7 Ekumeniskt och internationellt arbete

7.1 Ekumenik i Sverige

7.1.1 Sveriges Kristna Råd

Sveriges Kristna Råds (SKR) årsmöte 1996 ägde rum i april på Örebro Missionsskola. Huvudtalare var den ortodoxe teologen Thomas Fitzgerald, direktor för Faith and Order vid Kyrkornas världsråd. Ett tecken på större öppenhet och hemhörighetskänsla i svensk ekumenik var det ovanligt goda ortodoxa deltagandet. Bland de viktigaste ärendena märktes förslag till ny översättning av Herrens bön och av de nicenska och apostoliska trosbekännelserna. Vidare diskuterades ett gemensamt agerande från kyrkorna i fråga om biståndspolitiken ("enprocentmålet").

Under 1996 har SKR bl.a. arbetat med värdegemenskapen i det svenska samhället, ett arbete som ledde till dokumentet Statens och kyrkornas ansvar för samhället som värdegemenskap. Vidare har SKR arbetat med invandrar- och flyktingpolitik, betänkande om ett nytt straffsystem, samverkan med De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse i drogfrågor, erfarenheter av försoningsprocessen i Sydafrika, rättvisemärkning samt bioteknik. Ett särskilt projekt har gällt stöd till Kristna Studentrörelsen i Sverige för återuppbyggnad av en ekumenisk studentrörelse i vårt land.

Från Svenska kyrkan/EFS har från årsmötet 1996 följande ingått i SKRs styrelse som ordinarie ledamöter: ärkebiskop Gunnar Weman, ordförande, professor Carl-Henric Grenholm, missionsföreståndare Bertil Johansson, ordföranden i Svenska Kyrkans Unga Helena Karlsson, f kommunalrådet Marianne Rosenkvist och direktor Birgitta Larsson, tillika ordförande i Svenska Missionsrådet. Sekreteraren för internationella och ekumeniska frågor Jan Henningsson har företrätt Svenska kyrkan i SKRs arbetsutskott.

7.1.2 Aktuella dialoger

Samtal med Stockholms katolska stift

Centralstyrelsen och Biskopsmötet har gemensamt utsett en samtalsdelegation som sedan mars 1992 har fört samtal med Stockholms katolska stift. Delegationen bedriver sitt arbete genom två undergrupper, en inriktad på pastorala frågor och en med en mer renodlat teologisk inriktning på kyrkosynsfrågorna.

Enligt planerna skall delrapporter överlämnas efterhand som arbetet går vidare. Den pastorala gruppen har vid årsskiftet 1996/97 blivit färdig med en rapport innehållande pastorala råd i fråga om ekumeniska äktenskap. Rapporten skall tryckas under året.

Den teologiska gruppen arbetar med inriktning att bli färdig med sin rapport under 1997.

Svenska kyrkans samtalsdelegation består av biskoparna Lars Eckerdal och Jonas Jonson, professor Sven-Erik Brodd, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, lektor Kerstin Bergman och prosten Anders Åkerlund. Sekreterare har varit stiftsadjunkt Örjan Wikmark respektive planeringssekreterare Birgitta Henningsson.

Samtal med Svenska Missionsförbundet

Centralstyrelsen och Svenska Missionsförbundets styrelse tillsatte 1991 en dialoggrupp med uppgift att genom ett kvalificerat teologiskt arbete behandla frågor om dop, församlingssyn och ämbete utifrån en kritisk analys av det tidigare använda begreppet kyrkogemenskap.

Dialoggruppen avgav 1995 slutrapporten Guds kyrka och en levande församling och fullgjorde därmed sitt uppdrag. Samtalsrapporten skickades i oktober 1995 ut till stift och församlingar för studium intill den 1 januari 1997. Därefter tar Centralstyrelsen efter samråd med Svenska Missionsförbundets ledning ställning till hur förslagen i rapporten skall behandlas och relationen till Svenska Missionsförbundet utvecklas de närmaste åren.

I rapporten för verksamheten första halvåret 1997 (CsSkr 1997:3) kommer att ges en redovisning av remissutfallet och Centralstyrelsens ställningstaganden.

Ortodoxa och österländska kyrkor i Sverige

Fem seminarier har hittills anordnats: på Graninge stiftsgård 1992, i Göteborg 1993, i Malmö 1994, i Örebro 1995 och i Enskede 1996. Deltagandet från såväl ortodoxt som Svenska kyrkans håll har genomgående legat runt 25 personer från vardera gruppen. Samtalsdagarna utvärderas synnerligen positivt från ömse håll och synes bidraga till de ortodoxa prästernas inbördes gemenskap i Sverige. Förankringen i vår region förstärks av att företrädare för den ortodoxa kyrkan i Finland medverkar som föreläsare. Samtalsdagarna 1996 ägde rum i oktober i Enskede - på inbjudan av den ortodoxe biskopen Dositej - med ärkebiskop Johannes av Kuopio, rektor Eskil Franck från Uppsala och professor Ignatios Midic från Belgrad som huvudtalare. Det övergripande temat var Möten mellan ortodox och luthersk andlighet i Norden. Ett sjätte seminarium planeras till Linköping i oktober 1997.

