Till utskottet har överlämnats sex motioner vilka presenterar olika och delvis motstridiga förslag till beslut som relaterar till Svenska kyrkans och samhällets ordningar och regler avseende vigsel, äktenskap och partnerskap. Förslagen behandlar vigselordningar, definition av äktenskap, vigsel för homosexuella respektive kyrkligt ingående och välsignelse av partnerskap samt kyrklig vigselrätt. Utskottet föreslår Kyrkomötet besluta att uppmana alla stift att aktivt använda samtalsmaterialet Homosexuella i kyrkan, att uppdra åt Kyrkostyrelsen att för riksdagen tillkännage att Svenska kyrkan anser att vigsel fortsättningsvis skall kunna ske kyrkligt eller civilt samt att uppdra åt Kyrkostyrelsen att till 2004 års kyrkomöte återkomma med underlag till kyrklig akt för ingående av partnerskap med civilrättslig giltighet, så att beslut kan fattas under innevarande mandatperiod. Till betänkandet finns en reservation och en särskilt mening antecknad.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. avslå motion 2003:6

2. avslå motion 2003:7

3. bifalla motion 2003:32 punkt 1

4. avslå motion 2003:32 punkt 2

5. avslå motion 2003:54 punkt 1

6. avslå motion 2003:54 punkt 2

7. avslå motion 2003:54 punkt 3

8. avslå motion 2003:54 punkt 4

9. avslå motion 2003:56

10. bifalla motion 2003:58 punkt 1

11. avslå motion 2003:58 punkt 2

12. avslå motion 2003:58 punkt 3

13. uppdra åt Kyrkostyrelsen att till 2004 års kyrkomöte återkomma med underlag till kyrklig akt för ingående av partnerskap med civilrättslig giltighet, så att beslut kan fattas under innevarande mandatperiod.

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2003:6 av Nils-Arne Rehnström, Alternativ vigselordning vid omgifte

Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som kan utarbeta ett förslag till vigselordning för frånskilda som ämnar ingå i nytt äktenskap.

Motion 2003:7 av Nils-Arne Rehnström, Äktenskapet som en förening mellan en man och en kvinna

Kyrkomötet beslutar att fastslå att äktenskapet är en förening mellan en man och en kvinna grundat på vår kyrkas tradition, bibel och bekännelseskrifter.

Motion 2003:32 av Åke Blomqvist och Vivianne Wetterling, Kyrklig vigsel och välsignelse av partnerskap

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att vigsel alltjämt skall kunna ske antingen kyrkligt eller civilt.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att på lämpligt sätt för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att ingående av partnerskap utöver civilt också skall kunna ske kyrkligt genom den akt Biskopsmötet rekommenderat för välsignelse av partnerskap.

Motion 2003:54 av Stina Eliasson m.fl., Opinionsundersökning rörande statens planer på upphävande av kyrkans vigselrätt

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att göra en stickprovsmässig opinionsundersökning bland Svenska kyrkans medlemmar för att ta reda på deras inställning till ett bevarande eller borttagande av deras hittillsvarande rätt att med rättslig giltighet vigas samman till äktenskap i Svenska kyrkans ordning.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att sända ut en enkät till Svenska kyrkans församlingar för att ta reda på deras inställning till ett bevarande eller borttagande av deras hittillsvarande rätt att med rättslig giltighet vigas samman till äktenskap i Svenska kyrkan.

3. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att bevaka frågans fortsatta behandling på statlig sida och i andra viktiga sammanhang.

4. Kyrkomötet beslutar att framföra en vädjan till statsministern att Svenska kyrkans medlemmar inte fråntas sin månghundraåriga rätt att med rättslig giltighet vigas samman till äktenskap i kyrkans ordning.

Motion 2003:56 av Ola Isacsson, Bevarat samband mellan juridiskt giltig vigsel och religiöst ingånget äktenskap

Kyrkomötet beslutar ge Kyrkostyrelsen till känna vad som i motionen anförs.

