Motion till Kyrkomötet 2001:17 av Dag Sandahl om Svenska kyrkan och homosexualiteten

Kyrkomötet KMot 2001:17

Redan 1988 års Kyrkomöte gav dåvarande Centralstyrelsen i uppdrag "att tillsätta en allsidigt sammansatt utredning angående kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten och dess konsekvens i kyrkans själavård, förkunnelse och undervisning". Dessförinnan hade Biskopsmötet år 1972 gett ett uppdrag där Svenska kyrkans "inställning till de homosexuella" skulle redovisas. Gruppens slutsatser kom i boken De homosexuella och kyrkan, red. Holsten Fagerberg, 1982. Biskopsmötet tog aldrig ställning till gruppens förslag. År 1986 började en samtalsgrupp "med uppgift att ånyo se över de frågor som rör kyrkan och de homosexuella" sitt arbete. Gruppens resultat publicerades i boken En fråga om kärlek. Homosexuella i kyrkan i augusti år 1988, alltså i samma månad som Kyrkomötet sammanträdde. Den utredning Centralstyrelsen på Kyrkomötets uppdrag tillsatt publicerades år 1994 under titeln Kyrkan och homosexualiteten. Rapport från en arbetsgrupp (Svenska kyrkans utredningar 1994:8), som sändes ut på remiss.

Remissomgången visade att intresset att reagera på utredningen var litet. Strax innan utredningen var klar hade riksdagen beslutat om den s.k. partnerskapslagen.

Utredningen angav två linjer; en huvudlinje som innebär en omprövning av den tidigare kyrkoläran och en alternativlinje, som hävdade den traditionellt kyrkliga meningen.

Den s.k. alternativlinjen

Den traditionellt kyrkliga kallas alltså i utredningen för "alternativlinjen". Denna linje "utgår från en grundsyn där den gudomliga bibliska uppenbarelsen äger auktoritet när det gäller kyrkans lära och därmed den grundläggande etiska undervisningen" (utredningen sid. 30). Homosexualiteten ses som en avvikelse eller störning i skapelsen. Denna syn har tidigare förfäktats i Svenska kyrkans undervisning, senast i ärkebiskopens remissvar på utredningen Homosexuella och samhället (SOU 1984:63) år 1985.

Den romersk-katolska kyrkans katekes (latinsk grundtext 1992, svensk översättning 1996) redovisar samma syn. Det finns skäl att i sin helhet citera denna text:

2357. Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning - exklusiv eller huvudsaklig - till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda (i fotnot anges som jämförelsematerial 1 Mos 19:1-29; Rom 1:24-27; 1 Kor 6:10; 1 Tim 1:10, DS) har traditionen alltid förklarat "att homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga". De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

2358. Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. De väljer inte sin homosexualitet; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359. Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap, kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.

I november 2000 publicerade The Catholic Medical Association i USA riktlinjer för mötet med de homosexuella, Homosexuality and Hope. Utgångspunkten för dess ställningstagande är både modern medicinsk vetenskap och katolsk lära.

Den s.k. huvudlinjen

Den andra linje - den s.k. huvudlinjen - som angavs i utredningen innebär en omprövning och ett beslut om en annan hållning. Förespråkarna för den ser det som möjligt att i Bibeln och i kyrkans tradition se ett visst mönster som kan göra anspråk på att vara kristet. Kunskapen är emellertid begränsad, både när det gäller den mänskliga naturen och det kristna evangeliet, varför kyrkan ständigt måste vara beredd till omprövning och nytolkning. Men det kan inte finnas två olika hållningar som utesluter varandra och samtidigt gör anspråk på att utgöra den kristna hållningen (utredningen sid. 25).

Utredningens majoritet menade att huvudlinjen bör anses som kyrkans normala hållning till sexualiteten, men på grund av frågans komplexitet, otillräcklig kunskap, personliga olikheter och teologiska skiljaktigheter bör också den alternativa linjen kunna rymmas inom kyrkan under förutsättning att den inte underkänner tron hos de kristna homosexuella som väljer att leva i fasta parförhållanden (utredningen sid. 33).

Tid för ställningstagande

Också om valet kan vara svårt att göra, är alternativen dock tydliga. Blir den s.k. huvudlinjen Svenska kyrkans hållning är det visserligen ett traditionsbrott men också den tidigare tolkningen skulle fortfarande under viss förutsättning kunna rymmas i kyrkan.

Att vänta på ett ställningstagande längre än sju år när den av Kyrkomötet begärda utredningen faktiskt föreligger, och närmare 30 år efter det att den första utredningen i frågan tillsatts, kan te sig som om Svenska kyrkan vill krångla sig undan ett avgörande. På inget sätt har utredningens resultat - att det finns två hållningar i frågan - förändrats under årens lopp trots debatt och ytterligare material i den världsvida kyrkan. Det är dags att fatta beslut.

Med ledning av ovanstående hemställer jag att Kyrkomötet beslutar

att utifrån tillgängligt teologiskt material för sin del fatta beslut i frågan om kyrkans förhållningssätt till homosexualiteten och dess konsekvens i kyrkans själavård, förkunnelse och undervisning.

Ormesberga den 5 mars 2001

Dag Sandahl