Motion till Kyrkomötet 2000:5 av Yngve Kalin om förhållandet mellan kyrkoordningens bestämmelser om indelningsenheter och Begravningslagen

Kyrkomötet KMot 2000:5

Begravningslagen (1990:1144) föreskriver i 2 kap. 1 § att allmänna begravningsplatser med tillräckligt antal gravplatser och andra gravanläggningar av allmänt förekommande slag skall anordnas och hållas av de territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan. (1999:306) Regeringen kan besluta att kommunen i stället skall anordna och hålla de allmänna begravningsplatserna.

För församlingar som i dag ingår i flerförsamlings- eller flerpastoratssamfälligheter har allmänna begravningsplatser ibland enbart anlagts i en eller flera av de ingående territorialförsamlingarna.

Vill man förändra samfälligheten till ett enförsamlingspastorat så skulle detta kunna innebära att någon församling inte kommer att ha någon allmän begravningsplats inom territorialförsamlingens gränser. Omvänt får en enskild territorialförsamling inom en tidigare stor samfällighet vid en sådan indelningsförändring en begravningsplats som är dimensionerad för ett större behov än vad den församlingen behöver.

Begravningslagen preciserar inte närmare hur flera territorialförsamlingar kan samverka för att uppfylla bestämmelserna i 1 §. Problemet är att KO:s bestämmelser inte medger de tidigare s.k. partiella samfälligheterna eller en annan associationsform vid sidan om totala samfälligheter för samverkan mellan församlingar och pastorat. Det skulle teoretiskt vara möjligt att frågan löstes genom avtal, men frågan kvarstår om huvudmannaskapet med rättigheten/skyldigheten att fastställa den obligatoriska begravningsavgiften kan överlåtas till annan part eller hur en gemensam gravplats skall förvaltas.

Nuvarande ordning kan innebära att nödvändiga indelningsförändringar för en effektivare kyrklig organisation inte kan genomföras utan begränsas av att KO inte medger samverkan mellan pastorat och mellan territoriella församlingar utom i totala samfälligheter.

Mot bakgrund av ovan anförda hemställer jag därför

att Kyrkostyrelsen ges i uppdrag att utreda och komma med förslag hur de territoriella församlingarna kan samverka i begravningsfrågor för att uppfylla bestämmelserna i begravningslagen 2 kap. 1 § så att inte nödvändiga indelningsförändringar förhindras genom att territorialförsamlingarna är huvudmän för begravningsverksamheten.

Mjöbäck den 6 mars 2000

Yngve Kalin