Gudstjänstutskottets betänkande
2000:1
Herrens bön
|
Kyrkomötet
G 2000:1
|
Till gudstjänstutskottet har hänvisats motion 2000:6 av Åke Blomqvist m.fl. om Fader vår, i vilken hemställs
att Kyrkomötet uppdrar åt Kyrkostyrelsen att tillskriva remissförsamlingarna att i sina yttranden särskilt uppmärksamma lydelserna av bönen Fader vår/Vår Fader i handboks- och bönboksförslagen.
Motionärerna resonerar utifrån ett allmänmänskligt behov av igenkännande och trygghet med invanda formuleringar samt uttalandet att Svenska kyrkan är densamma även efter ikraftträdandet av den förändrade relationen till staten. Att nu ändra lydelsen i bönen Fader vår skulle enligt motionärerna för många innebära saknad, vilsenhet och sorg. Motionärerna menar därför att lydelsen Fader vår även i fortsättningen bör få vara ett av alternativen och föreslår att Kyrkostyrelsen skall få i uppdrag att i det pågående remissarbetet särskilt uppmärksamma den föreslagna förändringen i detta avseende.
Bakgrund
I mitten av 1970-talet påbörjades ett ekumeniskt arbete i avsikt att få fram nya översättningar av i första hand den apostoliska och den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen, vilka skulle vara gemensamma för den svenska kristenheten. Snart kom arbetet också att omfatta en ny översättning av Herrens bön. Ett första förslag till nyöversättning presenterades 1993. Efter ytterligare tre år, 1996, lade en arbetsgrupp hos Sveriges Kristna Råd (SKR) fram ett nytt förslag, vilket överlämnades till de kyrkor, samfund och församlingar som är representerade i SKR och Sveriges frikyrkosamråd med förhoppningen ”att texterna skall antas av alla svenskspråkiga kyrkor, samfund och församlingar för regelbunden användning i gudstjänst och undervisning”. (Låt oss be och bekänna, Libris 1996.)
Vid 1996 års Kyrkomöte beslutades om en kyrklig kungörelse (SKFS 1996:5) om provanvändning av de nya ekumeniska översättningarna av de nicensk-konstantinopolitanska och apostoliska trosbekännelserna samt Herrens bön. Kungörelsen föreskrev att de av SKR rekommenderade översättningarna efter kyrkorådets medgivande fick användas på prov i Svenska kyrkans gudstjänster under tiden 1 oktober 1996 – 30 juni 1997.
1997 års Kyrkomöte tvingades konstatera att någon enighet kring förslagen till nya översättningar inte fanns, vare sig inom Svenska kyrkan eller i det ekumeniska sammanhanget. Tre motioner angående Herrens bön behandlades i gudstjänstutskottets betänkande (KG 1997:4). Utskottet uttalade sin otåliga längtan efter en version av Herrens bön, som alla i Svenska kyrkan tillsammans med alla andra kristna i vårt land skulle kunna enas kring. Dock hade motionsförslagen inte erbjudit några fungerande lösningar varken för Svenska kyrkan eller för det ekumeniska samarbetet.
Vid en ekumenisk överläggning den 12 maj 1998 visade sig den tidigare bedömningen, att den ekumeniska översättningen av Herrens bön saknade stöd, inte vara riktig. I stället uttalades från övriga kyrkor och samfund en mycket stark förväntan och önskan att Svenska kyrkan skulle ta i bruk den ekumeniska översättningen av Herrens bön.
Till Kyrkomötet 1998 meddelade kyrkohandboksgruppen sin avsikt att endast presentera en version av Herrens bön. Denna återfinns i Centralstyrelsens skrivelse Vissa frågor rörande Svenska kyrkans gudstjänstböcker (CsSkr 1998:4) Bilaga 1 Översyn av kyrkohandboken.
Kyrkohandboksgruppen ser som sin målsättning att i huvudgudstjänsterna endast ha en version av Herrens bön, men att i de kyrkliga handlingarna, framför allt begravningsgudstjänsten, kunna låta 1917 års version finnas med parallellt.
