3 Förstärkt arbete med social-etiska frågor i Svenska kyrkan på riksnivå

I ombudsmötet har behovet av ett intensifierat arbete med de social-etiska frågorna i Svenska kyrkans riksorganisation aktualiserats flera gånger.

1993 års ombudsmöte uppdrog åt SFRVs styrelse att skapa förutsättningar för en fortlöpande teologisk reflexion i samhällsfrågor som underlag för ställningstaganden i etiska frågor. Ärendet överlämnades till Svenska kyrkans teologiska kommitté, som är Centralstyrelsens och Biskopsmötets gemensamma organ.

Vid 1994 års ombudsmöte förelåg en motion i vilken påtalades behovet av att Svenska kyrkan blir tydlig i sitt ställningstagande i social-etiska frågor. Därför borde en social-etisk kommitté tillsättas. Motionen avslogs under hänvisning till Svenska kyrkans teologiska kommitté, som tillkommit för att skapa bättre kontinuitet och sammanhållning i teologiska frågor i ordets vidare bemärkelse. Denna kommitté borde därför se som sitt uppdrag att handlägga de social-etiska frågorna i former som ger dem en stark ställning inom kommittén.

Även vid de båda senaste ombudsmötena har förelegat motioner i olika social-etiska frågor. Vid ombudsmötet 1995 behandlades ärenden om arbetslösheten, om våldet och om betydelsen av ökad jämvikt och jämlikhet i samhället. Det senare ärendet blev en av anledningarna till Centralstyrelsens öppna brev till regeringen i juni 1996 om nationella och internationella rättvisefrågor.

Vid 1996 års ombudsmöte behandlades en motion om Svenska kyrkan och tvåtredjedelssamhället. Styrelsen har fört ärendet till arbetet med hur Svenska kyrkan på nationell nivå ska intensifiera sitt arbete med social-etiska frågor i enlighet med vad Centralstyrelsen sagt i sin programförklaring. Vidare behandlades en motion om Svenska kyrkans ställningstagande i moraliska frågor, i vilken begärdes att SFRVs styrelse skulle låta utreda hur ett centralt kyrkligt organ för social-etiska frågor skulle kunna utformas. Motionen avslogs och församlingsutskottet hänvisade till det arbete som utförs på många håll i Svenska kyrkan på riksnivå. I likhet med 1994 års ombudsmöte hänvisade man särskilt till teologiska kommittén. Samtidigt menade utskottet att det kunde finnas skäl för kommittén att tydligare se hur man kan omfatta de social-etiska frågorna. Utskottet ville dock inte närmare gå in på hur funktionen skulle utformas.

Centralstyrelsens programförklaring

I Centralstyrelsens programförklaring för mandatperioden 1996-98 tas de social-etiska frågorna upp i kapitlet Svenska kyrkans lokala, nationella och globala samhällsansvar. Under rubriken Att värna etik och rättvisa i vårt land ges en rad exempel på frågor inom det social-etiska fältet där kyrkan har viktiga bidrag att ge. Det framhålls att det är viktigt att kyrkan bidrar till det offentliga samtalet och bildar opinion.

Därefter sägs:

"Om Svenska kyrkan skall kunna göra sig hörd i samhällsdebatten fordras
både kunnighet och erfarenhet. Bland dem som aktivt verkar i Svenska kyrkan finns en bred kompetens som vi inte fullt ut tagit vara på. Deltagandet i det
offentliga samtalet i dessa frågor förutsätter också en genomtänkt teologisk grundsyn. Svenska kyrkan vill på nationell nivå se över kyrkan arbete med samhällsfrågor i stort och klargöra vad just kyrkan kan bidra med utifrån en genomtänkt hållning i social-etiska frågor".

Centralstyrelsen har alltså gjort direkta utfästelser att under mandatperioden se över sitt arbete med social-etiska frågor i syfte att intensifiera bevakningen av och det sakkunniga deltagandet i samhällsdebatten.

