Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att göra en genomgång av hur ärenden med anknytning till bestämmelserna om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst tillämpats och att – om resultatet av genomgången visar att behov föreligger – föreslå ändringar i kyrkoordningen eller vidta andra åtgärder för att upprätthålla en hög kvalitet i ärendebehandlingen och ett stort förtroende för de organ som fattar beslut i dessa ärenden.
Motivering
I snart tio år har kyrkoordningens bestämmelser om obehörighet att utöva kyrkans vigningstjänst tillämpats.
Vissa ärenden blir föremål för medias och därmed allmänhetens intresse. Vanligen ger media ingen fylligare information om ärende och beslut. Överklagandenämndens hemsida ger en fyllig information men naturligtvis endast av de ärenden som behandlats av nämnden.
Svårigheten att få information om hur dessa ärenden hanteras gör att det väcks många frågor både om syftet med bestämmelserna och hur de tillämpas. Det kan även antas att de som besluten gäller är frågande inför hur besluten kommit till och vad de syftar till.
Frågor som diskuterats i dessa sammanhang är bl.a. följande: Är handläggningen rättssäker? Det verkar som om samma instans är både åklagare och domare, kan det vara korrekt? Finns det riktlinjer för hur en utredning skall gå till? Vad menas egentligen med att i avsevärd mån ha skadat det anseende som en präst/diakon bör ha? Kan man förvänta sig annat än en dom om man blir anmäld? Förekommer det att en osund kåranda har betydelse för beslut i behörighetsfrågor? Var går gränsen mellan ärenden som bör och skall behandlas inom arbetsrättens område och ärenden som har med behörigheten att göra? Vad syftar ett beslut om prövotid eller erinran till? Sker någon uppföljning efter ett beslut i ett behörighetsärende? Vad skall uppnås för att ett domkapitel skall förklara en präst/diakon åter behörig att utöva vigningstjänsten?
Det är angeläget att förtroendet för kyrkans eget rättssystem och dess tillämpning är och förblir stort. De frågor som angivits här tyder på att det kan göras ytterligare ansträngningar för att stärka detta förtroende. Att med fakta påvisa att det går rätt tillväga eller – om så finns anledning – vidta åtgärder för en bättre ordning tjänar till att stärka förtroendet för kyrkans rättsordning.
Strängnäs den 15 juli 2009