2 Ändringar i kyrkoordningen
Inventering av justeringsbehov
När 1999 års kyrkomöte beslutade kyrkoordningen gjordes ett relativt stort antal förändringar i det av Centralstyrelsen framlagda förslaget. Utskottsarbetet skedde under betydande tidspress. Därför gjordes inte alltid de konsekvensändringar som det fanns skäl till. På vissa punkter gjordes också förbiseenden när kyrkoordningsförslaget utarbetades. Som bilaga finns en sammanställning av justeringsbehov i kyrkoordningen jämte kommentarer. Gränsdragningen mellan vad som är justeringsbehov som beror på misstag och förbiseenden och sådana som bygger önskemål om förändringar i sak är inte alltid helt tydlig. Avsikten med den bifogade sammanställningen har dock varit att den inte skall omfatta sådant som innebär några nya ställningstaganden i förhållande till 1999 års kyrkomötes beslut.
När kyrkoordningen varit i bruk viss tid kommer det sannolikt att visa sig behov av ändringar i sak. Det kan uppstå svårigheter i tolkningen och tillämpningen av kyrkoordningen på områden som inte har förutsetts i utredningsarbetet och vid Kyrkomötets beslut. Vi avser att be stiften att inkomma med information om justeringsbehov av detta slag som visat sig i arbetet hos stift och församlingar. På detta och på andra sätt skall erfarenheter samlas från den praktiska användningen av kyrkoordningens bestämmelser. Vi ämnar också kontinuerligt följa utvecklingen och ha detta som en återkommande punkt på föredragningslistan vid våra sammanträden.
Överväganden och förslag.
Vår samlade bedömning av sammanställningen i bilagan är att det finns ett antal bestämmelser i kyrkoordningen som bör justeras. Samtidigt framgår av kommentarerna att det inte är nödvändigt att göra detta omedelbart. Det är fullt möjligt att avvakta med justeringarna till dess mer erfarenhet har vunnits av hur kyrkoordningen fungerar och det kan göras en systematisk och samlad genomgång av förändringsbehoven.
Många förtroendevalda och anställda lägger ned ett omfattande arbete på att sätta sig in i kyrkoordningen och på hur man skall genomföra de förändringar den medför. Detta arbete sker i samverkan med stiften, och den nationella nivån har ett ansvar för att medverka i och underlätta övergången till det nya regelsystemet. Det finns en risk att ständiga småändringar främst vållar irritation bland dem runt om i kyrkan som har att bruka kyrkoordningen och tillämpa bestämmelserna. Det skulle också kunna bidra till oklarhet och osäkerhet om vad som verkligen gäller. Det är också av värde om Kyrkomötet kan ägna sina krafter och sin tid åt mer angelägna ärenden än mindre justeringar på enstaka punkter i kyrkoordningen, när dessa ändringar inte är av någon principiell betydelse.
Beträffande förändringar i sak av kyrkoordningens bestämmelser är det naturligt att sådana inte sker mer än en gång under en mandatperiod om det inte finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl redovisar vi i KsSkr 2000:10 Ändring i bestämmelserna om utskick av röstkort. Vi föreslår där en förändring av kyrkoordningen därför att det framkommit nya fakta som inte var kända när kyrkoordningen beslutades. Ett annat exempel är att ett förslag till revideringar i Svenska kyrkans gudstjänstböcker skall behandlas av 2001 års kyrkomöte. Det finns ett direkt samband mellan gudstjänstböckerna och bestämmelserna i kyrkoordningens femte avdelning om gudstjänsten. På vissa punkter torde det därför bli nödvändigt att ändra kyrkoordningen för att dess bestämmelser och gudstjänstböckernas innehåll skall hänga samman. Ett ytterligare exempel på ett särskilt skäl kan vara att det sker förändringar i lagstiftningen som ändrar förutsättningarna för kyrkoordningen. Detta är dock exempel på undantagssituationer. I normalfallet bör utgångspunkten vara att det inte sker någon omprövning av tidigare ställningstagande under en och samma mandatperiod. Såvitt gäller den av 1999 års kyrkomöte beslutade kyrkoordningen bör därför inte utan särskilda skäl några förändringar göras före år 2002. Med särskilda skäl avses alltså att det inträffat något som inte kunde förutses eller inte var för handen när det ursprungliga beslutet fattades – inte en enbart omprövning av ett tidigare ställningstagande.
Den metod vi menar skall tillämpas beträffande justeringar i kyrkoordningen motsvarar till en del det som gällt ifråga om kyrkohandboken. De olika förslag till förändringar på enstaka punkter som framkommit har inte lett till justeringar i de fastställda gudstjänstordningarna. Det har inte heller skett något definitivt avvisande. Istället har förslagen utgjort en utgångspunkt för den samlade bedömning som görs i det revisionsarbete som nu håller på att avslutas inför den förestående remissbehandlingen. På ett motsvarande sätt menar vi att Kyrkomötet bör behandla kyrkoordningen, även om justeringar i regelsystemet torde bli mer frekventa än då det gäller gudstjänstordningarna.
