2 Överläggningar med regeringen om
nationella och internationella rättvisefrågor

Vid 1995 års ombudsmöte behandlades flera ärenden med anknytning till nationella och internationella rättvisefrågor. Såsom framgår av styrelsens verksamhetsberättelse för 1996 (StSkr 1997:502) tog Centralstyrelsen upp dessa frågor i ett öppet brev till regeringen, vilket avsändes i juni 1996. Brevet, En utjämning måste ske, fanns som bilaga i styrelsens halvårsredogörelse till 1996 års ombudsmöte (StSkr 1996:503). Det trycktes också och sändes till samtliga församlingar och rönte stor efterfrågan.

Med anledning av detta öppna brev, där Centralstyrelsen utvecklade sin syn på utvecklingssamarbete och den sociala och ekonomiska utvecklingen, inbjöd styrelsen tillsammans med Svenska kyrkans mission och Lutherhjälpen företrädare för regeringen till samtal i mars 1997. Seminariet hölls på Stockholms stiftskansli med ett femtontal deltagare. Regeringen företräddes av biståndsminister Pierre Schori och socialminister Margot Wallström. Företrädare för Svenska kyrkan var bland andra ärkebiskop KG Hammar, biskop Jonas Jonson, Centralstyrelsens förste vice ordförande Levi Bergström samt representanter för kyrkokansliet.

Ett förtroendefullt och öppet samtal rörde sig inom tre huvudområden:

• Ekonomisk och social utveckling. De ekonomiska reformer som kallas strukturanpassningsprogram och som många fattiga länder har genomgått, har likheter i den anpassning till världsekonomin som Sverige genomgår. Denna typ av anpassning har fått ödesdigra konsekvenser för svaga grupper i samhället. Klyftorna ökar. Diskussionen rörde vilka värderingar som ligger till grund för skapandet av det goda samhället. Samtalet tog också upp frågan om social stabilitet, rättvisa och jämlikhet som förutsättning för en hållbar utveckling och välfärd.

• Folkligt deltagande och demokrati. En stark kritik mot strukturanpassningsprogrammen är att de påläggs utifrån, att de handlar om anpassning i stället för om förändring. En utveckling är hållbar i längden endast om den bygger på människornas tillit och engagemang. Detta gäller i Sverige liksom i fattiga länder. Hur bygger man en ekonomi och en marknad, där människor – inklusive de fattiga – är delaktiga och har inflytande?

• Vilka alternativ finns det? Samtalet rörde alternativa idéer för samhällsutveckling. Det råder brist på kapital hos s.k. fattiga grupper, eftersom kapitalmarknaden inte bedömer dem som kreditvärdiga. Världsbanken hävdar att småkrediter till fattiga grupper, framför allt kvinnor, är ett av de viktigaste medlen för att motverka fattigdomen. Ett flertal exempel från Syd är värda att studera. Vikten av fortsatt samtal betonades.