Motion till Kyrkomötet 2002:64 av Jan-Anders Ekelund m.fl. om hemortsrätt och handlingsutrymme för dem med den klassiska synen på ämbetet

Kyrkomötet Mot 2002:64

Svenska kyrkan har ett omfattande ekumeniskt engagemang både nationellt och internationellt. Vår kyrka har under många år velat vara en brobyggare mellan olika kyrkor och traditioner. Vårt ekumeniska arv gör att många blickar utifrån riktas mot vår kyrka, hur vi hanterar de spänningar som finns mellan olika inomkyrkliga traditioner. Klarar vi att leva upp till de intentioner vi har i de ekumeniska kontakterna, när det gäller inomkyrkliga konflikter?

Vid förra årets kyrkomöte sade ärkebiskop KG Hammar bl.a. följande i sitt hälsningsanförande: "Vi vet också i växande grad att de traditioner vi har vuxit fram inom, på olika håll i vår kyrka, kommer att bestå. Vi måste bara lära oss att se dem som en del av rikedomen, inte i första hand som problemet."

Vi tror att ärkebiskopen har helt rätt. Flera av de inomkyrkliga traditionerna är mycket livaktiga, det skulle vara en stor förlust om de försvann utanför vår kyrka.

Det stora bekymret för flera av de inomkyrkliga traditionerna är präst- och diakonvigningsstoppet som finns i kyrkoordningen för dem med den gamla ämbetssynen. Det gäller självklart även kyrkoherdestoppet. Det blir svårare och svårare att motivera, varför man inte kan få leva ut en allmänkyrklig uppfattning som tidigare varit självklar i Svenska kyrkan och som är självklar hos många av våra ekumeniska partners.

Trots att vi använt paragrafer för att förhindra den gamla ämbetssynen har det inte hjälpt. Det kommer hela tiden nya människor som är kallade att gå in i vigningstjänsten med den gamla uppfattningen. Det verkar inte fungera att förbjuda en allmänkyrklig uppfattning, den lever vidare i alla fall. Vi har inte råd längre att stänga ute män och kvinnor ifrån vigningstjänsten p.g.a. en ämbetssyn som de delar med en majoritet av kristna i världen. Svenska kyrkans ekumeniska trovärdighet naggas rejält i kanten när vi inte klarar av att lösa den största inomkyrkliga konflikten, annat än genom reglering i paragrafer. Vi måste snarast gå en annan väg. Vi kan inte längre tala med kluven tunga, på ett sätt inom kyrkan och på ett annat i de ekumeniska kontakterna.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår vi att Kyrkomötet beslutar

1. att den ekumeniska förpliktelsen till dialog och samtal, då splittring hotar, också bör råda i de inomkyrkliga relationerna.

2. att de trosuppfattningar, som är en del av det allmänkyrkliga arvet och som delas och upprätthålles av grupper inom Svenska kyrkan och ekumeniska partners, erkänns som legitima också i Svenska kyrkan.

3. att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att lägga fram förslag till samarbetsregler som säkerställer dessa gruppers hemortsrätt och handlingsutrymme i Svenska kyrkan i väntan på och i arbetet för kyrkans synliga enhet.

Örby, Göteborg, Tranemo och Kristianstad den 15 juli 2002.

Jan-Anders Ekelund Joakim Svensson Berit Simonsson

Alve Svensson