Kyrkomötet beslutade, i enlighet med Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1998:4), utfärda en kungörelse om att den ekumeniska översättningen av Herrens bön kan användas som ett alternativ i Svenska kyrkans gudstjänster.
I sitt betänkande vid beredningen av ärendet skriver gudstjänstutskottet bl.a. :
Arbetet med den ekumeniska översättningen har särskilt förespråkats av Svenska kyrkan och vi har därför ett särskilt ansvar för att föra arbetet i hamn. …
Målet måste vara att kommande generationer skall slippa ha flera versioner av Herrens bön i bruk. …
Omsorgen om människors behov av igenkännande, såväl som deras möjligheter att förstå och göra Herrens bön till sin egen, kräver stor varsamhet. Utskottet vill därför, i anslutning till Centralstyrelsens skrivning, understryka vikten av pastoral vishet i övergången mellan den gamla översättningen och den nya.
Läronämnden hade i sitt yttrande med anledning av Centralstyrelsens skrivelse uttalat att:
det finns starka, även läromässiga, skäl för att fortsätta strävan efter en gemensam översättning för gudstjänstbruk inom svensk kristenhet. Antagandet av en sådan innebär att många får göra avkall på sina förstahandsönskemål – för enhetens skull. Detta betyder inte att människors invanda böneformuleringar ifrågasätts.
Med anledning av beslutet sändes i januari 1999 ett informationsblad innehållande den ekumeniska översättningen av Herrens bön och information om bakgrunden till denna version till samtliga församlingar. Av detta informationsblad framgick också att kyrkohandboksgruppen avsåg att i förslaget till översedd kyrkohandbok införa den ekumeniska versionen av Herrens bön.
Kyrkomötet 1999 beslutade i enlighet med Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1999:5) om användningen av 1972 års bibelkommissions översättning av Bibeln:
1. att anta förslaget till kyrklig kungörelse om användningen av 1972 års bibelkommissions bibelöversättning och
2. att från och med den 1 januari 2000 får användas 1972 års bibelkommissions översättning av Bibeln vid läsningar av texter som finns intagna i Den svenska evangelieboken och Den svenska kyrkohandboken I och II samt vid andra textläsningar i församlingens gemensamma gudstjänster och kyrkliga handlingar.
I mars 2000 har förslagen till ny Kyrkohandbok för Svenska kyrkan, Den svenska evangelieboken och En liten bönbok överlämnats till Kyrkostyrelsen och sänts ut på remiss. I fråga om Herrens bön föreslås i Kyrkohandboken endast den ekumeniska översättningen, Vår Fader, vid samtliga gudstjänster utom vid de olika begravningsgudstjänsterna. Handboksgruppen skriver i sina motiveringar:
Med anledning av de ekumeniska överläggningar som hållits om den ekumeniska versionen av Herrens bön och de ekumeniska översättningarna av trosbekännelserna samt med anledning av kyrkomötets positiva ställningstagande till införandet av texter som är gemensamma för kristenheten i Sverige har kyrkohandboksgruppen beslutat att i sitt förslag införa Herrens bön och trosbekännelserna i de ekumeniska lydelserna.
Begravningen är det tillfälle där många har behov att få använda sedan barndomen invanda ord i sin bön. När majoriteten deltagare är äldre som kan ”Fader vår” kan den användas. Steg för steg kommer alltfler att ha gjort ”Vår fader” till sin bön. Därför finns i en handbok för det begynnande 2000-talet denna som första alternativ.
I de frågeformulär som bifogats remisserna uppmärksammas Herrens bön i bönboksförslaget avseende benämningen av bönen.
Remisstiden har vid Kyrkostyrelsens sammanträde den 17 maj 2000 förlängts, så att remissvaren angående En liten bönbok skall lämnas senast den 1 februari 2001 medan remissvaren angående Kyrkohandbok för Svenska kyrkan och Den svenska evangelieboken skall lämnas senast den 1 april 2001.