I arbetsgruppen ingår från Svenska kyrkans sida biskop Lars Eckerdal, ordförande, överförmyndare Birger Hassel och docent Samuel Rubenson. Från kyrkokansliet medverkar sekreteraren för invandrar- och flyktingarbete Leena Björstedt, sekreteraren för ekumenik Jan Henningsson och administrativa sekreteraren Eva Carlestål.

Samtal med Svenska Baptistsamfundet

Svenska baptistsamfundet har under 1996 tillskrivit Centralstyrelsen med förslag om att förutsättningarna för en dialog mellan Svenska kyrkan och Svenska Baptistsamfundet skall utrönas. Brevet hade skrivits mot bakgrunden dels av att det år 1998 blir 150 år sedan den första baptistförsamlingen i Sverige bildades, dels av de förändringar som sker år 2000 och som berör både Svenska kyrkan och övriga trossamfund.

Centralstyrelsen kunde konstatera att Svenska kyrkan fört samtal med två av de tre äldsta frikyrkosamfunden i landet, Metodistkyrkan och Svenska Missionsförbundet. I det förra fallet ledde samtalen till överenskommelse om kyrkogemenskap, i det senare var den rapport som blev resultatet av samtalen under remissbehandling. Med det tredje samfundet bland de äldsta frikyrkorna, Svenska Baptistsamfundet, har däremot hittills inga samtal förts. En dialog fördes åren 1986-89 mellan Baptisternas världsallians (BWA) och Lutherska världsförbundet (LVF) men denna har såvitt känt inte följts upp av nationella eller regionala dialoger mellan de baptistiska och lutherska kyrkorna. Dock har en motsvarande dialog förts i Norge.

Centralstyrelsen fann att starka skäl talar för att Svenska kyrkan skall ställa sig positiv till den inbjudan till samtal som kommit från Baptistsamfundet. Den nämnda dialogen mellan LVF och BWA bör nu tas till vara. Den teologiska utvecklingen så som den kommit till uttryck i dokumentet Dop - Nattvard - Ämbete har fört kyrkorna närmare varandra på sådant sätt att det finns skäl att pröva tidigare intagna positioner i förhållande till Baptistsamfundet. Det är av principiell vikt att Svenska kyrkan i sitt ekumeniska arbete är öppen både mot de stora huvudkyrkorna och mot den svenska frikyrkligheten.

Vidare konstaterade Centralstyrelsen under sin överläggning att det för att inleda en dialog inte är nödvändigt att ha som målsättning att komma överens i alla frågor. Snarare bör målsättningen vara att få ökad kunskap och därmed ökad förståelse för varandra, trots skilda perspektiv. Centralstyrelsen fann också att en dialog med Baptistsamfundet kan ge Svenska kyrkan ökade insikter om olika aspekter i relationerna mellan Baptistsamfundet och Missionsförbundet och mellan Baptistsamfundet och Nybygget. Dessa ökade insikter kan vara av betydelse för Svenska kyrkans egna dialoger med de båda samfunden och därmed för den ekumeniska förståelsen.

Centralstyrelsen beslutade mot denna bakgrund att svara ja till Svenska Baptistsamfundets förslag om samtal för att pröva förutsättningarna för och målsättningen med mer officiella samtal. Kansliet fick i uppdrag att genom en förberedelsegrupp på tjänstemannaplanet under det närmaste halvåret pröva förutsättningarna för en dialog och, om förutsättningarna finns, utarbeta förslag till samtalsämnen samt att därefter återkomma till Centralstyrelsen för utseende av en officiell samtalsgrupp. Se vidare CsSkr 1997:3 med redogörelse för verksamheten under första halvåret 1997.

7.2 Internationella ekumeniska relationer

7.2.1 Ekumeniska organ och sammanslutningar

Kyrkornas världsråd, KV

Arbetet med dokumentet Towards a Common Understanding and Vision of the World Council of Churches (KVs framtidsdokument eller CUV-processen) löpte under året parallellt med en intensiv analys av KVs svåra ekonomiska situation. Generalsekreterare Konrad Raiser kallade i maj till särskilda överläggningar i Genève om den ekonomiska krisen och möjliga åtgärder. De finansiella frågorna kom till stor del att dominera debatten också vid centralkommitténs möte i september, där Svenska kyrkan företräddes av ledamöterna Jonas Jonson och Birgitta Larsson samt från kyrkokansliet Jan Henningsson. Ett annat viktigt ärende vid mötet var förberedelserna av generalförsamlingen i Harare i september 1998, inför vilken den ortodoxa kyrkofamiljen anfört betänkligheter, bl.a. mot gemensamt nattvardsfirande och mot deltagande av homosexuella kristna. Biskop Jonas Jonson är ordförande i planeringskommittén för generalförsamlingen.

I november genomfördes KVs stora världsmissionskonferens i Bahia i Brasilien. Det var den elfte i raden av missionskonferenser sedan konferensen i Edinburgh 1910. Temat var Kallade till ett och samma hopp - Evangeliet i skiftande kulturer. Konferensen var höjdpunkt och slutpunkt på det studiearbete som KV drivit på temat Evangeliet och kulturerna. Svenska kyrkans delegater var forskare Kajsa Ahlstrand och direktor Birgitta Larsson.

