Previous Page TOC Next Page


Nya översättningar
av trosbekännelserna och Herrens bön

Remissammanställning juni 1997

Sveriges kristna råd uppmanade vid årsmötet 1996 de ingående trossamfunden att bruka de inom rådet utarbetade nya lydelserna av de Apostoliska och Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelserna liksom av Herrens bön.

1996 års kyrkomöte fattade beslut om en kyrklig kungörelse som har gjort det möjligt att provanvända de nya översättningarna. En studiebok, Låt oss be och bekänna. Ekumenisk översättning med kommentar av docenten Anders Ekenberg, utgavs 1996.

Remissorganen inom Svenska kyrkan framgår av bilaga; domkapitlen ombads att utse femton remissförsamlingar (Visby stift tio). Tillhopa har inkommit 269 svar varav ca. 55 är spontanremisser från församlingar, organisationer och enskilda.

En sammanfattande översikt över de synpunkter som inlämnades lämnas nedan.

1. Trosbekännelserna

De flesta av domkapitlen framhåller att det är väsentligt med ekumenisk samsyn om förslagen till nyöversättning av trosbekännelserna och Herrens bön.

Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Lund, Karlstad, Luleå, Visby och Stockholm tillstyrker de nya översättningarna av den Apostoliska och den Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelserna. Domkapitlen i Växjö och Härnösand föreslår att översättningarna inte skall antas. Domkapitlet i Växjö skriver: att ytterligare öka människors främlingsskap inför Svenska kyrkan med särskild hänsyn till de förändringar, som ändå inträder vid sekelskiftet samt tveksamhet från domkapitlet huruvida den nya språkdräkten i någon avgörande mån bidrar till större begriplighet och överensstämmelse med grundtexten. Domkapitlet i Härnösand finner det tveksamt om "trosbekännelserna är färdiga för att antas till gemensamt liturgiskt bruk eftersom de innehåller så många kvarstående oklarheter och svårigheter." Stiftsstyrelsen i Luleå tillstyrker översättningen av den nicenska trosbekännelsen.

Uttrycket den allsmäktige Fadern kan enligt domkapitlet i Uppsala uppfattas som "en omotiverad stor betoning av den nakna allmakten i maskulin form". Domkapitlet i Linköping konstaterar att frasen om den allsmäktige Fadern är vad som mest har ifrågasatts i den debatt som förevarit kring Apostolicum. "Konstigt nog tycks man emellertid inte ifrågasätta den bestämda form, vilken antagligen är roten till olusten inför uttrycket". Domkapitlet frågar sig varför den bestämda formen finns här och inte i Nicenum som också i den grekiska texten har obestämd form. "När ett substantiv introduceras och nämns första gången i en text, står det normalt i obestämd form. Bestämd form är en förankring i något som redan nämnts." Även domkapitlen i Skara, Västerås, Lund (" ’allsmäktig Fader’ som mer är karaktäriserande och lyfter fram egenskaper hos Gud"), Karlstad, Härnösand och Visby samt ärkebiskopen och Svenska kyrkans församlingsnämnd instämmer i att obestämd form är att föredra. Svenska kyrkans forskningsråd menar att krav på språklig skönhet och klarhet "talar för obestämd form"; språkliga skäl för bestämd form finns inte och utredningens resonemang är här "tillkrånglat och motsägelsefullt". Utan närmare precisering menar Österhaninge församling att "formuleringen ’den allsmäktige Fadern’ [är] både sakligt felaktigt och pastoralt olämpligt". Örebro Olaus Petri församling menar att formuleringen är "olycklig". Lidingö församling förordar "Gud Fader allsmäktig". Kvinnor i Svenska kyrkan anför "starka skäl mot att i nyöversättningen använda en formulering som ytterligare förstärker bekännelsens patriarkala drag". Man önskar andra alternativ till "den allsmäktige Fadern", men en obestämd form skulle "luckra upp intrycket av absolut bestämning".

Domkapitlet i Luleå skriver om "benämningen den allsmäktige fadern" att man finner det vara en fördel, att den tidigare formuleringen ’Gud Fader allsmäktig’ ersatts med ’den allsmäktige Fadern’. Den tidigare formuleringen inger ett alltför stelnat och formelartat intryck." Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse menar att "den genomgående bestämda formen på de viktiga substantiven […] ger pregnans och eftertryck åt uniciteten i det som bekännes: det finns bara en himmelsk Fader, en kyrka, ett enda evigt liv, vilket förstärker bekännelsekaraktären hos texten".

