Motion till Kyrkomötet 2000:70 av Lars Starkerud om beräkningsgrunder för den särskilda kyrkofondsavgiften

Kyrkomötet KMot 2000:70

Bakgrund

Stiften skall, enligt bokföringslagen och kyrkoordningen, för varje räkenskapsår göra bokslut och avlämna en årsredovisning för förvaltningen av prästlönetillgångarna. I bokslutet skall ingå en vinstdisposition i vilken beslutas hur mycket som skall delas ut till församlingarna av överskottet i förvaltningen. Detta bokslut med vinstdisposition fastställs av stiftsfullmäktige.

Enligt kyrkoordningen skall stiften betala en särskild utjämningsavgift till Kyrkofonden. Avgiften är 50 procent av den nettovinst som uppkommer under räkenskapsåret på förvaltningen av prästlönetillgångarna. Samtidigt som vinstmedel av förvaltningen betalas ut till församlingarna skall stiftet till Kyrkofonden betala särskild utjämningsavgift med samma belopp.

Kyrkofondens styrelse skall fastställa för varje stift vad som skall betalas i särskild utjämningsavgift enligt 44 kap. 5 § kyrkoordningen. Kyrkofondens styrelse får besluta om beräkningsgrunden och om när den särskilda utjämningsavgiften skall betalas till Kyrkofonden.

Prästlönetillgångarna betraktas som särskilda rättssubjekt av närmast stiftelsekaraktär och utdelningen sker till församlingar eller samfälligheter.

Enligt kyrkoordningen skall å andra sidan Kyrkofondens styrelse fastställa den särskilda utjämningsavgiften, vilken skall vara lika stor som utdelningen till församlingarna. Kyrkofondens styrelse menar att denna uppgift innebär att Kyrkofonden har befogenheter att utfärda föreskrifter angående detta. Detta innebär att stiftens beslut om utdelning till församlingarna i praktiken överprövas genom att Kyrkofonden fastställer den särskilda utjämningsavgiften och storleken på den balanserade vinst stiften får avsätta, vilket innebär en avsevärd inskränkning i stiftens förvaltningsansvar för prästlönetillgångarna.

Kyrkofondens förslag till nya beräkningsgrunder för särskild utjämningsavgift

Reglerna i kyrkoordningen för fastställande av den särskilda utjämningsavgiften är praktiskt taget de samma som i den gamla kyrkolagen och Kyrkofondens nya styrelse har utarbetat ett förslag till nya beräkningsgrunder för särskild utjämningsavgift.

Förslaget innebär att varje stift i sin förvaltning av prästlönetillgångarna får ha avsatt till eget kapital motsvarande maximalt ett års normalvinst. Med normalvinst menas medelvärdet av förvaltningens resultat före vinstdispositioner under de senaste 5 åren (fr.o.m. 1995). För att undvika alltför stora skillnader i utdelningen år från år föreslås att stiften årligen får avsätta högst 20 procent av den ovan beskrivna normalvinsten. Förslaget att maximera avsättningen till 20 procent är en klar försämrande detaljreglering, som minskar möjligheterna att agera affärsmässigt.

Konsekvenser

Stiftens förvaltning av prästlönetillgångarna har olika uppbyggnad och tyngdpunkt. Stockholms stift har i dagsläget en fördelning på 50 procent fast egendom och 50 procent prästlönefondsmedel. Detta innebär att stiftet bygger en stor del av förvaltningen och därmed det utdelningsbara underlaget på kapitalförvaltningens resultat. Fonden representerar i dag stiftets största verksamhetsgren. Detta innebär också att Stockholms stift, till skillnad från andra stift med övervägande skogsbruksförvaltning, blir känsligt mot konjunktursvängningar inom aktiemarknaden. Det blir således nödvändigt att tänka strategiskt med andra infallsvinklar än de Kyrkofonden hittills redovisat i sin remissförfrågan.

Stockholms stift har med hjälp av Alfred Bergs analytiker studerat möjlig tillgångsfördelning för stiftets värdepappersportfölj. Med användande av så realistiska data som möjligt, historiska samt prognostiserade, kan man konstatera att redan utan en begränsning av storlek på innehållen vinst drar ett krav på någorlunda jämn utdelning kraftigt ned möjlig andel som kan placeras i aktier. I en effektiv förvaltning måste man kunna hålla en hög konsolideringsgrad utan att behöva aktivt arbeta för att ha stora orealiserade vinster i portföljen, då det kan ge inlåsningseffekter – papper som bör säljas avvecklas inte. Anledningen är att man inte vill riskera att behöva minska konsolideringsgraden p.g.a att det saknas möjligheter att balansera vinster.

Ställningstagande

Mot bakgrund av att kyrkan centralt framhållit vikten av att prästlönetillgångsförvaltningen skall inriktas mer på kapitalförvaltning, anser jag att Kyrkofonden med föreslagna beräkningsgrunder och möjlighet att bestämma dessa kraftigt försvårar en effektiv och högavkastande förvaltning. Vidare ligger det i varje enskilt stifts intressen och självbevarelsedrift att inte göra för stora avsättningar då detta negativt påverkar utdelningen till församlingar och samfälligheter. Det är även naturligt att de andelsägande församlingarna genom stiftsfullmäktige beslutar om den totala verksamheten och därmed också utdelningens storlek.

Mot bakgrund av ovan anförda hemställer jag

att Kyrkomötet beslutar att 44 kap. 4 § kyrkoordningen ändras så att stiften genom stiftsfullmäktige bestämmer storleken av utdelningen från förvaltningen av prästlönekapitalet.

Stockholm den 16 mars 2000

Lars Starkerud