Konferensen för europeiska kyrkor

Svenska kyrkans multilaterala ekumeniska verksamhet i Europa kanaliseras framför allt genom Konferensen för europeiska kyrkor (KEK). Genom deltagande i ett flertal av KEKs arbetsgrupper har Svenska kyrkan profilerat sig mer aktivt i KEK-arbetet. Biskop Henrik Svenungsson, som är Svenska kyrkans representant i KEKs centralkommitté fram till och med generalförsamlingen 1997 i Graz, deltar även i arbetet i den gemensamma kommittén med de europeiska katolska biskopskonferensernas råd (CCEE), där exempelvis det ekumeniska försoningsarbetet i Ex-Jugoslavien och ansvaret för försoningskonferensen i Graz 1997 hör till de viktigaste frågorna.

Integration av EECCS och KEK

Svenska kyrkan har under 1996 ställt sig bakom de förnyade initiativ som tagits i frågan om en integrering av flera av de ekumeniska organisationer som arbetar på europeisk basis.

Förutom KEK gäller detta Europeiska kommissionen för kyrka och samhälle (EECCS), som har som uppgift att bevaka och söka påverka EU-institutionernas arbete inom det sociala området, och Kyrkornas kommission för invandrarfrågor (Churches Commission on Migrants in Europe, CCME). Det arbete som hittills bedrivits var för sig i de olika organisationerna är viktigt ur svensk synvinkel. En integration förväntas ge Svenska kyrkan större möjlighet att aktivt delta i och påverka arbetet.

KEK och EECCS har gemensamt arbetat fram ett förslag till integration. Förslaget har godkänts av KEKs centralkommitté och EECCS generalförsamling. Enligt detta skapas en kommission inom KEK för kyrka och samhälle. Därmed skapas tydligare strukturer i kyrkornas europaarbete och frågorna tillförsäkras en slagkraftig och bred hantering samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna förbättras. Slutgiltigt beslut i ärendet tas vid KEKs generalförsamling i Graz i juli 1997 samt vid EECCS generalförsamling i Bryssel i september 1997.

Även inom CCME umgås man med tankar på integration med KEK. Denna process är dock inte så långt kommen och får anstå tills den nu aktuella integrationen är genomförd.

Försoningskonferens och generalförsamling i Graz, juni-juli 1997

Till svensk delegat i den planeringsgrupp som ansvarar för försoningskonferensens genomförande har prosten Margarethe Isberg utsetts. I gudstjänstförberedelsearbetet deltar konsulent Per Harling.

Styrelsen har utsett följande delegater att representera Svenska kyrkan vid konferenserna: biskop Henrik Svenungsson, delegationsledare, prosten Margarethe Isberg, som även nominerats som ny centralkommittéledamot efter biskop Svenungsson, politiskt sakkunnige Peter Weiderud, diakon Kerstin Kedvall samt studerandena Sofia Eriksson och Oscar Hultåker.

Delegaterna samlades till förkonferens i november 1996, då man bl.a. samtalade om KEKs roll i den ekumeniska rörelsen, om försoningskonferensen och om det nationella förberedelsearbetet för konferensen. Från KEKs kontor deltog Jugoslavienkonsulenten John Taylor.

Under våren 1997 kommer delegaterna att samlas ytterligare en gång. Vidare skall de delta i nordiska överläggningar och en ekumenisk svensk samling i SKRs regi.

Inför försoningskonferensen har Expertgruppen för Europafrågor initierat och medverkat till utgivningen av Tro & Tanke-boken Religionernas roll i krisen på Balkan - är försoning möjlig?, som bl.a. delades ut till kyrkomötets ledamöter 1996. Information till stift, församlingar, stiftsgårdar, nämnder och kyrkliga organisationer har utgått från sekretariatet i form av rundbrev och en informationsfolder.

Till generalförsamlingens behandling av KEKs prioriteringar under kommande mandatperiod har ett dokument utarbetats och besvarats för Svenska kyrkans del av Centralstyrelsen. Detta ger dels en analys av förhållandena i Sverige och Svenska kyrkan med tanke på de förändringar som skett i Europa under senare tid, dels även konkreta förslag för prioriteringarna sedda ur Svenska kyrkans synvinkel. Dokumentet skall också tjäna som vägledning för de svenska delegaterna vid generalförsamlingens beslutsprocess om arbetet i den framtida integrerade organisationen. Se vidare CsSkr 1997:3.

Arbetsgrupper

Förutom ovannämnda svenska representanter i centralkommittén och i planeringen för Graz medverkar pastor Annastina Jönsson i den för KEK och CCEE gemensamma arbetsgruppen för Islam i Europa. Ekonomen Gerhard Egerhag arbetar som tidigare i KEKs finanskommitté, liksom sekreteraren för invandrar- och flyktingarbete Leena Björstedt i arbetsgruppen för flykting-, asyl- och invandrarfrågor.

Nordiska Ekumeniska Rådet

Nordiska Ekumeniska Rådet (NER) har till syfte att främja det ekumeniska arbetet i Norden, förstärka samarbetet mellan nordiska kyrkor och trossamfund, föra de ekumeniska organen i de nordiska länderna närmare varandra, förmedla ekumeniska erfarenheter mellan och till de nordiska kyrkosamfunden, medverka till vidgat nordiskt engagemang i de internationella ekumeniska konferens-, studie- och forskningsarbetet samt sprida information om nordiskt kyrkoliv och ekumeniskt arbete.

