Motion till Kyrkomötet 2001:103 av Joakim Svensson om kyrkofondens förvaltning

Kyrkomötet KMot 2001:103

Om kyrkofondens förvaltning, med anledning av KsSkr 2001:7 Regelsystemet för kyrkofonden

Till kyrkomötet 1999 skrev Hans-Olof Andrén och undertecknad en motion om kyrkofondens förvaltning. Efter behandling av motionen i dåvarande ekonomiutskottet och andra kyrkolagsutskottet beslöt Kyrkomötet ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att återkomma i frågan. Det har man nu gjort i den rubricerade skrivelsen. Till min besvikelse kan jag dock konstatera att man valt att i princip lämna frågan utan åtgärd. Huvudmotivet härtill tycks vara en rädsla för att kyrkofonden skulle kunna betraktas som en stiftelse och därmed också en rädsla för tänkbara skattekonsekvenser.

Det synes mig som om man vid de juridiska och skattemässiga övervägandena i Kyrkostyrelsens handläggning måste ha missat ett par grundläggande frågor.

Det bör således framhållas att man inte bildar eller konstituerar en stiftelse genom hur man bokför i den egna befintliga juridiska personen, som i vårt fall är ett registrerat trossamfund och i skattehänseenden en ideell förening. En stiftelse bildas enligt stiftelselagens första kapitel av att en stiftare genom ett skriftligt förordnande avskiljer ett kapital att varaktigt förvaltas för ett särskilt angivet ändamål. Hur kapitalet bokförs är således utan betydelse. Antingen är kyrkofonden en del av Svenska kyrkans eget kapital och alltså ingen stiftelse eller så är det en stiftelse och då är det inte Svenska kyrkans pengar. Vad som avgör detta är hur överlåtelsen av kapitalet formulerades och inte hur det bokförs.

Det finns således all anledning att återkomma till Kyrkomötet med Hans-Olof Andréns och min motion och jag tar mig friheten att i det följande återge den, med vissa smärre justeringar, som en ny motion i mitt eget namn.

I 45 kap. i kyrkoordningen regleras kyrkofondens verksamhet. Trots kapitlets begränsade omfång ställs man vid en genomläsning inför ett flertal frågor.

För det första måste betydelsen av kapital i 45 kap. 2 § anses vara oklar. Avses härmed kyrkofondens tillgångar eller dess eget kapital, dvs. mellanskillnaden mellan tillgångar och skulder? I det fall tillgångarna avses framgår ej heller om dessa skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde, vilket får anses vara god redovisningssed i det fall de klassificeras som omsättningstillgångar eller om de skall värderas till marknadsvärdet.

För det andra kan ifrågasättas varför hela kyrkofonden skall bevaras till sitt kapital. Centralstyrelsen konstaterade själv 1999 att kyrkofonden är att anse som Svenska kyrkans egna medel utan inskränkning.

För det tredje synes det oklart hur man anser att kyrkofonden skall bevaras till sitt kapital när man stadgar att en avsättning skall ske av avkastningen motsvarande inflationen. I förhållande till vad skall denna beräkning ske? Bokföres tillgångarna till anskaffningsvärdet blir en sådan avsättning knappast relevant eftersom marknadsvärdet vida kan överstiga anskaffningsvärdet för t.ex. aktier. Skulle marknadsvärdet understiga anskaffningsvärdet kan det bli svårt att göra en tillräckligt stor avsättning.

Ett regelsystem om kyrkofonden borde istället utgå från följande definitioner och konstaterande:

1. Kyrkofonden bör definieras utifrån begreppet eget kapital. Storleken på detta bör fastställas per 31 december 1999. Med förmögenheten bör menas kyrkofondens tillgångar.

2. Kyrkopolitiskt måste en önskad nivå på den nationella nivåns verksamhet och behov kunna fastställas utan att hänsyn måste tas till att avkastningen vissa år blir lägre än vad som är normalt över tiden, vilket förutsätter att en viss del av det egna kapitalet kan förbrukas enstaka år.

3. För att förhindra en alltför expansiv inställning på den nationella nivån, måste trots detta en del av det egna kapitalet definieras som bundet, dvs. det får inte förbrukas.

4. Den normala principen vid bokföring av stiftelseliknande kapital får anses gälla även kyrkofonden, nämligen att vinster och förluster i samband med omplaceringar inte påverkar ett års resultat, utan förs till kapitalet.

5. Avkastning definieras som räntor, utdelningar, resultat från jordbruksrörelse eller motsvarande.

6. Skyddet för kyrkofondens bundna del av det egna kapitalet bör säkerställas genom ett stadgande om beslut i två läsningar i enlighet med 11 kap. 19 §.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs att Kyrkmötet beslutar

1. att 45 kap. 2 § i kyrkoordningen ändras till följande lydelse:

Mellanskillnaden mellan kyrkofondens tillgångar och skulder utgör dess eget kapital. Det egna kapitalet indelas i en fri och en bunden del. Det bundna egna kapitalet får inte minskas genom att Kyrkomötet fastställer underbalanserade budgetar eller på något annat sätt genom planerade beslut, med undantag för realisationsresultat i samband med köp och försäljningar av tillgångar. Det fria egna kapitalet kan vid behov minskas genom av Kyrkomötet fastställd underbalanserad budget.

Fondens förmögenhet skall förvaltas så effektivt som möjligt. Den skall vara placerad på ett sådant sätt att riskerna sprids och att bästa möjliga uthålliga avkastning uppnås efter det att hänsyn tagits till riskspridningen. Kyrkofondens redovisning skall upprättas i enlighet med Årsredovisningslagen (1995:1554).

Kyrkofondens styrelse får mot avgift även förvalta prästlönefastigheter och prästlönefonder och andra kyrkliga medel, som överlämnas till den för förvaltning.

2. att 45 kap. 3 § i kyrkoordningen ändras till följande lydelse:

Varje år skall 20 procent av den budgeterade löpande avkastning föras till kyrkofondens bundna eget kapital. Resterande del får av Kyrkomötet tas i anspråk i årets budget. De vinster och förluster som uppstår vid försäljning av kyrkofondens tillgångar skall föras direkt till eget kapital utan att anses vara en del av innevarande års avkastning. Därvid skall en proportionering ske så att realisationsresultatet påverkar bundet och fritt eget kapital i kyrkofonden i relation till fördelningen mellan bundet och fritt eget kapital i senast fastställda bokslut för kyrkofonden.

3. att i 11 kap. 19 § i kyrkoordningen tillägges en punkt 5 med lydelsen:

45 kap. 1 - 3 §§ om kyrkofonden,

samt

4. att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att fastställa det bokförda värdet på kyrkofondens tillgångar och skulder så som de förelåg per 31 december 1999 enligt de principer, som gäller i Årsredovisningslagen (1995:1554). Mellanskillnaden mellan tillgångar och skulder definieras som kyrkofondens eget kapital. Det egna kapitalet uppdelas med detta som grund i en del motsvarande tre fjärdedelar av helheten kallad bundet eget kapital och en del motsvarande en fjärdedel av helheten benämnd fritt eget kapital. Denna fördelning mellan fritt och bundet eget kapital i kyrkofonden skall därefter ligga till grund för justeringar i bokslutet per 31 december 2000.

Göteborg den 17 april 2001

Joakim Svensson