Pågående arbete med social-etiska frågor

En genomgång av det arbete med social-etiska frågeställningar som pågår i Svenska kyrkan på riksnivå visar att detta har en betydande omfattning.

Läronämnden gör en stor insats på området. Frågor om abort, antisemitism, arbetslöshet, bistånd, djuretik, ekonomisk brottslighet, genetik, flyktingar, gravfrid, jämställdhet, kvinnosyn, kärnvapen, miljöfrågor, religionsfrihet, vapenexport, vapenteknologi och våldet i samhället finns bland de ämnen Läronämnden behandlat i sina yttranden. Därutöver har en rad andra läronämndsyttranden haft social-etiska implikationer.

En inventering av Svenska kyrkans centralstyrelses protokoll visar också en rad uttalanden och yttranden i social-etiska frågor. Från det senaste året återfinns här det ovan nämnda öppna brevet till regeringen om nationella och internationella rättvisefrågor, bakom vilket låg ett omfattande beredningsarbete som engagerade många delar av kyrkokansliet. Yttranden har under de senaste månaderna avgivits rörande genetisk integritet, eutanasi, olika miljöfrågor m.m.

Här kan vidare erinras om Biskopsmötets brevserie där också social-etiska frågor fått sin bearbetning: Global ekonomi, fredsfrågan, kyrkans ekologiska ansvar, kyrkans möte med invandrare och omhändertagande av foster utgör exempel på ämnen som behandlats.

Till detta kommer ett omfattande och kontinuerligt arbete med social-etiska frågor och bevakning av olika samhällsfrågor på flera håll i Svenska kyrkans riksorganisations nämnder, råd och avdelningar.

Flera aktuella frågor behandlas sålunda inom Svenska kyrkans teologiska kommitté och hos Svenska kyrkans forskningsråd. Här kan nämnas äktenskaps- och samlevnadsetik, bioetik, medicinsk etik och arbetet med en teologisk-etisk grundval för kyrkans social-etik i ett mångkulturellt samhälle.

Miljöfrågorna bearbetas aktivt inom Svenska kyrkans miljövärn. De samhällsfrågor som rör kulturlivet faller inom verksamheten hos Svenska kyrkans kulturråd. Mediefrågorna bevakas kontinuerligt av kyrkokansliets avdelning för information och insamling. Frågor som rör barns förhållanden, invandrar- och flyktingfrågor, handikappades situation samt delar av socialpolitiken i övrigt behandlas inom Svenska kyrkans församlingsnämnd. Utbildningsfrågor följs av Svenska kyrkans utbildningsnämnd, som också har ett övergripande ansvar när det gäller familjerådgivning. Såväl jordbruksfrågorna som fredsfrågorna har egna projekt. Utrikespolitiska frågor inklusive frågor om biståndsverksamhet och internationell rättvisa bevakas särskilt av Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen. Europafrågorna har en egen expertgrupp. Frågor som rör den samiska befolkningen såsom svensk urbefolkning har sedan januari 1996 sitt eget organ i Svenska kyrkans samiska råd. Jämställdhetsfrågorna bevakas inom ramen för SFRVs styrelses arbete. Utvecklingen på IT-området följs på flera håll i kyrkokansliet.

I och med kyrkokansliets nya organisation har förstärkta resurser för arbetet inom det social-etiska fältet erhållits. Inom avdelningen för kyrkolivets utveckling finns handläggartjänster inriktade på genderfrågor, invandrar- och flyktingpolitiska frågor, internationella rättvisefrågor och barns och ungdomars förhållanden.

Ännu ett uttryck för riksorganisationens ambitioner att förstärka arbetet med social-etiska frågor och tillvarata den kompetens som finns på andra håll inom Svenska kyrkan är de samverkansavtal som slutits mellan SFRV och diakoniinstitutionerna. Dessa avser familjerelationsfrågor (Ersta Diakonisällskap), handikappfrågor (Samariterhemmet), frivilligarbete och volontärinsatser (Stora Sköndal), arbetslivsfrågor (Bräcke Diakonigård), kris- och katastrofarbete (Vårsta Diakonigård) samt brottsofferverksamhet (Fogdaröd Vård- och Diakonicentrum).