Under 1996 har NER bland annat arrangerat och förberett konferenser om prästämbetet, flyktingfrågan, kyrkornas ekumeniska ansvar inom ramen för EU, kvinnofrågor, Kyrkornas världsråds projekt Evangeliet och kulturerna, homosexualitet och kyrkans enhet, tusenårsskiftet etc.

Under året överlämnade också NER det samordnande sekreteraransvaret för den nordisk-baltiska regionen i Borgågemenskapen till de undertecknande kyrkornas kontaktpersoner att fördelas dem emellan. NERs roll som samtals- och informationskanal är värdefull och betyder mycket för medlemskyrkornas orientering i ekumeniska frågor, något som Svenska kyrkan också bekräftat genom det ekonomiska stöd man ger.

7.2.2 Internationella konfessionella kyrkogemenskaper

Lutherska världsförbundet, LVF

Svenska kyrkan deltog i LVFs rådsmöte (Council) 25 september-1 oktober 1996 med dels de förtroendevalda ledamöterna verkställande direktor Christina Rogestam och pastorsadjunkt Johan Ernstson samt journalist Annika Sjöqvist Platzer som rådgivare och med direktor Klas Hansson, ekumeniksekreterare Jan Henningsson, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, direktor Margaretha Ringström och forskare Lennart Tegborg som företrädare för kyrkokansliet. Ett huvudärende vid rådsmötet var den kommande generalförsamlingen i Hongkong i juli 1997, där bl.a. generalsekreterare skall väljas för nästa mandatperiod. Fram till rådsmötet hade 36 nomineringar inkommit, samtliga till förmån för Ishmael Noko, den nuvarande generalsekreteraren. Däremot var bilden oklar beträffande kandidater till presidentposten, som också skall nybesättas i Hongkong.

De sexton svenska delegaterna till Hongkong utsågs av Centralstyrelsen i januari 1996. Delegationen har följande sammansättning: ärkebiskop KG Hammar, biskop Rune Backlund, stiftsadjunkt Inge Bredin, forskningschef Ingmar Brohed, rektor Eskil Franck, folkhögskollärare Kersti Karlsson, laboratorieassistent Ingegerd Gustafsson, kanslichef Gunvor Hagelberg, studerande Daniel Johansson, ordföranden i Svenska Kyrkans Unga Helena Karlsson, biskop Martin Lind, teol stud Pernilla Myrelid, kontraktsprost Christina Odenberg, kyrkosekreterare Ragnar Persenius, direktor Margaretha Ringström och studerande Anna Åkerlund.

Delegationen samlades till sitt första förberedelseseminarium i Uppsala den14 oktober under medverkan av bitr generalsekreterare Agneta Ucko från LVFs kansli, Oberkirchenrätin Käthe Mahn, Evangeliska kyrkan i Tyskland, samt stiftsadjunkt Inge Bredin och direktor Kjell-Ove Nilsson. Särskild belysning gavs åt den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, se vidare nedan.

Yvonne Dahlin tjänstgör vid LVFs kansli som huvudsamordnare för generalförsamlingen. Det nordiska bidraget till bibelstudierna, vilket ingår i det tryckta förberedelsematerialet har skrivits av Eskil Franck och Ylva Eggehorn.

Den 30 oktober samlades Nordens lutherska folkkyrkors generalsekreterare och ekumenikdirektorer till möte i Helsingfors för att bl.a. samråda om nordiska nomineringar till poster inom KEK, KV och LVF. Från Svenska kyrkan deltog Klas Hansson och Ragnar Persenius.

Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran

Vid 1996 års kyrkomöte behandlades det i dialog mellan den romersk-katolska kyrkan och Lutherska världsförbundet framvuxna dokumentet Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran. Kyrkomötets behandling skedde med utgångspunkt i Centralstyrelsens skrivelse i ämnet (CsSkr 1996:5). Huvudresultatet av den dialog som förts är ett förslag om en gemensam förklaring om att det grundläggande trosinnehållet förenar kyrkorna på ett sådant sätt att 1500-talets ömsesidiga lärofördömanden inte gäller i dag.

Då den av LVF för sina medlemskyrkor angivna tidsplanen var sådan att ett preliminärt svar måste avges innan Svenska kyrkan genom sitt kyrkomöte kunde ta ställning, hade Centralstyrelsen i januari 1996 avgivit ett första svar, vilket redovisades i skrivelsen och prövades i kyrkomötet. Kyrkomötet godkände Centralstyrelsens preliminära yttrande och gav Centralstyrelsen i uppdrag att i det fortsatta arbetet med deklarationen ta slutlig ställning i saklig överensstämmelse med Centralstyrelsens skrivelse, med Läronämndens yttrande i ärendet samt med de överväganden som framgick av ekumenikutskottets överväganden.

