Nya översättningar
av trosbekännelserna och Herrens bön
Remissammanställning juni 1997
Sveriges kristna råd uppmanade vid årsmötet 1996 de ingående trossamfunden att bruka de inom rådet utarbetade nya lydelserna av de Apostoliska och Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelserna liksom av Herrens bön.
1996 års kyrkomöte fattade beslut om en kyrklig kungörelse som har gjort det möjligt att provanvända de nya översättningarna. En studiebok, Låt oss be och bekänna. Ekumenisk översättning med kommentar av docenten Anders Ekenberg, utgavs 1996.
Remissorganen inom Svenska kyrkan framgår av bilaga; domkapitlen ombads att utse femton remissförsamlingar (Visby stift tio). Tillhopa har inkommit 269 svar varav ca. 55 är spontanremisser från församlingar, organisationer och enskilda.
En sammanfattande översikt över de synpunkter som inlämnades lämnas nedan.
1. Trosbekännelserna
De flesta av domkapitlen framhåller att det är väsentligt med ekumenisk samsyn om förslagen till nyöversättning av trosbekännelserna och Herrens bön.
Ärkebiskopen efter hörande av övriga biskopar, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Lund, Karlstad, Luleå, Visby och Stockholm tillstyrker de nya översättningarna av den Apostoliska och den Nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelserna. Domkapitlen i Växjö och Härnösand föreslår att översättningarna inte skall antas. Domkapitlet i Växjö skriver: att ytterligare öka människors främlingsskap inför Svenska kyrkan med särskild hänsyn till de förändringar, som ändå inträder vid sekelskiftet samt tveksamhet från domkapitlet huruvida den nya språkdräkten i någon avgörande mån bidrar till större begriplighet och överensstämmelse med grundtexten. Domkapitlet i Härnösand finner det tveksamt om "trosbekännelserna är färdiga för att antas till gemensamt liturgiskt bruk eftersom de innehåller så många kvarstående oklarheter och svårigheter." Stiftsstyrelsen i Luleå tillstyrker översättningen av den nicenska trosbekännelsen.
Uttrycket den allsmäktige Fadern kan enligt domkapitlet i Uppsala uppfattas som "en omotiverad stor betoning av den nakna allmakten i maskulin form". Domkapitlet i Linköping konstaterar att frasen om den allsmäktige Fadern är vad som mest har ifrågasatts i den debatt som förevarit kring Apostolicum. "Konstigt nog tycks man emellertid inte ifrågasätta den bestämda form, vilken antagligen är roten till olusten inför uttrycket". Domkapitlet frågar sig varför den bestämda formen finns här och inte i Nicenum som också i den grekiska texten har obestämd form. "När ett substantiv introduceras och nämns första gången i en text, står det normalt i obestämd form. Bestämd form är en förankring i något som redan nämnts." Även domkapitlen i Skara, Västerås, Lund (" allsmäktig Fader som mer är karaktäriserande och lyfter fram egenskaper hos Gud"), Karlstad, Härnösand och Visby samt ärkebiskopen och Svenska kyrkans församlingsnämnd instämmer i att obestämd form är att föredra. Svenska kyrkans forskningsråd menar att krav på språklig skönhet och klarhet "talar för obestämd form"; språkliga skäl för bestämd form finns inte och utredningens resonemang är här "tillkrånglat och motsägelsefullt". Utan närmare precisering menar Österhaninge församling att "formuleringen den allsmäktige Fadern [är] både sakligt felaktigt och pastoralt olämpligt". Örebro Olaus Petri församling menar att formuleringen är "olycklig". Lidingö församling förordar "Gud Fader allsmäktig". Kvinnor i Svenska kyrkan anför "starka skäl mot att i nyöversättningen använda en formulering som ytterligare förstärker bekännelsens patriarkala drag". Man önskar andra alternativ till "den allsmäktige Fadern", men en obestämd form skulle "luckra upp intrycket av absolut bestämning".
Domkapitlet i Luleå skriver om "benämningen den allsmäktige fadern" att man finner det vara en fördel, att den tidigare formuleringen Gud Fader allsmäktig ersatts med den allsmäktige Fadern. Den tidigare formuleringen inger ett alltför stelnat och formelartat intryck." Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse menar att "den genomgående bestämda formen på de viktiga substantiven [
] ger pregnans och eftertryck åt uniciteten i det som bekännes: det finns bara en himmelsk Fader, en kyrka, ett enda evigt liv, vilket förstärker bekännelsekaraktären hos texten".
