Svenska kyrkans hemsida

Kyrkomötet
Skrivelser
Motioner
Betänkanden
Frågor


3 Kyrkostyrelsen och nämnderna i arbetet med kyrkoordningen

Frågor om relationerna mellan Kyrkomötet, Kyrkostyrelsen och nämnderna under Kyrkomötet har behandlats relativt ingående i arbetet med kyrkoordningen. Kyrkoordningen har endast varit i kraft sedan 1 januari 2000. Det finns ännu inte tillräckligt med erfarenheter att lägga till grund för en bedömning av hur bestämmelserna i Kyrkoordningen och instruktionerna kunnat tillämpas. Därmed saknas egentliga förutsättningar för att göra någon ny och annan analys av de inbördes relationerna än som redovisades i utredningsarbetet och i Centralstyrelsens skrivelse till 1999 års kyrkomöte.

    I nivåutredningens betänkande Arbete på olika kyrkliga nivåer (Svenska kyrkans utredningar 1998:3) föreslogs att det skulle finnas en Kyrkostyrelse som det beredande, verkställande och förvaltande organet på den nationella nivån. Kyrkomötet skulle föreskriva att vissa särskilda organ under Kyrkostyrelsen skulle svara för vissa viktiga områden. Dessa organ skulle vara

¨ Delegationen för Svenska kyrkans mission

¨ Delegationen för internationell diakoni/Lutherhjälpen

¨ Delegationen för kyrkolivets utveckling

¨ Delegationen för ekonomi och utjämning

    Kyrkostyrelsen skulle fastställa instruktioner för delegationerna samt utse ledamöterna i dessa.

    Ledningsgruppens för kyrkordningsarbetets överväganden och samlade förslag till kyrkoordning skilde sig på detta område från nivåutredningens. Ledningsgruppen föreslog i betänkandet Förslag till kyrkoordning (Svenska kyrkans utredningar 1998:1) den uppbyggnad som nu återfinns i kyrkoordningen. Det innebär att Kyrkomötet väljer nämnder, vilka får sina grundläggande uppgifter genom av Kyrkomötet fastställda instruktioner samtidigt som enbart Kyrkostyrelsen kommunicerar med Kyrkomötet och kan och bör ge uppdrag som den får från Kyrkomötet till nämnderna för handläggning.

    I Centralstyrelse skrivelse (CsSkr 1999:3) Kyrkoordning för Svenska kyrkan redovisades som bakgrund till Centralstyrelsens av Kyrkomötet godkända förslag följande:

    Vi har tidigare angett att Kyrkomötet skall välja ledamöter i och utfärda instruktioner för nämnderna för Svenska kyrkans mission, internationell diakoni / Lutherhjälpen, kyrkolivets utveckling och Svenska kyrkan i utlandet. Likaså skall Kyrkomötet enligt våra förslag välja ledamöter i och utfärda instruktion för Kyrkofondens styrelse. Av styrelserna och nämnderna på den nationella nivån skall endast Kyrkostyrelsen få väcka förslag i Kyrkomötet. Vidare skall Kyrkomötet, om detta önskar delegera rätten att utfärda bestämmelser som binder stift och församlingar, endast kunna delegera sådan rätt till Kyrkostyrelsen.

    Det är angeläget att den oklarhet i kompetensfördelningen mellan olika organ på den nationella nivån upphör som idag i viss mån kan sägas föreligga. Det finns en uppenbar risk för effektivitetsförluster och extra kostnader om kompetensfördelningen är oklar. Samtidigt som vi vill undvika kompetenstvister anser vi att behovet av en bred demokratisk förankring, vilket är ett viktigt skäl till den nuvarande ordningen, måste beaktas.

    Mot den angivna bakgrunden måste Kyrkostyrelsen i förhållande till Kyrkomötet ges det samlade ansvaret för verksamheten på den nationella nivån. Kyrkostyrelsen får därvid i revisionssammanhanget svara för den verksamhet som bedrivs av Kyrkofondens styrelse och nämnderna. För att Kyrkomötets insyn i verksamheten skall bibehållas bör emellertid Kyrkofondens styrelse och nämnderna avge egna verksamhetsberättelser. Dessa bör avges till Kyrkomötet via Kyrkostyrelsen, som då kan yttra sig över verksamhetsberättelsernas innehåll och sätta detta i relation till den samlade verksamheten.