För att göra bilden fullständig bör också nämnas de viktiga insatser som Svenska kyrkan är delaktig i på ekumenisk basis genom Sveriges Kristna Råd och dess social-etiska arbetsgrupp. Förutom en rad samkristna yttranden i social-etiska frågor kan nämnas det under 1996 färdigställda dokumentet "Staten och kyrkornas ansvar för samhället som värdegemenskap".

Styrelsens överväganden rörande formerna för ytterligare
intensifiering av arbetet med social-etiska frågor

Av denna redovisning har framgått att ett mycket omfattande arbete redan pågår inom det social-etiska fältet. En utgångspunkt för styrelsens överväganden har därför varit att det inte i första hand är en utökning av arbetet i renodlat kvantitativ mening som är påkallad. Ett intensifierat arbete med de social-etiska frågorna bör snarare ta sikte på att säkra en hög kvalitet i arbetet samt en god samordning mellan olika kompetenser på området och en allsidig beredning av de yttranden, uttalanden och ställningstaganden som kan bli aktuella från Svenska kyrkans sida.

Av redovisningen har också framgått att frågan flera gånger aktualiserats om en sammanhållande och drivande kraft i detta mångfacetterade arbete. Det finns behov av ett organ som med en genomtänkt teologisk grundsyn på hithörande frågor kan ta ett övergripande ansvar för arbetet. Också detta har varit en utgångspunkt för styrelsens diskussioner tillsammans med det faktum att ombudsmötet gång på gång hänvisat till att teologiska kommittén är och bör vara det organ som har ansvaret för arbetet med de social-etiska frågorna.

Med dessa utgångspunkter och mot bakgrund av utfästelserna i programförklaringen och de ovan relaterade ställningstagandena vid 1996 års ombudsmöte förde styrelsen en diskussion i ämnet i september 1996. Under överläggningen framhölls behovet av en teologisk grundsyn på de social-etiska frågorna och nödvändigheten av att med stor bredd finna och tillvarata den kompetens som behövs för att kyrkan skall kunna yttra sig i komplicerade samhällsfrågor och etiska frågor och göra det på ett sådant sätt att hon blir tagen på allvar. Det påpekades att överläggningarna i början av hösten 1996 mellan regeringen och trossamfunden kring det ovan nämnda dokumentet om statens och kyrkornas ansvar för samhället som värdegemenskap, visat att det finns stora förväntningar på Svenska kyrkan härvidlag.

I styrelsens diskussion påpekades även att samordningen med befintliga organ är viktig och att en koppling till teologiska kommittén och dess arbete liksom till Biskopsmötet är nödvändig. Det kunde, framhölls det, bli tungrott och inrymma en risk för dubbelarbete om ett helt nytt organ med en egen roll inrättades för de social-etiska frågorna. Vidare underströks att det finns behov av såväl långsiktigt och djupgående arbete med dessa frågor som av snabba insatser utan tidskrävande utredningar, när exempelvis ett uttalande från Svenska kyrkan efterfrågas i någon aktuell samhällsfråga.

Diskussionen fördes vidare i arbetsutskottet i januari 1997 sedan synpunkter inhämtats bl.a. från Svenska kyrkans teologiska kommitté. Olika möjligheter att uppnå syftena god samordning och effektivt tillvaratagande av olika kompetenser övervägdes. Arbetsutskottet stannade för att den bästa lösningen består i att nuvarande arbetsmodell, där teologiska kommittén har en central roll, vidareutvecklas. Teologiska kommittén borde därför erhålla tilläggsdirektiv rörande sitt ansvar för det social-etiska fältet. Arbetsutskottet ansåg att kommittén skulle ha skyldighet att tillsätta ad hoc-grupper för olika social-etiska ärenden. Kommittén skulle också utveckla arbetsformer som gör det möjligt att också med relativt kort varsel vara styrelsen behjälplig med allsidigt beredda förslag till remissyttranden i social-etiska frågor.