När det gäller uttrycket den universella/katolska kyrkan skriver ärkebiskopen att ordet ’katolsk’ i det svenska sammanhanget tyvärr för många har en negativ klang, vilket gör det omöjligt att välja. "Ordet universell ger snarast bilden av att det är en internationell organisation som beskrivs." Han förordar att ’allmännelig’ bibehålls och att användningen av detta ord är det bästa sättet att översätta grundtextens uttryck. Domkapitlet i Uppsala skriver att ordet ’universell’ inte täcker innebörden i ’katolsk’. Detsamma gäller ’världsvid’. Domkapitlet bedömer att ’katolsk’ f.n. ej kan få genomslag i den kyrkliga opinionen och förordar därför ett bibehållande av ’allmännelig’. Detta gör också domkapitlen i Karlstad, Härnösand, Stockholm och Visby. Domkapitlet i Skara föreslår "den heliga kyrkan över hela jorden." Domkapitlet i Linköping menar att ’världsvid’, skulle snart kunna "få klang av sakralt språk och därmed inte bara geografisk betydelse, om man införde det här, precis som fallet varit med catholicam." För ordet ’världsvid’ talar också domkapitlet i Västerås. "Universell kan vara en möjlig översättning, men världsvid kan vara mer lättillgänglig och förståelig." Domkapitlen i Lund och Luleå förordar ’universell’.

Allmännelig: Bibehållande av uttrycket ’allmännelig’ förordas av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, eftersom ordet ’universell/katolsk’ uppfattas som profant och "ger felaktiga associationer" till "romersk-katolska kyrkan". Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen frågar med tanke på den konfessionella betydelsen om inte ordet " ’allmännelig’ är lättare att förstå och säger inte det samma sak" som ’universell/katolsk’. Forsa och Högs församlingar, Lycke församling, Torsby församling samt Valstads församling vill bibehålla ordet. Stora Råby och Östra Torns församlingar avvisar ’katolsk’ och vill antingen bibehålla ’allmännelig’ eller införa ’världsvid’.

Världsvid: Svenska kyrkans forskningsråd menar också att ’katolsk’ identifieras med den romersk-katolska kyrkan. Man avvisar ordet ’universell’ eftersom det "bryter markant mot textens klart svenska språk" och förordar ’världsvid’ som svensk synonym. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala menar att ’universell’ "ger kyrkan en kosmisk innebörd som den […] knappast har". Därför är ’världsvid’ att föredra. Johannelunds teologiska institut förordar uttrycket ’världsvid’ som "inte framstår som en samfundsbeteckning". Förbundet för kristen enhet menar att ’universell’ knappast är ett bra alternativ till ’katolsk’. "Det kunde möjligen ’världsvida’ el dyl. svenskt ord, rent av ’kyrkan av alla länder, tider och folk’ vara". Bottnaryds församling önskar att ’världsvid’ övervägs ytterligare. Särestads församling kan se ’världsvid’ eller allomfattande som alternativ till det svåra ordet ’universell’. Svärtinge församling förespråkar ’världsvid’ om inte ’allmännelig’ kommer att brukas i framtiden.

Universell: Svenska kyrkans församlingsnämnd påpekar att om "alla samfund skall vara helt överens om samma versioner av trosbekännelserna finns endast en översättningsmöjlighet: ’katolsk kyrka’. Svårigheterna med att få uppslutning bakom denna översättning är uppenbar". Man föreslår därför uttrycket ’universell kyrka’. Uppsala domkyrkoförsamling menar att ’universell’ kommer "så nära innebörden av […] ’katolsk’ som överhuvudtaget möjligt"; ordet tillstyrks av Leksbergs församling och S:t Nikolai församling och kan godtagas av Gävle Heliga Trefaldighets församling. Det avstyrks av Sventorps centeravdelning och centerkvinnor med en underförstådd koppling till ’universum’: "vad vi vet finns det varken liv eller kyrkor utanför jorden". Forsa och Högs församlingar anför att "den neopentecostala kyrkan ’Gudsrikets universella kyrka’ (Igreja Universal do Reino de Deus), som har sitt säte i Brasilien, finns redan i Europa. En ev. sammanblandning av ’universell’ med en sådan kyrka vore olycklig och måste undvikas".

