Bilaga. Sammanställning av justeringsbehov i kyrkoordningen

Urkund

Till grund för följande sammanställning ligger kyrkoordningstexten som finns som bilaga 1 i det tryckta betänkandet från andra kyrkolagsutskottet, 2 KL 1999:1, med de ändringar som beslutades i plenum när 1999 års kyrkomöte fastställde kyrkoordningen.

Felaktiga hänvisningar

I några fall finns felaktiga hänvisningar. Följande har noterats.

Ev. bör i 4 kap. 25 § finnas en hänvisning till 4 kap. 14 § om mandatperiod såvitt gäller valnämnden. Det finns ingen bestämmelse om mandatperioden för valnämnden.

I 33 kap. 9 § första raden står ”anges i 5-7 §§”. Skall stå ”anges i 5-8 §§”

I 38 kap. 56 a § anges vissa förutsättningar för att ett namn på en valsedel skall anses obefintligt ”utöver vad som sägs i 56 § tredje stycket”. 56 § har dock endast två stycken och hänvisningen i 56 a § avser det andra stycket.

I punkt 13 bland övergångsbestämmelserna finns en hänvisning till 4 kap. 23 beträffande minsta antalet kyrkvärdar som skall utses ur kyrkorådet. Hänvisningen skall avse 4 kap. 24 §.

Kommentar: De felaktiga hänvisningarna är uppenbara felaktigheter som inte bör kunna medföra några tveksamheter om vad som egentligen skall gälla. Det bör för var och en stå klart att det rör sig om misstag av tryckfelskaraktär som kan rättas till i samband med andra justeringar i kyrkoordningen men som inte kräver separata åtgärder.

Förbiseenden vid arbetet under Kyrkomötet

I 8 kap. 8 § sägs att Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar utifrån bestämmelserna i 25 kap. 2 § skall pröva behörigheten att biskopsvigas hos dem som erhållit röster i provvalet. Av 25 kap. 2 § framgår att det utöver de i paragrafen nämnda behörighetsvillkoren finns ytterligare bestämmelser om vem som kan vigas till biskop i 30 kap. om uppdraget som biskop. I detta kapitel anges i 2 § att till biskop får bara den vigas som har valts och utnämnts till biskop i ett stift och är prästvigd. När bestämmelserna i 25 och 30 kap. först utformades fanns inga bestämmelser om prövning av biskopskandidater via Ansvarsnämnden. Även om tolkningen av bestämmelsen om vad Ansvarsnämnden skall pröva inte är alldeles klar kan goda skäl ges för att prövningen skall omfatta frågan om kandidaterna är prästvigda. Därmed skulle endast den som är präst kunna väljas till biskop. Detta har inte varit avsikten. I detta sammanhang kan också noteras att om någon skall prästvigas för biskopsvigningen skall det enligt kyrkoordningens bestämmelser ske en prästexamen. Formellt sett skulle därmed ett domkapitel kunna hindra att någon som valts till biskop också kan vigas genom att domkapitlet inte godkänner vederbörande i prästexamen.

Kommentar: Bestämmelserna om vem som kan väljas till biskop kan möjligen medföra problem. Det bör dock framgå klart genom det som står i motivtexten i Centralstyrelsens skrivelse att avsikten har varit att även den som inte är präst skall kunna väljas till biskop men att om så blir fallet en prästvigning skall äga rum före biskopsvigningen.

Risken för att ett domkapitel skall hindra en biskopsvigning genom att omöjliggöra den föregående prästvigningen bör enbart vara en rent teoretisk komplikation.

I 30 kap. 2 § sägs att biskopsvigningen ”skall äga rum så snart som möjligt efter att Kyrkostyrelsen har utsett någon till biskop”. Det gjordes ingen konsekvensändring när Kyrkomötet beslutade om direkt avgörande val. Det bör stå att vigningen skall ske så snart som möjligt efter det att någon har valts.

Kommentar: Bestämmelsen om när en biskop skall vigas torde inte kunna medföra några reella problem.

Bestämmelserna om i vilka enheter valnämnder skall finnas, 38 kap. 2 a, innebär att det inte tas någon hänsyn till att det kan ske en indelningsändring som medför att två eller flera valnämnder har ansvar för genomförande av samma val. I vallagen, vilken utgjort underlag för kyrkordningens bestämmelser, står i 1 kap. 18 §:

”Om en ändrad kommunal indelning innebär att en ny kommun bildas, skall de indelningsdelegerade välja ledamöter till valnämnden och ersättare för dessa innan ändringen träder i kraft. Detta skall de göra snarast möjligt under året före ikraftträdandet.”

Det är redan nu känt att, om ingen ändring görs, kommer det att i vissa fall finnas flera olika valnämnder för samma lokala val. Därmed föreligger oklarheter om vem som fattar beslut om att t.ex. utse valförrättare och det blir också oklart vem som beslutar om vallokaler. Problem kan också uppstå om två olika organ skall pröva frågan om en särskild valkretsindelning för valet av ett och samma samfällda kyrkofullmäktige. Även en sådan situation kan uppstå vid en indelningsändring.

Kommentar: Problem med dubbla valnämnder vid vissa indelningsändringar torde kunna undvikas om indelningsdelegerade träder i funktion i sådan tid att de hinner välja valnämnder. Därmed blir det också ett organ, indelningsdelegerade, som beslutar om en särskild valkretsindelning.

