprövningsnämnden skall vid prövningen av ett överklagande upphäva ett val i den omfattning som det behövs och förordna om omval i den berörda valkretsen om

94 § Valprövningsnämnden skall också upphäva ett val och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare om stiftsstyrelsen har gjort en sådan anmälan som anges i 88 §.

2 § När en församling har fastställt budgeten, skall kyrkorådet genast underrätta Kyrkofondens styrelse om den avgiftssats för kyrkoavgift som har bestämts för det följande året. Avgiftssatsen skall bestämmas som ett procenttal av den kyrkotillhöriges inkomst.

48 kap. Revision för församlingar och samfälligheter

1 § Föreskrifter om revision finns i lag.

1 § Föreskrifter om revision finns i lag.

Ändamål med kyrkobokföringen

1 § I Svenska kyrkan skall finnas register för att tillhandahålla

Ändamål med övriga register

2 § I Svenska kyrkan skall finnas register som gör det möjligt för Svenska kyrkan att

3 § Kyrkostyrelsen får bestämma om ytterligare gemensamma register.

Närmare bestämmelser

4 § Kyrkostyrelsen får utfärda närmare bestämmelser om

Särskilda bestämmelser för uppgifter i dataregister

5 § Om en registrerad person har begärt rättelse enligt 28 § personuppgiftslagen (1998:204) men någon sådan inte blir gjord, skall det fattas ett skriftligt beslut om avslag, om han eller hon begär det. I beslutet skall anges varför en rättelse inte kan ske och hur beslutet kan överklagas.

6 § Om en ansökan om information enligt 26 § personuppgiftslagen (1998:204) avslås skall det fattas ett skriftligt beslut om avslag, om den enskilda personen begär det. I beslutet skall anges varför de begärda upplysningarna inte behöver ges och hur beslutet kan överklagas.

7 § Ett beslut om avslag enligt 5 och 6 §§ som har fattats hos en församling eller en samfällighet får överklagas hos domkapitlet. Domkapitlets beslut i sådana ärenden får överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Övriga beslut enligt 5 och 6 §§ får överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd. Nämndens beslut får inte överklagas.

8 § I fråga om anteckningar i sådana ministerialböcker som inte förs med hjälp av automatisk databehandling skall 5-7 §§ tillämpas på motsvarande sätt.

57 kap. Tillsyn

Dessa bestämmelser träder i kraft den 1 januari 2004.

Förslag till ändring av Instruktionen (SvKB 1999:4) för Kyrkostyrelsen

Dessa bestämmelser träder i kraft den 1 januari 2004.

Förslagen i KsSkr 2003:7 angående rätt att överklaga beslut i ärenden om obehörighet m.m. aktualiserar grundfrågor kring innebörden i de uppdrag som ges genom kyrkans vigningsordningar och hur ansvar skall utkrävas för förvaltningen av dem.

Läronämnden vill understryka vikten av att alla i kyrkans vigningstjänst får en rättssäker prövning som bygger på juridisk och teologisk kompetens och att likartad kompetens krävs för att pröva överklaganden av beslut i ärenden om obehörighet för diakon, präst och biskop. Dessa principer bör vara vägledande vid utformningen av samtliga slag av påföljder.

För en biskop kan det bli ohållbart att fortsätta i sitt uppdrag om två instanser på kyrkans nationella nivå kommit till olika beslut om behörigheten. Mycket talar för att en instans har det ansvaret på den nationella nivån.

Uppsala den 2 september 2003

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.

Ekonomi- och egendomsutskottet har beretts tillfälle att yttra sig över avsnitt 9, 10 och 11 i KsSkr 2003:7 Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen.

Utskottet delar Kyrkostyrelsens bedömning om att tre dagar är en för kort tid för att kunna genomföra en kvalificerad granskning av att inrapporterade kyrkoavgifter är korrekt. Utskottet vill även framhålla det pedagogiska värdet av att den lokala nivån skall rapportera såväl kyrkoavgift som begravningsavgift vid samma tidpunkt. Utskottet tillstyrker således Kyrkostyrelsens förslag om att tidpunkten för inrapportering av avgiftssats för kyrkoavgiften flyttas för församlingar och samfälligheter från den 30 november till den 15 november med tillämpning från år 2004.

Vad gäller tidpunkten för utbetalning av avkastning från prästlönetillgångarna till andelsägande församlingar och samfälligheter anser utskottet i likhet med Kyrkostyrelsen att beslut om utdelning bör baseras på en reviderad och av stiftsfullmäktige fastställd årsredovisning. Utskottet tillstyrker därför Kyrkostyrelsens förslag att tidpunkten för redovisning av prästlönetillgångarna samt betalning av församlingarnas andel av avkastningen och betalningen av särskild utjämningsavgift flyttas från den 1 juni till den 1 juli.

Beträffande tidpunkten för val av kvalificerad revisor anser utskottet att det är värdefullt att kyrkoordningen ändras på det sätt som Kyrkostyrelsen föreslår. Ändringen möjliggör att församlingar, samfälligheter och stift kan välja huruvida de önskar en ordning där avgående fullmäktige ansvarar för att organisera en upphandling av den kvalificerade revisionen eller en ordning där nyvalda fullmäktige skall besluta om hur upphandlingen skall ske. Utskottet tillstyrker således Kyrkostyrelsens förslag att valet av auktoriserad eller godkänd revisor för församling, samfällighet eller stift skall kunna skjutas upp, så att nyvalda fullmäktige kan besluta om förfarandet vid upphandlingen.