Katolsk: Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ser det som "ett misslyckande att ordet ’catholica/katholik’ inte kunnat ges en enda översättning, utan lämnat valet till "den enskilda kyrkan (eller individen?)". Strängnäs domkyrkoförsamling förordar ’katolsk’, men inser att det "kan vara stötande för många med väckelsebakgrund". Vintrosa församling tillstyrker ordet ’katolsk’ eftersom uttrycket inte kan "ägas av någon särskild kyrkogemenskap utan är ett uttryck för kyrkans väsen". Det tillstyrks också av Falköpings församling och Fuxerna församling, som båda dock menar att om detta ord inte accepteras bör ’allmännelig’ bibehållas. Västerås Badelunda församling menar att ordet "katolsk är för de allra flesta detsamma som romersk-katolsk och ingen tycks tycka om katoliker", medan komminister Agneta Lejdhamre i Badelunda i spontanremiss menar att ordet har "framtiden för sig". Uttrycket avstyrks också av Finska församlingen i Stockholm, Malmö Slottsstadens församling och Träslövs församling. S:t Ansgars stiftelse menar att den konfessionella tonen i ordet ’katolsk’ "inte är aktuell i en yngre generation [… och är] på väg att klinga ut". Man förordar ’katolsk’ då det "utgör en ecklesiologiskt motiverad markering av Svenska kyrkans självidentitet". Ordet ’universell’ uppfattas kvantitativt, medan ’katolsk’ som kvalitativt. Mockfjärds församling önskar valfrihet ’universell/katolsk’: "Detta kan återge katolsk sin ursprungsbetydelse". En liknande tanke har arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, som refererar till BEM-dokumentet och anför att "även protestantiska kyrkor frimodigt ändrat sitt språkbruk på den här punkten". Man förordar ’katolsk’ då det "är på väg att bli ett omistligt uttryck för en ny ekumenisk medvetenhet", där den egna kyrkan är "övertidlig och övernationell". Ordet ’katolsk’ i trosbekännelserna skulle minska uttryckets konfessionella begränsning: "Ett fasthållande vid detta märgfulla, djupt signifikanta ord […] skulle restaurera det åt svensk kristenhet, och därigenom utgöra en ekumenisk gärning av betydelse".

När det gäller kroppens uppståndelse skriver ärkebiskopen att detta ordval leder tankarna fel, dvs inte i riktning mot en härlighetskropp utan istället till en "falsk förståelse av uppståndelsen." Han förordar därför den översättning som nu finns i Nicenum, dvs de dödas uppståndelse, som ger en rätt bild av den kristna uppståndelsetanken. Domkapitlet i Västerås skriver att nyöversättningen blir så konkret och tydlig att budskapet kan missförstås. Kommer den jordiska kroppen att uppstå i samma skick som den var i dödsögonblicket? Alltså förordar man, liksom domkapitlen i Uppsala, Karlstad, Härnösand och Visby, Hörby församling, Malmö Slottsstadens församling, Dalhems församling, S:t Görans församling och Överums församling "de dödas uppståndelse". Täby församling menar att ’de dödas uppståndelse’ alltjämt går att använda; vid en ändring förordar man "en kroppslig uppståndelse". Svärtinge församling föreslår "hela människan uppståndelse" som ett värn mot de olika slags reinkarnationsläror som florerar idag.

Domkapitlen i Stockholm och Luleå samt Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala förordar ’kroppens uppståndelse’. Det är värdefullt skriver domkapitlet i Stockholm att "betona att också kroppen är indragen i uppståndelsens mysterium. Det förefaller högst relevant i mötet med gnostiska tendenser i vår tid." Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen bejakar likaså uttrycket. "Kroppens uppståndelse känns främmande" för Sventorps centeravdelning och centerkvinnor.

Ärkebiskopen konstaterar att i den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen uttrycks inkarnationen med orden blev människa av kött och blod och menar att, även om det grekiska uttrycket är korrekt översatt, bör det på svenska heta "blev människa". Domkapitlet i Uppsala är av samma mening. Domkapitlet i Karlstad skriver ang. " ’blev människa av kött och blod genom den heliga Anden’, en tolkning som vi finner alltför handfast slakteribetonad" och önskar "och blev människa genom den helige Ande och jungfru Maria."

Lunds domkapitel uppskattar formuleringen "blev människa av kött och blod" som en naturlig översättning av grundtexten. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala är av samma uppfattning. S:t Peters Klosters församling välkomnar den nya formuleringen "som blev till som människa genom den helige Ande".

I Nicenums tredje artikel används verbet erkänna om dopet. Ärkebiskopen framhåller att ordet ’erkänna’ i svenskan kan ha ett drag av underkastelse snarare än en positiv bekännelse, varför han förordar ordet ’bekänna’. Detta gör också domkapitlen i Västerås, Karlstad, Luleå, och Härnösand.

Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala menar att valet av verbet ’erkänna’ "förefaller vara resultatet av ett riktigt övervägande. Här åsyftas inte endast det häroldslika utropande av ett enda dop. Istället ligger ett vakthållande kring det i form av en avgränsning."

Frågan om filioque kommenteras av ett fåtal remissinstanser. Ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Karlstad, Luleå och Stockholm, Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala, Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse samt S:t Ansgars stiftelse resonerar kring översättarnas val av grundtext; utifrån detta bejakar de att Nicenum i nyöversättning inte längre innehåller ’filioque’. Ärkebiskopen och de nu nämnda domkapitlen framhåller det positiva i översättarnas hållning vid valet av grundtext, och menar att en sådan inställning inför en klassisk kontroverspunkt kan befrämja ekumeniska samtal. Falköpings församling och Fuxerna församling finner båda att ’filioque’ måste bibehållas eftersom en ändring av bekännelsen endast kan ske på ett ekumeniskt koncilium. Snarlikt menar Alvesta församling att filioque-frågan "först bör lösas inom de europeiska, ekumeniska organen innan frågan avgörs för den svenska kyrkoprovinsen". Grängesbergs församling skriver: "Eftersom hela frågan om filioque synes oss ganska överspelad, vill vi inte göra någon stor sak av frågan om det skall behållas eller förkastas." Östersunds församling vill uttryckligen inte ta ställning i filioque-frågan.

