Motion till Kyrkomötet 2001:104 av Hans-Olof Andrén om vapenproduktion

Kyrkomötet KMot 2001:104

Om vapenproduktion, med anledning av KsSkr 2001:8 Svenska kyrkans helhetssyn vad gäller vapenhandel, bistånd och konfliktförebyggande

I Kyrkostyrelsens skrivelse KsSkr 2001:8, som redovisar förslag till en Svenska kyrkans helhetssyn vad gäller vapenhandel, bistånd och konfliktförebyggande, föreslås att Kyrkomötet beslutar ställa sig bakom 8 punkter i skrivelsens avsnitt 6. Skrivelsen har tillkommit på 1998 års ombudsmötes uppdrag och har sin tyngdpunkt i kyrkans konfliktförebyggande arbete. Det konstateras exempelvis att Svenska kyrkans arbete med ekumenik, mellankyrkliga frågor, internationell mission och diakoni har en konfliktförebyggande dimension.

Vad gäller vapenspridning och vapenhandel beskrivs hur kunskaper och erfarenheter från internationell ekumenik, mission och diakoni skall användas för att skapa opinion mot vapenhandel i tredje världen. Också nödvändigheten att bl.a. genom ekumeniskt arbete granska och påverka svensk och europeisk vapenindustris export behandlas.

Allt detta förefaller väl genomtänkt och angeläget. Men så vidgas perspektivet till att också omfatta vapenproduktionen. Det framhålls att det konfliktförebyggande perspektivet också måste finnas med vid bedömningen av kyrkans placering av kapitalinvesteringar. Frågan ställs: Är det överhuvudtaget möjligt att utifrån ett konfliktförebyggande perspektiv investera kapital i företag som deltar i utvecklingen av vapen, vapendelar eller komponenter som utvecklats för vapen?

Här menar jag att skrivelsen rusar iväg utan den grundliga analys som fordras för bedömningen av kapitalplacering i (väl i första hand svensk) vapenindustri. Vapenproduktionen dras över en kam, oavsett produktionen gäller materiel till vår egen försvarsmakts behov eller materiel till förtryckarregimer i fattiga länder. Jag tror att Svenska kyrkan behöver en genomreflekterad syn också på vapenproduktionen, inte minst därför att många av de kyrkotillhöriga arbetar i vapenindustrin.

Vilken signal sänder Kyrkomötet om det antar den föreslagna punkten 4 om kapitalplacering i vapenindustrin? Om det är oetiskt att få kapitalinkomster av vapenproduktion, måste det väl också vara oetiskt att få sin arbetsförtjänst av vapenproduktion? Att ställa så genomgripande etiska krav på vissa av de kyrkotillhöriga utan att först ha arbetat igenom frågan ordentligt anstår inte en evangelisk kyrka.

En genomreflekterad syn på vapenproduktion bör ta sin utgångspunkt i den demokratiska statens behov av vapen till sin försvarsmakt och ordningsmakt, och hur detta behov kan tillfredställas på ett ekonomiskt försvarbart sätt och på ett sätt som minimerar risken att vapen hamnar i orätta händer. Vidare bör behandlas vilka vapentyper som av humanitära skäl överhuvud inte bör produceras (exempelvis trampminor, stridsgaser och kärnvapen).

Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs

1. att Kyrkomötet beslutar att för närvarande inte ställa sig bakom punkt 4 i KsSkr 2001:8, samt

2. att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att redovisa Svenska kyrkans syn på vapenproduktion.

Göteborg den 16 april 2001

Hans-Olof Andrén