Utskottet avstår från att yttra sig över lämpligheten att i kyrkoordningen införa en bestämmelse om att kyrkoråd, kyrkonämnd och stiftsstyrelse skall kunna sammanträda under valåret för att välja personer till de uppdrag som avser tiden efter valåret.

Uppsala den 18 september 2003

På Ekonomi- och egendomsutskottets vägnar

Reidar Gustafsson

Närvarande:  Reidar Gustafsson, ordförande, Ann-Marie Hallin, Leif Nilsson,
Inga-Lisa Eklundh, Sigvard Olsson, Bengt Berg, Christina Pregmark Gyberg, Peter Hemminger, Gösta Äng, Ingemar Öberg, Ingrid Smittsarve, Christer Mohlin, Erling Öhman, Fredrik Sandström och Åke Bendix.

Biskop Martin Lind har deltagit i utskottets överläggning.

Kyrkorättsutskottet har gett Tillsyns- och uppdragsutskottet möjlighet att yttra sig över avsnitten 4, 5, 6 och 12-17 i Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen. Tillsyns- och uppdragsutskottet lämnar följande yttrande, vilket följer den indelning som finns i Kyrkostyrelsens skrivelse.

Tidpunkten för utträde ur Svenska kyrkan (Avsnitt 4 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att det skall utredas om återbetalning kan ske i efterhand av den kyrkoavgift som den som har utträtt ur Svenska kyrkan betalar för tiden efter utträdet och fram till dess avgiftsskyldigheten upphör enligt 5 § lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. Förhandlingar skall föras med Riksskatteverket om villkoren och möjligheterna för en sådan ordning. I avvaktan på denna utredning föreslås att nuvarande regler skall fortsätta att gälla. Vidare föreslås i KsSkr 2003:7 vissa ändringar i 29 kap. 7 och 8 §§. Avsikten med dessa ändringar är att det skall stå klart att kyrkotillhörigheten inträder eller upphör att gälla den dag som ett meddelande eller en anmälan har inkommit till den som har att pröva frågor om inträde och utträde. Nuvarande regler bortser enligt sin ordalydelse från att ett meddelande eller en anmälan i vissa fall skall lämnas till annan präst i församlingen än kyrkoherden.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Alternativ påföljd till obehörigförklaring att utöva kyrkans vigningstjänst (Avsnitt 5 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att en präst eller en diakon som på något av de sätt som anges i 31 kap. 12 § respektive 32 kap. 12 § har visat sig olämplig för sitt uppdrag av domkapitlet får förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst eller föreskrivas prövotid för fortsatt behörighet. Prövotid för fortsatt behörighet skall enligt förslaget pågå tre år. Om prästen eller diakonen under prövotiden på nytt visar sig olämplig för sitt uppdrag skall han eller hon förklaras obehörig. Föreskrift om prövotid skall inte kunna förlängas. Beträffande biskoparna föreslås ingen prövotid. Ansvarsnämnden för biskopar får besluta att en biskop som har visat sin olämplighet på något av de sätt som anges i kyrkoordningen får förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst.

I motion 2003:88 av Gudmund Danielson föreslås att förslaget om prövotid inte skall införas i kyrkoordningen. I stället skall domkapitlet kunna tilldela en präst eller en diakon en skriftlig erinran.

Läronämnden understryker i sitt yttrande 2003:2 y vikten av att alla i kyrkans vigningstjänst får en rättssäker prövning som bygger på juridisk och teologisk kompetens och att likartad kompetens krävs för att pröva överklaganden av beslut i ärenden om obehörighet för diakon, präst och biskop.

I betänkandet TU 2001:13 Handläggning av ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst behandlade utskottet bl.a. motion 2001:82 i vilken föreslogs att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt i vad som anfördes i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende alternativ påföljd vid konstaterad uppenbar olämplighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Utskottet menade att motionsförslaget borde bli föremål för en analys och bedömning för att klargöra om en ändring av kyrkoordningen i den riktning motionen anvisade vore till fördel för kyrkans verksamhet. Kyrkomötet beslutade att ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anförde. Genom betänkandet TU 2002:5 Ansvarsnämnden för biskopar föreslog utskottet Kyrkomötet att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att inom ramen för pågående utredningar beakta de frågeställningar som väckts i motion 2002:33. I motionen föreslogs bl.a. att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att - med beaktande av vad som anförts i motionen och i Tillsyns- och uppdragsutskottets betänkande TU 2001:13 - senast till 2004 års kyrkomöte lägga fram förslag till ändringar som gör det möjligt att i vissa fall till Svenska kyrkans överklagandenämnd överklaga ett domkapitels beslut att inte förklara en präst eller diakon obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Det finns nu ett konkret förslag som innebär att inte endast en form, nämligen obehörigförklaring, står till domkapitlets förfogande när det gäller att ingripa mot en präst eller diakon som visar olämplighet i sättet att fullgöra sitt uppdrag i kyrkans vigningstjänst. Utskottet hälsar detta med tillfredsställelse. Att det görs en förändring i kyrkoordningen på denna punkt har också stöd av en så gott som enhällig remissopinion.