I en del av remissvaren förekommer kommentarer ang. översättningen led under Pontius Pilatus. Det förekommer argument för dels den gamla översättningen med ’pinad’, dels för ’plågad’ (Stora Lundby församling, Stora Kopparbergs församling, Husby-Rekarne och Näshulta församlingar). Likaså kommenteras den bestämda formen i uttrycket den heliga Anden i somliga svar (Falköpings församling, Harestads församling, S:t Peders församling, Själevads församling, Tostareds församling och Öjaby församling).

Förslagen ang. de båda trosbekännelserna tillstyrkes generellt av Ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Lund, Karlstad, Luleå, Visby och Stockholm, stiftsstyrelsen i Luleå (endast Nicenum), Svenska kyrkans församlingsnämnd, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans unga, Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, Eskilstuna Fors församling, Glanshammars församling, Karlstads domkyrkoförsamling, Lima och Transtrands församlingar, Länghems församling, Mönsterås församling, Mörbylånga församling ("under förutsättning att alla i arbetet deltagande trossamfund godkänner detsamma"), Sollefteå församling och Valstads församling.

Förslagen ang. trosbekännelserna avstyrkes generellt till förmån för nuvarande lydelse av Angerdshestra församling, Barkåkra församling Berghems församling, Biskopsgårdens församling, Börstils församling (men "frivillighet finns att använda de nya översättningarna"), Båstads församling, Delsbo församling, Eda församling, Erska församling, Forsa och Högs församlingar, Gistads församling, Grude församling, Gåxsjö församling, Göteborgs Vasa församling, Hammerdals församling, Hajoms församling, Himmeta och Bro församlingar, Hovs församling, Hälleberga församling (Apostolicum), Mulseryds församling, Njurunda församling, Nyköpings Alla Helgona församling, Näshults församling, S:t Peders församling, Piteå landsförsamling, Rimbo församling, Skövde församling, Sventorps församling, Skålleruds församling, Träslövs församling, Tveta församling, Vara pastorat, Vara församling, Vinbergs församling, prästerna i Värsås pastorat, Västerås Badelunda församling, Östra Husby församling samt Moderata kyrkogruppen i Södertälje.

Jukkasjärvi församling anmäler att "den læstadianska väckelsen ställer sig mycket negativ till förslagen" och att Fridsförbundet i Kiruna kommer om de antas att överväga att lämna Svenska kyrkan; församlingen ställer sig därför avvisande till förslagen.

2. Herrens bön

När det gäller översättningen av Herrens bön konstaterar ärkebiskopen att det finns en spännvidd inom biskopsmötet. Några biskopar menar att 1917 års översättning skall behållas eftersom den snart är den enda bön som människor kan utantill. En ny översättning skulle skapa en främlingskänsla hos många. Ärkebiskopen vill framhålla att han själv inte delar denna syn, utan att även "Herrens bön behöver översättas till en ny tids språk." Han menar att den översättning som nu gjorts bör användas av samtliga kyrkor och bli grund för nya generationers böneliv. Han utgår dock ifrån "att det även i framtiden blir möjligt att bruka den äldre översättningen i de sammanhang där så är lämpligt."

Domkapitlen i Uppsala, Växjö, Karlstad och Visby samt stiftsstyrelsen i Luleå avstyrker nyöversättningen av Herrens bön. Samtidigt som domkapitlet i Härnösand skriver att en majoritet förespråkar 1917 års översättning sägs också att denna majoritet dock kan ställa sig bakom biskopens förslag och föreslå den föreslagna versionen med en ändring av brödbönen: denna skulle kunna ligga till grund för ett beslut om "gemensam användning i Sverige dock med förbehållet att det är självklart att 1917 års översättning också fortsättningsvis används där detta är motiverat." Svenska kyrkans församlingsnämnd "menar att det bästa skulle vara om samma version som står i Bibeln används i gudstjänsten" och förordar NT-81-versionen.

Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Lunds och Stockholms domkapitel tillstyrker antagandet av nyöversättningen av Herrens bön men med vissa förändringar. Uppsala domkyrkoförsamling vill bibehålla den gamla formuleringen med den föreslagna nyöversättningen som alternativ.

Domkapitlen i Karlstad, Visby och Stockholm, Förbundet för kristen enhet och S:t Ansgars stiftelse framhåller vikten av att Herrens bön även framledes bör inledas med ordföljden Fader vår. Förändringen av bönen blir då inte så påtaglig. Fader vår, skriver domkapitlet i Karlstad är en direkt översättning av grek. "Pater hmwn" och lat. "Pater noster". Också S:t Ansgars stiftelse framhåller att detta dessutom anknyter till svensk språktradition vad gäller "hög grad av förtrolighet", t.ex. i uttrycket "pojken min". Uttrycket vill bibehållas också av Bottnaryds församling, Hammerdals församling, Mockfjärds församling, Träslövs församling samt Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen. Domkapitlet i Linköping och Kvinnor i Svenska kyrkan förordar formuleringen "Vår Far".