När det gäller uttrycket den universella/katolska kyrkan skriver ärkebiskopen att ordet katolsk i det svenska sammanhanget tyvärr för många har en negativ klang, vilket gör det omöjligt att välja. "Ordet universell ger snarast bilden av att det är en internationell organisation som beskrivs." Han förordar att allmännelig bibehålls och att användningen av detta ord är det bästa sättet att översätta grundtextens uttryck. Domkapitlet i Uppsala skriver att ordet universell inte täcker innebörden i katolsk. Detsamma gäller världsvid. Domkapitlet bedömer att katolsk f.n. ej kan få genomslag i den kyrkliga opinionen och förordar därför ett bibehållande av allmännelig. Detta gör också domkapitlen i Karlstad, Härnösand, Stockholm och Visby. Domkapitlet i Skara föreslår "den heliga kyrkan över hela jorden." Domkapitlet i Linköping menar att världsvid, skulle snart kunna "få klang av sakralt språk och därmed inte bara geografisk betydelse, om man införde det här, precis som fallet varit med catholicam." För ordet världsvid talar också domkapitlet i Västerås. "Universell kan vara en möjlig översättning, men världsvid kan vara mer lättillgänglig och förståelig." Domkapitlen i Lund och Luleå förordar universell.
Allmännelig: Bibehållande av uttrycket allmännelig förordas av Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, eftersom ordet universell/katolsk uppfattas som profant och "ger felaktiga associationer" till "romersk-katolska kyrkan". Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen frågar med tanke på den konfessionella betydelsen om inte ordet " allmännelig är lättare att förstå och säger inte det samma sak" som universell/katolsk. Forsa och Högs församlingar, Lycke församling, Torsby församling samt Valstads församling vill bibehålla ordet. Stora Råby och Östra Torns församlingar avvisar katolsk och vill antingen bibehålla allmännelig eller införa världsvid.
Världsvid: Svenska kyrkans forskningsråd menar också att katolsk identifieras med den romersk-katolska kyrkan. Man avvisar ordet universell eftersom det "bryter markant mot textens klart svenska språk" och förordar världsvid som svensk synonym. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala menar att universell "ger kyrkan en kosmisk innebörd som den [
] knappast har". Därför är världsvid att föredra. Johannelunds teologiska institut förordar uttrycket världsvid som "inte framstår som en samfundsbeteckning". Förbundet för kristen enhet menar att universell knappast är ett bra alternativ till katolsk. "Det kunde möjligen världsvida el dyl. svenskt ord, rent av kyrkan av alla länder, tider och folk vara". Bottnaryds församling önskar att världsvid övervägs ytterligare. Särestads församling kan se världsvid eller allomfattande som alternativ till det svåra ordet universell. Svärtinge församling förespråkar världsvid om inte allmännelig kommer att brukas i framtiden.
Universell: Svenska kyrkans församlingsnämnd påpekar att om "alla samfund skall vara helt överens om samma versioner av trosbekännelserna finns endast en översättningsmöjlighet: katolsk kyrka. Svårigheterna med att få uppslutning bakom denna översättning är uppenbar". Man föreslår därför uttrycket universell kyrka. Uppsala domkyrkoförsamling menar att universell kommer "så nära innebörden av [
] katolsk som överhuvudtaget möjligt"; ordet tillstyrks av Leksbergs församling och S:t Nikolai församling och kan godtagas av Gävle Heliga Trefaldighets församling. Det avstyrks av Sventorps centeravdelning och centerkvinnor med en underförstådd koppling till universum: "vad vi vet finns det varken liv eller kyrkor utanför jorden". Forsa och Högs församlingar anför att "den neopentecostala kyrkan Gudsrikets universella kyrka (Igreja Universal do Reino de Deus), som har sitt säte i Brasilien, finns redan i Europa. En ev. sammanblandning av universell med en sådan kyrka vore olycklig och måste undvikas".
Katolsk: Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet ser det som "ett misslyckande att ordet catholica/katholik inte kunnat ges en enda översättning, utan lämnat valet till "den enskilda kyrkan (eller individen?)". Strängnäs domkyrkoförsamling förordar katolsk, men inser att det "kan vara stötande för många med väckelsebakgrund". Vintrosa församling tillstyrker ordet katolsk eftersom uttrycket inte kan "ägas av någon särskild kyrkogemenskap utan är ett uttryck för kyrkans väsen". Det tillstyrks också av Falköpings församling och Fuxerna församling, som båda dock menar att om detta ord inte accepteras bör allmännelig bibehållas. Västerås Badelunda församling menar att ordet "katolsk är för de allra flesta detsamma som romersk-katolsk och ingen tycks tycka om katoliker", medan komminister Agneta Lejdhamre i Badelunda i spontanremiss menar att ordet har "framtiden för sig". Uttrycket avstyrks också av Finska församlingen i Stockholm, Malmö Slottsstadens församling och Träslövs församling. S:t Ansgars stiftelse menar att den konfessionella tonen i ordet katolsk "inte är aktuell i en yngre generation [
och är] på väg att klinga ut". Man förordar katolsk då det "utgör en ecklesiologiskt motiverad markering av Svenska kyrkans självidentitet". Ordet universell uppfattas kvantitativt, medan katolsk som kvalitativt. Mockfjärds församling önskar valfrihet universell/katolsk: "Detta kan återge katolsk sin ursprungsbetydelse". En liknande tanke har arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, som refererar till BEM-dokumentet och anför att "även protestantiska kyrkor frimodigt ändrat sitt språkbruk på den här punkten". Man förordar katolsk då det "är på väg att bli ett omistligt uttryck för en ny ekumenisk medvetenhet", där den egna kyrkan är "övertidlig och övernationell". Ordet katolsk i trosbekännelserna skulle minska uttryckets konfessionella begränsning: "Ett fasthållande vid detta märgfulla, djupt signifikanta ord [
] skulle restaurera det åt svensk kristenhet, och därigenom utgöra en ekumenisk gärning av betydelse".
