Fråga i Kyrkomötet 2000:5 av Göran Wahlström om lekmannaledda gudstjänster

Kyrkomötet Fråga 2000:5

Fråga till Kyrkostyrelsen

I olika sammanhang framhålles vikten av lekmannamedverkan och frivilligfolkets betydelse för kyrkans inre liv och fortlevnad. Bl.a. har lekmannaledda gudstjänster kommit på tal och t.o.m. från olika håll rekommenderats för att uppfylla kyrkoordningens krav på veckovisa/söndagsbundna gudstjänster i varje församling. Från prästerligt håll har framhållits att detta innebär en förflackning av gudstjänsterna. Man jämför med undervisning av outbildade lärare (vilket är förståeligt), och en del präster ser lekmannaledda gudstjänster som ett hot mot deras yrkesutövande (vilket också är förståeligt).

Min fråga är: Kan lekmannaledda gudstjänster anses uppfylla kyrkoordningens krav på gudstjänstfrekvens (och därmed ”rädda” små församlingar) samt, hur ser man ur teologisk synpunkt på sådana gudstjänster?

Göran Wahlström