Förslag till kyrkomötesbeslut

1.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda begreppet begravningsavgift i förhållande till begreppet begravning (ceremonin, begrav­ningsgudstjänsten).

2.  Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att starta samtal med lagstiftarna om begreppet begravning och begravningsavgift.

Motivering

När vi i dagligt tal pratar om begravning menar vi med största sannolikhet den ceremoni (begravningsgudstjänst) som vi håller när någon är död. Men när vi på pratar om begravningsavgift så handlar det om allt annat, förutom den ceremoni vi håller. Här råder en begreppsförvirring.

Den 1 januari 2000 infördes kyrkoordningen för Svenska kyrkan. Det innebar också att Svenska kyrkan inte längre tar ut någon kyrkoskatt utan detta kallas nu kyrkoavgift. Till detta kommer en avgift som kallas begravningsavgift.

Begravningsavgift betalas av alla i Sverige (med inkomst) och täcker, enligt sjukvårdsrådgivningen följande:

Begravningen betalas av begravningsavgiften

Alla som är folkbokförda i en församling betalar begravningsavgift oavsett trostillhörighet. Begravningsavgiften, som tas ut över skattsedeln, regleras lokalt och finansierar begravningsverksamheten hos varje kyrkogårdsförvaltning. Det som bland annat ingår i begravningsavgiften och som man alltså har rätt till är:

    * En gravplats på en allmän begravningsplats i 25 år. Det ska inte kosta dödsboet något. Oftast är det församlingen som står för detta.

    * Gravsättning inklusive gravöppning, återfyllning och iordning­ställande av den öppnade graven.

    * Transporter från det att församlingen har tagit över till dess att gravsättningen sker.

    * Kremering.

    * En lokal där man förvarar och visar stoftet.

    * En lokal där man utför en begravningsceremoni utan religiösa symboler.

Begravningslagen ändrades den 1 januari 2000. Då infördes något som kallas för begravningsclearing. Det innebär att de tjänster som varit kostnadsfria i den ort där den avlidne varit folkbokförd, även ska vara kostnadsfria för dödsboet när en annan församling eller kyrklig samfällighet utför tjänsterna. En annan ändring innebär att ett dödfött foster numera också har rätt till en gravplats. Läs mer om detta i kapitlet Fördjupning och länkar.

Kostnader som dödsboet står för

Alla kostnader betalas inte med skattemedel. Dödsboet får stå för en del av kostnaderna, till exempel

    * kista och dekorationer

    * bärare

    * gravsten

    * skötsel av graven.

Ingenstans nämns här om själva ceremonin, det vill säga, det som är begrav­ningsgudstjänsten. Här råder alltså en begreppsförvirring. Det är bara att titta på den begravningslag som finns i begravningslagen (1990:1144)[1].

Jag vill att Svenska kyrkan ”återerövrar” ordet och begreppet ”begravning” så som det i dagligt tal används, det vill säga för att beskriva begravningsguds­tjänsten. Och att ordet begravningsavgift istället ändras till tillexempel ”gravavgift” eller något annat liknande, för att visa att det handlar om allt annat än begravningsguds­tjänsten.

För att göra detta har jag förstått att Svenska kyrkan behöver föra samtal med lagstiftarna. Vilket jag därför motionerar om att Svenska kyrkan skall göra.

Göteborg 21 juli 2009