Gudstjänstutskottets betänkande
2001:3
Diakoners medverkan i gudstjänsten
|
Kyrkomötet
G 2001:3
|
Till utskottet har hänvisats KMot 2001:18 av Bengt Nilsson. I motionen hemställs att Kyrkomötet beslutar
att inför en kommande översyn av kyrkoordningen på nytt ta upp diakonernas uppgifter och tydliggöra dem i kyrkoordningen.
Läronämnden har yttrat sig över motion 2001:18. Detta yttrande, om olika gåvor och uppgifter i församlingen, bifogas betänkandet, bilaga.
Bakgrund
Frågan om diakoners roll i gudstjänstlivet har vid flera tillfällen varit föremål för kyrkomötets behandling.
Till 1994 års kyrkomöte togs denna fråga upp i två motioner, men med olika utgångspunkt. I en motion begärdes att diakoner skulle ges möjlighet att leda begravningsgudstjänst, i en annan begärdes ett uttalande som skulle bekräfta att diakonatet är karitativt och att diakoners medverkan i gudstjänsten sker på samma villkor som för andra lekmän.
Gudstjänstutskottet vände sig i sitt betänkande, KG 1994:7, emot tanken på att en diakon skall få leda begravningsgudstjänst. Att leda gudstjänsten hör till prästens uppgift och är inte en del av det karitativa uppdrag som diakonerna har. Vidare såg utskottet att det kunde finnas en risk för "en utveckling till att diakonerna blir ett slags lägre prästerskap, vilket utskottet menar måste undvikas. Flera kyrkomöten har tydligt tagit ställning mot att Svenska kyrkan får ett liturgiskt inriktat diakonat."
Gudstjänstutskottet önskade med detta vid 1994 års kyrkomöte slå vakt om diakonatets karitativa inriktning. I sitt betänkande underströk vidare utskottet att Svenska kyrkan bör undvika en utveckling som medför att diakonerna får fastställda liturgiska uppgifter. En sådan utveckling kan, enligt utskottet, uppfattas som ett hot mot att gudstjänsten skall vara hela församlingens gudstjänst. Utskottet vill "motverka en utveckling i riktning mot en hierarkisk ämbetsutövning som tar från den gudstjänstfirande församlingen rollen som gudstjänstens firare."
Utskottet fann det dock viktigt att understryka att diakonerna i gudstjänstens helhetssammanhang synliggör församlingens karitativa kallelse och ansvar genom att de exempelvis är med och förbereder kyrkans förbön och "är med och leder den på samma villkor som alla andra i församlingen".
I det yttrande som gudstjänstutskottet avgav med anledning av förslaget till kyrkoordning för Svenska kyrkan gjordes flera principiella överväganden med anledning av att diakonerna föreslogs bli en del av kyrkans vigningstjänst, Gudstjänstutskottets yttrande 1999:1y. Utskottet anförde bland annat:
Utskottet har en mycket positiv syn på det karitativa arbete som diakonerna i dag utför i Svenska kyrkan och ser dem som ett omistligt tecken på kyrkans uppdrag att tjäna Gud i medmänniskorna. En utgångspunkt för utskottet är att kyrkans vigningsuppdrag som helhet skall tolkas som ett tjänande uppdrag och inte som en hierarkisk ämbetsordning. Utskottet finner detta tydligt angivet i kyrkans vigningsordningar.
Utskottet uppfattar diakonvigningens innebörd som en vigning till ett livslångt karitativt uppdrag. Några i utskottet skulle önska att vigningens betydelse ytterligare klargjordes. Det finns enligt dessa en risk att vigningsgudstjänsten uppfattas som om fokus mer ligger på liturgiska funktioner än på det karitativa uppdraget.
Som framgår av citatet från gudstjänstutskottets yttrande vid 1999 års kyrkomöte lyfte utskottet fram att kyrkans vigningstjänst som helhet skall tolkas som ett tjänande uppdrag. Diakonens uppdrag menade utskottet är karitativt. Utskottet önskade "motverka en utveckling i riktning mot att Svenska kyrkan får en starkare hierarkisk karaktär och att diakonatet utvecklas till ett liturgiskt diakonat."
