|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Organisationsutskottets betänkande
2007:4
|
|
|
|
Begravningsbyråer
|
|
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en motion angående församlingars möjlighet att bedriva begravningsbyråverksamhet. Utskottet föreslår med anledning av motionen att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att tillsätta en utredning angående sådana verksamheter i församlingen som kan anses ligga utanför församlingens grundläggande uppgift.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar med anledning av motion 2007:17 att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda församlingarnas förhållningssätt och arbetssätt när det gäller olika former av verksamheter som inte självklart ligger inom ramen för församlingens grundläggande uppgift, till exempel begravningsbyråer.
2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:17.
Redogörelse för ärendet
Motionen
Motion 2007:17 av Britta Olinder, Församlingars möjlighet att bedriva begravningsbyråverksamhet
Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att, som vidareutveckling av biskopsbrevet om begravningar, utreda teologiska, pastorala, praktiska och legala aspekter av begravningsbyråverksamhet som uttryck för en församlings pastorala omsorg om sörjande församlingsbor.
Utskottet
Bakgrund
Kyrkoordningen
I inledningen till kyrkoordningens andra avdelning står om församlingen:
Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.
Den grundläggande uppgiften att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission fastslås sedan i 2 kap. 1 § kyrkoordningen.
Om församlingens ekonomi står i 47 kap. 1 §:
Församlingen skall ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet. Församlingen skall ha en ekonomisk ställning som utgör en betryggande buffert för ekonomiska påfrestningar.
Affärsverksamhet i församlingars regi nämns inte i kyrkoordningen. Centralstyrelsen förordade restriktivitet i skrivelsen till Kyrkomötet Kyrkoordning för Svenska kyrkan (CsSkr 1999:3 sid. 2–283). Frågan handlade om självkostnadsprincipen som gällde kommuner och landsting och som även kyrkan tillämpade:
Enligt vår mening skall självkostnadsprincipen inte längre gälla för Svenska kyrkan. Församlingar och andra kyrkliga organ får därmed rätt att självständigt sätta pris på de varor och tjänster som tillhandahålls. Samtidigt måste noteras att kyrkliga organ – i likhet med andra juridiska personer – blir skattskyldiga för inkomst, i den mån man bedriver näringsverksamhet. Av detta skäl – och med hänsyn till den allmänna bilden av kyrkan – bör kyrkliga organ också fortsättningsvis endast i ytterst begränsad utsträckning bedriva verksamhet som kan betraktas som affärsmässig.
Svenska kyrkans församlingar, eller i förekommande fall samfälligheter, ansvarar för begravningsverksamheten inom sitt förvaltningsområde. Det framgår av 2 kap. 2 § kyrkoordningen där hänvisning finns till begravningslagen (1990:1144). I Stockholms och Tranås kommuner har dock kommunen ansvar för begravningsverksamheten.
Kyrkomötet
Vid 2004 års kyrkomöte behandlade Ekonomi- och egendomsutskottet utifrån en motion frågan om en rikstäckande begravningsbyrå för Svenska kyrkan (EE 2004:6). I sina överväganden anför utskottet:
Begravningsbyråverksamhet kan inte anses vara en av kyrkans kärnverksamheter. Denna bedömning delas av såväl Budgetutskottet som Kyrkolivsutskottet. Kyrkolivsutskottet anför i sitt yttrande att de inte ser det:
”som en uppgift för Svenska kyrkan att bedriva verksamhet av detta slag. Det är istället församlingarnas arbete med begravningsfrågorna som behöver bli mer genomreflekterat för att kunna möta de sörjandes behov och för att kunna kommunicera de möjligheter som församlingen erbjuder till stöd. Den utveckling som har skett har inneburit att församlingens anställda på många platser sist av alla kommer in i de sörjandes sammanhang. Större tillgänglighet så att anhöriga kan nå församlingens anställda efterfrågas.”
Utskottet lägger således stor vikt vid det som motionären lyfter fram i motion 22 men menar att det ligger utanför kyrkans kompetens att gå vidare på den väg som motionären föreslår när det gäller att Svenska kyrkan skulle starta egen begravningsbyrå.