När det gäller kroppens uppståndelse skriver ärkebiskopen att detta ordval leder tankarna fel, dvs inte i riktning mot en härlighetskropp utan istället till en "falsk förståelse av uppståndelsen." Han förordar därför den översättning som nu finns i Nicenum, dvs de dödas uppståndelse, som ger en rätt bild av den kristna uppståndelsetanken. Domkapitlet i Västerås skriver att nyöversättningen blir så konkret och tydlig att budskapet kan missförstås. Kommer den jordiska kroppen att uppstå i samma skick som den var i dödsögonblicket? Alltså förordar man, liksom domkapitlen i Uppsala, Karlstad, Härnösand och Visby, Hörby församling, Malmö Slottsstadens församling, Dalhems församling, S:t Görans församling och Överums församling "de dödas uppståndelse". Täby församling menar att de dödas uppståndelse alltjämt går att använda; vid en ändring förordar man "en kroppslig uppståndelse". Svärtinge församling föreslår "hela människan uppståndelse" som ett värn mot de olika slags reinkarnationsläror som florerar idag.
Domkapitlen i Stockholm och Luleå samt Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala förordar kroppens uppståndelse. Det är värdefullt skriver domkapitlet i Stockholm att "betona att också kroppen är indragen i uppståndelsens mysterium. Det förefaller högst relevant i mötet med gnostiska tendenser i vår tid." Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen bejakar likaså uttrycket. "Kroppens uppståndelse känns främmande" för Sventorps centeravdelning och centerkvinnor.
Ärkebiskopen konstaterar att i den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen uttrycks inkarnationen med orden blev människa av kött och blod och menar att, även om det grekiska uttrycket är korrekt översatt, bör det på svenska heta "blev människa". Domkapitlet i Uppsala är av samma mening. Domkapitlet i Karlstad skriver ang. " blev människa av kött och blod genom den heliga Anden, en tolkning som vi finner alltför handfast slakteribetonad" och önskar "och blev människa genom den helige Ande och jungfru Maria."
Lunds domkapitel uppskattar formuleringen "blev människa av kött och blod" som en naturlig översättning av grundtexten. Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala är av samma uppfattning. S:t Peters Klosters församling välkomnar den nya formuleringen "som blev till som människa genom den helige Ande".
I Nicenums tredje artikel används verbet erkänna om dopet. Ärkebiskopen framhåller att ordet erkänna i svenskan kan ha ett drag av underkastelse snarare än en positiv bekännelse, varför han förordar ordet bekänna. Detta gör också domkapitlen i Västerås, Karlstad, Luleå, och Härnösand.
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala menar att valet av verbet erkänna "förefaller vara resultatet av ett riktigt övervägande. Här åsyftas inte endast det häroldslika utropande av ett enda dop. Istället ligger ett vakthållande kring det i form av en avgränsning."
Frågan om filioque kommenteras av ett fåtal remissinstanser. Ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala, Skara, Lund, Karlstad, Luleå och Stockholm, Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala, Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse samt S:t Ansgars stiftelse resonerar kring översättarnas val av grundtext; utifrån detta bejakar de att Nicenum i nyöversättning inte längre innehåller filioque. Ärkebiskopen och de nu nämnda domkapitlen framhåller det positiva i översättarnas hållning vid valet av grundtext, och menar att en sådan inställning inför en klassisk kontroverspunkt kan befrämja ekumeniska samtal. Falköpings församling och Fuxerna församling finner båda att filioque måste bibehållas eftersom en ändring av bekännelsen endast kan ske på ett ekumeniskt koncilium. Snarlikt menar Alvesta församling att filioque-frågan "först bör lösas inom de europeiska, ekumeniska organen innan frågan avgörs för den svenska kyrkoprovinsen". Grängesbergs församling skriver: "Eftersom hela frågan om filioque synes oss ganska överspelad, vill vi inte göra någon stor sak av frågan om det skall behållas eller förkastas." Östersunds församling vill uttryckligen inte ta ställning i filioque-frågan.
