Motion till Kyrkomötet 2001:48 av Görel Bohlin om ledningsorganen på Svenska kyrkans nationella nivå

Kyrkomötet KMot 2001:48

Jämförelse brukar göras mellan Svenska krykans organisation och Svenska statens politiska organisation i form av riksdag, regering, utskott och förhållandet till vissa självständiga organ såsom Riksbanken och rådgivande myndigheter såsom Riksgälden. Kyrkomötet ses således som kyrkans riksdag, Kyrkostyrelsen som kyrkans regering. Regeringens förslag, t.ex. budgetpropositionen, måste dock ha stöd av en majoritet i riksdagen för att vinna gehör och i förberedelsearbetet ingår både att söka stöd hos andra partier och att få oberoende hjälp och råd från självständiga organ med kunskap om ekonomiska möjligheter och tillgångar. Kyrkofonden skulle kunna vara ett sådant fristående organ med särskilda uppgifter. Den opposition som finns i riksdagen och som är ett viktigt demokratiskt informations- och debattinslag saknas i Svenska kyrkan.

På Svenska kyrkans nationella nivå finns flera s.k. ledningsorgan: Kyrkostyrelsen, Kyrkofonden, Nämnden för Svenska krykans mission, Nämnden för internationell diakoni/Lutherhjälpen, Nämnden för Svenska kyrkan i utlandet och Nämnden för kyrkolivets utveckling. I kyrkoordningen är deras huvuduppdrag uttryckta så att Kyrkostyrelsen skall företräda Svenska kyrkan, bereda och verkställa Kyrkomötets beslut samt leda och samordna förvaltningen av den nationella nivåns uppgifter, medan Kyrkofondens styrelse skall ansvara för förvaltningen av kyrkofonden och andra tillgångar på den nationella nivån, det kyrkliga utjämningssystemet, systemfrågor om kyrkobokföringsregistren samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning. Nämnderna skall arbeta med samordning, planering och utveckling inom sina respektive områden. Alla organen väljs av Kyrkomötet, det högsta beslutande organet i kyrkan som utfärdar instruktioner för dem.

I motiveringarna till förslagen i dessa delar antog dåvarande Centralstyrelsen (CsSkr 1999:3 sid. 2-157 ff) följande:

Det är angeläget att den oklarhet i kompetensfördelningen mellan olika organ på den nationella nivån upphör som idag i viss mån kan sägas föreligga. Det finns en uppenbar risk för effektivitetsförluster och extra kostnader om kompetensfördelningen är oklar. Samtidigt som vi vill undvika kompetenstvister anser vi att behovet av en bred demokratisk förankring, vilket är ett viktigt skäl till den nuvarande ordningen, måste beaktas. ---

Mot den angivna bakgrunden måste Kyrkostyrelsen i förhållande till kyrkomötet ges det samlade ansvaret för verksamheten på den nationella nivån. Kyrkostyrelsen får därvid i revisionssammanhanget svara för den verksamhet som bedrivs av Kyrkofondens styrelse och nämnderna. ---

Som exemplifiering av det avsedda framtida förhållandet mellan Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna kan följande nämnas. En huvuduppgift för Kyrkofondens styrelse och nämnderna bör vara att handlägga de ärenden som Kyrkostyrelsen överlämnar till dem för handläggning. I vissa fall bör dock kunna följa redan av instruktionen att vissa ärenden skall handläggas av Kyrkofondens styrelse eller av en viss nämnd. Kyrkofondens styrelse och nämnderna har vidare full frihet att ta initiativ inom sina respektive verksamhetsområden. En nämnd kan t.ex. därvid besluta om verksamhet som ekonomiskt och resursmässigt i övrigt ryms inom det utrymme som står nämnden till buds. I den mån verksamheten kräver ytterligare resurser får nämnden emellertid vända sig till Kyrkostyrelsen, som ytterst i sin tur får begära att Kyrkomötet beviljar anslag för ändamålet. Om en nämnd anser att bestämmelser som avser församlingar eller stift skall utfärdas, har nämnden att vända sig till Kyrkostyrelsen som inom ramen för sin behörighet kan utfärda sådana bestämmelser och i övrigt kan lägga fram förslaget för Kyrkomötet. I de fall nämnden således har att hänvända sig till Kyrkostyrelsen kommer den att fungera som ett beredningsorgan åt styrelsen. Samtidigt skall noteras att nämndens arbete i praktiken utförs av anställda vid kyrkokansliet, samma anställda som också arbetar åt Kyrkostyrelsen när denna handlägger frågorna. ---

Kyrkofondens styrelse föreslås få ansvaret för utjämningssystemet, förvaltningen av kyrkofonden och andra kapitaltillgångar på den nationella nivån, systemfrågor om kyrkobokföringsregistren samt de övergripande frågorna när det gäller avgiftsbetalning. ---

Med den uppgift för Kyrkofondens styrelse som nu beskrivits måste konstateras att denna styrelse i första hand är den nationella nivåns specialorgan ifråga om utjämningssystemet och kapitalförvaltningen. ---

Kyrkofondens styrelses beslut skall - i likhet med vad som gäller för övriga beslut på den nationella nivån - i den mån de rör ekonomiska frågor medföra bokföringsåtgärder och in- och utbetalningar i den nationella nivåns ordinarie bokförings- och betalningssystem.

Utskottet kommenterade inte de angivna uttalandena. De har därmed kommit att bli en del av Kyrkomötets beslut i frågan.

Bestämmelserna sammanställda med motiveringarna ger en tydlig bild av att Kyrkostyrelsen är det överordnade ledningsorganet på kyrkans nationella nivå. Enligt min mening är detta en felsyn och troligen inte den ursprungliga avsikten. De olika ledningsorganen på kyrkans nationella nivå bör, utsedda av Kyrkomötet och med instruktioner utfärdade av Kyrkomötet, vara likvärdiga. Ändringar bör göras i kyrkoordningen och instruktionerna så att detta uppnås.

Jag yrkar att Kyrkomötet beslutar

att uppdra åt Kyrkostyrelsen att till 2002 års kyrkomöte återkomma med förslag till sådana ändringar i kyrkoordningen och instruktionerna för den nationella nivåns organ att Kyrkostyrelsens ställning som överordnat ledningsorgan på kyrkans nationella nivå upphör.

Stockholm den 13 mars 2001

Görel Bohlin