Den då gällande tidsplanen var att hela processen skulle fullföljas under vintern 1996-97. På grundval av de preliminära svaren skulle ett slutligt förslag upprättas för ställningstagande i medlemskyrkorna i sådan tid att beslut om en gemensam deklaration för de lutherska kyrkornas vidkommande kunde fattas vid LVFs generalförsamling i Hongkong i juli 1997.

Som närmare framgår av Centralstyrelsens skrivelse (CsSkr 1997:3) med redogörelse för verksamheten under första halvåret 1997 har LVF sedermera ändrat tidsplanen, vilket gör att Centralstyrelsen slutbehandlar ärendet under hösten 1997 och återredovisar till 1998 års kyrkomöte.

Nordisk-tyskt kyrkokonvent, NTK

För närvarande är 13 olika kyrkor i Norden och Tyskland medlemmar i konventet. Observatörsstatus har de evangelisk-lutherska kyrkorna i Baltikum, Ingermanland, Ryssland och den evangelisk-augsburgska kyrkan i Polen. Ytterligare deltagare från framför allt tysk sida tillkommer, där särskilt den nordelbiska kyrkan visat intresse för medlemskap. I ledningsgruppen, som under året träffats två gånger, ingår kvinnor och män, präster, några biskopar och lekmän, representanter för församlingsnivå och administration. Från Sverige är biskop Tord Harlin, prosten Inge Bredin och Europasekreterare Birgitta Handog valda företrädare för Svenska kyrkan.

Gruppen har arbetat med kommande konferensers program, med riktlinjer och arbetsuppgifter för konventet, liksom med material från konventets arkiv för att underlätta nedtecknandet av konventets historia. Ett uppmärksammat brev från gamla och nya konventsledamöter från de nordiska kyrkorna riktat till pressen i Tyskland, protesterar allvarligt mot den häxjakt som nu bedrivs på kyrkoledare och andra företrädare för kyrkorna i östra Tyskland med grava och oftast ogrundade anklagelser om medlöperi, angiveri och samarbete inom ramen för Stasi.

Årets stora konferens hölls i Güstrow i östra Tyskland. Temat, som ledningsgruppen efter stor vånda hade mejslat ut, var Levande tro - varför modlösa kyrkor? och samlade ett femtiotal delegater från alla medlemskyrkor. Från Svenska kyrkan deltog Tord Harlin och Birgitta Handog samt kyrkoherde Christer Alvarsson, kyrkoherde Gerhard Fues, pastorsadjunkt Mikael Mogren och teol stud Helena Nilsson. Gerhard Fues svarade för det svenska föredraget över deltemat Vad söker människorna idag - har evangeliet svaret?

Nordisk luthersk/romersk-katolsk kommission

Det förslag som kardinal Cassidy framförde vid Svenska kyrkans jubelfest 1993 om bildande av en ekumenisk kommission med romersk-katolska kyrkan, Svenska kyrkan och Finlands evangelisk-lutherska kyrka har bearbetats på tjänstemannanivå efter ett beslut vid ärkebiskoparna Wemans och Vikströms besök i Rom i november 1994. Huvudansvariga för beredningen blev från början ecklesiastikrådet Risto Cantell, Finland, pater Henrik Roelvink, Stockholms katolska stift, dr Heinz-Albert Raem, Enhetsrådet vid Vatikanen, och kyrkosekreterare Ragnar Persenius, Svenska kyrkan.

I ett första utkast i mars 1995 föreslogs bl.a. att en eventuell kommission borde utvidgas till att bli nordisk. Ett huvudskäl för detta är att om episkopé-funktionen skall behandlas, har denna behandlats gemensamt av de nordiska lutherska kyrkorna i Borgå-överenskommelsen. Utkastet har behandlats i respektive kyrkor och vid Lutherska världsförbundets rådsmöte i juni 1995.

Vid ett möte mellan ledande lutherska och katolska biskopar i Åbo i november 1996 beslutades att utvidga tjänstemannagruppen genom att inbjuda de övriga nordiska lutherska kyrkorna och skandinaviska katolska biskopskonferensen att utse representanter. Tjänstemannagruppen har därefter kompletterats med pastor Ane Hjerrild från den danska folkkyrkan, teologiske sekreteraren Einar Vegge från Norska kyrkan och syster Angela Corsten från katolska biskopskonferensen. Enligt planerna skall ett förslag till nordisk luthersk-katolsk kommission utarbetas i början av februari 1997 och sändas till kyrkorna för ställningstagande.

Anglikanska kyrkogemenskapen

Svenska kyrkans kontakter med den anglikanska kyrkogemenskapen har på många sätt varit intensiva under 1996. Arbetet med förverkligandet av Borgå-överenskommelsen har naturligt nog präglat mycket av verksamheten (se separat avsnitt), men även på andra områden har samarbetet kunnat utvecklas.

Under ärkebiskopens amerikaresa med anledning av migrationsåret 1996 fördes samtal med The Episcopal Church in the United States of America om fördjupade ekumeniska relationer och ökat samarbete inom framför allt utbildningsområdet.

För Centralstyrelsens del träder den i november 1996 genomförda studieresan till de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland i förgrunden när det gäller kontakten med den anglikanska kyrkogemenskapen. Se bilaga 5.