I en del av remissvaren förekommer kommentarer ang. översättningen led under Pontius Pilatus. Det förekommer argument för dels den gamla översättningen med pinad, dels för plågad (Stora Lundby församling, Stora Kopparbergs församling, Husby-Rekarne och Näshulta församlingar). Likaså kommenteras den bestämda formen i uttrycket den heliga Anden i somliga svar (Falköpings församling, Harestads församling, S:t Peders församling, Själevads församling, Tostareds församling och Öjaby församling).
Förslagen ang. de båda trosbekännelserna tillstyrkes generellt av Ärkebiskopen, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Lund, Karlstad, Luleå, Visby och Stockholm, stiftsstyrelsen i Luleå (endast Nicenum), Svenska kyrkans församlingsnämnd, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Svenska kyrkans unga, Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse, Eskilstuna Fors församling, Glanshammars församling, Karlstads domkyrkoförsamling, Lima och Transtrands församlingar, Länghems församling, Mönsterås församling, Mörbylånga församling ("under förutsättning att alla i arbetet deltagande trossamfund godkänner detsamma"), Sollefteå församling och Valstads församling.
Förslagen ang. trosbekännelserna avstyrkes generellt till förmån för nuvarande lydelse av Angerdshestra församling, Barkåkra församling Berghems församling, Biskopsgårdens församling, Börstils församling (men "frivillighet finns att använda de nya översättningarna"), Båstads församling, Delsbo församling, Eda församling, Erska församling, Forsa och Högs församlingar, Gistads församling, Grude församling, Gåxsjö församling, Göteborgs Vasa församling, Hammerdals församling, Hajoms församling, Himmeta och Bro församlingar, Hovs församling, Hälleberga församling (Apostolicum), Mulseryds församling, Njurunda församling, Nyköpings Alla Helgona församling, Näshults församling, S:t Peders församling, Piteå landsförsamling, Rimbo församling, Skövde församling, Sventorps församling, Skålleruds församling, Träslövs församling, Tveta församling, Vara pastorat, Vara församling, Vinbergs församling, prästerna i Värsås pastorat, Västerås Badelunda församling, Östra Husby församling samt Moderata kyrkogruppen i Södertälje.
Jukkasjärvi församling anmäler att "den læstadianska väckelsen ställer sig mycket negativ till förslagen" och att Fridsförbundet i Kiruna kommer om de antas att överväga att lämna Svenska kyrkan; församlingen ställer sig därför avvisande till förslagen.
2. Herrens bön
När det gäller översättningen av Herrens bön konstaterar ärkebiskopen att det finns en spännvidd inom biskopsmötet. Några biskopar menar att 1917 års översättning skall behållas eftersom den snart är den enda bön som människor kan utantill. En ny översättning skulle skapa en främlingskänsla hos många. Ärkebiskopen vill framhålla att han själv inte delar denna syn, utan att även "Herrens bön behöver översättas till en ny tids språk." Han menar att den översättning som nu gjorts bör användas av samtliga kyrkor och bli grund för nya generationers böneliv. Han utgår dock ifrån "att det även i framtiden blir möjligt att bruka den äldre översättningen i de sammanhang där så är lämpligt."
Domkapitlen i Uppsala, Växjö, Karlstad och Visby samt stiftsstyrelsen i Luleå avstyrker nyöversättningen av Herrens bön. Samtidigt som domkapitlet i Härnösand skriver att en majoritet förespråkar 1917 års översättning sägs också att denna majoritet dock kan ställa sig bakom biskopens förslag och föreslå den föreslagna versionen med en ändring av brödbönen: denna skulle kunna ligga till grund för ett beslut om "gemensam användning i Sverige dock med förbehållet att det är självklart att 1917 års översättning också fortsättningsvis används där detta är motiverat." Svenska kyrkans församlingsnämnd "menar att det bästa skulle vara om samma version som står i Bibeln används i gudstjänsten" och förordar NT-81-versionen.
Linköpings, Skara, Strängnäs, Västerås, Lunds och Stockholms domkapitel tillstyrker antagandet av nyöversättningen av Herrens bön men med vissa förändringar. Uppsala domkyrkoförsamling vill bibehålla den gamla formuleringen med den föreslagna nyöversättningen som alternativ.
Domkapitlen i Karlstad, Visby och Stockholm, Förbundet för kristen enhet och S:t Ansgars stiftelse framhåller vikten av att Herrens bön även framledes bör inledas med ordföljden Fader vår. Förändringen av bönen blir då inte så påtaglig. Fader vår, skriver domkapitlet i Karlstad är en direkt översättning av grek. "Pater hmwn" och lat. "Pater noster". Också S:t Ansgars stiftelse framhåller att detta dessutom anknyter till svensk språktradition vad gäller "hög grad av förtrolighet", t.ex. i uttrycket "pojken min". Uttrycket vill bibehållas också av Bottnaryds församling, Hammerdals församling, Mockfjärds församling, Träslövs församling samt Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen. Domkapitlet i Linköping och Kvinnor i Svenska kyrkan förordar formuleringen "Vår Far".
