Fråga i Kyrkomötet 2000:10 av Birger Palo om strategi för uppföljning av delegerade ärenden

Kyrkomötet Fråga 2000:10

Fråga till Kyrkostyrelsen

I vanliga demokratiska sammanhang har den instans som har fått ett uppdrag också ett uppföljningsansvar för de ärenden som den i sin tur delegerar till andra. Centralstyrelsen/Kyrkostyrelsen har av kyrkomötet/ombudsmötet fått skrivelser för åtgärd.

Som exempel kan jag ta min motion KMot 1996:11. Kyrkomötet uppdrog då åt Centralstyrelsen att initiera samtal av den karaktär som KF 1996:1 anförde. På min fråga i kyrkomötet 1997 fick jag till svar att Centralstyrelsen hade delegerat uppgiften till Biskopsmötet, som i sin tur hade uppdragit åt biskoparna i respektive stift att ta upp samtal med de inomkyrkliga grupperna. I svaret fick jag också veta att alla biskopar utom biskopen i Luleå stift hade genomfört detta, och att biskopen i Luleå stift skulle genomföra sådana samtal inom en snar framtid. Så långt jag vet har biskopen i Luleå stift hittills haft samtal med en enda av den laestadianska väckelsens grenar, nämligen den västlaestadianska. Däremot har inga samtal ännu förts med den troligen större av den laestadianska väckelsens grenar, den s.k. Tornedalsriktningen.

I en senare årsredogörelse har jag kunnat läsa att ovan anförda ärende är slutbehandlar. Har Centralstyrelsen efterfrågat och följt upp hur ärendet har hanterats innan den skriver att ärendet är slutbehandlat?

Liknande hantering har förekommit även i andra ärenden och därför är min principiella fråga till Kyrkostyrelsen: Vilken strategi har Kyrkostyrelsen för uppföljning av delegerade ärenden?

Birger Palo