Motion 2003:58 av Eva Zetterberg m.fl., Vigsel för homosexuella,

1. Kyrkomötet beslutar att uppmana alla stift att aktivt använda samtalsmaterialet i samtliga församlingar.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utforma en vigselakt som fungerar när människor vill stadfästa sin kärlek inför Gud, oavsett om det gäller en person av annat eller samma kön.

3. Kyrkomötet beslutar att, om ovanstående förslag 2 blir avslaget, uppdra åt Kyrkostyrelsen att officiellt utforma kyrkliga välsignelseakter (t.ex. med eller utan nattvardsmässa) över borgerligt ingånget partnerskap.

Läronämnden

Läronämnden har yttrat sig över motionerna 2003:7, 2003:32, 2003:54, 2003:56 och 2003:58 i Ln 2003:15y. Yttrandet bifogas som bilaga 1.

Läronämnden har yttrat sig över motion 2003:6 i Ln 2003:22y. Yttrandet bifogas som bilaga 2.

Andra utskott

Kyrkorättsutskottet har yttrat sig över motionerna 2003:54 och 2003:56. Yttrandet bifogas som bilaga 3.

Utskottet

Bakgrund

Alternativ vigselordning vid omgifte

Nils-Arne Rehnström påtalar i motion 2003:6 att den nuvarande vigselordningen inte på något sätt antyder att äktenskap kan upplösas, trots att så sker i många fall. Han menar därför att det vore en fördel ur både pedagogisk och själavårdsmässig synpunkt att kunna föra ett vigselsamtal med frånskilda utifrån ett särskilt vigselritual. Rehström föreslår att en särskild ordning för vigsel av frånskilda bör utarbetas.

Vid Kyrkomötet 2002 behandlade Gudstjänstutskottet i betänkandet G 2002:4 Försoningsakt i anslutning till nytt äktenskap, en motion av Nils-Arne Rehnström med liknande tankar som i den nu aktuella motionen. Rehnström föreslog då att en försoningsliturgi att användas vid ingående av ett nytt äktenskap skulle utarbetas. I betänkandet presenteras en gedigen redogörelse av liturgiskt arbetet kring skilsmässa. Utskottet konstaterade att det finns stora behov av själavård för både barn och vuxna som genomgår separationer, men menade inte att dessa bäst tillgodoses genom en ny vigselliturgi. I stället ansåg utskottet att detta är en fråga för församlingarnas själavårdsarbete.

Tidigare har Kyrkomötet 1993, 1996, 1998 samt 1999 behandlat frågor om äktenskapsskolor och stöd till vigda par. Motionärerna har pekat på kyrkans ansvar för de par som ingår äktenskap genom kyrklig vigsel. Såväl Läronämnden som Församlingsutskottet har bejakat kyrkans ansvar men yrkat avslag vad gäller någon form av obligatorisk äktenskapsskola.

Definition av äktenskap

I motion 2003:7 önskar Nils-Arne Rehnström att "Svenska kyrkan med tydlighet kunde ge uttryck för att äktenskapet exklusivt är en förening mellan en man och en kvinna". Han säger att "Kyrklig tradition grundad på bibeln, vår kyrkas heliga skrift, samt bekännelseskrifter, säger med självklar tydlighet att äktenskapet är en av Gud välsignad förening mellan en man och en kvinna".

Eva Zetterberg m.fl. motionärer definierar i motion 2003:58 äktenskapet som "en förening mellan två personer som älskar varandra och som vill leva tillsammans i ömsesidig kärlek och respekt".

I samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan anger Teologiska kommittén några grundläggande drag i synen på äktenskapet i evangelisk-luthersk tradition. Ordningen för vigseln har förändrats som en följd av var den teologiska betoningen legat. För Luther var det huvudsakliga syftet med äktenskapet "släktets förökelse och samhällets fortbestånd". Efter Luther började en annan aspekt få allt större betydelse, nämligen den inbördes gemenskapen, och idag är betoningen av den ömsesidiga gemenskapen och kärleken självklar. Motsvarande utveckling har också ägt rum i andra kyrkor. Teologiska kommittén pekar på ytterligare en betydelsefull aspekt av synen på äktenskapet, nämligen det ansvarsfulla sexuallivet (kyskheten). Kommittén skriver vidare:

Vid 2002 års kyrkomöte behandlades en motion av Bengt-Olof Dike, Mot 2002:94, i vilken föreslogs att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att, i samråd med Biskopsmötet, utarbeta riktlinjer för ett landsomfattande, utåtriktad och offensiv aktion för det klassiskt kristna äktenskapet. Kyrkolivstutskottet konstaterade i sin behandling av motionen, att Kyrkostyrelsen i skrivelsen KsSkr 2002:5 Kyrkan och homosexualiteten uttalat som sin intention "att i samband med samtalen kring homosexualiteten och kyrkan även lyfta fram frågor om äktenskap, kärlek och samlevnad". Kyrkomötet beslöt i enlighet med utskottets förslag att avslå motionen.

Kyrklig vigselrätt

Frågan om den kyrkliga vigselrätten berörs i tre motioner. Åke Blomqvist och Vivianne Wetterling hänvisar i motion 2003:32 till förslag och krav på ändringar i äktenskapsbalken som, om de genomförs, kommer att innebära att Svenska kyrkan och andra trossamfund förlorar sin vigselrätt. Motionärerna menar det därför vara viktigt att "för regeringen tillkännage att Svenska kyrkan önskar att vigsel alltjämt skall kunna ske antingen kyrkligt eller civilt".

I motion 2003:54 hänvisar Stina Eliasson m.fl. till tidningsuppgifter om att det inom Justitiedepartementet förebereds en lagändring som innebär att Svenska kyrkan förlorar sin vigselrätt. Motionärerna menar att det finns stor anledning för Kyrkomötet att agera med anledning av detta. Då rätten att vigas i kyrkan funnits för kyrkans medlemmar i många hundra år bör Kyrkomötet och andra berörda kyrkliga organ värna om och försvara denna rätt. Eftersom det ändringsförslag som förbereds innebär en genomgripande förändring för en stor del av det svenska folket bör en opinionsundersökning i frågan genomföras. Motionärerna föreslår också att en vädjan om att den kyrkliga vigselrätten får behållas framförs till statsministern.

Ola Isacsson vill med sin motion 2003:56 peka på värdet av att tidpunkten för den juridiskt giltiga vigseln och den religiösa vigseln sammanfaller. Det avgörande är enligt motionären inte att kyrkan får behålla sin vigselrätt, utan att, för brudparets skull, den juridiska formaliteten och den kyrkliga högtiden sammanfaller i tiden, vilken rent praktiskt kan ordnas på olika sätt.

Vid Kyrkomötet 2002 behandlade Kyrkorättsutskottet en motion av Urban Gibson och Helena Bargholtz, motion 2002:47, om vigselbegreppet. Motionärerna föreslog en utredning om vigselbegreppet samt att Kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att initiera överläggningar mellan staten och trossamfunden i dessa frågor. Året innan behandlades en motion av Berit Bergman och Inga Alm, KMot 2001:66, i vilken föreslogs att Kyrkomötet skulle uttala sig angående den kyrkliga vigselrätten. Kyrkorättsutskottet refererar i sina betänkanden, Kr 2001:8 och Kr 2002:6, till riksdagens arbete med dessa frågor där förslag om förändringar av den kyrkliga vigselrätten avslagits senast i Lagutskottets betänkande Äktenskap, partnerskap och samboende, m.m. (2001/02:LU 08). Lagutskottet skriver där: "Också yrkanden som innebär att den kyrkliga vigseln skall frånkännas rättslig betydelse har avstyrkts tidigare, bl.a. med hänvisning till att den gällande ordningen torde vara väl förankrad hos allmänheten." I samma betänkande skriver utskottet angående registrering av partnerskap att"... det inte finns något som hindrar att exempelvis en präst inom ett visst trossamfund förordnas som registreringsförrättare". Kyrkorättsutskottet konstaterade både 2001 och 2002 att den kyrkliga vigseln i sin nuvarande form har stor betydelse och stark förankring i kyrkan och i samhället i övrigt. Utskottet har utgått från att Kyrkostyrelsen ser det som sitt ansvar att följa frågan och ta de initiativ som behövs, och föreslagit att motionerna avslås vilket också blivit Kyrkomötets beslut.