Vad avser brödbönen menar domkapitlen i Lund, Karlstad och Härnösand, Näskotts församling, Slottsstadens församling, Sollentuna församling och arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse att den nya formuleringen "Ge oss i dag det bröd vi behöver" är tillfredsställande. Näshulta församling, Råda församling och Knista församling menar mera precist att den nu föreslagna brödbönen är påtagligt bättre än den i NT-81. Ådals-Lidens församling förordar dock Herrens bön enligt "Markusevangeliet i 1981 års översättning". Detsamma gör även Svenska kyrkans församlingsnämnd. Strängnäs domkapitel förordar att 1981 års version av Herrens bön i Svenska kyrkohandboken redan nu ersätts med det nya förslaget med bönen "det bröd vi behöver". Vilhelmina församling önskar bibehålla "vårt dagliga bröd" och Mockfjärds församling föreslår "Ge oss idag vårt dagliga bröd". Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen uppfattar förslaget till brödbön "platt" och föreslår istället "Ge oss idag vårt bröd för dagen". Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet finner inga skäl emot att använda brödbönen i NT-81.
Domkapitlet i Västerås har frågor inför ordet prövning: Ordet frestelse är något människor känner igen, man känner sig ofta frestad, men prövning uttrycker en svårighet som Gud utsätter oss för för att vi skall lära något. Man efterlyser nya alternativ eller att nuvarande frestelse bibehålls. Även Visby domkapitel, Brunskogs församling, Båstads församling, Falköpings församling, Forsa församling, Fuxerna församling, Klinte församling, Sandvikens församling, Stora Lundby församling, Skinnskattebergs församling, Valstads församling, S:t Ansgars stiftelse förordar frestelse. Domkapitlen i Stockholm och Luleå samt arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse välkomnar däremot ordet prövning. Domkapitlet i Luleå skriver att man välkomnar order prövning. Detta ord har en djupare innebörd, där de teologiska nyanserna är tydligare. Prövning ses som "ett klarare uttryck för tanken att Gud råder över både ont och gott".
Ang. orden förlåt/har förlåtit anför Kvinnor i Svenska kyrkan, Brunskogs församling och Mockfjärds församling att presensformen "vi förlåter" är att föredraga. "Perfektformen ... skapar upplevelsen av att Guds förlåtelse är beroende av att människan först måste kunna förlåta dem som står i skuld till henne" skriver Kvinnor i Svenska kyrkan. Härnösands domkyrkoförsamling och Sollentuna församling menar också att förslaget ger uttryck för "villkorlig förlåtelse". Även domkapitlet i Linköping framhåller att presensformen är att föredra, vilket kan ske om aoristformen på grekiska, afhkamen, tolkas som gnomisk aorist.
Den föreslagna översättningen av Herrens bön tillstyrks generellt av Ärkebiskopen, domkapitlet i Skara, Strängnäs, Lund, Luleå Glanshammars församling, Lima och Transtrands församlingar, Sollefteå församling, Valstads församling och Vikers församling ("om den får nyttjas parallellt med nuvarande") Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala och Svenska Kyrkans Unga.
Den föreslagna översättningen av Herrens bön med med vissa förändringar tillstyrks av domkapitlet i Linköping, Skara, Västerås, Härnösand, Stockholm (1917 års version parallell användning)
Den nuvarande lydelsen av Herrens bön vill bibehållas av domkapitlen i Växjö, Karlstad och Visby, Angerdshestra församling, Barkåkra församling, Berghems församling, Biskopsgårdens församling, Båstads församling, Börstils församling (men "frivillighet finns att andvända den nya översättningen"), Delsbo församling, Eda församling, Erska församling, Eskilstuna Fors församling, Forsa och Högs församlingar, Falköpings församling, Fuxerna församling, Gistads församling, Grude församling, Gåxsjö församling, Gävle Heliga Trefaldighets församling, Hajoms församling, Hammerdals församling, Himmeta och Bro församlingar, Hovs församling, Hälleberga församling, Länghems församling, Medelplana församling, Mulseryds församling, Mönsterås församling, S:t Nikolai församling, Njurunda församling, Nyköpings Alla Helgona församling, Näshulta församling, S:t Peders församling, Piteå landsförsamling, Rimbo församling, Skövde församling, Stenkyrka (Visby stift), Sventorps församling, Skålleruds församling, Träslövs församling, Vara pastorat, Vara församling, Vinbergs församling, prästerna i Värsås pastorat, Västerås Badelunda församling, Östra Husby församling, S:t Ansgars stiftelse, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Moderata kyrkogruppen i Södertälje, Sventorps centeravdelning och centerkvinnor, Svenska kyrkans församlings och pastoratsförbund och Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet.