Borgågemenskapen

1996 kom för Borgå-processens vidkommande att präglas mycket av de tre stora högtidsgudstjänster som i enlighet med överenskommelsens sextionde paragraf skulle firas som en manifestation av den uppnådda gemenskapen.

Den första gudstjänsten, särskilt avsedd att fokusera de nordiska kyrkorna, firades i Trondheim, Norge, i närvaro av företrädare för de tio undertecknande kyrkorna, de två kyrkor som valt att än så länge avstå från att underteckna överenskommelsen, samt ett stort antal ekumeniska gäster från regionen. En vecka senare genomfördes motsvarande gudstjänst i Baltikum när Estlands evangelisk-lutherska kyrka inbjöd Borgå-kyrkorna till Tallinn. Ytterligare någon månad senare samlades företrädarna för samma kyrkor för en tredje, avslutande gudstjänst i Westminster Abbey, London, under vilken de fyra anglikanska kyrkornas exemplar av deklarationen undertecknades. Till detta tillfälle hade också de sakkunniga teologer vilka utarbetat deklarationstexten inbjudits.

I de tre svenska delegationerna, ledda av ärkebiskopen, ingick representanter för biskopskollegiet, Centralstyrelsen, Svenska Kyrkans Unga samt företrädare för de svenska utlandsförsamlingarna i Oslo, Helsingfors och London.

Den kontaktgrupp, med tjänstemän från alla tolv kyrkorna (således även från den danska folkkyrkan och evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland), som formerats i syfte att samordna den fortsatta processen, har mötts två gånger under året. Förutom arbetet med de tre högtidsgudstjänsterna och de kyrkoledaröverläggningar som kunnat arrangeras i samband med dessa, har gruppens arbete kommit att fokuseras på kyrkornas ansvar att sprida kännedom om och förankra överenskommelsen på regional och lokal nivå.

En bönecykel (An Invitation to Prayer), tänkt att fungera som stöd för stift, församlingar och enskilda i deras förböner för de övriga Borgå-kyrkorna, presenterades i samband med högtidsgudstjänsten i London. En psalmbok (Together in Song) med cirka tio populära psalmer från respektive kyrka, dels på originalspråk, dels på engelska, är genom ett svenskt initiativ under produktion. Ett interaktivt "Borgå-torg" är under uppbyggnad via Svenska kyrkans IT-resurser. Internetsidan erbjuder för närvarande överenskommelsen på svenska, tyska, franska och finska och är tänkt att fungera som ett öppet forum för material och erfarenhetsutbyte mellan Borgå-intresserade individer, församlingar, stift och organisationer. Studiematerial är under produktion och ett stipendiatprogram under projektering.

På Svenska kyrkan har lagts den samordnande sekretariatsfunktionen för den nordisk-baltiska regionen under i första hand den närmaste tvåårsperioden.

Leuenberggemenskapen

Leuenbergkonkordin undertecknades 1973 av lutherska, unierade och reformerta kyrkor i Europa. Kyrkorna hade gemensamt konstaterat att medan de reformatoriska fäderna av teologiska skäl inte kunnat undvika splittring är situationen idag en annan. Kyrkorna har återupptäckt det gemensamma arvet och också under en fyrahundraårig historia förts till nya sinsemellan besläktade uttrycksformer för teologiskt tänkande och praktiskt kyrkoliv. Mot denna bakgrund formulerade man sig i konkordin om förståelsen av evangelium, rättfärdiggörelsen, sakramenten, reformationstidevarvets förkastelsedomar och vägen till kyrkogemenskap.

När det svenska biskopsmötet behandlade frågan 1975 förklarade det att Svenska kyrkan liksom övriga nordiska lutherska folkkyrkor inte var beredda att underteckna konkordin men väl att delta i de fortsatta lärosamtalen.

Svenska kyrkan har sedan på olika sätt varit aktivt engagerad i dessa samtal, och vid Leuenberggemenskapens generalförsamling i Wien i maj 1994 presenterades bland annat ett dokument - The Church as a Community Called and Sent Forth by Jesus Christ, The Contribution of the Churches of the Reformation to the Ecumenical Dialogue on Church Unity - som söker beskriva en reformatorisk kyrkosyn. Dessa rapporter föreligger nu i tryckt form, bl.a. på danska i Nordiska ekumeniska rådets skriftserie.

Under hösten 1996 har en ny omgång av lärosamtal förberetts, denna gång bl.a. om lag och evangelium och om kyrkan och Israel.

Koptisk-ortodoxa kyrkan i Egypten

Sedan 1994 bedriver Svenska kyrkan förberedande lärosamtal med Egyptens koptisk-ortodoxa kyrka. Den tredje samtalsomgången ägde rum på konferenscentret Anba Bishoy i Egypten 10-12 mars 1996, då bl.a. frågan om dopet behandlades. De liturgiska traditionerna studerades och jämfördes ur både kyrkohistorisk, exegetisk och systematisk-teologisk synvinkel. Vid detta tillfälle tog metropoliten Bishoy, sekreterare i de koptiska biskoparnas synod, över ledarskapet för den koptiska delegationen efter biskop Serapion, som hittills haft huvudansvar för relationerna med Svenska kyrkan.