När utskottet prövat dels Kyrkostyrelsens förslag om prövotid, dels förslaget i motion 88 om skriftlig erinran, har övervägandena lett fram till att det inte är fråga om alternativ som utesluter varandra utan snarast kompletterande instrument för domkapitlets tillsyn. Detta ligger också helt i linje med vad Biskopsmötet framfört i sitt yttrande över promemorian Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen. Biskopsmötet skriver i sitt yttrande att det helst skulle se tre nivåer i fråga om påföljd, nämligen erinran, prövotid samt obehörighetsförklaring. "Prövotiden måste begränsas till tre år. Obehörighetsförklaringen skall gälla för all framtid såvida inte en markant förändring kan påvisas. Alla tre påföljderna bör också vara möjliga att överklaga." Utskottet ansluter sig till Biskopsmötets bedömning.

Kyrkostyrelsens förslag om prövotid anknyter till föreskrifter i lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Som framgår av Kyrkostyrelsens skrivelse innehåller den lagen mer differentierade möjligheter till ingripande. De möjligheter som finns är disciplinpåföljd (varning eller erinran), prövotid och återkallelse av legitimation eller annan behörighet. Bestämmelserna i kyrkoordningen kan inte fullt ut och behöver heller inte vara kopierade på viss lagstiftning. Det är ändå värt att notera att det på ett område som har likheter med tillsynen av präster och diakoner har bedömts nödvändigt med mer än två former för åtgärder från tillsynsorganets sida.

Vid utskottets överläggningar har pekats på att det bedömts som mindre lämpligt att använda varning eftersom detta finns som en arbetsrättsligt reglerad påföljd. Det skulle möjligen kunna hävdas att skriftlig erinran ligger så nära varning att det skulle kunna uppstå oklarheter. Utskottet bedömer dock att detta inte är något egentligt problem. Utöver att just begreppet "skriftlig erinran" blir unikt för den kyrkoordningsreglerade tillsynen står det helt klart att domkapitlet inte har någon arbetsgivarrelation till prästerna i stiftet. Detta var en utgångspunkt när kyrkoordningen beslutades och syftade bl.a. till att skapa förutsättningar för en fungerande ämbetstillsyn från domkapitlets sida. Det har också bekräftas genom Arbetsdomstolens dom nr 18/03. Där klargörs att Lunds stift inte hade skyldighet att föra förhandlingar enligt 11 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i en fråga som var av den karaktären att den, om det funnits ett arbetsgivarförhållande, skulle fallit inom ramen för förhandlingsskyldigheten. Saken gällde beslut om församlings- och pastoratsregleringar. Skälet till att förhandlingsskyldighet inte förelåg var att stiftet inte var att betrakta som arbetsgivare eller som företrädare för arbetsgivaren gentemot lokalt anställda präster. Tillsyns- och uppdragsutskottet ser därför ingen anledning till att det skulle uppstå problem med att använda påföljden "skriftlig erinran" inom ramen för domkapitlets särskilda tillsynsuppgift.

De konkreta omständigheter som medför att ett domkapitel måste ingripa med åtgärder mot en präst eller diakon som visat sådan olämplighet som anges i kyrkoordningen är av olika slag. En skillnad finns i att det kan röra sig om beteenden eller förhållanden som pågått under viss tid och som inte kan bestå. I ett sådant läge synes beslut om prövotid vara en adekvat åtgärd. Om det som föranlett beslutet består under prövotiden och ingen förändring kommer till stånd blir följden att domkapitlet har att ta ställning till frågan om att förklara prästen eller diakonen obehörig att utöva uppdraget inom kyrkans vigningstjänst.

Om behovet av ingripande från domkapitlets sida grundar sig på en enstaka förseelse som är av så allvarligt slag att den inte kan förbigås, kan i många fall en skriftlig erinran bedömas som den mest adekvata åtgärden.

Det som utskottet här anfört visar på behovet av såväl skriftlig erinran som prövotid. Avsikten är inte att ett resonemang av detta slag måste ligga till grund för varje bedömning om det är skriftlig erinran eller prövotid som är den adekvata åtgärden. Det är också fråga om ingripanden som markerar att den olämplighet det är fråga om bedöms som mer eller mindre allvarlig. Prövotid är att se som en mer ingripande åtgärd än skriftlig erinran. Detta bör också framgå av bestämmelsen, vilket Stockholms domkapitel också framför i sitt yttrande över promemorian Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen. Detta innebär inte att en viss åtgärd är att se som "normalpåföljd". Vad som är en adekvat åtgärd måste bedömas i varje situation för sig. Det är alltså inte fråga om att konstruera en "trappstege" där man först hamnar på skriftlig erinran för att sedan gå vidare till prövotid och - om ingen ändring sker - nå fram till obehörigförklaring.

Ett uttalat motiv för att det skall finnas mellanformer mellan att besluta om obehörigförklaring och formellt inte ingripa alls från domkapitlets sida, är att det funnits situationer när obehörigförklaring bedömts som alltför långtgående men det inte heller varit tillfredsställande att ingen tydlig åtgärd kunnat vidtas. De olika formerna för ingripande hör samman med att det finns olika grader av olämplighet. I anslutning till vad Överklagandenämnden anfört i sitt yttrande över den tidigare nämnda promemorian innebär detta inte att det kan ställas andra krav på beslutsunderlaget när domkapitlet beslutar om skriftlig erinran eller prövotid än när det är fråga om obehörigförklaring. I samtliga fall måste uppställas samma höga beviskrav och krav på utredning. Möjligheten att överklaga domkapitlets beslut kommer också att finns oavsett i vilken form det sker ett ingripande mot en präst eller diakon.

