Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att församlingsinstruktionen 57 kap. 5 § 3 punkt i kyrko­ordningen ska ha följande lydelse:

---

3. en redogörelse för församlingens verksamhet på de nationella minoritetsspråken finska, meänkieli, romani chib och samiska samt på teckenspråk och andra språk,

---

Motivering

I Sverige har vi fem olika nationella minoritetsspråk som erkänts av riksdagen. I församlingsinstuktionen står det bara att det ska finnas en redogörelse för verksamheten på samiska och finska. Meänkieli eller som det tidigare kallades tornedalsfinska är det språk som talas främst i norra Sverige. I Norrbotten har det varit det dagliga umgängesspråket under långa tider. Det är fortfarande ett levande språk i dessa trakter. Tidigare har det varit krav att prästen skulle hålla predikan på finska regelbundet. Det språk det då oftast hölls på var meänkieli. Att uppskatta hur många som talar meänkieli är svårt eftersom Sverige inte registrerar etnicitet. Uppskattningsvis rör det sig om mellan 45 000 – 60 000.  Många vill ha gudstjänster och förrättningar på detta språk och det sker också i dag. Att då stärka dess plats i församlingsinstruktionen är naturligt. I en luthersk kyrka vill vi självfallet att alla ska få höra evangeliet på sitt eget språk.

Sveriges ratificering år 2000 av Europarådets ramkonvention och minoritetsspråksstadga innebar att Sverige samma år erkände finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska som landets fem nationella minoritetsspråk. Finska, meänkieli och samiska ratificerades dessutom på högsta tänkbara nivå och dessa språk har särskilda förvaltningsområden där en starkare lagstiftning gäller.

En samlad minoritetspolitik och språkpolitik har under 2000-talet växt fram i Sverige. Den 1 juli 2009 träder dessutom en språklag i kraft i Sverige som gäller i hela Sverige och innebär att det allmänna, dvs. stat, kommun och landsting, har ett särskilt ansvar att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Den som tillhör en nationell minoritet ska då ges möjlighet att lära sig utveckla och använda sitt minoritetsspråk. Det är inte längre bara fråga om rättigheter för den enskilda individen utan det allmänna åläggs nu också ett tydligt ansvar i frågorna.

Svenska kyrkan kan och bör nu på eget initiativ följa statens kraftsamling i minoritetsfrågorna och ge de nationella minoriteterna en ännu tydligare uppmärksamhet också i Svenska kyrkan mer generellt, men specifikt i dess styrdokument, kyrkoordningen. Det är av stor betydelse för de nationella minoriteternas status att styrdokument nämner de nationella minoritetsspråken med namn. Det är också lika viktigt att det finns tydliga målsättningar i styrdokumenten inom alla domäner i samhället, oavsett om det är fråga om statlig verksamhet eller verksamhet som sker inom Svenska kyrkan.

Tillsammans kan och behöver vi säkerställa att de nationella minoriteternas språk och kultur kommer att kunna vara levande i Sverige även i framtiden. Med ännu tydligare åtaganden i Svenska kyrkan, kan vi ge en bättre helhet och tryggare tillvaro för den enskilda individen som tillhör en nationell minoritet och som talar antingen finska, meänkieli, romani chib eller samiska. Nationella minoritetsspråk behöver bli synliga på fler platser och i fler domäner i Svenska kyrkan för att även i framtiden kunna vara levande språk i Sverige.

Vi önskar avsluta denna motion med att citera Svenska kyrkans fem teser om flerspråkighet. Teserna spikades 23 september 2006 i samband med en manifesta­tion av Svenska kyrkans flerspråkighet på Stortorget i Stockholm under de sverigefinska kyrkodagarna.

En kyrka – flera språk

1. Evangeliet om Jesus Kristus går över alla gränser – språkliga, kulturella och nationella.

2. Svenska kyrkan har under flera hundra år firat gudstjänst på flera språk.

3. Mångfalden av språk, kulturer och traditioner är en rikedom att ta tillvara i Svenska kyrkan.

4. Svenska kyrkan bör i kommunikation och verksamhet frimodigt framträda som den flerspråkiga kyrka den är.

5. I Svenska kyrkans liv på teckenspråk, samiska, finska, meänkieli och andra språk behövs aktiva kyrkotillhöriga och utbildade medarbetare.

Kiruna den 1 juli 2009