Utskottet kunde utifrån gjorda överväganden tillstyrka att diakonens uppdrag sågs som en del av vigningsuppdraget i Svenska kyrkan och räknas till kyrkans vignings-tjänst.
Läronämnden har yttrat sig över motionen till årets kyrkomöte, Ln 2001:6y. I detta yttrande behandlar läronämnden olika gåvor och uppgifter i församlingen. Läronämnden konstaterar att kyrkoordningen inte inrymmer bestämmelser om specifika liturgiska uppgifter för diakoner. Vidare visar läronämnden på att i församlingen finns många gåvor "som var och en bidrar till församlingens gemensamma lovsång och sändning i världen". Det är viktigt att "upptäcka det ömsesidiga beroendet och söka former för ett rikare samspel". Läronämnden lyfter i sitt yttrande fram det som står i inledningen till kyrkoordningens sjunde avdelning, där det sägs att "alla kyrkans anställda och medarbetare skall tjäna kyrkan och församlingen och i det uppdrag de fått bidra till att evangeliet blir känt, kyrkan uppbyggd och människorna tjänade". Läronämnden vill med detta visa på att "gudstjänsten och tjänandet, bönen och arbetet" hör samman.
Att hålla samman de fyra delarna av det som i kyrkoordningen nämns som församlingens grundläggande uppgift, att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission, har sedan 1999 års kyrkomöte varit en viktig del av arbetet med församlingsinstruktionen. I detta sammanhang har det, liksom läronämnden gjort i sitt yttrande, betonats att kyrkans diakonala uppdrag måste bli synliggjort i församlingens gudstjänstliv.
Utskottet
Gudstjänstutskottet menar att det vid årets kyrkomöte inte finns anledning att föra en sakdiskussion i frågan om diakoners medverkan i gudstjänsten och inte heller att nu ge direktiv för en kommande översyn av kyrkoordningen. Skälen till att göra en ändring i kyrkoordningen så snart efter de överväganden om diakonatet som gjordes i samband med beslutet om kyrkoordningen vid 1999 års kyrkomöte är inte tillräckligt starka.
Utskottet uppfattar kyrkoordningens texter som tydliga när det gäller diakonatets ställning och uppgifter i Svenska kyrkan. Vår kyrka har ett karitativt diakonat.
Det förarbete till kyrkoordningen som utfördes i andra kyrkolagsutskottet vid 1999 års kyrkomöte har lett fram till de formuleringar som vi nu har i kyrkoordningen. Gudstjänstutskottet vill hänvisa till andra kyrkolagsutskottets överväganden om diakonatet vid 1999 års kyrkomöte, 2 KL 1999:1, och önskar inte att denna fråga så snart efter beslutet om kyrkoordningen tas upp till ny behandling.
Kyrkoordningens nuvarande skrivning innebär att diakonatet beskrivs som ett karitativt diakonat. I kyrkoordningens inledningtext till sjunde avdelningen, Kyrkliga uppdrag och befattningar, sägs om diakonens uppdrag att det varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. "Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning." Detta menar utskottet vara fullt tillräckligt.
Utskottet vill med detta visa på att diakonvigningen inte skall uppfattas som en vigning på väg till prästvigningen eller en vigning till liturgisk tjänst. Diakonen tillhör genom sin vigning kyrkans vigningstjänst och skall i församlingen vara ett barmhärtighetens tecken i den uppgift som församlingen har att utföra.
Frågor om vilka uppgifter som en diakon kan ha i församlingens gudstjänst bör, enligt utskottet, vara föremål för lokala överväganden och inte definieras genom bestämmelser i kyrkoordningen.
Utskottet noterar i detta sammanhang att det i kyrkoordningen också finns angivet särskilda tillsynsfunktioner för att tillse att kyrkoordningen fungerar och följs i församlingarna. Det kan här finnas anledning att påminna om tillsynen att kyrkoordningen följs.
Utskottet finner att motionen inte skall bifallas och hemställer därför om avslag på motionens hemställan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att Kyrkomötet avslår motion 2001:18.