    Som exemplifiering av det avsedda framtida förhållandet mellan Kyrkostyrelsen, Kyrkofondens styrelse och nämnderna kan följande nämnas. En huvuduppgift för Kyrkofondens styrelse och nämnderna bör vara att handlägga de ärenden som Kyrkostyrelsen överlämnar till dem för handläggning. I vissa fall bör det dock kunna följa redan av instruktionen att vissa ärenden skall handläggas av Kyrkofondens styrelse eller av en viss nämnd. Kyrkofondens styrelse och nämnderna har vidare full frihet att ta initiativ inom sina respektive verksamhetsområden. En nämnd kan t.ex. därvid besluta om verksamhet som ekonomiskt och resursmässigt i övrigt ryms inom det utrymme som står nämnden till buds. I den mån verksamheten kräver ytterligare resurser får nämnden emellertid vända sig till Kyrkostyrelsen, som ytterst i sin tur får begära att Kyrkomötet beviljar anslag för ändamålet. Om en nämnd anser att bestämmelser som avser församlingar eller stift skall utfärdas, har nämnden att vända sig till Kyrkostyrelsen som inom ramen för sin behörighet kan utfärda sådana bestämmelser och i övrigt kan lägga fram förslaget för Kyrkomötet. I de fall nämnden således har att hänvända sig till Kyrkostyrelsen kommer den att fungera som ett beredningsorgan åt styrelsen. Samtidigt skall noteras att nämndens arbete i praktiken utförs av anställda vid kyrkokansliet, samma anställda som också arbetar åt Kyrkostyrelsen när denna handlägger frågorna.

    Det kan mot denna bakgrund finnas anledning att beskriva i vilken ordning ett kyrkomötesärende kan komma att beredas.

    I frågor där hela beredningsansvaret ligger hos Kyrkostyrelsen upprättar denna, på föredragning av berörda tjänstemän i kyrkokansliet, förslaget till Kyrkomötet. I den mån Kyrkofondens styrelse eller nämnderna är berörda av ärendet ges de tillfälle till yttrande under beredningsarbetet. Om förslaget är föranlett av en framlagd utredning, remissbehandlas denna genom Kyrkostyrelsens försorg.

    Om ett ärende däremot enligt de av Kyrkomötet beslutade instruktionerna faller inom Kyrkofondens styrelses eller någon av nämndernas ansvarsområde bör förslaget i stället arbetas fram av respektive styrelse eller nämnd. Någon remissbehandling av ett ärende som skall läggas fram för Kyrkomötet behöver dock inte ske genom nämnden (eller Kyrkofondens styrelse). I stället överlämnas förslaget till Kyrkostyrelsen, som efter eventuell remissbehandling kan förelägga Kyrkomötet förslag i ärendet. I skrivelsen till Kyrkomötet bör såväl nämndens (eller Kyrkofondens styrelses) förslag som remissutfallet redovisas. Om Kyrkostyrelsen beslutar att inte förelägga Kyrkomötet något förslag i ärendet, bör nämndens (eller Kyrkofondens styrelses) förslag, remissutfallet och skälen till Kyrkostyrelsens beslut anges i Kyrkostyrelsens verksamhetsberättelse.

    I skrivelsen redovisades härutöver ytterligare överväganden om den närmare arbetsfördelningen mellan Kyrkostyrelsen och Kyrkofondens styrelse.

    1999 års kyrkomöte hade inga invändningar mot vad som Centralstyrelsen anförde på denna punkt. I andra kyrkolagsutskottets betänkande (2 KL 1999:1) Kyrkoordning för Svenska kyrkan behandlas inte närmare frågorna om de inbördes relationerna mellan Kyrkomötet, Kyrkostyrelsen och nämnderna. I en motion, 1999:36, föreslogs att kyrkoordningen inte i detalj skall ange vilka nämnder som skall finnas. I stället förespråkades att Kyrkomötet genom särskilda beslut skall inrätta nämnder och att nämndernas ansvarsområden regleras genom reglementen. Motionen avslogs av Kyrkomötet.

Previous Pageksskr00-06-original.htmNext Page


TillbakaUpp