Motion till Kyrkomötet 2002:143 av Nils Gårder om tjugonde söndagen efter trefaldighet

Kyrkomötet Mot 2002:143

Motion med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:4 Den svenska evangelieboken
Angående tjugonde söndagen efter trefaldighet

Textvalet och böner för den tjugonde söndagen efter trefaldighet har varit föremål för mycket samtal och olika meningar har framkommit i samband med översynen av evangelieboken.

Evangelieboksgruppen redovisade att den meningen fanns att 1983 års evangeliebok lägger en anakronistisk syn på bibeltexterna och att begreppen äktenskap och familj i dag inte motsvarar det som de bibliska texterna omtalar. Gruppen tog i samband med behandlingen av dagens bön även fasta på att söndagen i äldre evangelieböcker hade ett annat tema. Evangelieboksgruppen återgick emellertid i sitt förslag inte till det äldre temat även om förslaget till dagens bön i första serien svarade mot den bön som sedan medeltiden fram till 1983 gällt för denna söndag och som svarade mot det äldre temat formulerat som "andlig försumlighet" i 1942 års evangeliebok. Evangelieboksgruppen valde istället att utgå från 1983 års inriktning "våra hem" men föreslog att de nytestamentliga texterna med anknytning till äktenskap och ansvaret för barn skulle utgå och ersättas med texter med en ny och annan inriktning. Temat anknöts sålunda inte längre i huvudsak till äktenskapet och relationen mellan föräldrar och barn utan gavs en vidare mening. Dock föreslogs gammaltestamentliga texter med inriktning på äktenskap och familjeband. Samtidigt behölls de nytestamentliga texter som varnar för blodsbandsbetingad och äktenskaplig bundenhet. Däri anknöt gruppen visserligen till 1983 års evangelieboks tredje årgång men uteslöt texternas samspel med ett nytestamentligt perspektiv på äktenskap och barn. Risken för anakronistisk bibeltolkning mildrades inte genom evangelieboksgruppens egna textförslag. Snarare ökades enligt min uppfattning denna risk. Texten från 1 Kor 7:25-26 blir som jag förstår det missförstådd om den uppfattas som en nytestamentlig kritik av äktenskapet. Min sammanfattande tolkning är att evangelieboksgruppen i första hand ville undgå att den aktuella söndagens texter innefattar nya testamentets centrala texter om äktenskapet och barn. Som delaktig i remissarbetet motsatte jag mig gruppens förslag av följande skäl.

Relationen mellan makar och mellan föräldrar och barn är för alla människor betydelsefull. Ingen undgår att ofta och på olika sätt beröras av dessa frågor. Detta gäller gifta som ogifta. Alla berörs av relationen till och mellan sina föräldrar. Beslut om att ingå eller inte ingå äktenskap aktualiseras i de flestas liv. Kyrkan har alltsedan fornkyrkan berört de frågor som väcks i dessa sammanhang. I vårt eget land innebar kristnandet en ny och helt förändrad syn på äktenskapet och ansvaret för barnen. Det torde vara oomstritt att ingen del av vår rättsordning påverkats så tydligt av kyrkan som familjerätten. Kyrkans mål att ge alla barn lika rättslig ställning inleddes på medeltiden och avslutades först under 1900-talet. Likaså är betonandet av makarnas lika och ömsesidiga uppgift att visa varandra trohet och solidaritet samt att taga ansvar för barn ett tydligt uttryck för kristen äktenskapssyn. Frågan om makarnas jämlika ställning är på intet sätt en passerad fråga. Den i vårt land gällande äktenskapsrätten har sitt tydliga fäste i nya testamentet. Det nya testamentet står i dessa frågor i kontrast till det gamla testamentet, till vår egen europeiska förkristna tradition och till äktenskapssynen i andra kulturkretsar. Texterna från Ef 5:21, 25-33, Mark 10:2-9 och Mark 10:13-16, som föreslås utgå, utgör enligt min uppfattning värdefulla texter av stor betydelse för förståelsen av vad Jesus lärt och kyrkan förvaltar. Det finns ett särskilt värde i att tydliggöra sambandet mellan äktenskapet och ansvaret för barn. Sambandet kommer till uttryck redan i Markusevangeliets redigering. I sammanhanget kan jag möjligen tillåtas att även åberopa det sent under kyrkoordningsarbetet gjorda tillägget till inledningstexten till kyrkoordningens första avdelnings första kapitel, där sista meningen nu lyder: "I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet."

