Svar på fråga i Kyrkomötet 2001:18 av Sten Johansson om framtida kollektintäkter

Kyrkomötet Svar på fråga 2001:18

Svar från Kyrkostyrelsen

Sten Johansson tar upp risken att de församlingssammanläggningar som nu förestår, och som medför färre antal gudstjänster, också leder till minskade kollekter. Det finns naturligtvis en realism i den farhågan, även om de indelningsändringar som företas sker till följd av demografiska förändringar och syftar till att förbättra förutsättningarna för ett aktivt församlingsliv, så att antalet människor som kommer till gudstjänst blir minst lika stort. Med detta är sagt att den närmast till hands liggande åtgärden för att motverka minskade kollekter är att stimulera gudstjänstdeltagandet. Och det är ju alltid något som måste ske lokalt. Den nationella nivåns ansvar i detta fall är att se till att goda förutsättningar finns, t.ex. att besluta om kyrkans böcker, att stödja kyrkomusikens utveckling m.m.

En annan viktig sak är att kollektändamålen upplevs som relevanta och angelägna av den gudstjänstfirande församlingen. Här finns ett ansvar på varje nivå som beslutar om kollekter. Den nationella nivån skall här ta ansvar för att våra kollektcirkulär utformas på ett bra sätt.

Det vi på nationell nivå i övrigt kan göra strategiskt är att utveckla nya former för givande. Både Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen satsar på långsiktig givarvård, att finna och behålla regelbundna stödjare. IT med "elektroniska bidrag" erbjuder nya möjligheter liksom framväxten av ideella fonder. Det är naturligtvis också så att omsorgen om och stödet till de många som är engagerade lokalt, t.ex. som ombud för SKM och Lutherhjälpen, är avgörande för att vidmakthålla känslan och ansvaret för kollektgåvan som en del av en kristens liv.

Anders Reinholdsson