Förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötetbeslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att till Kyrkomötet inkomma med förslag på hur formen med samarbetskyrkor mellan Svenska kyrkan och EFS (Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen) ska kunna tillämpas även i förhållande till andra inomkyrkliga grupper.
Motivering
Under flera decennier har en organiserad samverkan mellan Svenska kyrkan och EFS skett i form av lokala samverkanskyrkor med ansvar för det pastorala arbetet i ett församlingsdistrikt. Genom det nationella samarbetsrådet EFS/Svenska kyrkan har en kontinuerlig uppföljning skett. Arbetet har inneburit såväl stora fördelar som mer eller mindre svårlösta utmaningar. Till utmaningarna hör frågan om hur kyrkoherdens ansvar för allt som sker i hela församlingen ska relateras till EFS-gruppens ansvar för det pastorala arbetet i distriktet/samverkanskyrkan. Även om svårigheter funnits har dock mervärdet av denna samverkan varit stort. I en hearing 6–7 september 2005 om samarbetskyrkornas framtid konstateras att ”Svenska kyrkan måste finna former för ökad delaktighet av sina medlemmar. Samarbetskyrkan har visat sig vara en bra form för detta.”.
Genom den organiserade samverkan som sker erbjuds ett alternativ till sammanläggningar av församlingar och nedläggningar av kyrkorum och arbetsformer. Engagemanget i en ideell rörelse av EFS karaktär har, där samverkan sker, tillfört den lokala församlingen såväl andligt och personellt som ekonomiskt stöd.
Ett nutida exempel på hur modellen används för att finna en lösning på en annars svårlöst eller olöslig situation är Sankta Clara i Stockholm där en vänförening av EFS-modell nu givits ansvaret för det fortsatta arbetet. Det djupa såväl andliga som sociala engagemanget i Clara kyrka kan därmed fortsätta och ytterligare fördjupas.
Samverkansavtal mellan lokal församling, stift och EFS finns i dag på ett fyrtiotal platser. Den modellen bör i sin helhet eller i delar kunna tillämpas på andra inomkyrkliga rörelser, så att dessa ges ett medansvar för att församlingens grundläggande uppgift blir utförd.
Till Kyrkomötet har under de senaste åren inkommit en rad motioner som på skilda sätt försökt bidra till att stärka de ideella krafterna i Svenska kyrkan. I behandlingen av motion 2008:12 uttrycker utskottet i långa stycken sympati med motionärens önskan att stärka det ideella engagemanget. Utskottet uppmanar i sin skrivning Kyrkostyrelsen att ”kontinuerligt fortsätta att föra en dialog med organisationer, stiftelser och föreningar och där det är meningsfullt utvidga dialogen till ett samarbete”. Vidare säger sig utskottet vara ”mycket positivt till att det förs en dialog mellan grupper inom Svenska kyrkan”. Utskottet ger exempel på hur positiv samverkan sker redan i dag.
Dock har utskottet den avgörande invändningen att det till exempel inte är ”försvarbart att göra överenskommelser med organisationer och nätverk som vägrar erkänna prästvigda kvinnor även om de vill tillhöra och verka inom Svenska kyrkan”.
Utskottets oro är på visst sätt begriplig eftersom alla inomkyrkliga grupper inte i alla stycken delar majoritetens uppfattning i skilda frågor. Detta kan dock inte utgöra ett avgörande hinder för att arbeta vidare med frågan. Genom att välja en väg med samverkansavtal och samarbetskyrkor elimineras risken för att grupper som inte delar kyrkans värderingar i grundläggande stycken ges ett pastoralt uppdrag i församlingen. Inga samverkansavtal kommer till stånd utan tillräcklig samsyn mellan berört domkapitel, församling och den ideella gruppen ifråga.
Svenska kyrkan är i dag i ett akut och mycket djupgående behov av ideellt engagemang. Ge Kyrkostyrelsen uppdraget att pröva hur formen med samverkansavtal och samarbetskyrkor kan användas också i förhållande till andra inomkyrkliga grupper än EFS!
Uppsala, Örby, Skellefteå och Henån den 10 juli 2009
Bertil Murray (FK), Jan-Anders Ekelund (FK),
Berit Simonsson (FK), Johan Marklund (s)