Mot bakgrund av de här redovisade övervägandena har utskottet utarbetat förslag till ny lydelse av 31 kap. 12 § och 32 kap. 12 § kyrkoordningen. Förslagen återfinns i bilaga 1.

Behörighetsprövning och yttrande vid kortare vikariatsanställningar som präst eller diakon (Avsnitt 6 i skrivelsen)

Av 34 kap. 13 § kyrkoordningen framgår att domkapitlet skall pröva behörigheten och yttra sig över sökanden till befattningar som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt. Motsvarande gäller vid tillsättning av befattningar som domprost eller kyrkoherde. I sistnämnda fallen skall domkapitlet enligt 34 kap. 9 § jämförd med 5 kap. 3 § andra stycket inte pröva behörigheten och yttra sig när det är fråga om vikariat som är kortare än tre månader. Det finns inga motsvarande bestämmelser om att det inte behöver ske en behörighetsprövning och lämnas yttrande vid kortare vikariat på andra prästtjänster. Kyrkostyrelsen föreslår att behörighetsprövning och yttrande av domkapitlet för anställning på en befattning som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt inte skall gälla vikariat som är längst sex månader. För befattningar som domprost och kyrkoherde skall även fortsättningsvis behörighetsprövning och yttrande av domkapitlet göras vid vikariat som är längre än tre månader. Kyrkostyrelsen föreslår dock ett förtydligande på denna punkt genom att det anges direkt i 38 kap. 9 § vilken tidsgräns som gäller.

Domkapitlet skall enligt 34 kap. 14 § yttra sig över de behöriga sökandena vid anställning på en befattning som diakon. Det finns inga bestämmelser om att detta endast skall gälla vissa anställningar. Kyrkostyrelsen föreslår att yttrande inte skall lämnas vid vikariatsanställningar på längst sex månader.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Undantag från offentlighetsprincipen (Avsnitt 12 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår flera förändringar i att bestämmelserna om undantag från offentlighet för handlingar i 54 kap. kyrkoordningen kompletteras på några punkter. Därtill föreslår Kyrkostyrelsen vissa ändringar i bestämmelserna om diakons tystnadsplikt. Ändringarna i 54 kap. föreslås träda i kraft 1 januari 2005 eftersom de kräver beslut av Kyrkomötet vid två sammanträden.

Utlämnande av uppgifter och personuppgiftslagen (Avsnitt 12.1 i skrivelsen)

Genom en ny 54 kap. 11 b § föreslås ett förbud mot att röja personuppgifter om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:294).

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Utlämnande av uppgifter i tillsyns- och överprövningsverksamhet (Avsnitt 12.2 i skrivelsen)

Genom en ny 54 kap. 4 a § föreslås ett förbud mot att röja uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden om uppgifterna förekommer i ett ärende hos något av kyrkans organ för tillsyn och överprövning. Förbudet skall gälla om det av någon särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada eller men av att uppgiften lämnas ut.

I betänkandet TU 2001:13 Handläggning av ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst behandlade utskottet bl.a. motion 2001:77 i vilken föreslogs att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt från vad som anförs i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende bestämmelser i 54 kap. kyrkoordningen om undantag från offentlighet för handlingar. I motionen redovisades att Svenska kyrkans överklagandenämnd i sin verksamhetsberättelse för år 2000 tagit upp behov av översyn av frågan om ett förstärkt skydd för uppgifter om enskilda som förekommer främst i ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst.. Utskottet menade att motionsförslaget borde bli föremål för en analys och bedömning för att klargöra om en ändring av kyrkoordningen i den riktning motionen anvisade vore till fördel för kyrkans verksamhet. Kyrkomötet beslutade att ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anförde.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Kyrkostyrelsens förslag om ett förbud mot att röja uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden om uppgifterna förekommer i ett ärende hos något av kyrkans organ för tillsyn och överprövning tillstyrks. Det finns dock skäl att göra en komplettering av förslaget.

I 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100) föreskrivs att sekretess inte utgör hinder mot att uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. I domkapitlets tillsynsverksamhet avseende präster och diakoner kan det ibland vara nödvändigt att lämna ut uppgifter till den församling eller samfällighet som är en prästs eller en diakons arbetsgivare. På samma sätt som anges i sekretesslagen skall det vara fråga om att ett domkapitel, Ansvarsnämnden för biskopar eller Överklagandenämnden måste kunna lämna ut en uppgift som annars inte får röjas för att kunna fullgöra det i kyrkoordningen givna uppdraget. Det kan exempelvis hända att det i ett tillsynsärende hos domkapitlet framkommer uppgifter som klart visar att en person är direkt olämplig att arbeta med barn. Det måste då anses ligga i tillsynsuppgiften att den personen inte ges eller har kvar arbetsuppgifter som riskerar att leda till att ett barn lider skada. Det kan också tänkas att en uppgift behöver röjas för att inhämta uppgifter så att en utredning kan fullföljas på ett riktigt sätt.

Ett undantag av det slag som här behandlas måste användas med stor restriktivitet. Vid varje enskilt tillfälle skall det vara motiverat av att uppdraget som givits tillsyns- eller överprövningsorganet annars inte kan fullgöras. Det är aldrig fråga om att t.ex. en arbetsgivare kan begära att få del av uppgifter därför att man fått reda på att det finns ett tillsynsärende hos domkapitlet.