Dessa synpunkter redovisades vid styrelsens överläggningar med Biskopsmötet i januari 1997. Vid överläggningen anmäldes att Biskopsmötet för sin del delade uppfattningen att de social-etiska frågorna är en uppgift för teologiska kommittén. Det framhölls att kommittén länge planerat att ta ett samlat grepp på de social-etiska frågorna utifrån en genomtänkt grundsyn och därvid avvaktat det ovan nämnda genom Sveriges Kristna Råd utgivna dokumentet "Statens och kyrkornas ansvar för samhället som värdegemenskap". Förutsättningarna fanns nu för att vidareutveckla arbetet.

Under samtalet med biskoparna övervägdes ånyo möjligheten att inrätta ett självständigt social-etiskt organ inom riksorganisationen. Det konstaterades emellertid att inte heller ett sådant organ i sig kan inrymma all den kompetens som behövs utan det skulle på samma sätt som teologiska kommittén vara hänvisat till att knyta till sig den expertkunskap som erfordras i varje särskilt ärende. Även principen att lära och liv skall hållas ihop talar för att de social-etiska frågorna handläggs av teologiska kommittén.

Styrelsens ställningstagande

Som ett led i förverkligandet av vad Centralstyrelsen sagt i sin programförklaring om intensifierat arbete med de social-etiska frågorna bör en fast ordning för detta komma till stånd inom Svenska kyrkans riksorganisation.

• Ett sammanhållande huvudansvar skall ligga hos Svenska kyrkans teologiska kommitté. Kommittén skall, med bas i det arbete med en teologisk grundsyn på kyrkans hållning i social-etiska frågor som utförts, organisera sitt arbete så att den kan ta sig an skiftande frågeställningar inom det social-etiska fältet och ge dem belysning utifrån vad just kyrkan har att bidra med. Det kan ibland gälla frågor som kräver en större utredning över längre tid. Ibland kan det vara fråga om att med jämförelsevis kort varsel utarbeta underlag för ett remissvar eller ett uttalande.

• Teologiska kommittén kan inte inom sig rymma all den specialkompetens som krävs i varje särskilt fall. Kommittén skall därför ad hoc knyta till sig den kompetens som behövs. I den mån kompetensen finns inom kyrkokansliets olika delar skall denna i första hand utnyttjas, eljest får den sökas på annat håll. Om ett ärende överlämnas för beredning har kommittén ansvar för att ärendet blir allsidigt belyst och att även de synpunkter inhämtas och inarbetas som inte är direkt teologisk-principiella. Styrelsen avser att fortsättningsvis använda kommittén som ett samlande remissorgan i många social-etiska frågor. Något självständigt social-etiskt råd av permanent karaktär inrättas inte.

• Det förekommer emellertid hos Centralstyrelsen och SFRVs styrelse ärenden inom det social-etiska området som på ett direkt sätt anknyter till de verksamheter som Församlingsnämnden har ansvar för. Det kan gälla barns villkor, flyktingfrågor, diakonalt utvecklingsarbete, församlingarnas engagemang i kampen mot våldet m.m. I dessa fall är det naturligt att handläggningen sker hos nämnden. Likaså finns det ärenden där i första hand Forskningsrådet bör ta ett ansvar. Ärenden som rör social-etiskt ansvarstagande i ett internationellt perspektiv förs till Nämnden för Svenska kyrkans mission eller Nämnden för internationell diakoni/Lutherhjälpen.

Den föreslagna ordningen medför att det i praktiken ankommer på kyrkokansliets lednings- och planeringsenhet att fördela ärenden i social-etiska frågor med ledning av de angivna principerna.

Sedan Biskopsmötet för sin del godkänt de föreslagna direktiven fattade styrelsen den 21 maj 1997 beslut enligt ovan. Direktiven har i form av en promemoria överlämnats till Svenska kyrkans teologiska kommitté. Vidare har styrelsen givit nämnder och råd samt kyrkokansliets avdelningar till känna vad styrelsen anfört om förstärkt arbete med social-etiska frågor i Svenska kyrkan på riksnivå.