Vad avser brödbönen menar domkapitlen i Lund, Karlstad och Härnösand, Näskotts församling, Slottsstadens församling, Sollentuna församling och arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att den nya formuleringen "Ge oss i dag det bröd vi behöver" är tillfredsställande. Näshulta församling, Råda församling och Knista församling menar mera precist att den nu föreslagna brödbönen är påtagligt bättre än den i NT-81. Ådals-Lidens församling förordar dock Herrens bön enligt "Markusevangeliet i 1981 års översättning". Detsamma gör även Svenska kyrkans församlingsnämnd. Strängnäs domkapitel förordar att 1981 års version av Herrens bön i Svenska kyrkohandboken redan nu ersätts med det nya förslaget med bönen "det bröd vi behöver". Vilhelmina församling önskar bibehålla "vårt dagliga bröd" och Mockfjärds församling föreslår "Ge oss idag vårt dagliga bröd". Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen uppfattar förslaget till brödbön "platt" och föreslår istället "Ge oss idag vårt bröd för dagen". Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet finner inga skäl emot att använda brödbönen i NT-81.

Domkapitlet i Västerås har frågor inför ordet prövning: Ordet ’frestelse’ är något människor känner igen, man känner sig ofta frestad, men prövning uttrycker en svårighet som Gud utsätter oss för för att vi skall lära något. Man efterlyser nya alternativ eller att nuvarande ’frestelse’ bibehålls. Även Visby domkapitel, Brunskogs församling, Båstads församling, Falköpings församling, Forsa församling, Fuxerna församling, Klinte församling, Sandvikens församling, Stora Lundby församling, Skinnskattebergs församling, Valstads församling, S:t Ansgars stiftelse förordar ’frestelse’. Domkapitlen i Stockholm och Luleå samt arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse välkomnar däremot ordet ’prövning’. Domkapitlet i Luleå skriver att man välkomnar order ’prövning’. Detta ord har en djupare innebörd, där de teologiska nyanserna är tydligare. ’Prövning’ ses som "ett klarare uttryck för tanken att Gud råder över både ont och gott".

Ang. orden förlåt/har förlåtit anför Kvinnor i Svenska kyrkan, Brunskogs församling och Mockfjärds församling att presensformen "vi förlåter" är att föredraga. "Perfektformen ... skapar upplevelsen av att Guds förlåtelse är beroende av att människan först måste kunna förlåta dem som står i skuld till henne" skriver Kvinnor i Svenska kyrkan. Härnösands domkyrkoförsamling och Sollentuna församling menar också att förslaget ger uttryck för "villkorlig förlåtelse". Även domkapitlet i Linköping framhåller att presensformen är att föredra, vilket kan ske om aoristformen på grekiska, afhkamen, tolkas som gnomisk aorist.

Den föreslagna översättningen av Herrens bön tillstyrks generellt av Ärkebiskopen, domkapitlet i Skara, Strängnäs, Lund, Luleå Glanshammars församling, Lima och Transtrands församlingar, Sollefteå församling, Valstads församling och Vikers församling ("om den får nyttjas parallellt med nuvarande") Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala och Svenska Kyrkans Unga.

Den föreslagna översättningen av Herrens bön med med vissa förändringar tillstyrks av domkapitlet i Linköping, Skara, Västerås, Härnösand, Stockholm (1917 års version parallell användning)

Den nuvarande lydelsen av Herrens bön vill bibehållas av domkapitlen i Växjö, Karlstad och Visby, Angerdshestra församling, Barkåkra församling, Berghems församling, Biskopsgårdens församling, Båstads församling, Börstils församling (men "frivillighet finns att andvända den nya översättningen"), Delsbo församling, Eda församling, Erska församling, Eskilstuna Fors församling, Forsa och Högs församlingar, Falköpings församling, Fuxerna församling, Gistads församling, Grude församling, Gåxsjö församling, Gävle Heliga Trefaldighets församling, Hajoms församling, Hammerdals församling, Himmeta och Bro församlingar, Hovs församling, Hälleberga församling, Länghems församling, Medelplana församling, Mulseryds församling, Mönsterås församling, S:t Nikolai församling, Njurunda församling, Nyköpings Alla Helgona församling, Näshulta församling, S:t Peders församling, Piteå landsförsamling, Rimbo församling, Skövde församling, Stenkyrka (Visby stift), Sventorps församling, Skålleruds församling, Träslövs församling, Vara pastorat, Vara församling, Vinbergs församling, prästerna i Värsås pastorat, Västerås Badelunda församling, Östra Husby församling, S:t Ansgars stiftelse, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Moderata kyrkogruppen i Södertälje, Sventorps centeravdelning och centerkvinnor, Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund och Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.

