Motion till Kyrkomötet 2002:124 av Britta Olinder m.fl. om att skjuta upp beslutet om evangelieboken

Kyrkomötet Mot 2002:124

Med anledning av Kyrkostyrelsens skrivelse 2002:4 Den svenska evangelieboken

Det är med tacksamhet man tar emot förslaget till en ny utgåva av Den svenska evangelieboken. Det utgör en klar förbättring av mycket som man ställde sig tvekande till i det förra förslaget. Det är bra att evangelieboken är kortare, men på enskilda punkter kunde några texter ha gjorts ännu kortare och andra något längre. Återgången till kortare ämnesrubriker för söndagarna uppskattas också.

När det gäller det - visserligen sparsamma - bruket av Gamla testamentets apokryfer är vi tveksamma, i synnerhet när det gäller de två texterna från Salomos vishet som tycks falla ur ramen som rubriken, dagens tema, sätter. Tobittexten är väl lång och omständlig och har inte samma kvaliteter och dimensioner som texten om Abrahams gästfrihet, som den tränger ut.

Vad beträffar det inklusiva språket råder en viss vacklan: I palmsöndagens Markus-serie har episteltexten tillägget (och systrar) efter "bröder". Vore inte detta en bra lösning genomgående? Det markeras tydligt att det är just ett tillägg. För nyöversättningen av "Guds söner" t.ex. i åttonde söndagen efter trefaldighet, tredje årgångens episteltext från Rom 8, skulle man önska en återgång till det äldre "Guds barn". Det är nog bra att försöka ha med texter "som handlar om kvinnor och lyfter fram kvinnors gudserfarenhet", men behöver det vara just Esters mordiska aktiviteter, som lyfts fram som på fastlagssöndagen? Är det inte en motsats mot episteln som följer om att Gud vill att alla människor skall räddas?

Tredje söndagen i påsktiden, tredje årgångens evangelium. Här ser vi Matt 9:36-38 som ett bättre och mer koncentrerat alternativ än Joh 10:22-30. Texten i Matt 9 lyfter på ett ovanligt sätt fram både omsorg, omtanke och medvetenhet från Jesu sida av sitt ledarskap i Guds rike. Texten från Johannes är en uppföljning av de andra årgångarnas evangelium och är inte omistlig som Matteustexten.

Detta är bara några få lösryckta synpunkter. Det finns mycket mer att fundera över. Är inte just en sådan process, där man får väga för och emot, begrunda avvägningen mellan texterna och söndagens ämne m.m. av stort värde för kyrkan?

Den nya evangelieboken är ett digert material, som man inte tillfredsställande kan bearbeta på några korta sommarveckor, då man kanske är bortrest större delen av tiden och då man har svårt att samla intresserade till en bredare diskussion. Det är en genomgripande förändring i förhållande till föregående förslag och värt en mer noggrann genomgång än vad som är möjligt inför motionstidens utgång. Med hänsyn också till att En liten bönbok och kyrkohandboken ännu inte är färdiga borde det inte spela så stor roll om evangelieboken fick vänta ännu ett år.

Mot bakgrund av det här anförda föreslår vi att Kyrkomötet beslutar

att beslut om Den svenska evangelieboken skjuts upp till nästkommande år.

Göteborg den 1 augusti 2002

Britta Olinder Eric Muhl Lotta Vahlne Westerhäll