3. Några övergripande och sammanfattande kommentarer
Kvinnor i Svenska kyrkan och Flemingsbergs församling anför kritik mot att endast män funnit med i utredningsgruppen. Flemingsbergs församling finner det på den grunden svårt att tillstyrka de ändringar som föreslås.
Kristianstads Heliga Trefaldighets församling sammanfattar sina intryck av reaktionerna inför nyöversättningarna på följande sätt: "Bland församlingsbor är reaktionerna blandade dock mest negativa. Bland förtroendevalda är man helt negativ till de nya formuleringarna. Bland anställda är reaktionerna blandade, med övervägande positivt inställning till nyformuleringarna". Dessa reflexioner torde kunna gälla församlingsremisserna överlag i den mån de hänvisar till ett differentierat underlag för sina kommentarer.
Flera församlingar har argumenterat för att Svenska kyrkan f.n. inte bör företa ytterligare förändringar i sina förhållanden. Remissargumenten för att behålla Herrens bön i dess nuvarande form är stundom ganska värdeladdade. Människor uppfattas vara trötta på det ständigt nya på olika områden. Som ex. kan nämnas Skövde församling som skriver "Just nu är det mycket i Svenska kyrkans som kommer att ändras. Att samtidigt ändra på centrala texter om trosbekännelse och Herrens bön är en olyckligt vald tidpunkt". Hälleberga församling frågar: "Får vi inte ha någonting kvar i kyrkan, som vi känner igen?" Hammerdals församling menar att "tiden är direkt olämplig för att nu övergå till användandet av nyöversättning". Argument mot förändring såsom sådana är relativt frekventa bland remissvaren. Ytterligare förändringar på gustjänstlivets område uppfattas få pastoralt negativa följder.
Skanörs församling pekar på de många förändringarna i Svenska kyrkan. Ändringar får inte upplevas som "klåfingrighet". "Att känna sig hemma och kunna känna igen sig är trygghetsfaktorer i en föränderlig värld. [
] Att bibehålla ett något ålderdomligt språk har också ett värde, framför allt för våra ungdomar, som idag har stora svårigheter att förstå äldre texter. Vill vi hålla vår litteratur och vår skriftliga tradition levande, måste vi låta våra ungdomar möta ett äldre språk på ett naturligt sätt."
Medelplana församling är mycket explicit i sin bedömning av nyöversättningen av Herrens bön: "1981 presenterades och pålystes användningen av Nya Testamentet i nyöversättning, något som relativt snabbt accepterades även om kritik framfördes i vissa detaljer. Idag torde 1981-års Nya Testamente används till 100% vid textläsning i våra kyrkor. Dock har acceptansen skett med ETT stort och viktigt undantag nämligen Herren bön, som bearbetats till en språklig och rytmisk undermålig, för att inte säga banaliserad, form. Det stora flertalat av Svenska Kyrkans församlingar har ej använt bönen i dess nya språkdräkt, vilket torde vara ett underbetyg som ej går att resonera bort och som kyrkomötet ej kan sätta sig över vid ett kommande beslut i denna fråga. Det kan inte vara en tillfällighet att trots en försöksperiod på mer än 15 år, har Vår Fader i stort sett förkastats till förmån för Fader Vår. Detta måste anses vara ett demokratiskt avfattat remissvar så gott som något!! [
] Vi vädjar till Svenska kyrkans centralstyrelse: Låt oss få behålla 1917-års version av Fader Vår!"
Lunds Allhelgona församling anför att en majoritet av dem som yttrat sig i kyrkoråd och församling föredrar den gamla versionen av Herrens bön. "Fader vår förenar människor i olika åldrar, den bär vidare ett kulturellt och andligt arv, den förenar också människor i gemensam bön".
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, liksom flera andra remissinstanser, framhåller vikten av "igenkännelse" för kyrkfolket men också för de som inte regelbundet deltar i Svenska kyrkans liv.
Många remissvar är mycket kortfattade och avvisar i regel de ny förlagen utan närmare motiveringar. Samtidigt förekommer remissvar som avvisar översättningsförslagen, men som trots detta framför konkreta ändringsförslag för det fall nyöversättningen ändå skulle komma att införas. Överlag kan konstateras att remissvaren uppvisar en större förändringsbenägenhet vad gäller trosbekännelserna än Herrens bön.
Många församlingar anmäler tveksamhet inför ändring i Apostolicum och har större förändringsvilja till Nicenum och motiverar detta med att Nicenum är sällan förekommande. Stundom motiveras detta förhållningssätt också med att flertalet gudstjänstbesökare kan Apostolicum utantill därför vill man inte ändra på ordalydelsen. Samma argument torde detta vara det grundläggande i kritiken mot ändringar i Herrens bön.
Bland domkapitlens yrkanden för en förändring förekommer argument om ekumenisk enhet. Detta argument är mer sällsynt bland församlingssvaren.
