Motion till Kyrkomötet 2002:71 av Gun Andersson m.fl. om de kyrkliga syföreningarnas verksamhet

Kyrkomötet Mot 2002:71

Om dokumentation och synliggörande av de kyrkliga syföreningarnas verksamhet

Det finns en spridd och stark oro över att man inte tillfredställande dokumenterat och synliggjort de kyrkliga syföreningarnas betydelsefulla insatser för Svenska kyrkan.

År 1990 fanns det 4 402 syföreningar med sammanlagt 80 906 medlemmar vilka samlade in nära 58 miljoner kronor. År 2000 hade antalet syföreningar minskat med 3 367 till 54 646 medlemmar och insamlingen gav knappt 47 miljoner kronor. Till dessa siffror kommer hög ålder på medlemmarna, och det faktum att väldigt få nya rekryteras. Det är med andra ord bråttom.

Syföreningarna har en lång historia med rötter från mitten av 1800-talet. Hjälparbetet skedde inom landet parallellt med engagemang för den yttre missionen. Man skulle öka sin kristendomskunskap i allmänhet och fick samtidigt en förhållandevis stor kunskap om förhållandena i Afrika och Asien. Genom kontakt med Svenska slöjdföreningen tillkom ett kvalitetstänkande i konsthantverket vilket t.ex. fick stor betydelse för den textila utsmyckningen av kyrkorummen.

Flera initiativ till dokumentering har gjorts men anses inte heltäckande. Till exempel har några av de enskilda föreningarna skrivit sin egen historia. Intressant vore att i ett större perspektiv belysa syföreningarnas betydelse för Svenska kyrkan men också för kvinnors andliga liv och växt, deras arena och engagemang i församlingsarbete, deras kreativitet och överförande av hantverksskicklighet, deras kunskap om världen, för jämställdhet och frigörelse etc.

Intressant vore också att undersöka vilka konsekvenserna blir när äldre kvinnor försvinner från syföreningarna. Hur ser de nya föreningarna ut? Finns det andra typer av aktiviteter för äldre kvinnor? På vilket sätt kan kyrkan stödja och inspirera till utveckling av syföreningarnas fortsatta arbete? Här behövs kartläggning, faktainsamling och analys. Önskvärt vore t.ex. att det gjordes intervjuer med i dag aktiva syföreningsmedlemmar. Arbetet skulle kunna resultera i publikationer, seminarier, utställningar m.m.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår vi att Kyrkomötet beslutar

att uppdra åt Kyrkostyrelsen att skyndsamt tillse att genom upprättande av en fullödig dokumentation synliggöra de kyrkliga syföreningarna och deras betydelse för Svenska kyrkan och för en rättvisande historiebeskrivning av densamma.

Stockholm den 11 juli 2002

Gun Andersson Birgitta Björner Inger Liljedahl

Paul Trossö