Motion till Kyrkomötet 2002:126 av Erna Arhag om särskilt domkapitel i Visby stift för Svenska kyrkan i utlandet

Kyrkomötet Mot 2002:126

Med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:7 Tillsyns- och främjandefunktionerna för Svenska kyrkans utlandsförsamlingar

I Kyrkostyrelsens skrivelse till kyrkomötet (KsSkr 2002:7) föreslås att ett särskilt domkapitel inrättas i Visby stift med nio ledamöter mot sju i övriga stift utom i Uppsala stift (9 kap. 2a, 10 och 19 §§, s. 19f.). Behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst för präster och diakoner verksamma i utlandskyrkan föreslås överflyttas från domkapitlet i Uppsala stift till det nya domkapitlet i Visby stift (31 kap. 16 § och 32 kap. 16 §, s. 21f.). Som skäl till förändringen anger Kyrkostyrelsen att det i nuläget inte finns något annat stift än Visby som har möjlighet att ta på sig uppgiften. Mot bakgrund av den ekonomiska situationen för den nationella nivån är kopplingen till Visby stift mest kostnadseffektiv. Kyrkostyrelsen betonar att de med sitt förslag inte tagit ställning till hur stiftskopplingen skall se ut i framtiden (s. 15).

Att föra över uppgifter från Uppsala domkapitel till ett särskilt Visby domkapitel med en utökning från sju till nio ledamöter är enligt Kyrkostyrelsen en tillfällig lösning, enda alternativet och mest kostnadseffektivt (sic!). Ett mycket stort antal remissinstanser från utlandskyrkorna till SKUT-utredningen är kritiska till att inrätta ett särskilt domkapitel för Svenska kyrkan i utlandet (SKUT). Specialistnämnden i detta sammanhang, SKUT-nämnden, har i sitt yttrande framfört att i SKUT-nämndens instruktion kan infogas en särskild domkapitelsfunktion. I de fall ett domkapitel behövs enligt kyrkoordningen - vid behörighetsförklaring och disciplinärenden - borde SKUT-nämnden i stället kunna förstärkas med kompetens från den nationella nivån. Stöd för detta förslag ger domkapitlet i Uppsala som också menar att domkapitlet i Visby måste kunna klara av att handlägga och besluta även i sådana ärenden som berör utlandsverksamheten. De påpekar dessutom att domkapitlet i Uppsala har kunnat göra detta under gångna år (s. 9). Det hade varit klädsamt om Kyrkostyrelsen inför sitt ställningstagande redovisat faktamaterialet, till exempel skrivelse/enkät/förfrågan till landets tretton stift med förfrågan om resurser för domkapitelsfunktion m.m. för SKUT. Dessutom borde stiftens svar (ja-svar från Visby och tolv nej-svar från övriga stift) redovisats tillsammans med den ekonomiska beräkning med nuvarande lösning i Uppsala domkapitel, alternativt domkapitelsfunktion infogad i SKUT-nämndens instruktion, kontra Visby-modellen med ett utökat domkapitel med två ordinarie ledamöter och två ersättare. Det är ytterst svårt acceptera Kyrkostyrelsens skrivning på s. 15 utan att efterfrågat faktaunderlag redovisats.

Med tanke på den provisoriska tillfälliga lösning som Visby-modellen innebär, är jag övertygad om att en domkapitelsfunktion i SKUT-nämndens instruktion är ett avsevärt effektivare och samtidigt betydligt billigare alternativ för Svenska kyrkan. Dessutom bibehålls karaktären av en riksangelägenhet på den nationella nivån i stället för Visby stifts angelägenhet.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att Kyrkomötet beslutar

att avslå Kyrkostyrelsens förslag i skrivelse KsSkr 2002:7 i vad avser ändringar i 9 kap. 2a, 10 och 19 §§, 31 kap. 16 § samt 32 kap. 16 § kyrkoordningen.

Åhus den 18 juli 2002

Erna Arhag