Det förekommer bland församlingarnas svar stundom att man i och för sig tillstyrker att nyöversättningarna med eller utan större förändringar skall antas, men att man samtidigt förbehåller sig rätten att själv använda de hittillsvarande översättningarna: man vill således ha officiellt tillåtna parallellversioner. Å andra sidan framhålls från andra håll att Svenska kyrkan endast bör ha en enda version av texterna ifråga.
En genomläsning av remissvaren ger många exempel på hur ambitiöst församlingarna ofta gått till väga inför det att (oftast) kyrkorådet avgivit sitt svar. Man har anordnat studiecirklar kring den utgivna boken, haft samtalskvällar, gjort enkätundersökningar i olika åldersgrupper, och låtit mer eller mindre kyrkvana personer komma till tals etc. På många håll har man varit angelägen om att den yngre generationen skall framföra sina synpunkter. Anmärkningvärt är därvid att påfallande många av dem som haft barn, konfirmander och andra yngre personer som referenspersoner kommer till slutsatsen att de nuvarande översättningarna skall bibehållas (t.ex. Barnarps församling, Gränna församling och Istorps församling).
Kommentarer av varierande slag förekommer rörande läsbarhet och rytm i trosbekännelserna och Herrens bön.
De remissinsanser som förordar de nya översättningarna säger ofta med emfas att de nya lydelserna "snarast" bör tas i bruk.
Bilaga
Inkomna remissvar på nyöversättning
av trosbekännelserna och Herrens bön:
Ärkebiskopen
Domkapitlet i Uppsala stift
Domkapitlet i Linköping stift
Domkapitlet i Skara stift
Domkapitlet i Strängnäs
Domkapitlet i Västerås stift
Domkapitlet i Växjö stift
Domkapitlet i Lunds stift
Domkapitlet i Karlstads stift
Domkapitlet i Härnösands stift
Domkapitlet i Luleå stift
Domkapitlet i Visby stift
Domkapitlet i Stockholms stift
Stiftsstyrelsen i Luleå stift
Svenska kyrkans forskningsråd
Svenska kyrkans församlingsnämnd
Svenska kyrkans pastoralinstitut i Uppsala
Arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse
Johannelunds teologiska institut
Kvinnor i Svenska kyrkan
Kyrklig Samling kring Bibeln och Bekännelsen
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund med särskilt yttrande från dess ordförande Lisen Ridne
Svenska Kyrkans Unga
Teologiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet
Alvesta församling
Angerdshestra församling
Aspö församling
Barkåkra församling
Barnarps församling samt särskilt yttrande från kyrkoherde em. Olle Johansson
Berga församling
Berghems församling
Biskopsgårdens församling
Bjurholms församling
Björkviks församling
Bollnäs församling
Borgsjö församling
Borås Gustav Adolfs och Brämhults församlingar
Bottnaryds församling
Bromma församling, Stockholms stift
Brunkeflo församling
Brunskogs församling
Bräkne-Hoby församling
Bureå församling
Båstads församling
Börstils församling
Dalhems församling, Linköpings stift
Dals-Eds församling
Delsbo församling
Eda församling
Eds och Borgviks församlingar
Ekerö församling
Eksta församling
Enslövs församling
Erska församling
Eskilstuna Fors församling
Fagereds församling
Falköpings församling
Fellingsbro församling
Finja pastorat
Flemingsbergs församling
Fors-Högs församlingar
Fryele församling
Fuxerna församling
Gagnef församling
Gammalstorp och Ysane församlingar
Gistads församling
Glanshammars församling
Grude församling
Grythyttans församling
Grytnäs församling
Grängesbergs församling
Gränna församling
Gullabo församling
Gunnarskogs församling
Gåxsjö församling
Gällaryds församling
Gällstads och Vegby församlingar
Gävle Heliga Trefaldighets församling
Göteborgs Vasa församling
Göteborgs Carl Johans församling
Göteborgs S:t Pauli församling
Göteborgs Haga församling
Götlunda församling, Västerås stift
Habo församling
Hacksta församling
Hagfors och Gustav Adolfs församlingar
Hammarlunda församling
Hammerdals församling
Hamrånge församling
Harestads församling
Hargs församling
Harlösa församling
Helsingborgs Maria församling
Hidinge församling
Hille församling
Himmeta-Bro församling
Hjärtums församling
Hovs församling, Linköpings stift
Hultsfreds församling
Husby-Rekarne församling
Hälleberga församling
Händene församling
Härnösands domkyrkoförsamling
Hässleholms församling
Högs församling, Uppsala stift
Hörby församling
Hörnefors församling
Istorps församling
Ivetofta och Gualövs församlingar
Jokkmokks församling
