I inledningsorden till sjunde avdelningen i kyrkoordningen heter det: ”Präster och diakoner fullgör sina uppdrag i trohet mot avgivna vigningslöften och är i detta avseende underställda biskopen och domkapitlet.” Stiftens ansvar för diakonerna har förändrats i och med den nya ordningen med diakonatet som en del av kyrkans vigningstjänst.
I och med denna förändring finns det anledning att se över diakonernas situation efter avslutad diakonutbildning. Det borde då vara lämpligt att inrätta en ettårig utbildningstjänst, ett introduktionsår, för de nyvigda diakonerna. Genom en sådan ordning skulle de av stiftet antagna diakonkandidaterna efter avslutad utbildning kunna vigas och få tjänst i stiftet. Alla som vigs skulle kunna erbjudas en ettårig projektanställning med stiftet som arbetsgivare. Under detta år får de nyvigda diakonerna introduktion i vigningstjänsten i en församling och genom en av stiftet organiserad handledning ges diakonerna utrymme för reflektion över sina vigningsuppgifter.
Under lång tid har diakonvigningarna stått utanför stiftens direkta inflytande, då det funnits en tradition med sändning och vigning i diakoniinstitutionernas namn och regi. Sedan några år tillbaka har denna tradition luckrats upp och förändrats genom att allt fler diakonvigningar skett i det första tjänstgöringsstiftet och av det stiftets biskop. Stiften har av olika skäl handlagt de stiftsanknutna delarna inom utbildningsreformen på olika sätt och därmed påverkat de blivande diakonernas möjligheter att uppfylla de i de centrala utbildningsplanerna stipulerade antagningskraven. Enligt utredningen om Svenska kyrkans utbildningsorganisation (SKU 1995:10) delar utredarna uppfattningen ”om utbildningsreformen som en skrivbordsprodukt som är svår att anpassa till rådande verklighet. Detta påståendet gäller bl.a. vissa av de stiftsanknutna delarna av reformen.”
Enligt kyrkoordningen 32 kap. 5 § får en biskop bara viga den till diakon som av domkapitlet har blivit godkänd i diakonexamen. Beträffande diakonexamen stadgar kyrkoordningen 32 kap. 6 § att domkapitlet får pröva den som ”1. har genomgått den utbildning och praktiska tjänstgöring som har fastställts av Kyrkostyrelsen, och 2. skall tjänstgöra som diakon inom stiftet”. Detta innebär att det nu i frågan om tillträdet till vigning finns en avgörande skillnad mellan de som utbildar sig till präster och de som utbildar sig till diakoner. Prästerna vigs och placeras som pastorsadjunkter under ett introduktionsår i stiftet. Efter detta år kan man söka och få en ordinarie prästtjänst. Diakonerna vigs däremot i regel endast om de sökt och fått en ordinarie församlingstjänst inom stiftet. Resultatet av denna ordning blir att en del som utbildar sig till diakoner inte blir vigda.
Det är angeläget att snarast rätta till detta missförhållande. En mer rättvis ordning skulle uppnås om Svenska kyrkan inför ett introduktionsår för de nyvigda diakonerna. Stiften skulle på så sätt kunna ta ett mera aktivt ansvar för dem som vigs till tjänst. De skulle på så sätt inte enbart ansvara för de stiftsanknutna momenten inom den karitativa utbildningen och ansvarsuppgifter i samband med rekrytering och antagning utan även få möjlighet att följa upp vigningen genom att erbjuda en ettårig introduktion i vigningstjänsten.
Genom initiativ från Kyrkostyrelsen skulle frågan kunna beredas i samarbete med stiften och andra berörda så att den får en snar lösning. Det är viktigt att nå fram till en ordning som ger stiften och biskoparna möjlighet att ta ansvar för de nyvigda diakonerna under det första året efter vigningen, på liknande sätt som redan sker med prästerna (genom att de anställs och avlönas av stiften). Svenska kyrkan skulle på detta sätt få en enhetlig ordning där vigningsbiskopen och domkapitlet, som tillsynsmyndighet, erbjuder de nyvigda ett introduktionsår, ansvarar för placering och handledning samt för lön under denna projektanställning. Med en sådan ordning skulle fler kunna vigas som diakoner och stiften skulle ges möjlighet att ta ett större ansvar för de nyvigda diakonerna på liknande sätt som för de nyvigda prästerna.
Ett introduktionsår för de nyvigda diakonerna skulle ge dem möjlighet att under handledning få tillämpa de yrkeskunskaper som den genomgångna fackutbildningen och profilutbildningen givit och ge diakonerna värdefulla erfarenheter av arbete inom kyrkans diakonala verksamhet. Genom introduktionsåret skulle stiftet bidraga till att utveckla diakonernas diakonala professionalitet och identitet, så att de blir väl rustade till att utifrån en kristen helhetssyn utföra sin tjänst och utveckla framtidens diakoni. Efter avslutat introduktionsår skulle diakonerna kunna fortsätta att i sin gärning vara ett barmhärtighetens tecken i både församlingen och samhället.