3. Några övergripande och sammanfattande kommentarer

Kvinnor i Svenska kyrkan och Flemingsbergs församling anför kritik mot att endast män funnit med i utredningsgruppen. Flemingsbergs församling finner det på den grunden svårt att tillstyrka de ändringar som föreslås.

Kristianstads Heliga Trefaldighets församling sammanfattar sina intryck av reaktionerna inför nyöversättningarna på följande sätt: "Bland församlingsbor är reaktionerna blandade – dock mest negativa. Bland förtroendevalda är man helt negativ till de nya formuleringarna. Bland anställda är reaktionerna blandade, med övervägande positivt inställning till nyformuleringarna". Dessa reflexioner torde kunna gälla församlingsremisserna överlag i den mån de hänvisar till ett differentierat underlag för sina kommentarer.

Flera församlingar har argumenterat för att Svenska kyrkan f.n. inte bör företa ytterligare förändringar i sina förhållanden. Remissargumenten för att behålla Herrens bön i dess nuvarande form är stundom ganska värdeladdade. Människor uppfattas vara trötta på det ständigt nya på olika områden. Som ex. kan nämnas Skövde församling som skriver "Just nu är det mycket i Svenska kyrkans som kommer att ändras. Att samtidigt ändra på centrala texter om trosbekännelse och Herrens bön är en olyckligt vald tidpunkt". Hälleberga församling frågar: "Får vi inte ha någonting kvar i kyrkan, som vi känner igen?" Hammerdals församling menar att "tiden är direkt olämplig för att nu övergå till användandet av nyöversättning". Argument mot förändring såsom sådana är relativt frekventa bland remissvaren. Ytterligare förändringar på gustjänstlivets område uppfattas få pastoralt negativa följder.

Skanörs församling pekar på de många förändringarna i Svenska kyrkan. Ändringar får inte upplevas som "klåfingrighet". "Att känna sig hemma och kunna känna igen sig är trygghetsfaktorer i en föränderlig värld. […] Att bibehålla ett något ålderdomligt språk har också ett värde, framför allt för våra ungdomar, som idag har stora svårigheter att förstå äldre texter. Vill vi hålla vår litteratur och vår skriftliga tradition levande, måste vi låta våra ungdomar möta ett äldre språk på ett naturligt sätt."

Medelplana församling är mycket explicit i sin bedömning av nyöversättningen av Herrens bön: "1981 presenterades och pålystes användningen av Nya Testamentet i nyöversättning, något som relativt snabbt accepterades även om kritik framfördes i vissa detaljer. Idag torde 1981-års Nya Testamente används till 100% vid textläsning i våra kyrkor. Dock har acceptansen skett med ETT stort och viktigt undantag nämligen Herren bön, som bearbetats till en språklig och rytmisk undermålig, för att inte säga banaliserad, form. Det stora flertalat av Svenska Kyrkans församlingar har ej använt bönen i dess nya språkdräkt, vilket torde vara ett underbetyg som ej går att resonera bort och som kyrkomötet ej kan sätta sig över vid ett kommande beslut i denna fråga. Det kan inte vara en tillfällighet att trots en försöksperiod på mer än 15 år, har ’Vår Fader’ i stort sett förkastats till förmån för ’Fader Vår’. Detta måste anses vara ett demokratiskt avfattat remissvar så gott som något!! […] Vi vädjar till Svenska kyrkans centralstyrelse: Låt oss få behålla 1917-års version av ’Fader Vår’!"

Lunds Allhelgona församling anför att en majoritet av dem som yttrat sig i kyrkoråd och församling föredrar den gamla versionen av Herrens bön. "Fader vår förenar människor i olika åldrar, den bär vidare ett kulturellt och andligt arv, den förenar också människor i gemensam bön".

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, liksom flera andra remissinstanser, framhåller vikten av "igenkännelse" för kyrkfolket men också för de som inte regelbundet deltar i Svenska kyrkans liv.

Många remissvar är mycket kortfattade och avvisar i regel de ny förlagen utan närmare motiveringar. Samtidigt förekommer remissvar som avvisar översättningsförslagen, men som trots detta framför konkreta ändringsförslag för det fall nyöversättningen ändå skulle komma att införas. Överlag kan konstateras att remissvaren uppvisar en större förändringsbenägenhet vad gäller trosbekännelserna än Herrens bön.

Många församlingar anmäler tveksamhet inför ändring i Apostolicum och har större förändringsvilja till Nicenum och motiverar detta med att Nicenum är sällan förekommande. Stundom motiveras detta förhållningssätt också med att flertalet gudstjänstbesökare kan Apostolicum utantill – därför vill man inte ändra på ordalydelsen. Samma argument torde detta vara det grundläggande i kritiken mot ändringar i Herrens bön.