Det bör noteras att såvitt det gäller utlämnande av en uppgift till ett kyrkligt organ eller någon som är bunden av kyrkoordningens bestämmelser finns i regel bestämmelser om undantag från offentlighetsprincipen, vilka medför att den som fått del av en uppgift inte får föra den vidare. Exempelvis torde regelmässigt gälla att bestämmelserna i 54 kap. 4 § kyrkoordningen om förbud mot att röja uppgifter inom kyrkans personaladministration blir tillämpliga om uppgift lämnas till en kyrklig arbetsgivare. Vad som gäller i detta hänseende om en uppgift lämnas ut hör till det som tillsyns- eller överprövningsorganet har att pröva vid tillämpning av 54 kap. 4 a § kyrkoordningen i den lydelse Tillsyns- och uppdragsutskottet föreslår.

Mot bakgrund av de här redovisade övervägandena har utskottet utarbetat förslag till ny lydelse av 54 kap. 4 a § kyrkoordningen. Förslaget återfinns i bilaga 1.

Diakoners tystnadsplikt (Avsnitt 12.3 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att kyrkoordningen ändras så att tystnadsplikten för diakoner regleras på ett enhetligt sätt oavsett om det är fråga om uppgifter som har inhämtats muntligen eller uppgifter som förekommer i handlingar. Ett förtydligande görs så att det klart framgår att en lagstadgad skyldighet att röja en uppgift bryter diakonens tystnadsplikt och att ett röjande i sådant fall inte innebär ett brott mot tystnadsplikten i kyrkoordningens mening. Detta innebär förändringar i 32 kap. 9 § samt i 54 kap. 1, 14 och 16 §§

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Facklig förhandling (Avsnitt 12.4 i skrivelsen)

Genom en ny 54 kap. 11 a § föreslås ett förbud mot röjande av uppgifter som är avsedda att användas vid facklig förhandling. Förbudet skall gälla om ett utlämnande av uppgifterna kan antas försämra den kyrkliga arbetsgivarens ställning som förhandlingspart. Gällande bestämmelser i 54 kap. 15 § om när det är möjligt att röja en uppgift förtydligas, så att det framgår att uppgifter också får lämnas till skyddsombud trots eventuellt förbud.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Kyrkobokföring och övriga register (Avsnitt 13 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att gällande 56 kap. kyrkoordningen om kyrkobokföring och andra register skall upphöra att gälla och ersättas av ett nytt 56 kap. om kyrkobokföring. Förslaget innebär att det inte längre skall anges att det skall finnas ett antal namngivna register. I stället föreslås bestämmelser som anger ändamålen för dels kyrkobokföringen och dels övriga register. När de detaljerade bestämmelserna i kyrkoordning upphävs skall Kyrkostyrelsen i gengäld få utfärda närmare bestämmelser för registren. Kyrkostyrelsen föreslås också få besluta om ytterligare gemensamma register. De nuvarande bestämmelserna i 56 kap. 28-31 §§ föreslås ingå i princip oförändrade i nya 56 kap.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Rätt att överklaga beslut i ärenden om obehörighet m.m. (Avsnitt 14 i skrivelsen)

Beslut att inte obehörigförklara en präst eller diakon (Avsnitt 14.1 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår i princip samma ändringar i 31 kap. 18 § och 32 kap. 18 § kyrkoordningen så att det blir möjligt för biskopen att överklaga ett domkapitels beslut att låta en präst eller diakon behålla sin behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst, om domkapitlets majoritet har funnit att prästen eller diakonen inte har övergett Svenska kyrkans lära. Någon rätt att överklaga beslut att inte obehörigförklara en präst eller diakon i övrigt, för enskilda eller annan, föreslås inte. Genom en ändring i de båda nämnda paragraferna tydliggörs i stället att det endast är den präst eller diakon som är berörd av domkapitlets beslut som har rätt att överklaga detta.

I betänkandet TU 2001:13 Handläggning av ärenden om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst behandlade utskottet bl.a. motionerna 2001:78 och 96. I motion 2001:78 föreslogs att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med uppgift att med utgångspunkt från vad som anförs i motionen utreda och lämna förslag till ändringar i kyrkoordningen avseende överklagande alternativt omprövning av beslut om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Motionen tog sikte på fall där domkapitlet prövat frågan om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst och funnit att behörigheten skall bestå; och i denna situation möjlighet för annan som berörs av frågan att överklaga alternativt få ärendet omprövat. Motion 2001:96 hade i princip samma innehåll. Utskottet menade att motionsförslagen borde bli föremål för en analys och bedömning för att klargöra om en ändring av kyrkoordningen i den riktning motionerna anvisade vore till fördel för kyrkans verksamhet. Kyrkomötet beslutade att ge Kyrkostyrelsen till känna det som utskottet anförde.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Som framgår av det föregående har det funnits krav på att enskilda som kan anses berörda skall kunna överklaga ett domkapitels beslut att inte obehörigförklara en präst eller diakon. Tillsyns- och uppdragsutskottet bedömer att sådana krav åtminstone till en del hört samman med att det inte funnits flera möjligheter för domkapitlet att ingripa. Antingen har beslutet varit obehörigförklaring eller ingen åtgärd alls. Genom det tidigare i detta yttrande behandlade förslaget om införande av skriftlig erinran och prövotid ändras förhållandena på denna punkt. Med denna notering tillstyrker utskottet Kyrkostyrelsens förslag.

Beslut att obehörigförklara en biskop (Avsnitt 14.2 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår en ny 30 kap. 8 § kyrkoordningen med bestämmelser om att en biskop får överklaga ett beslut av Ansvarsnämnden, om beslutet innebär att biskopen i fråga har fråntagits eller har nekats återfå behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst.

