4 Vad gäller för biskopsgårdarna idag?

4.1 Biskopsgårdarna ägs av Svenska kyrkan

Svenska kyrkan äger biskopsgårdarna i sju stift jämlikt bestämmelserna i 9 § första stycket punkten 6. lagen (1998:1592) om införande av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan (införandelagen). Lagen gör ingen skillnad vad gäller biskopsgårdarnas historiska och rättsliga ursprung, utan alla fastigheter som var kyrklig jord och där tjänstebostad var anvisad åt en biskop, med undantag av tjänstebostad som hyrdes, ägs nu av Svenska kyrkan. Äganderätten till biskopsgårdarna är härmed klarlagd. Äganderätten är inte inskränkt, då det inte som tidigare är lagfäst att fastigheterna skall tjäna ett visst ändamål.

4.2 Biskopsgårdarna sköts av stiften

De av trossamfundet ägda biskopsgårdarna skall enligt 46 kap 14 § kyrkoordningen skötas av de stift där de är belägna. Stiften skall därmed ansvara för uppvärmning och underhåll av fastigheterna, yttre fastighetsskötsel etc. Den nationella nivån skall ersätta stiften för det arbete de utför på fastigheterna och stiften fakturera Svenska kyrkan för uppkomna kostnader. Skötselavtal har upprättats mellan Trossamfundet Svenska kyrkan och respektive stift.

4.3 Stiften hyr biskopsgårdarna av trossamfundet

I enlighet med 34 kap 4 § kyrkoordningen är biskoparna från och med den 1 januari 2000 anställda av respektive stift. I egenskap av arbetsgivare har stiften att ansvara för kostnaderna för biskoparnas tjänstebostäder. Stiften skall därmed betala hyra till Svenska kyrkan för att biskoparna får nyttja fastigheterna till tjänstebostäder och representationslokaler. Hyreskontrakt, där Trossamfundet Svenska kyrkan är hyresvärd och stiften hyresgäst, har upprättats för samtliga biskopsgårdar, utom ärkebiskopsgården.

4.4 Ersättning kan utgå från staten till den som anser sig gått förlustig en biskopsgård

Bestämmelserna i införandelagen syftade till att skapa klara och överskådliga ägarförhållanden till den kyrkliga egendomen. Då det inte kunde uteslutas att det i samband med äganderättsövergången uppkom skada för någon rättsinnehavare fann regeringen, i enlighet med reglerna om egendomsskydd i regeringsformen, att lagen skulle kompletteras med en bestämmelse om att ersättning skulle utgå till den som lidit sådan skada. I lagen infördes därför 11 § som stadgar att den som före ikraftträdandet av lagen var ägare till kyrklig egendom som avses i lagen och lider förlust genom att egendom överföres enligt 9 § och 10 § har rätt till skälig ersättning av staten. Detsamma gäller den som före ikraftträdandet hade särskild rätt till egendomen.

Med anledning härav torde den som anser sig ha varit ägare till någon av de nu aktuella biskopsgårdarna före relationsändringen och därmed lidit förlust genom att äganderätten till fastigheten nu överförts till Svenska kyrkan vara berättigad till ersättning från staten. Kan t.ex. en domkyrkoförsamling visa att den varit ägare eller i vart fall anser sig ha haft bättre rätt än någon annan till en biskopsgård bör församlingen kräva ersättning från staten för den förlust församlingen åsamkats. Men domkyrkoförsamlingen kan inte kräva att få bli betraktad som fastighetens ägare.