Bland domkapitlens yrkanden för en förändring förekommer argument om ekumenisk enhet. Detta argument är mer sällsynt bland församlingssvaren.

Det förekommer bland församlingarnas svar stundom att man i och för sig tillstyrker att nyöversättningarna med eller utan större förändringar skall antas, men att man samtidigt förbehåller sig rätten att själv använda de hittillsvarande översättningarna: man vill således ha officiellt tillåtna parallellversioner. Å andra sidan framhålls från andra håll att Svenska kyrkan endast bör ha en enda version av texterna ifråga.

En genomläsning av remissvaren ger många exempel på hur ambitiöst församlingarna ofta gått till väga inför det att (oftast) kyrkorådet avgivit sitt svar. Man har anordnat studiecirklar kring den utgivna boken, haft samtalskvällar, gjort enkätundersökningar i olika åldersgrupper, och låtit mer eller mindre kyrkvana personer komma till tals etc. På många håll har man varit angelägen om att den yngre generationen skall framföra sina synpunkter. Anmärkningvärt är därvid att påfallande många av dem som haft barn, konfirmander och andra yngre personer som referenspersoner kommer till slutsatsen att de nuvarande översättningarna skall bibehållas (t.ex. Barnarps församling, Gränna församling och Istorps församling).

Kommentarer av varierande slag förekommer rörande läsbarhet och rytm i trosbekännelserna och Herrens bön.

De remissinsanser som förordar de nya översättningarna säger ofta med emfas att de nya lydelserna "snarast" bör tas i bruk.

Bilaga

Inkomna remissvar på nyöversättning
av trosbekännelserna och Herrens bön:

Ärkebiskopen

Domkapitlet i Uppsala stift

Domkapitlet i Linköping stift

Domkapitlet i Skara stift

Domkapitlet i Strängnäs

Domkapitlet i Västerås stift

Domkapitlet i Växjö stift

Domkapitlet i Lunds stift

Domkapitlet i Karlstads stift

Domkapitlet i Härnösands stift

Domkapitlet i Luleå stift

Domkapitlet i Visby stift

Domkapitlet i Stockholms stift

Stiftsstyrelsen i Luleå stift

Svenska kyrkans forskningsråd

Svenska kyrkans församlingsnämnd

Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala

Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse

Johannelunds teologiska institut

Kvinnor i Svenska kyrkan

Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund med särskilt yttrande från dess ordförande Lisen Ridne

Svenska Kyrkans Unga

Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet

Alvesta församling

Angerdshestra församling

Aspö församling

Barkåkra församling

Barnarps församling samt särskilt yttrande från kyrkoherde em. Olle Johansson

Berga församling

Berghems församling

Biskopsgårdens församling

Bjurholms församling

Björkviks församling

Bollnäs församling

Borgsjö församling

Borås Gustav Adolfs och Brämhults församlingar

Bottnaryds församling

Bromma församling, Stockholms stift

Brunkeflo församling

Brunskogs församling

Bräkne-Hoby församling

Bureå församling

Båstads församling

Börstils församling

Dalhems församling, Linköpings stift

Dals-Eds församling

Delsbo församling

Eda församling

Eds och Borgviks församlingar

Ekerö församling

Eksta församling

Enslövs församling

Erska församling

Eskilstuna Fors församling

Fagereds församling

Falköpings församling

Fellingsbro församling

Finja pastorat

Flemingsbergs församling

Fors-Högs församlingar

Fryele församling

Fuxerna församling

Gagnef församling

Gammalstorp och Ysane församlingar

Gistads församling

Glanshammars församling

Grude församling

Grythyttans församling

Grytnäs församling

Grängesbergs församling

Gränna församling

Gullabo församling

Gunnarskogs församling

Gåxsjö församling

Gällaryds församling

Gällstads och Vegby församlingar

Gävle Heliga Trefaldighets församling

Göteborgs Vasa församling

Göteborgs Carl Johans församling

Göteborgs S:t Pauli församling

Göteborgs Haga församling

Götlunda församling, Västerås stift

Habo församling

Hacksta församling

Hagfors och Gustav Adolfs församlingar

Hammarlunda församling

Hammerdals församling

Hamrånge församling

Harestads församling

Hargs församling

Harlösa församling

Helsingborgs Maria församling

Hidinge församling

Hille församling

Himmeta-Bro församling

Hjärtums församling

Hovs församling, Linköpings stift

Hultsfreds församling

Husby-Rekarne församling

Hälleberga församling

Händene församling

Härnösands domkyrkoförsamling

Hässleholms församling

Högs församling, Uppsala stift

Hörby församling

Hörnefors församling

Istorps församling

Ivetofta och Gualövs församlingar

Jokkmokks församling

Jukkasjärvi församling

Karesuando församling

Karlskoga församling

Karlskrona stadsförsamlings och Aspö församlings kyrkliga samfällighet

Karlstads domkyrkoförsamling med särskilt yttrande från domprosten Harry Nyberg

Klinte församling

Knista-Hidinge-Kvistbro kyrkliga samfällighet

Kristianstads Heliga Trefaldighets församling

Kumla församling, Strängnäs stift

Kungsängens församling

Källby pastorat (Källby, Broby Hangelösa och
Skeby)