I motion 2003:28 av Kerstin Bergman föreslås att Kyrkomötet beslutar att avvisa förslaget om ändring i 30 kap. 8 §: rätt att överklaga beslut av Ansvarsnämnden för biskopar.

Läronämnden understryker i sitt yttrande 2003:2y vikten av att alla i kyrkans vigningstjänst får en rättssäker prövning som bygger på juridisk och teologisk kompetens och att likartad kompetens krävs för att pröva överklaganden av beslut i ärenden om obehörighet för diakon, präst och biskop. Läronämnden framhåller vidare att det för en biskop kan bli ohållbart att fortsätta i sitt uppdrag om två instanser på kyrkans nationella nivå kommer till olika beslut om behörigheten. Mycket talar enligt Läronämnden för att en instans har det ansvaret på den nationella nivån.

Genom betänkandet TU 2002:5 Ansvarsnämnden för biskopar föreslog utskottet Kyrkomötet att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att inom ramen för pågående utredningar beakta de frågeställningar som väckts i motion 2002:33. I motionen föreslogs bl.a. att Kyrkostyrelsen senast till 2004 års kyrkomöte skulle lägga fram förslag till sådana ändringar i kyrkoordningen att en biskop som genom beslut av Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst skall ha rätt att i ordinär ordning överklaga beslutet till Svenska kyrkans överklagandenämnd. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Som framgår av det föregående behandlade utskottet vid förra årets kyrkomöte frågan om överklaganderätt för en biskop som genom beslut av Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar förklarats obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst. Utskottet menade att Kyrkostyrelsen skulle ges i uppdrag att pröva frågan. Det uppdrag som gavs av Kyrkomötet har Kyrkostyrelsen fullföljt. Vid Tillsyns- och uppdragsutskottets fortsatta överväganden har utskottet fäst stor vikt vid vad Läronämnden, där ju alla biskopar ingår, har anfört i sitt yttrande Ln 2003:2y. När Läronämnden framhåller att det för en biskop kan bli ohållbart att fortsätta i sitt uppdrag om två instanser på kyrkans nationella nivå kommer till olika beslut om behörigheten ser utskottet ingen anledning att göra en annan bedömning. Utskottet ansluter sig därmed till Läronämndens slutsats att mycket talar för att en instans på den nationella nivån har ansvaret att pröva behörighetsfrågor avseende biskopar. Härtill vill utskottet peka på att bestämmelserna i 58 kap. 18 § kyrkoordningen om omprövning i särskilda fall medför att det kan ske en prövning hos Överklagandenämnden om det finns synnerliga skäl.

Läronämnden har i sitt yttrande inte tagit ställning till vilket organ som skall pröva frågor om en biskops behörighet att utöva sitt uppdrag inom kyrkans vigningstjänst. Nämnden pekar på att rättssäker prövning måste bygga på att det finns juridisk och teologisk kompetens. Tillsyns- och uppdragsutskottet ansluter sig även till den bedömningen och menar att det skulle vara möjligt att ärenden om biskopars behörighet prövades enbart av Överklagandenämnden. Utskottet vill dock inte i föreliggande sammanhang aktualisera en ändring i kyrkoordningen på denna punkt.

Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrker utskottet dels den i Kyrkostyrelsens skrivelse föreslagna ändringen av 14 kap. 8 § kyrkoordningen, dels införandet av den föreslagna 30 kap. 8 §. Detta innebär också i sak en tillstyrkan av förslaget i motion 2003:28.

Partsställning i Överklagandenämnden (Avsnitt 15 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att bestämmelserna i 58 kap. 8 § kyrkoordningen om partsställningen förtydligas så att det framgår att den instans som först har fattat beslut i ett ärende skall inta ställning som part om ärendet överklagas hos Svenska kyrkans överklagandenämnd.

I betänkandet TU 2001:14 Domkapitlets partsställning i överklagade beslutsprövningsärenden föreslog utskottet att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att genomföra en utredning med uppgift att lämna förslag till ändring av kyrkoordningen i fråga om partsställningen i Överklagandenämnden. I övervägandena ansåg utskottet det mindre lämpligt att domkapitlet intar ställning som part i beslutsprövningsärenden i Överklagandenämnden. I dessa fall borde klaganden och den instans som fattat det underliggande beslutet intaga ställning som parter. Utskottet ansåg att partsfrågan också kan ha aktualitet för vissa ärenden som kan överklagas enligt kyrkoordningens bestämmelser om överklagande varför frågan om partsställning i Överklagandenämnden borde utredas i sin helhet. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Rätt för den som har fyllt 16 år att begära beslutsprövning (Avsnitt 16 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att bestämmelserna i 57 kap. 8 § kyrkoordningen ändras, så att det klart framgår att den som har fyllt 16 år har rätt att själv begära beslutsprövning.

I betänkandet TU 2002:10 Rätten för underårig att själv begära beslutsprövning föreslog utskottet att Kyrkomötet skulle uppdra åt Kyrkostyrelsen att till 2003 års kyrkomöte lägga fram förslag till sådana ändringar i kyrkoordningen som klargör att rätten att självständigt begära beslutsprövning också tillkommer den som utan att vara valbar har rösträtt till val i församlingen eller den kyrkliga samfälligheten som meddelat det beslut som beslutsprövningen avser. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Kyrkokansliets organisation (Avsnitt 17 i skrivelsen)

Kyrkostyrelsen föreslår att kyrkoordningen ändras så att det inte längre anges i 34 kap 5 § att det i kyrkokansliet skall finnas tjänster med benämningen generalsekreterare, kyrkosekreterare respektive kyrkojurist. Det skall i stället anges att det i kyrkokansliet skall finnas anställd en person som är chef för kyrkokansliet, minst en person som är präst och har avlagt teologie doktorsexamen och minst en person som har avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen.