I riksdagen har under förgående arbetsår väckts ett tjugotal motioner med yrkanden som handlar om bland annat neutral äktenskapslagstiftning och obligatorisk civil registrering av äktenskap. Med anledning av den stora uppmärksamhet som frågorna rönt, till exempel har såväl trossamfund som andra intresseorganisationer genomfört uppvaktningar i ärendet, beslöt Lagutskottet att skjuta upp behandlingen till innevarande höst.

Vigsel eller välsignelse över ingånget partnerskap

I motion 2003:58 hänvisar Eva Zetterberg m.fl. till kyrkans ansvar för de marginaliserade grupperna i samhället samt att de homosexuella länge varit en osynliggjord grupp i kyrkan. Med motiveringen att äktenskapet är en förening mellan två personer som älskar varandra och som vill leva tillsammans i ömsesidig kärlek och respekt, föreslår motionärerna att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att utforma en vigselakt som gäller för såväl heterosexuella som homosexuella par. Om detta inte kan bifallas föreslås att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att officiellt utforma kyrkliga välsignelseakter över borgerligt ingånget partnerskap.

Åke Blomqvist och Vivianne Wetterling menar, i motion 2003:32, att det är viktigt att nu verka för att den välsignelseakt över ingånget partnerskap som biskoparna rekommenderat också skall få civilrättslig status. Argumenten för förslaget är dels att möta de homosexuellas önskan om en sådan ordning, dels att motverka att detta behov blir ett argument för att ta bort den kyrkliga vigselrätten.

Kyrkomötet har 2001 och 2000 behandlat två motioner om vigsel av homosexuella. Med hänvisning till det under dessa år pågående arbetet med samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan avslogs motionerna. Frågan om en välsignelseakt för homosexuella har behandlats av Kyrkomötet 1997 och 1988. Biskopsmötet beslöt i oktober 1999 om revidering av Pastorala råd om förbön för dem som ingått registrerat partnerskap, vilka sedan sänts till präster och kyrkoråd.

Samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan

I motion 2003:58 hänvisar motionärerna till förra årets kyrkomötesbeslut om samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan. Dokumentet är tänkt att användas som underlag för samtal i olika fora, men detta har ännu inte kommit igång i tillräcklig utsträckning enligt motionärerna. Därför föreslås Kyrkomötet besluta att uppmana alla stift att aktivt använda dokumentet i samtliga församlingar.

Teologiska kommittén

Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetar även fortsättningsvis med frågor rörande kärlek och samlevnad. Kyrkostyrelsen skriver i KsSkr 2003:3 Redogörelse för Kyrkostyrelsens behandling av Kyrkomötets ärenden angående Kyrkmötets beslut 2002 avseende handläggningen av samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan:

De kommande analyserna avhandlar kärleksbegreppet och samlevnadsformer i vid mening, och därmed också kyrkans syn på äktenskapet. Kommittén bevakar också det arbete som utförs på regeringskansliet i dessa och angränsande frågor.

Överväganden

Utskottet konstaterar, i enlighet med Läronämndens yttrande Ln 2003:22y, att det förslag som Nils-Arne Rehnström presenterar i motion 2003:6 inte stämmer överens med Svenska kyrkans ordning. I vår kyrka görs ingen åtskillnad mellan vigslar beroende på om en eller båda kontrahenterna varit gift(a) tidigare. Utskottet konstaterar vidare att införandet av en sådan ordning, som motionären önskar, kräver ändringar såväl i kyrkohandboken som i kyrkoordningen, då det i dessa förutsätts att Svenska kyrkan har en enda vigselordning.

