Motion till Kyrkomötet 2002:162 av Ola Isacsson om fördjupad reflektion kring apokryfernas användning i evangelieboken

Kyrkomötet Mot 2002:162

Motion med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:4 Den svenska evangelieboken

I Kyrkostyrelsens förslag till evangeliebok ingår läsningar ur Gamla testamentets apokryfer, en nyhet i förhållande till tidigare förslag. Evangelieboksgruppen valde bort apokryferna med motiveringen: "eftersom exegetiska invändningar funnits".

Kyrkostyrelsen gör en annan bedömning. Saken ägnas några få rader i motiveringarna. Det bärande argumentet ges från de remissinstanser som menat att den nya evangelieboken skall "återge Bibel 2000, där Gamla testamentets apokryfer är en naturlig del".

Motiveringen är något mager. Det är knappast så att bibeltexter skall läsas i gudstjänsten därför att de finns innanför pärmarna på den vanligast förekommande bibelutgåvan. Skälet att läsa bibeltexter i den offentliga gudstjänsten är i stället övertygelsen om att orden hör till Guds uppenbarelse. På de bibeltexter som föreläses förväntas församlingens svar: Så lyder Herrens ord. - Gud vi tackar dig.

Personligen ser jag inget problem i att evangelieboken innehåller läsningar ur Gamla testamentets apokryfer. Däremot finner jag det problematiskt för Svenska kyrkan när dessa läsningar införs nästan helt och hållet utan motivering och reflektion. Det är dock fråga om en nyordning: För första gången blir läsningar ur apokryferna obligatoriska i Svenska kyrkans gudstjänster.

Frågan om apokryfernas ställning i Svenska kyrkan är minst sagt komplex, vilket illustreras av exemplen nedan.

1. Apokryferna har alltid ingått i den bibelöversättning Svenska kyrkan brukat. Detta gäller även 1917 års bibel, sedan översättningen av apokryferna stadfästs 1921. Ändå har Svenska kyrkan i nutid varit sparsam med att använda apokryferna i kyrkans böcker. I den gigantiska textmassa som 1942 års handbok och evangeliebok utgör finns, mig veterligen, bara ett enda bibelord ur apokryferna: ett bibelord som kan läsas vid begravning. Det återges tillsammans med 41 andra möjliga bibelord och några hundra psalmverser (HB 42, J 16).

2. Det omfattande bekännelsearbetet 1983-1993 resulterade i Befrielsen - stora boken om kristen tro. På sid. 278 står om bibeln: "Inte mindre än 66 böcker trängs inom dess pärmar, enligt vår trostradition idag." Citatet skall sannolikt inte uppfattas som ett lärouttalande, men räknar med en bibel utan apokryfer. Dock är det anmärkningsvärt att det finns i ett så centralt dokument. Men än mer anmärkningsvärt är att Lilla boken om kristen tro räknar med 66 böcker i bibeln (sid. 23). "Lilla boken" omfattar 48 sidor - varje ord torde vara vägt på guldvåg.

3. Mot ovan angivna uttalanden och praxis står bibelbruket på 1600- och 1700-talet, då det var vanligt att texter ur apokryferna användes i t.ex. griftetal/likpredikningar

Det är väsentligt att skapa acceptans kring och förståelse för apokryfernas användning i huvudgudstjänsten. Därför efterlyser jag en djupare motivering än den Kyrkostyrelsen anför. Frågan om apokryfernas användning i evangeliebok och handbok är större än att den låter sig reduceras till konsekvensen av bokförlagens policy: att 1917/1921 års bibelöversättning i de flesta fall utgavs utan apokryfer, medan Bibel 2000 för det mesta återges med Gamla testamentets apokryfer.

Även om Svenska kyrkan aldrig formellt fastslagit bibelns omfång, kommer det att bli lite problematiskt om någon undrar över citatet ur "Lilla boken" och den syn Svenska kyrkan, genom sin evangeliebok, har på bibelns omfång 10 år senare. Frågan om vilken teologisk reflektion som har lett fram till denna förändrade syn blir inte lätt att besvara.

Vidare torde konsekvensen av att apokryferna införs i evangelieboken bli att apokryfa texter även kommer att ingå i handboken.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

1. att uppdra åt Kyrkostyrelsen att inför introduktionen av ny evangeliebok påskdagen 2003 utarbeta en skrift som djupare motiverar och reflekterar över apokryfernas ställning i Svenska kyrkans gudstjänstliv, med anledning av att läsningar ur apokryferna ingår i evangelieboken.

2. att den i punkt 1 föreslagna skriften 1 utges av Svenska kyrkan och görs så billig att den utan större kostnad kan köpas in av församlingarna och delas ut till intresserade samt att den finns tillgänglig på Svenska kyrkans webbplats på Internet.

2. att Kyrkostyrelsen i det fortsatta arbetet med kyrkohandboken får uppdraget att ägna särskild uppmärksamhet kring frågan om apokryfernas ställning i gudstjänsten, såvida läsningar ur apokryferna används i handboken.

Kalmar den 31 juli 2002

Ola Isacsson