I 38 kap. 31 § anges vem som får besluta om bidrag till tryckning av valsedlar. Där står bl.a. att beslut får fattas enligt följande:

- i fråga om val till kyrkofullmäktige i församling av församlingen,

- i fråga om val till direktvalt kyrkoråd i församling, av samfälligheten där församlingen ingår,

Det bör gälla samma bestämmelser oavsett vilket slags beslutande organ en församling har som ingår i en samfällighet.

Kommentar: Beslut om bidrag till tryckning av valsedlar bör kunna hanteras inom ramen för gällande bestämmelser om utarbetande och fastställande av budget. Det får förutsättas att samfällda kyrkofullmäktige i sitt budgetbeslut avsätter medel enligt samma grunder oavsett vilken typ av beslutande organ som skall väljas.

I 49 kap 8§ har ett andra stycke fallit bort i förhållande till både utredningen och skrivelsen. Där skulle ha stått: ”Samtliga stift skall vid räkenskapsårets utgång avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning med finansieringsanalys." Jfr 47 kap. 9 §.

Kommentar: Det får förutsättas att stiftsstyrelserna hanterar bokslutet på avsett sätt även om ett stycke text fallit bort vid sammanställningen av kyrkoordningen.

Kyrkostyrelsens ledamöter har inte längre rösträtt vid val av ärkebiskop. Centralstyrelsen har haft rösträtt och Kyrkostyrelsen skulle ha det enligt utredningsförslaget. När Centralstyrelsen i skrivelsen föreslog utnämning via Kyrkostyrelsen så togs naturligtvis rösträtten bort. När Kyrkomötet återgick till utredningsförslaget om direkt avgörande synes inte frågan rösträtt för Kyrkostyrelsens ledamöter ha uppmärksammats.

Kommentar: En justering av bestämmelserna om rösträtt vid val av ärkebiskop kan anstå till dess andra ändringar behöver göras i kyrkoordningen.

Sannolika förbiseenden i övrigt

Det finns vissa bestämmelser som synes vara mer eller mindre felaktiga genom rena misstag.

I 3 kap. 21 § finns bestämmelser om jäv som avser kyrkofullmäktiges ledamöter och i 4 kap. 22 § jävsbestämmelser avseende ledamöter i kyrkoråd. Dessa bestämmelser gäller genom hänvisningsbestämmelser förtroendevalda även i andra organ. Däremot avser bestämmelserna inte anställda eller andra till vilka beslut kan delegeras vilket borde vara fallet.

Kommentar: När delegation av beslutanderätt ges kan det ingå i ett sådant beslut att motsvarande jävsbestämmelser skall tillämpas.

I 5 kap. 5 § finns bestämmelser om att kyrkoherdarna i en flerpastoratssamfällighet väljer vem av dem som skall vara ledamot och vem som ska vara ersättare i kyrkonämnden. Som noteras i kyrkoordningskommentaren i Centralstyrelsens skrivelse sägs inget närmare om hur valet går till. Däremot regleras vad som ska ske när det blivit lika röstetal. Då har den som varit kyrkoherde längst tid utslagsröst. Normal praxis innebär att alla val kan ske med slutna valsedlar. Detta kan inte kombineras med utslagsröst utan då brukar lotten fälla utslag.

Kommentar: Det val det här är fråga om behöver inte nödvändigtvis behandlas som andra val. Det kan förutsättas att i de flesta fall kommer kyrkoherdarna överens om vad som skall gälla och skulle det behövas kan den som har utslagsröst utan bestämmelser i kyrkoordningen göra en lottning.

I 34 kap. 7 § 1 st. 2 om vem som kan anställas står ej medtaget ”andra evangelisk-lutherska kyrkor inom Lutherska världsförbundet” vilket det borde göra i sak och i konsekvens med vad som står på andra håll i kyrkordningen.

Kommentar: Bestämmelserna ger utrymme för att göra undantag för kravet på kyrkotillhörighet om det finns särskilda skäl.

Det finns oklarheter om behörighet vid vikariat på vissa prästtjänster. Vad gäller kyrkoherde och domprost sägs i 34 kap. 9 § att behörighetsvillkoren inte gäller vid kortare vikariat. I 34 kap. 10 §, som behandlar behörighetskrav för andra befattningar som präst, finns däremot inga undantag från behörighetskraven. Mer besvärande kan vara att kyrkoordningen egentligen inte medger något undantag för när domkapitlet skall göra en behörighetsprövning vid tillsättning av andra prästtjänster än som kyrkoherde och domprost. En strikt tillämpning skulle medföra att det skall göras en behörighetsprövning av domkapitlet i dess helhet när någon skall anställas på ett vikariat som komminister endast enstaka dagar.

Kommentar: Det bör vara möjligt att hantera korttidsvikariat på samma sätt för alla slags prästerliga befattningar.

Bestämmelserna i 54 kap. 15 och 16 §§ avser undantag från förbudet att röja uppgifter. Beträffande familjerådgivning och skolbarnsomsorg finns föreskrifter i lag till vilka borde funnits en hänvisning i kyrkoordningen för att det inte ska kunna uppstå tveksamhet om vad som gäller. Föreskrifter i lag gäller naturligtvis framför kyrkoordningen.

Kommentar: I detta fall kan det vara en brist att kyrkoordningen inte klargör vad som gäller. I sak förändras dock inget om det finns en hänvisning i kyrkoordningen eller ej.

Skönhetsfläckar

Kan finnas flera ”skönhetsfläckar”.

I inledningen till 7 avd. 1 st. står ”tro, lära och bekännelse” när det alltid annars och mycket medvetet står ”tro, bekännelse och lära”.