Tillsyns- och uppdragsutskottet:

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Uppsala den 18 september 2003

På Tillsyns- och uppdragsutskottets vägnar

Erna Arhag

Närvarande: Erna Arhag, ordförande, Gunborg Engman-Ericsson, Sven Håkansson, Ingrid Emanuelson, Göte Karlsson, Sigvard Raask, Kerstin Linder, Christina Schnackenburg, Sten Elmberg, Anna-Lena Forsdahl, Alf Sigling, Hans-Olof Andrén, Carina Etander Rimborg, Marianne Kronbäck och Åke Blomqvist.

Biskoparna Christina Odenberg och Anders Wejryd* har deltagit i utskottets överläggningar.

Avvikande mening

Åke Blomqvist anför:

I nuvarande lydelse regleras att på kyrkokansliet bl.a. skall finnas en generalsekreterare och en kyrkosekreterare. Kyrkostyrelsens förslag till ändring reglerar chefsfunktion på kansliet och kompetensnivån teologie doktorsexamen i stället för befattningsbenämning. Syftet med kyrkostyrelsens ändring är att ge kyrkostyrelsen friare händer att besluta om kansliorganisation.

Vid utskottets sammanträde yrkade jag på att paragrafen helt skulle utgå. Då är Kyrkostyrelsen helt fri att bygga upp kyrkokansli och ledningsorganisation och bedöma vilka kompetenser som behövs. Det är, med hänsyn till kyrkans uppgift förståeligt att teologisk kompetens lyfts fram, men samtidigt torde den vara självklar för Kyrkostyrelsen liksom behovet av ekonomisk kompetens med hänsyn till den ekonomi Svenska kyrkan har att förvalta.

Såväl förekomsten av generalsekreterare som kyrkosekreterare har sin särskilda bakgrund från den tid då Svenska kyrkan, dess kyrkomöte och övriga organisation reglerades i kyrkolag. I dag regleras för de pastorala nivåerna att i församling och stift skall finnas vissa tjänster. Men hur församlingarna bygger upp sin ledningsfunktion regleras inte i kyrkoordningen.

I det läget att Kyrkostyrelsen vill att kyrkoordningen ska ge friare händer för Kyrkostyrelsen att bygga upp lednings- och kansliorganisation menar jag att i KO 34 kap § 5 därför helt bör utgå. Därest kyrkomötet vill reglera frågan bör det i stället ske i instruktionen för Kyrkostyrelsen.

Bilaga 1 till Tillsyns- och uppdragsutskottets yttrande 2003:1y

Tillsyns- och uppdragsutskottets förslag till ändringar i kyrkoordningen

Kyrkorättsutskottet har gett Organisationsutskottet möjlighet att komma in med yttrande över följande avsnitt i Kyrkostyrelsens skrivelse 2003:7 Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen:

_ Domkapitlets delegationsrätt

_ Val av präst- och diakonledamot

_ Remissförfarandet vid mindre indelningsändringar

_ Direkta val

Vidare har utskottet getts möjlighet att yttra sig över motion 2003:92 om Röstkort och motion 2003: 93 om Behörighet för präst eller diakon att inväljas i domkapitel.

Domkapitlets delegationsrätt m.m.

Utskottet välkomnar förslaget och framhåller att rekryteringsprocessen av präster och diakoner kommer att underlättas genom den utvidgade delegationsrätten. Utskottet tillstyrker därmed Kyrkostyrelsens förslag.

Val av präst- och diakonledamöter vid val till domkapitel

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Remissförfarandet vid mindre indelningsändringar

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag.

Direkta val och motion 2003:92 om Röstkort

Utskottet tillstyrker i huvudsak Kyrkostyrelsens förslag med följande kommentarer:

8.5 Ökade befogenheter för valnämnden m.m.

På sidan 77 i skrivelsen finns en sammanställning av vilken framgår att valnämnden skall samråda med kyrkoherden när det gäller beslutet om expeditioner för förhandsröstning (förslagets 38 kap. 50 § tredje stycket).

Utskottet noterar att ett samråd med kyrkoherden naturligen även sker om man önskar att personal som är underställd kyrkoherden skall tjänstgöra på expedition för förhandsröstning.

8.6 Röstkort och röstlängder

I motion 2003:92 av Torgny Larsson yrkas: Kyrkomötet beslutar att avslå Kyrkostyrelsens förslag att det inte längre skall vara obligatoriskt att skicka röstkort till alla röstberättigade.

Organisationsutskottet delar uppfattningen i motion 2003:92 att det även fortsättningsvis skall finnas en reglering i kyrkoordningen så att röstkort obligatoriskt skickas till alla röstberättigade.

I likhet med motionären anser utskottet att röstkort är ett väl beprövat sätt att nå de röstberättigade med personligt riktad information. Sådan personligt riktad information är ett bra sätt att bekräfta kyrkotillhörigheten och utskicken är en informationskanal som kan utvecklas.