Uppsala 17 maj 2001
Glenn Håkansson
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Gunnar Prytz, Ulla-Britt Emanuelson, Timmy Leijen, Evy Åberg, Martin Cruce, Anders Åkerlund, AnnMarie Nylander, Per-Göran Rosén, Annika Mellgren, Kjell Söderberg, Dag Sandahl, Lars Ekblad, Lena Petersson och Christina Holmgren.
Biskop Jonas Jonson har deltagit i utskottets överläggning.
Rune Björk och Anna-Lisa Fröjd har med ordförandens tillstånd deltagit i utskottets överläggning.
G 2001:3
Bilaga 1
Läronämndens yttrande
2001:6y
om olika gåvor och uppgifter i församlingen
|
|
Till Läronämnden har för yttrande överlämnats KMot 2001:18 om diakonernas medverkan i gudstjänsten.
Diakonens uppdrag har i Svenska kyrkan en tydlig karitativ inriktning, vilken framgår av inledningstexten till sjunde avdelningen i kyrkoordningen:
Diakonen är genom sin gärning ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället. Diakonen har ett ansvar att göra kärlekens gärningar, särskilt mot utsatta människor. Uppgifterna varierar beroende på de lokala sociala behoven och församlingarnas strukturer och diakonala prioriteringar. Uppdraget har en karitativ inriktning som också kan komma till uttryck exempelvis i undervisning. Varhelst det finns mänsklig nöd är det diakonens kallelse att ingripa och inspirera andra att ta ansvar.
Läronämnden konstaterar att varken i denna text eller i kyrkoordningens bestämmelser finns ett liturgiskt diakonat, om man därmed avser att specifika liturgiska uppgifter är reserverade för diakoner.
Läran om det allmänna prästadömet är central i evangelisk-luthersk tradition. Därmed uttrycks att hela församlingen lever av Guds nåd (charis) och svarar i tacksamhet (eucharistia), 2 Kor 4:15. Denna församling liknas t.ex. i 1 Kor 12 och Rom 12 vid Kristi kropp, där lemmarna har fått olika Andens gåvor (charismata), som var och en bidrar till församlingens gemensamma lovsång och sändning i världen.
Till det som hotar kroppens liv hör inte minst den alltför mänskliga viljan att framhäva den egna uppgiftens betydelse och den egna gruppens roll. Men detta kan inte motverkas genom försök att reglera och avgränsa de olika uppgifterna i församlingen på ett sådant sätt att man spelar ut dem mot varandra. I stället gäller det att upptäcka det ömsesidiga beroendet och söka former för ett rikare samspel. Därför beskriver kyrkoordningens inledning till kapitel 17 gudstjänsten som "hela församlingens gåva och uppgift" och i inledningen till sjunde avdelningen sägs att "alla kyrkans anställda och medarbetare skall tjäna kyrkan och församlingen och i det uppdrag de fått bidra till att evangeliet blir känt, kyrkan uppbyggd och människorna tjänade". Också gudstjänsten och tjänandet, bönen och arbetet, hör djupast sett samman, något som Olov Hartman uttryckt på följande sätt:
Man går inte hem från gudstjänsten, man går hem och fortsätter den. Kyrkomurarna är egentligen bara ett skydd mot regn och vind, kyrkan slutar inte där. Gatorna är hennes sidoskepp. Fabrikerna är kapell och torgen förgårdar. Gudstjänsten pågår där också. Altaret i kyrkan är den plats där allt detta som bröd och vin får sin dom och välsignelse. Murarna mellan altare och arbete får inte skymma sikten och inte hindra processionen mellan den ena platsen och den andra. Ty Guds lag och evangelium har inneslutit alltsammans under ett enda valv. (Öppna kyrkan, 1958, s. 33f.)
Uppsala den 8 maj 2001
På Läronämndens vägnar
KG Hammar
Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Lars-Göran Lönnermark, biskop Jonas Jonson, biskop Christina Odenberg, biskop Lars Eckerdal, biskop Bengt Wadensjö, biskop Karl-Johan Tyrberg, biskop Rune Backlund, biskop Biörn Fjärstedt, biskop Caroline Krook, Astrid Andersson Wretmark, Curt Forsbring, Edgar Almén, Fredrik Lindström, Björn Skogar, Anna-Lena Weberup.