Svenska kyrkans syn på äktenskapet kommer till uttryck i kyrkans grundläggande lärodokument. I vigselordningen i Den svenska kyrkohandboken sägs bland annat "Äktenskapet är ett heligt förbund förordnat och välsignat av Gud". Av fortsättningen framgår entydigt att äktenskapet avser man och kvinna. Även äktenskapsbalken konstaterar att äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Utskottet konstaterar inledningsvis att Nils-Arne Rehnströms formulering i motion 2003:7, "att äktenskapet är en förening mellan en man och en kvinna" överensstämmer med kyrkans lära. Samtidigt påpekar utskottet att Kyrkomötet tidigare avvisat att det i konkreta frågor skulle vara en uppgift för Kyrkomötet att fastslå vad som är Svenska kyrkans lära, till exempel med anledning av TU 2000:12, och att ett bifall till motion 2003:7 skulle innebära ett avsteg från den linjen. Utskottet menar att det inte finns något behov av att i Kyrkomötet fastslå det som redan sägs i kyrkohandboken och att motionens intention därmed är besvarad.

Den kyrkliga vigseln har idag en stark ställning bland svenska medborgare. Att vigseln är förbunden med den rättsliga regleringen är inte något problem utan för de flesta en självklarhet. Det är angeläget att ansvariga inom Svenska kyrkan aktivt arbetar för att värna den kyrkliga vigselrätten. För detta ställningstagande kan ges flera skäl. Att avgörande skeenden i livet får Guds och kyrkans välsignelse har stor betydelse också för de många som till vardags inte är aktiva kyrkobesökare. Från kyrkans sida har vigseln, liksom andra kyrkliga handlingar, ett stort värde som kontaktlänk mellan församlingen och enskilda människor. Många gånger leder den till fortsatt kontakt med präst och församling till exempel i samband med barndop. I det perspektivet kan vigseln ses om ett mycket viktigt inslag i bevarandet av Svenska kyrkan som en öppen folkkyrka. I motion 2003:32 punkt 1 föreslås att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att för regeringen tillkännage Svenska kyrkans önskemål i detta avseende. Utskottet delar bedömningen att en sådan viljeyttring behöver komma till stånd och föreslår Kyrkomötet att bifalla det förslaget. Med anledning därav menar utskottet också att motion 2003:54 punkterna 3 och 4 samt motion 2003:56 kan anses vara besvarade.

Utskottet resonerade om alternativa möjligheter i en situation där det kan befaras att den kyrkliga vigselrätten förr eller senare kan komma att försvinna. För kyrkans vidkommande är det primära att bevara vigselns betydelse som kyrklig handling och som kontaktlänk med enskilda människor. Ett hittills oprövat förslag skulle kunna innebära att Svenska kyrkan aktivt avstår från vigselrätten och att den obligatoriska hindersprövningen hos den lokala skattemyndigheten blir det tillfälle då den juridiska regleringen sker, utan att detta är förenat med en särskild ceremoni. Som komplement till hindersprövningen kan det enskilda paret välja att be om en borgerlig ceremoni eller en kyrklig handling som bekräftar, och i kyrkan välsignar, det ingångna äktenskapet eller partnerskapet. En obligatorisk civil registrering kan på ett naturligt sätt höra hemma i en luthersk tradition, där samhällets ordningar också kan vara en del av kyrkans ordningar.