Svenska kyrkans relation med den koptiska kyrkan är unik och har väckt stort intresse inte minst i den österländska kyrkofamiljen, bland syrisk-ortodoxa, armenier och östassyrier. Man kan med visst fog betrakta våra kontakter som ett slags brygga mellan öst och väst. Enligt den i mars 1996 fastställda planen för samtalen skall delegationerna mötas årligen, vartannat år i Sverige, vartannat i Egypten. Den koptiska kyrkan har efter viss tvekan förklarat att man trots ekonomiska och praktiska svårigheter vill prioritera dialogen med Svenska kyrkan och själv bekosta delegationsresorna hit. Detta beslut bekräftades av påven Shenoudah III vid synoden i Kairo våren 1996.

Svenska kyrkans delegation utgörs av biskop Bengt Wadensjö, docent Samuel Rubenson och från kansliet ekumeniksekreterare Jan Henningsson samt pastor Gunnar Lind, som handhar de löpande kontakterna med den koptiska kyrkan i Egypten och som är utsänd av Svenska kyrkans mission.

Filippinska oberoende kyrkan (Iglesia Filipina Independiente)

1996 blev i det ekumeniska perspektivet uppföljningarnas snarare än nydaningarnas år. Den överenskommelse som träffats med den Filippinska oberoende kyrkan bekräftades vid en gudstjänst i Uppsala domkyrka den 3 mars, varvid Obispo Maximo i den oberoende kyrkan, Alberto Ramento, predikade och den gemensamma deklarationen upplästes.

Den filippinska delegationen, som bestod av nio delegater - biskopar, präster och lekfolk - stannade för överläggningar och stiftsbesök några dagar efter högtiden i Uppsala domkyrka. Vid överläggningarna diskuterades bland annat frågor om prästutbildning och evangeliet och kulturen. Av särskilt intresse var också information från Kyrkofonden om det svenska utjämningssystemet liksom besök hos Sveriges Kristna Råd och på Utrikesdepartementet, där information gavs om Sveriges sociala och politiska system. Medlemmarna i den filippinska delegationen besökte även Strängnäs, Skara, Stockholms, Visby och Göteborgs stift.

En särskild arbetsgrupp har tillsatts från kyrkokanslierna i Uppsala och Manila för att utveckla kyrkorelationen.

7.3 Internationella bilaterala relationer

7.3.1 Kontakter med kyrkor i Baltikum, Tyskland, Central- och Östeuropa

Baltikum

Samarbetet med de baltiska kyrkorna har koncentrerats på den evangelisk-lutherska kyrkan i Lettland, även om samarbete och samråd förevarit också med de lutherska kyrkorna i Estland och Litauen.

Europasekreteraren deltog bland annat i den lettiska kyrkans synod, där beslutet om att ännu inte underteckna Borgådeklarationen togs, och där ärkebiskop för första gången valdes på ett riktigt och ur demokratisk synvinkel oklanderligt sätt.

Kontakterna med Organisationen för kvinnliga teologer i Lettland fortsätter liksom samarbetet mellan Stockholms stift, det lettiska prosteriet i Sverige och sekretariatet för teologi och ekumenik. Målet med arbetet är att stärka kvinnornas ställning i kyrkan genom utbildningsinsatser, möjligheter till själavård och rådgivning, stipendiering samt praktikplatser i svenska församlingar.

På uppmaning av kyrkans konsistorium arbetar förra departementsrådet Göran Göransson, biträdd av europasekreteraren, med den lettiska kyrkans konstitution. Företrädare för den nordelbiska kyrkan i Tyskland fungerar som konsulter i arbetet, som nu är inne i en konkret genomförandefas. Under året samlades arbetsgruppen två gånger för att konkret arbeta med texterna, men också för att samtala om aktuella företeelser i kyrkan och hur de återspeglas i konstitutionstexten. Kyrkoordningen är tänkt att bli gemensam för såväl den lettiska hemmakyrkan som utlandskyrkan.

Europasekreteraren, vänförsamlingssekreteraren och stipendiesekreteraren besökte under våren 1996 såväl Lettland som Estland för att överlägga om framtida stipendieprogram och om principerna för vänförsamlingsutbytet.

Samordningen av vänförsamlingsutbytet har stött på problem i och med att varken den estniska eller den lettiska kyrkan har haft någon ansvarig koordinator. Vid ett samtal med kyrkoledningarna i Estland och Lettland har framförts från samtliga inblandade att arbetet bör koncentreras till den pastorala utbytesverksamheten och att hela församlingens behov får utgöra grunden för bedömningen av vilken typ av verksamhet församlingarna skall ägna sig åt. Utbytet kan heller aldrig enbart bygga på enskilda entusiaster och kontakterna får inte begränsas till enskilda familjer, utan bör omfatta hela församlingen. I såväl Estland som Lettland förväntar man sig alltjämt regelbundet idéutbyte med Svenska kyrkan.

De tyska kyrkorna

I oktober besöktes Svenska kyrkan, som ett svarsbesök på Centralstyrelsens Tysklandsresa 1994, av en gemensam delegation från de Förenade evangelisk-lutherska kyrkorna i Tyskland och de Evangeliska kyrkorna i Tyskland, ledda av Landesbischof Horst Hirschler respektive Landesbishof Friedrich Engelhardt. Förutom gudstjänstfirande ägde överläggningar rum. Dessa berörde i stor utsträckning förståelsen av Borgådokumentet, inte minst speglat i samtal om episkopéfunktionen i kyrkan. Vidare berördes frågor om kyrkans arbete bland invandrare, kyrkans utbildningsinsatser samt lekmannaskapet i kyrkan.