Kyrkostyrelsen har uppmärksammat kritiska röster och dess förslag till böner och texter avviker från evangelieboksgruppens. Kyrkostyrelsen återgår beträffande hela evangelieboken till 1983 års ordning med ett kort tema för helgdagen och föreslår för denna söndag temat "Att leva tillsammans". Kyrkostyrelsen håller emellertid fast vid evangelieboksgruppens förslag att borttaga alla nytestamentliga texter med anknytning till äktenskap och barn. Textvalet från NT fokuseras på omtanke om andra närstående samt på vikten att visa hänsyn i allmänhet. Temat "Att leva tillsammans" ges därför en annan innebörd än det som finns i 1983 års evangeliebok. Söndagens tema ligger närmare det allmänt medmänskliga perspektivet. Detta tema är emellertid renodlat på trettonde söndagen efter trefaldighet då temat är "Medmänniskan". Från en pragmatisk synvinkel blir min slutsats att Kyrkostyrelsen valt att hålla fast vid evangeliegruppens förslag att avlägsna temat från äktenskap och barn, men att Kyrkostyrelsen eftersträvat att något lindra kritiken genom rubriksättningen "Att leva tillsammans" och genom ett annorlunda texturval.

Kyrkostyrelsens val att liksom evangeliegruppen ta bort de nytestamentliga texterna om äktenskapet och om barnen men att samtidigt bevara de nytestamentliga texter vilka varnar för felaktig bundenhet till familj och släkt, ger de senare texterna en annan bakgrund än de ges i 1983 års evangeliebok. I 1983 års evangeliebok framhålls värdet av makarnas inbördes gemenskap och omsorgen om barn samtidigt som en varning ges för risken att familjegemenskapen kan bli exklusiv och likgiltig för utomståendes behov liksom en varning för antagandet att familjetillhörigheten säger allt om individen. Jag vill på inget sätt förneka värdet av dessa "varningstexter" men jag anser att de bör bevaras i ett samband med de centrala nytestamentliga texterna om äktenskap och barn. Kristen äktenskapssyn och kristen syn på ansvaret för barnen bör förmedlas inte endast i vigselgudstjänsten utan även fortsatt vara ett tema för en av årets söndagsgudstjänster. Liksom tidigare bör detta tema innefatta även texter som erinrar om att familjen inte skall vara en utestängande gemenskap. Mot denna bakgrund anser jag det olämpligt att, som Kyrkostyrelsen föreslår, låta endast gammaltestamentliga texter ge perspektiv på äktenskapet. Lästa i längre delar innefattar både Rut och Tobit en uppfattning om äktenskap och familj som avviker från min tolkning av kristen äktenskapssyn. De aktuella gammaltestamentliga böckerna är bärare av bilder från ett klansamhälle och förmedlar en äktenskapssyn som avviker från den som finns i Nya testamentet. Texterna bidrar därför inte till förståelsen av den kristna äktenskapssynen. Bättre vore att som GT-text bevara berättelsen från 1 Mos 1:27-31, som är en mera allmänt skapelseorienterad text med betoning av makarnas frihet. När endast Rut och Tobit läses finns en risk att de gammaltestamentliga texterna fördunklar och missleder beträffande vad som är kyrkans uppfattning om äktenskapet. Den kristna förkunnelsen bör alltid tydliggöra att äktenskapet skall ingås frivilligt liksom makarnas ömsesidiga ansvar gentemot varandra och barn. I andra kyrkliga sammanhang har inte minst på senaste tid framhållits vikten av att t.ex. unga kvinnor inte skall bindas till förpliktelsen att följa vad släkt och tradition påbjuder. Att mot denna bakgrund ta bort texten från Efesierbrevet och Markusevangeliet och låta GT-texterna ensamma belysa äktenskaplig samlevnad är enligt min uppfattning inkonsekvent och olämpligt. Jag saknar sålunda det nytestamentliga perspektivet. Att andra nytestamentliga texter om äktenskapet än de som valts i 1983 års evangeliebok skulle kunna övervägas är en annan sak. Att låta söndagens tema förbli anknutet till äktenskap och barn är, som nämnts, väl förenligt med bevarandet av texter med varningen för att familjen skall bli en sluten enhet utan uppmärksamhet på andras behov och utan öppenhet för intryck utifrån. I 1983 års evangelieboks tredje årgång lyfts detta perspektiv fram i såväl den gammaltestamentliga texten 1 Mos 18:1-8 som de nytestamentliga Heb 13:2-3 och Matt 12:46-50.

Liksom evangelieboksgruppen är jag naturligtvis medveten om att många människor lever under andra omständigheter än i en traditionell kärnfamilj. Ensamstående med och utan barn liksom personer som lever samman med andra utan att vara gifta tillhör dem, som kyrkan vänder sig till. Detta är inget nytt för vår tid. Så var det såväl i fornkyrkans tid som i vårt land under tidigare evangelieböckers giltighet. Hur de nytestamentliga texterna skall förstås är heller inte en fråga som besvaras entydigt. Såväl vår som andra kyrkor brottas med tolkningstvister. Att söka undgå dessa genom att ta bort texterna från gudstjänsten är inte rätt väg att öka förståelsen. Det är genom att sätta texterna i fokus och predika över dem som dialog och framsteg kan vinnas. Till de samhällsfrågor som nu står i centrum hör onekligen familjebildning, familjernas svårigheter och barns ofta utsatta levnadsvillkor. Att besvara dessa samhällsfrågor med att avskaffa den söndag som sätter äktenskapet, familjen och barnen i centrum kan inte vara rätt väg.