Ett annat alternativ skulle kunna innebära att Svenska kyrkan har två parallella ordningar, för vigsel av en kvinna och en man respektive för ingående av partnerskap i en samkönad relation, vilka båda har civilrättslig giltighet. Den ordning som idag finns i biskoparnas Pastorala råd om förbön för dem som ingått registrerat partnerskap har ingen sådan status. Råden reviderades 1999 på ett sätt som innebar en tydlig förskjutning från en enskild själavårdssituation till ett mer öppet gudstjänsttillfälle, men de för registreringen avgörande momenten ömsesidiga löften och deklaration av det ingångna partnerskapet saknas. Det är därför inte möjligt att med denna ordning tillmötesgå det juridiska behovet i samband med registrering av partnerskap. Utskottet konstaterar därför att motion 2003:32 punkten 2 måste avslås.

Frågan om vigselrätten får teologiska och ekumeniska implikationer när det handlar om gudstjänster i samband med äktenskaps respektive partnerskaps ingående. Om samma ord används i de båda sammanhangen medför detta ett teologiskt ställningstagande som förändrar den nu rådande synen på äktenskap och partnerskap inom Svenska kyrkan och därmed också påverkar det ekumeniska arbetet. Samtidigt är det viktigt att våga driva svåra frågor i ekumeniska sammanhang. Ett exempel på detta är när den svenska delegationen vid Lutherska Världsförbundets generalförsamling i Winnipeg i juni detta år gemensamt väckte en motion om att nya former av familjebildning, som inkluderar också samkönade familjebildningar, får bli föremål för studium. Då kunde man konstatera att Svenska kyrkan intar en annan hållning än flertalet kyrkor i den världsvida kyrkogemenskapen och samtidigt se sitt ansvar i att fortsätta att vara pådrivare.

Utskottet bedömer att det redan idag finns en klar opinion bland Svenska kyrkans medlemmar angående den kyrkliga vigselrätten. En opinionsundersökning i enlighet med förslaget i motion 2003:54 punkt 1 anser utskottet därför vara överflödig. Utskottet kan inte heller se värdet i en enkät till församlingarna, enligt motion 2003:54 punkt 2, då frågan är mer komplicerad än de alternativ motionärerna presenterar. Enligt utskottets resonemang ovan kan det finnas flera möjliga vägar som på olika sätt bevarar det för kyrkan primära i detta sammanhang.

Utskottet konstaterade att frågan om de homosexuella i kyrkan, som under många år behandlats i Kyrkomötet, fortfarande är aktuell och brännande. Enligt motionärerna i motion 2003:58 punkt 1 har samtalen kring det av Kyrkomötet antagna samtalsdokumentet ännu inte kommit igång i tillräcklig utsträckning. Utskottet delar denna bedömning och föreslår att Kyrkomötet bifaller motion 2003:58 punkt 1. Ett särskilt ansvar för att stimulera till och intensifiera samtalen bör kunna tas av stiften. Det är också viktigt att de resultat som samtalsprocessen ger tas med i det fortsatta arbetet.

Samtidigt som denna process måste få ta sin tid finns en stark längtan efter att ytterligare steg skall kunna tas. Utskottet kan här se risker för kyrkosplittring i två olika avseenden. För att hålla samman olika grupperingar är det viktigt att inte gå för fort fram, och samtidigt kan ett för försiktigt agerande innebära att många människor väljer att ställa sig utanför kyrkans gemenskap. Processen kring denna fråga jämförs många gånger med den långdragna process som Svenska kyrkan fortfarande känner i frågan om kvinnor i ämbetet. Behovet av att ta ansvar i en ny situation vägs mot behovet av att undvika att få en fråga som ständigt kommer åter på Kyrkomötets bord. Samtidigt måste frågan ställas om det inte är värt det besvär som en ständigt återkommande fråga innebär när beslut som förnyar och förändrar kyrkan skall tas.

Utskottet föreslår att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att ta fram ett arbetsmaterial innehållande såväl olika former för som olika konsekvenser av en kyrklig akt för ingående av partnerskap med civilrättslig giltighet. Ett sådant underlag bör föreligga vid Kyrkomötet 2004 så att beslut kan fattas under innevarande mandatperiod. Utskottet poängterar att detta arbete skall ske parallellt med att den redan påbörjade processen kring samtalsmaterialet fortsätter enligt den givna tidsplanen.