Haus Hainstein

Svenska kyrkan har haft andelar i Stiftelsen Haus Hainstein i Eisenach, Thüringen, alltsedan gården grundades. Gården är tänkt som en ekumenisk mötesplats för studiekurser, seminarier, retreater m m. Ärkebiskop Nathan Söderblom hörde till grundarna, och det har mot den bakgrunden haft ett stort symbolvärde att Svenska kyrkan genom åren hört till delägarna. Av ett aktiekapital på totalt DEM 200 000 har Svenska kyrkan andelar motsvarande DEM 17 000. Fram till 1995 lämnade SFRV ett årligt anslag till verksamheten.

Anslaget drogs in i anslutning till att diskussioner inleddes om Svenska kyrkans fortsatta engagemang i Haus Hainstein. Vid gårdens bolagsstämma i juni 1996 företräddes SFRV enligt uppdrag av kyrkoherden i Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, Christer Alvarsson. Enligt hans skriftliga rapport har Haus Hainstein alltfort ett stort ekumeniskt värde och någon form av engagemang från Svenska kyrkan förväntas. Den ekonomiska situationen är emellertid svag. Det kunde övervägas att man överför SFRVs andelar på Svenska Victoriaförsamlingen, som dock inte kan stå för några ekonomiska åtaganden i samband med förvaltningen av aktierna.

Styrelsens expertgrupp för Europafrågor tillstyrkte den föreslagna lösningen, som innebär att Svenska kyrkan på riksnivå inte längre har några åtaganden i sammanhanget. Den medför inte några krav på ekonomiska satsningar från församlingen men gör att det är församlingen som fortsättningsvis företräder Svenska kyrkans andelar vid bolagsstämmorna. Kostnaderna för deltagandet i bolagsstämma kunde dock alltfort belasta SFRV. Styrelsen beslutade mot denna bakgrund att inleda förhandlingar med Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin om dess övertagande av Svenska kyrkans andelar i Stiftelsen Haus Hainstein.

Central- och Östeuropa:

Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland

I januari 1996 vigdes kyrkoherde Aarre Kuukauppi till biskop i Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka. Biskop Kuukauppi är den första biskopen i kyrkan som härstammar från Ingermanland. Vid vigningen medverkade biskop Henrik Svenungsson.

Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka har verkat i nära 400 år. Den grundades under den svenska stormaktstiden på 1600-talet då stora grupper av finländare flyttade till Karelska näset och till Finska vikens sydöstra stränder. Före revolutionen 1917 hade kyrkan cirka 30 församlingar i S:t Petersburg och dess omgivningar. Under sovjettiden deporterades stora grupper ingermanlänningar till Sibirien och andra områden i Sovjetunionen, då de ansågs utgöra en säkerhetsrisk. Många flydde till Finland och Sverige och övriga delar av västvärlden. Kyrkobyggnaderna konfiskerades och användes som lagerbyggnader, fabriker m.m. En del förstördes under kriget.

Idag har kyrkan återupptagit sin verksamhet och har numera 42 församlingar belägna i det gamla Ingermanland, från den estniska gränsen och upp mot Karelen samt i Murmanskområdet. I dessa områden lever ca. 60 000 ingermanlänningar. I övriga delar av f.d. Sovjetunionen finns idag ca. 13 000 ingermanlänningar. Gudstjänstspråken är finska och ryska.

I maj 1996 besökte biskop Kuukauppi och generalsekreteraren Isto Pihkala Sverige och Svenska kyrkan i samband med ingermanländarnas sommarfest i Göteborg.

Ex-Jugoslavien

Allt tydligare framstår det pastorala försoningsarbete som KEK bedriver i Ex-Jugoslavien i form av rundabordssamtal med såväl kristna som muslimska deltagare samt de ekumeniska dialogerna som ytterst viktiga. Detta tålmodiga och grannlaga arbete försöker ta itu med roten till en del av det onda som skett i länderna, inte minst sedan Jugoslaviens upplösning, och där kyrkornas och olika religiösa ledares handlande kan ha haft avgörande betydelse. Än kan man heller inte sia om Daytonavtalets alla konsekvenser, men många sakkunniga på plats hyser stor oro för dessa.

Att hålla dialogen öppen och rättfram mellan företrädare för de olika religionerna är svårt, men kanske det enda sättet att ta sig fram i försoningsprocessen. Biskop Svenungssons stora betydelse som medlare och inkännande kyrkodiplomat har omvittnats av alla deltagande parter.

Tyvärr har medlemskyrkorna i KEK inte förmått ställa tillräckliga medel till förfogande för Jugoslavienarbetets tryggande. De för närvarande tillgängliga men helt otillräckliga medlen för arbetet kommer företrädesvis från statliga myndigheter och profana organisationer, där tydligen en större förståelse och uppskattning av KEKs arbete uppvisas än inom kyrkorna.