För att ge överblick ger jag nedan en jämförelse mellan Kyrkostyrelsens förslag och gällande 1983 års evangeliebok:

	Gammaltestamentlig	Epistel	Evangelium
Kyrkostyrelsen år I	Rut 2:8-12	Apg 9:36-43	Mark 3:31-35
Evangelieboken år I	1 Mos 1:27-31	Ef 5:21, 25-33	Mark 10:2-9
Kyrkostyrelsen år II	Rut 1:6-19	Heb 13:2-3	Joh 11:1-7
Evangelieboken år II	1 Mos 48:8-12, 15-16	2 Tim 1:3-5	Mark 10:13-16
Kyrkostyrelsen år III	Tobit 10:7-13	2 Tim 1:3-5	Matt 13:53-57
Evangelieboken år III	1 Mos 18:1-8	Heb 13:2-3	Matt 12:46-50

Bland de av Kyrkostyrelsen i förslaget borttagna texterna har 1 Mos 1:27-31, 1 Mos 48:8-12, 15-16, Ef 5:21, 25-33, Mark 10:2-9 och Matt 12:46-50 helt utgått ur evangelieboken. Mark 3:31-35 är dock en parallell till Matt 12:46-50. 1 Mos 18:1-8, som handlar om hur Abraham och Sara betjänar, har flyttats till heliga trefaldighets dag år III. Matt 10:13-16 om Jesus och barnen har flyttats till söndagen efter jul år II. Annorlunda uttryckt har den skapelseinriktade texten om äktenskapet i 1 Mos 1, episteltexten om makarnas inbördes relation och evangelietexten om äktenskapet utgått och texten om Jesus och barnen flyttats liksom texten om den tjänande familjen från 1 Mos 18.

Mitt förslag är att texterna i 1 Mos 1:27-31, Ef 5:21, 25-33, Mark 10:2-9 bevaras i evangelieboken och läses denna söndag vars tema bör förbli oförändrat. Jag har ingen erinran mot Kyrkostyrelsens rubrik "Att leva tillsammans" om rubriken ges samma tolkning som temat "Våra hem". Vidare anser jag att texten i Mark 10:13--16 om Jesus och barnen bör finnas kvar i detta sammanhang. Texten bör då inte förekomma även söndagen efter jul även om den onekligen passar väl även där. Texten måste sålunda den dagen ersättas av annan text. Mitt förslag är Matt 10:40-42 som anknyter till synen på barnen som föredöme och som i den meningen anknyter till Matt 18:1-5, som är Kyrkostyrelsens förslag för år III. Likaså måste texten från 1 Mos 18:1-8 ersättas på heliga trefaldighets dag. Ett alternativ för den texten vore att föra in en GT-text med missionsperspektiv t.ex. Jes 42:10-12. Min ovan redovisade mening att äktenskapet inte skall anknytas uteslutande till GT-texter innebär inte att jag motsätter mig varje gammaltestamentlig läsning med familjeanknytning. Eftersom Ruts bok innefattar "spännande läsning" och har ett angeläget kvinnoperspektiv ansluter jag mig till Kyrkostyrelsens förslag till GT-text för år II. Huruvida Heb 13:2-3 och 2 Tim 1:3-5 bör byta plats mellan årgångarna tycks mindre viktigt. Kopplingen mellan Rut och Hebreerbrevet torde dock vara tänkvärd i det att skyldskapets betydelse helt utgått i Hebreerbrevet, vilket tydliggör det kristna synsättet. Sålunda ansluter jag mig till Kyrkostyrelsens förslag även i den delen. Evangelietexten om Jesu familj bör vara läsning år III. Jag har ingen erinran mot att, som Kyrkostyrelsen föreslår, Markus, som är kortare, får ersätta Matteus.

Beträffande dagens bön i första serien blir konsekvensen av min mening att denna bön bör tydligare anknyta till min tolkning av temat "Att leva tillsammans" än den bön gör som Kyrkostyrelsen föreslår. Mitt förslag blir att bevara den för 1983 års evangeliebok nyskrivna bönen.

Beträffande valet av psaltarpsalm har jag ingen erinran.

Mot ovanstående bakgrund föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

1. att dagens bön i första serien för tjugonde söndagen efter trefaldighet utformas som i 1983 års evangeliebok.

2. att texterna tjugonde söndagen efter trefaldighet skall vara följande:

	Gammaltestamentlig	Epistel	Evangelium
år I	1 Mos 1:27-31	Ef 5:21, 25-33	Mark 10:2-9
år II	Rut 1:6-19	Heb 13:2-3	Mark 10:13-16
år III	1 Mos 18:1-8	2 Tim 1:3-5	Mark 3:31-35
Psaltarpsalm	Ps 68:5-7

3. att som följdändringar ersätta texterna på söndagen efter jul och heliga trefaldighets dag enligt följande:

Söndagen efter jul evangelium år II	Mark 10:13-16	ersätts av	Matt 10: 40-42
Heliga trefaldighets dag, GT-text år III	1 Mos 18:1-8	ersätts av	Jes 42:10-12

Lund den 29 juli 2002

Nils Gårder