Det pastorala ansvaret för de homosexuella när det gäller Svenska kyrkans ställningstagande i dessa frågor är viktigt. Många människor är utsatta och upplever att kyrkan gömmer sig bakom utredningar i situationer som handlar om att två människor gjort livsavgörande val och vill få detta bekräftat och välsignat. Samtidigt är det nödvändigt att skilja mellan det pastorala handlandet och fastställda läromässigt bindande dokument. Utskottet föreslår med hänvisning till sitt förslag ovan att Eva Zetterbergs med fleras förslag i motion 2003:58 punkterna 2 och 3 avslås.

Uppsala den 19 september 2003

På Gudstjänstutskottets vägnar

Alve Svensson

Närvarande: Alve Svensson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Britt Andersson, Evy Åberg, Allan Lewin, Gun Andersson, Mats Hagelin, Glenn Håkansson, Kjell Söderberg, Inga Alm, Lisbet Båfält, Tomas Lång, Berit Simonsson, Johan Linnman och Christina Holmgren.

Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.

Reservation av Berit Simonsson, Alve Svensson och Kjell Söderberg

Vi yrkar avslag på punkt 13 i Gudstjänstutskottets betänkande 2003:2.

Med beklagande kan vi konstatera att utskottet genom denna att-sats föregriper och åsidosätter den samtalsprocess som Kyrkomötet initierat genom beslut 2002 avseende samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan.

Utskottets förslag i punkt 13 åsidosätter betydelsen av demokrati och delaktighet.

Särskild mening av biskop Jonas Jonson

Utskottet föreslår att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att "till 2004 års Kyrkomöte återkomma med underlag till kyrklig akt för ingående av partnerskap med civilrättslig giltighet, så att beslut kan fattas under innevarande mandatperiod".

Jag vill anföra följande:

1) Kyrkomötet beslutade 2002 (Kl 2002:1) att dokumentet Homosexuella i kyrkan skulle bli föremål för studium i stift och församlingar innan Kyrkomötet fattar ytterligare beslut i hithörande frågor. Studieprocessen har inletts och pågår i stiften. Ett beslut med ovanstående innebörd skulle kunna uppfattas så att Kyrkomötet har för avsikt att fatta beslut oberoende av vad denna process kan leda till. Detta skulle undergräva förtroendet för Kyrkomötet och ytterligare minska intresset för en seriös bearbetning av frågan i Svenska kyrkans församlingar. Studieprocessen bör därför få fortgå ostört i enlighet med Kyrkomötets intentioner. Detta skulle långsiktigt minska frågans laddning och bidra till att undvika en svår och långdragen konflikt inom kyrkan.

2) Svenska kyrkans och andra kristna samfunds lagstadgade vigselrätt innebär att vigseln är rättsligt bindande. En diskussion har inletts om det skulle vara möjligt och lämpligt att förlägga den rättsligt bindande delen av vigseln exempelvis till skattemyndighetens utfärdande av hindersprövning, och lämna det fritt att söka kyrkans välsignelse eller borgerlig bekräftelse för det ingångna äktenskapet eller partnerskapet. Detta skulle vara i linje med luthersk tradition och mer i överensstämmelse med vad som gäller i många andra EU-länder. Innan kyrkan begär en utvidgning av sin rättsliga roll till att omfatta även partnerskap, bör det noggrant och i samråd med andra kyrkor och samfund prövas om det finns skäl för samfunden att bibehålla sin rättsliga roll i detta sammanhang.

3) En "kyrklig akt" fastställd av Kyrkomötet, som är Svenska kyrkans högsta beslutande organ i lärofrågor, måste prövas i Läronämnden. En av Kyrkomötet fastställd akt skulle ha karaktären av "lära" och vara ett för hela Svenska kyrkan bindande ställningstagande i fråga om äktenskapets och partnerskapets teologiska innebörd. En akt, fastställd av Kyrkomötet, bör ingå i handboken och därmed vara en bindande ordning för alla präster. Däri skiljer sig en sådan akt på ett avgörande sätt från det pastorala handlande, som redan nu är möjligt. Med den oklarhet som råder i fråga om äktenskapets teologi och den hållning som kristenheten genom historien intagit och som fortfarande upprätthålls av praktiskt taget alla kyrkor i världen, skulle det vara olyckligt om Svenska kyrkan förhastat fattar beslut av läromässig karaktär i denna fråga.