Källsjö församling

Kärrbo församling

Köpings församling, Västerås stift

Lackalänga församling

Lannaskede församling

Leksbergs församling

Lidingö församling

Lilla Malma församling

Lima församling

Ljungby församling, N. Möre ktr., Växjö stift

Lunds Allhelgona församling

Lyby församling

Lycke församling

Länghems församling

Lövångers församling

Martebo församling

Medelplana församling

Mjöbäcks och Holsljunga församlingar

Mockfjärds församling

Mulseryds församling

Myckleby pastorat

Målilla med Gårdveda församling

Mönsterås församling

Mörbylånga församling

N. Unnaryds församling

N. Hestra församling

Nederluleå församling

Njurunda pastorat

Norra Solberga församling

Norrahammars församling

Norrbärke församling

Norrstrands församling

Nyköpings Alla helgona församling

Näshulta församling

Näskotts församling

Odensvi församling, Västerås stift

Odensvi församling, Växjö stift

Oppmanna församling

Oskarshamns församling

Piteå landsförsamling

Piteå stadsförsamling

Ramundeboda församling

Rimbo pastorat

Rinkaby församling

Rytterne församling

Råda församling, Skara stift

Råneå församling

Rämmens församling

S:t Peder och Tunge församlingar

S:t Nikolai församling

S:t Peters klosters församling

S:t Görans församling

Sandvikens församling

Själevads församling

Skanörs församling

Skara domkyrkoförsamling

Skerike församling

Skinnskattebergs församling

Skogslyckans kyrkoråd i Växjö kyrkliga samfällighet

Skredsviks församling

Skålleruds församling

Sköns församling

Skövde församling

Slottsstadens församling

Slöinge församling

Solberga pastoratskyrkoråd och Jörlanda kyrkoråd

Sollefteå församling

Sollentuna församling

Sollerö församling

Sorunda församling (Knut Fischer kh)

St Lundby församling

Stengårdshults församling

Stenkyrka församling, Göteborgs stift

Stenkyrka församling, Visby stift

Stenstorps, Brunnhems och Södra Kyrketorps församlingar

Stora Kopparbergs församling

Stora Mellby församling

Stora Råby och Östra Torns församlingar

Stora Kopparbergs församling

Strängnäs domkyrkoförsamling

Sundbybergs församling

Svenstorps församling

Svärtinge församling

Särestads församling

Säters församling

Sävedalens församling

Sövestads församling

Torsby församling

Tostareds församling

Träslövs församling

Tunge församling

Tveta församling, Strängnäs stift

Täby församling

Tölö församling

Töreboda församling

Umeå stadsförsamling

Uppsala domkyrkoförsamling

Urshults församling

Valdemarsviks församling

Valdhults församling

Valstads församling

Vara pastorats samfällda kyrkoråd

Vara församling

Vikers församling

Vilhelmina församling

Villstads församling

Vinbergs församling

Vintrosa församling

Vrigstads församling

Värsås pastorat

Västerhaninge församling

Västerås Badelunda församling

Västra Ryds församling

Ådals-Lidens församling

Älvsborgs församling

Öjaby församling

Örebro Olaus Petri församling

Öreryds församling

Österhaninge församling

Östersunds församling

Östertälje församling

Östhammars församling

Östra Husby församling

Överluleå församling

Överums församling

Finska församlingen i Stockholm

Förbundet för Kristen Enhet

Medarbetare i Mikaels församling, Strängnäs stift

Medlemmar i Mikaels kyrkoråd, Strängnäs stift

Medlemmar i Strömstads församling

Moderata kyrkogruppen i Södertälje

Prästerna i Sollentuna församling

Sankt Ansgars stiftelse

Studiecirkel genom Monika Pettersson, Avesta

Sventorps Centeravdelning och Centerkvinnor

Frankie Carlson, Södertälje

Poeten Roger Frisk, Alunda

Kyrkoherden Pekka Heikkinen, Torsby

Gunnar Höjer, Lidköping

Kyrkoherden Stig-Arne Jacobson, Storfors

Komministern Agneta Lejdhamre, Västerås

F.d. missionsläkaren John Lindqvist, Arvika

Kyrkoherden Bjarne Lundgren, Glava

F.d. missionsläkaren Margit von Malmborg, Saltsjöbaden

Fil. dr Augustin Mannerheim, Linköping

Teol. dr Anders Ruuth, Uppsala

Komministern Göte Siverbo, Kungälv

Kyrkoherden Lennart Thoor, Gökhem

[Innehållsförteckning] [Skrivelser från Centralstyrelsen]

Previous Page TOC Next Page