Motion till Kyrkomötet 2001:33 av Urban Gibson om ekumeniskt nattvardsfirande

Kyrkomötet KMot 2001:33

Till föregående Kyrkomöte hade jag motionerat om ändring av kyrkoordningens 20 kap. 6-7 §§ för att underlätta ekumeniska nattvardsfiranden. Läromnämnden och gudstjänstutskottet avstyrkte motionen. I argumenteringen hänvisade dock både Läronämnden och utskottet i huvudsak till den del av frågan som den behandlas i 6 §, enligt vilken kyrkoherde innan han inbjuder till ekumenisk gudstjänst skall samråda med övriga präster och kyrkorådet skall ge sitt tillstånd. Jag har samma uppfattning, att det finns skäl som talar för att församlingspräster och kyrkorådet är med i planering av församlingens gudstjänster, även om jag tycker att detta redan är reglerat i kyrkoordningen i andra avsnitt och att därför regleringen i 20 kap. 6 § skulle kunna ändras.

Däremot har jag inte fått några bärande argument för att präst inom Svenska kyrkan, som inbjuds att biträda vid en nattvardsgudstjänst i något annat kristet samfund, måste ha tillstånd av kyrkoherden i den församling i Svenska kyrkan inom vars territoriella område det andra kristna samfundets församling är beläget.

I kyrkomötesdebatten hänvisade utskottets representant, biskop Persenius, till att det gällde det samlade ansvaret för församlingens gudstjänstliv, ett gemensamt helhetsansvar. Men detta kan det knappast vara fråga om i den situation som § 7 avser, enskild prästs deltagande i annat kristet samfunds gudstjänst. Persenius hänvisade också till att förordningen avser en reglering som svarar mot en gammal god sed, nämligen också att en präst inte tjänstgör i församlingen utan samråd med den lokala församlingen.

Detta resonemang måste väl ändock bygga på ett felslut. Skyldigheten att begära tillstånd hos den lokale kyrkoherden rör ju inte en tjänstgöring i dennes församling utan i en annan kristen församling. Det är som jag ser det en uppenbar sammanblandning av frågan om Svenska kyrkans församlingars territoriala avgränsning och de verksamheter som bedrivs inom den egna församlingen eller inom annat kristet samfund på samma ort. Svenska kyrkans församlingar vänder sig visserligen med sin verksamhet till alla som är bosatta inom respektive församlingars geografiska område. Men en församling och dess kyrkoherde har givetvis inget ansvar för den verksamhet som bedrives i en församling inom ett annat kristet samfund inom samma geografiska område, oavsett om de som deltar tillhör eller inte tillhör Svenska kyrkan. Inte heller har denne kyrkoherde ett tjänsteansvar för präst anställd i annan församling inom Svenska kyrkan och bör därmed inte heller ur denna synpunkt ha att skaffa med om denne deltar i ett annat kristet samfunds gudstjänst.

Tankegången att kyrkoherdar i Svenska kyrkan skall lägga sig i samfundslivet i ett annat kristet samfund om det också berör präster i Svenska kyrkan är föråldrad och måste tas bort ur kyrkoordningen. Svenska kyrkans församlingar och dess kyrkoherdar skall inte av kyrkoordningen pressas att ha en totalitär syn på allt religöst liv i det geografiska område som deras församlingar omfattar. Kyrkoordningen bör därför andras på denna punkt.

Mot bakgrund av det anförda hemställer jag att Kyrkomötet beslutar

att ändra kyrkoordningen så att 20 kap. 7 § får föreslagen lydelse:

20 kap 7 §

En präst i Svenska kyrkan får biträda vid en nattvardsgudstjänst i annat kristet trossamfund. I gudstjänstordningen skall ingå läsningen av instiftelseorden samt utdelandet av det välsignade brödet och vinet.

Sollentuna den 11 mars 2001

Urban Gibson