Kyrkokansliet kommer att göra remissammanställningar och från Kyrkostyrelsen kommer därefter nya förslag till En liten bönbok, Kyrkohandbok för Svenska kyrkan och Den svenska evangelieboken att läggas fram för Kyrkomötet 2002.
Church of England
Frågeställningen om användandet av en eller flera versioner av Herrens bön är aktuell även i andra kyrkor. Inom Church of England har tre versioner funnits tillgängliga sedan 1975;
¨ en traditionell form som modifierats något till modernare bruk, ”den modifierade traditionella formen”
¨ en internationellt och ekumeniskt överenskommen text som publicerats av the English Language Liturgical Consultation, ”ELLC-texten”, vilken dock inte använts inom Church of England de senaste 20 åren
¨ Alternative Service Book-versionen, vilken tillkom som ett resultat av en revisionsprocess och sedan 1980 funnits i allmänt bruk inom Church of England, ”ASB-texten”.
En revisionskommitté har arbetat med frågan och till General Synod presenterat ett förslag innebärande att två versioner, den modifierade traditionella formen och ELLC-texten, skall tryckas i handboken och i annat gudstjänstmaterial. General Synod debatterade förslaget under 1999 och antog slutgiltigt följande text i februari 2000:
Två versioner skall tryckas: Den modifierade traditionella samt ASB-texten. ELLC-texten kommer att finnas i ett appendix och auktoriseras för användning i ekumeniska sammanhang eller 'for pastoral reasons'. I övrigt antogs Revisionskommittéens förslag.
Utskottet
Utskottet finner det ej tillfredsställande att det utsända remissmaterialet inte efterfrågar remissinstansernas syn på handboksgruppens val vad gäller olika versioner av Herrens bön. Samtidigt konstaterar utskottet att detta är en av flera frågor, vilka på ett tydligare sätt borde bearbetas under remissomgången. Ansvaret för gudstjänstlivet ligger på de lokala församlingarna. Ett motsvarande förtroende för församlingarnas kompetens hade i remissmaterialet kunnat konkretiseras i en presentation av fler alternativ och möjligheten att också formulera egna alternativ i vissa delar.
Utskottet noterar att gudstjänstutskottet 1998 pekade på behovet av ”pastoral vishet i övergången mellan den gamla översättningen och den nya”. Samtidigt är det ett viktigt ansvar att se och tillgodose behovet av att hålla trons språk levande och i samklang med nutidens språk.
Med hänvisning till att remisstiden för kyrkohandboken nu har förlängts ser utskottet det som en möjlighet för Kyrkostyrelsen att uppmuntra och inbjuda remissinstanserna att, utöver det frågeformulär som tidigare sänts ut, också ge sina synpunkter på andra delar eller aspekter av det utsända förslaget. Utskottet konstaterar dock att det ligger utanför utskottets befogenheter att under pågående remissarbete ge förslag till nya direktiv.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
Uppsala den 19 maj 2000
Glenn Håkansson
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Gunnar Prytz, Ulla-Britt Emanuelsson, Timmy Leijen, Britt Andersson, Martin Cruce, Anders Åkerlund, AnnMarie Nylander, Per-Göran Rosén, Annika Mellgren, Kjell Söderberg, Dag Sandahl, Lars Ekblad, Lena Petersson, Christina Holmgren.
Biskop Claes-Bertil Ytterberg har deltagit i utskottets överläggning.
Reservation:
Utskottet har konstaterat att remissmaterialet i fråga om kyrkohandboksförslaget inte är tillfredsställande. Det är anmärkningsvärt att vissa grundläggande principfrågor inte ges utrymme i materialet. För närvarande används inom Svenska kyrkan tre olika alternativ av Herrens bön. Handboksförslaget innebär en markant förändring. Det är då synnerligen otillfredsställande att denna fråga inte tas upp i remissmaterialet.
Gunnar Prytz, Ulla-Britt Emanuelsson, Martin Cruce, Anders Åkerlund, AnnMarie Nylander, Christina Holmgren