4) Jag har stor förståelse för de förväntningar på kyrkan som homosexuella ger uttryck för och är odelat positiv till möjligheten att civilrättsligt reglera partnerskap. Men de frågor som Kyrkomötet ställs inför vid fastställandet av en "kyrklig akt" har djupgående teologiska och ekumeniska implikationer. Därför sanser jag att processen ska få fortsätta och besluten mogna fram ur en djupare och vidare reflektion om äktenskapets teologiska innebörd.

Enligt luthersk syn hör äktenskapet till skapelsens plan, där Gud verkar. Enligt vår kyrkas bekännelse och tradition är det möjligt att ha olika former för äktenskapets ingående.

I den process samhälle och kyrka befinner sig vad gäller äktenskap, samboförhållanden och partnerskap finns anledning till grundläggande reflektion kring kärlek, äktenskap och samlevnad.

Under lång tid har äktenskapssynen i den civila äktenskapslagstiftningen och kyrkans ordning i hög grad stämt överens. Svenska kyrkan har hittills följt samhällets ordning. I en situation då lagstiftaren förordar obligatoriskt civiläktenskap och/eller könsneutral äktenskapslagstiftning, vilket aktualiseras av motionerna 54 och 56, ändras förutsättningarna för kyrkans pågående reflektion och samtal på ett sätt som bör beaktas. Frågor som måste ställas är: Vilket är kyrkans uppdrag i det vidare samhället när det gäller rättsligt reglerad samlevnad? Vad innebär ett upphävande av distinktionen mellan äktenskap och partnerskap?

Svenska kyrkans teologiska kommitté arbetar med frågor rörande äktenskap, kärlek och samlevnad. Arbetet utgör en del av det uppdrag som kommittén erhöll 2002 med anledning av Kyrkomötets beslut avseende handläggningen av samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan. De kommande analyserna avhandlar kärleksbegreppet och samlevnadsformer i vid mening, och därmed också kyrkans syn på äktenskapet. Kommittén bevakar också det arbete som utförs på regeringskansliet i dessa och angränsande frågor. Läronämnden emotser resultat av kommitténs arbete.

Uppsala den 2 september 2003

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.

Enligt Svenska kyrkans ordning görs ingen skillnad mellan förstagångsvigsel och omgifte. Att möta människors sorg, skuld och vrede i samband med en skilsmässa är en pastoral uppgift.

Uppsala den 2 september 2003

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Anders Wejryd, biskop Christina Odenberg, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Bengt Gustafsson och Ann-Catrin Jarl.

Kyrkorättsutskottet har getts tillfälle att yttra sig över Gudstjänstutskottets betänkande 2003:2 i vad avser motionerna 2003:54 och 2003:56.

Kyrkorättsutskottet finner inte att motionerna innefattar förslag till ändringar i vare sig kyrkoordningen, allmän lag eller annan författning, varför utskottet beslutar att inte avge något yttrande.

Uppsala den 18 september 2003

På Kyrkorättsutskottets vägnar

Lars Johnsson

Närvarande: Lars Johnsson, ordförande, Anna-Maria Björkman, Jösta Claeson, Mari Lönnerblad, Jan-Erik Forsberg, Lennart Andersson, Benny Jönsson, Gunnar Sibbmark, Stig-Göran Fransson, Inger Lif, Alvar Gahm, Inger Dafgård, Lennart Tildemyr, Margareta Börjesson och Ulla Eriksson.

Biskop Ragnar Persenius har deltagit i utskottets överläggning.