Jukkasjärvi församling
Karesuando församling
Karlskoga församling
Karlskrona stadsförsamlings och Aspö församlings kyrkliga samfällighet
Karlstads domkyrkoförsamling med särskilt yttrande från domprosten Harry Nyberg
Klinte församling
Knista-Hidinge-Kvistbro kyrkliga samfällighet
Kristianstads Heliga Trefaldighets församling
Kumla församling, Strängnäs stift
Kungsängens församling
Källby pastorat (Källby, Broby Hangelösa och
Skeby)
Källsjö församling
Kärrbo församling
Köpings församling, Västerås stift
Lackalänga församling
Lannaskede församling
Leksbergs församling
Lidingö församling
Lilla Malma församling
Lima församling
Ljungby församling, N. Möre ktr., Växjö stift
Lunds Allhelgona församling
Lyby församling
Lycke församling
Länghems församling
Lövångers församling
Martebo församling
Medelplana församling
Mjöbäcks och Holsljunga församlingar
Mockfjärds församling
Mulseryds församling
Myckleby pastorat
Målilla med Gårdveda församling
Mönsterås församling
Mörbylånga församling
N. Unnaryds församling
N. Hestra församling
Nederluleå församling
Njurunda pastorat
Norra Solberga församling
Norrahammars församling
Norrbärke församling
Norrstrands församling
Nyköpings Alla helgona församling
Näshulta församling
Näskotts församling
Odensvi församling, Västerås stift
Odensvi församling, Växjö stift
Oppmanna församling
Oskarshamns församling
Piteå landsförsamling
Piteå stadsförsamling
Ramundeboda församling
Rimbo pastorat
Rinkaby församling
Rytterne församling
Råda församling, Skara stift
Råneå församling
Rämmens församling
S:t Peder och Tunge församlingar
S:t Nikolai församling
S:t Peters klosters församling
S:t Görans församling
Sandvikens församling
Själevads församling
Skanörs församling
Skara domkyrkoförsamling
Skerike församling
Skinnskattebergs församling
Skogslyckans kyrkoråd i Växjö kyrkliga samfällighet
Skredsviks församling
Skålleruds församling
Sköns församling
Skövde församling
Slottsstadens församling
Slöinge församling
Solberga pastoratskyrkoråd och Jörlanda kyrkoråd
Sollefteå församling
Sollentuna församling
Sollerö församling
Sorunda församling (Knut Fischer kh)
St Lundby församling
Stengårdshults församling
Stenkyrka församling, Göteborgs stift
Stenkyrka församling, Visby stift
Stenstorps, Brunnhems och Södra Kyrketorps församlingar
Stora Kopparbergs församling
Stora Mellby församling
Stora Råby och Östra Torns församlingar
Stora Kopparbergs församling
Strängnäs domkyrkoförsamling
Sundbybergs församling
Svenstorps församling
Svärtinge församling
Särestads församling
Säters församling
Sävedalens församling
Sövestads församling
Torsby församling
Tostareds församling
Träslövs församling
Tunge församling
Tveta församling, Strängnäs stift
Täby församling
Tölö församling
Töreboda församling
Umeå stadsförsamling
Uppsala domkyrkoförsamling
Urshults församling
Valdemarsviks församling
Valdhults församling
Valstads församling
Vara pastorats samfällda kyrkoråd
Vara församling
Vikers församling
Vilhelmina församling
Villstads församling
Vinbergs församling
Vintrosa församling
Vrigstads församling
Värsås pastorat
Västerhaninge församling
Västerås Badelunda församling
Västra Ryds församling
Ådals-Lidens församling
Älvsborgs församling
Öjaby församling
Örebro Olaus Petri församling
Öreryds församling
Österhaninge församling
Östersunds församling
Östertälje församling
Östhammars församling
Östra Husby församling
Överluleå församling
Överums församling
Finska församlingen i Stockholm
Förbundet för Kristen Enhet
Medarbetare i Mikaels församling, Strängnäs stift
Medlemmar i Mikaels kyrkoråd, Strängnäs stift
Medlemmar i Strömstads församling
Moderata kyrkogruppen i Södertälje
Prästerna i Sollentuna församling
Sankt Ansgars stiftelse
Studiecirkel genom Monika Pettersson, Avesta
Sventorps Centeravdelning och Centerkvinnor
Frankie Carlson, Södertälje
Poeten Roger Frisk, Alunda
Kyrkoherden Pekka Heikkinen, Torsby
Gunnar Höjer, Lidköping
Kyrkoherden Stig-Arne Jacobson, Storfors
Komministern Agneta Lejdhamre, Västerås
F.d. missionsläkaren John Lindqvist, Arvika
Kyrkoherden Bjarne Lundgren, Glava
F.d. missionsläkaren Margit von Malmborg, Saltsjöbaden
Fil. dr Augustin Mannerheim, Linköping
Teol. dr Anders Ruuth, Uppsala
Komministern Göte Siverbo, Kungälv
Kyrkoherden Lennart Thoor, Gökhem
[Innehållsförteckning] [Skrivelser från Centralstyrelsen] |