Den möjliga kostnadsbesparingen på omkring 20 miljoner kronor under valåret kan ifrågasättas eftersom förslaget leder till en kostnadsövervältring till andra nivåer när dessa skall skicka ut valinformation.

Utskottet konstaterar slutligen att Kyrkostyrelsen i budgetskrivelsen (KsSkr 2003:1) beräknat kostnader för att skicka röstkort till alla röstberättigade vid 2005 års val. Det finns alltså inget ekonomiskt hinder att avslå Kyrkostyrelsens förslag.

Organisationsutskottet föreslår med anledning av motion 2003:92 att Kyrkorättsutskottet överlämnar förslag till reglering av 38 kap. kyrkoordningen enligt föreslagen lydelse i bilaga 1. Härvid kan noteras att ett system med obligatoriskt utskick av röstkort innebär en möjlighet att bibehålla regeln om 30 dagars avstämningstidpunkt för röstlängd i stället för Kyrkostyrelsens förslag om 45 dagar.

8.7 Förhandsröstning

Organisationsutskottet noterar att man bör fästa uppmärksamheten på att valhemligheten i vissa fall kan röjas när det gäller förhandsröstning. Enligt regelverket skall expeditioner för förhandsröstning i viss utsträckning hållas öppna även under tiden från och med torsdagen i veckan före valdagen till och med valdagen. Om någon som tillhör ett annat pastorat röstar på en sådan expedition så sent att valförsändelsen inte hinner nå fram till den egna valnämnden före valdagen finns det en risk att valhemligheten röjs, då antalet avlämnade röster vid det tillfället kan bli litet. Om det bedöms att det finns en risk för att valhemligheten kan röjas finns endast två alternativ. Dessa alternativ är att sammanräkning överhuvudtaget inte sker på valdagen eller att sista dag för förhandsröstning flyttas.

Motion 2003:93 om Behörighet för präster eller diakoner att inväljas i domkapitlet

Motionen berör visserligen 9 kap. kyrkoordningen, som enligt Arbetsordningen för Kyrkomötet skall beredas av Organisationsutskottet, men då den överensstämmer i sak med det Tillsyns- och uppdragsutskottet har att bereda avstår Organisationsutskottet från att yttra sig.

Uppsala den 18 september 2003

På Organisationsutskottets vägnar

Evert Josefsson

Närvarande: Evert Josefsson, ordförande, Birgitta Björner, Börje Henriksson, Inger Wernersson, Lars Öhlén, Torgny Larsson, Hans G Erikson, Sven-Olof Karlsson, Kristina Lundgren, Maj-Vis Hultén, Conny Tyrberg, Tomas Forsner, Per Lindberg, Roland Persfjord och Susann Torgerson.

Biskop Hans Stiglund och biskop Tony Guldbrandzén har deltagit i utskottets överläggning.

Avvikande mening av Per Lindberg och Tomas Forsner

8.6 Röstkort och röstlängder

Vi menar att Organisationsutskottet i sitt yttrande över skrivelsen 2003:7 Översyn av vissa bestämmelser i kyrkoordningen, avsnitt 8.6 Röstkort och röstlängder borde ha uttalat följande:

Organisationsutskottet anser i likhet med Kyrkostyrelsen att det inte skall vara obligatoriskt att skicka röstkort till alla röstberättigade. Den som begär det har rätt att få ett röstkort. Kyrkostyrelsen får besluta om att även andra skall få röstkort.

Svenska kyrkan på nationell nivå har tvingats göra besparingar för att klara sin ekonomi. Samtidigt har den höga kostnaden för kyrkovalet ifrågasatts. Kostnaden för att skicka ut röstkort beräknas till ca. 30 miljoner kronor.

Utskottet har erfarit att Kyrkostyrelsen föreslår en budgetram för valåret 2005 som medger att röstkort skickas ut till alla röstberättigade. Utskottet menar att det i denna besvärliga ekonomiska situation är lämpligt att överlåta till Kyrkostyrelsen att bedöma i vilken omfattning röstkort skall skickas ut, utöver den information om kyrkovalet som för övrigt behövs.

Utskottet tillstyrker Kyrkostyrelsens förslag till lydelse av 38 kap. 37-41 §§, och avstyrker motion 2003:92 av Torgny Larsson.

Bilaga 1 till Organisationsutskottets yttrande 2003:1y

Beslut om röstningslokaler

50 § Valnämnden skall besluta vilken lokal som skall vara vallokal för vart och ett valdistrikt. En vallokal kan vara gemensam för två eller flera distrikt. Det skall finnas minst en vallokal i varje pastorat.

51 § I en vallokal skall det finnas grupp- och kandidatförteckningar enligt 31 § för de valkretsar som valdistriktet hör till. Där skall också finnas blanka valsedlar för vart och ett av valen.

Valförrättare och röstmottagare

52 § Valnämnden skall utse valförrättare och röstmottagare.

Röstning på expedition för förhandsröstning

1 Senaste lydelse SvKB 2002:9

2 Senaste lydelse SvKB 2002:9

3 Senaste lydelse SvKB 2002:9

4 Senaste lydelse SvKB 2002:9

5 Senaste lydelse SvKB 2002:9

6 Senaste lydelse SvKB 2002:9

7 Senaste lydelse SvKB 2002:9

8 Senaste lydelse SvKB 2002:7

9 Senaste lydelse SvKB 2002:9

10 Senaste lydelse SvKB 2001:10

11 Senaste lydelse SvKB 2002:10