Ekonomi- och egendomsutskottet avslutar:
Ekonomi- och egendomsutskottet kan även konstatera att det finns andra stora problem med att bedriva den föreslagna typen av näringsverksamhet när kyrkan samtidigt är huvudman för begravningsverksamheten. Problemen finns när det gäller allt från beskattning och konkurrenslagstiftning till lagstiftningen kopplad till huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Även den i många församlingar mycket låga tillgängligheten när det gäller t.ex. telefontider är ett problem som inte får underskattas när det gäller verksamheter av denna karaktär. Till detta kommer även den stora ekonomiska risk ett dylikt projekt skulle innebära för Svenska kyrkan som helhet. Ekonomi och egendomsutskottet föreslår därför avslag på föreliggande motion.
Kyrkomötet beslöt enligt utskottets förslag (Kyrkomötets protokoll 2004 § 124).
Biskopsbrevet om begravning
Hösten 2006 publicerades biskopsbrevet Begravningen – ett brev fån Svenska kyrkans biskopar. I förordet hänvisar ärkebiskopen till den process som ligger bakom brevet och nämner också dess målgrupp:
Bakom detta biskopsbrev ligger en omfattande process där företrädare för stift, församlingar inklusive sjukhuskyrka, vidare kyrkogårdschefer, begravningsbyråer, fackliga organisationer, Sveriges kristna råd och andra varit delaktiga. Detta brev riktar sig därför till alla som finns med i handlandet: begravningsbyråer, kyrkvaktmästare, kyrkomusiker, expeditionspersonal, präster, diakoner med flera.
Om syftet med biskopsbrevet står i inledningen:
För att Svenska kyrkan genom sina församlingar skall kunna sköta sitt uppdrag och möta människor i ett av livets tyngsta skeden behövs lokala samtals- och erfarenhetsutbyten mellan alla grupper som är engagerade i begravningssammanhang.
Många församlingar har redan ett pastoralt program för begravning. Syftet med detta biskopsbrev är att vara till stöd för vidareutvecklingen av arbetet med begravningspastoralen.
Begravningsbyråbranschens representanter har medverkat vid biskopsbrevets tillkomst och de lokala begravningsbyråerna ses som en viktig samarbetspart. Ingenstans i brevet sägs något om begravningsbyråer i församlingens regi.
En närmare beskrivning av hur en begravningspastoral kan tas fram och hur den kan struktureras finns i slutet av biskopsbrevet i kapitlet Utformning eller bearbetning av pastoralt program. Efter förberedande kontakter och samtal mellan anställda och förtroendevalda i församlingen, eller flera församlingar som tar fram ett gemensamt program, föreslås ett öppet möte mellan alla berörda kategorier av anställda och samtliga inom området verksamma begravningsbyråer. ”Vid detta samtal kan kyrkans arbetsgrupp presentera och få feedback på ett förslag till gemensamt pastoralt handlande.” Regelbundna träffar mellan kyrkans företrädare och begravningsbranschen rekommenderas för att hålla den lokala begravningspastoralen aktuell.
Värt att notera i detta sammanhang är att biskopsbrevet berör medverkan vid en borgerlig begravning:
En präst eller diakon bör lika lite som en kyrkligt förtroendevald i ledande ställning vara officiant vid en borgerlig begravning. Om en nära anhörig eller vän önskat borgerlig begravning, kan man som privatperson medverka i något enskilt moment såsom text- eller diktläsning, men inte leda akten.
Kyrkans begravningsbyrå
Fyra församlingar inom Svenska kyrkan bedriver för närvarande begravningsbyråverksamhet. Den första som startade var Västanfors-Västervåla församling i Fagersta som i januari 2005 öppnade Kyrkans begravningsbyrå inom församlingens bolag Kyrkans vård och omsorg i Sverige AB. De övriga är Kungsörs församling, Härnösands domkyrkoförsamling och Hällefors-Hjulsjö församling. Dessa tre är antingen filialer eller franschisetagare till Västanfors-Västervåla församlings bolag. De har en gemensam webbplats med adress www.kyrkansbegravningsbyra.se.
I olika intervjuer har dessa församlingars representanter definierat begravningsbyråverksamheten som en del av församlingens diakonala arbete. Verksamheten har i vissa fall även motiverats med behovet att finna mer sysselsättning för av församlingen anställd personal. Byrån köper resurser, personal och lokaler, av församlingen och på det viset når man samordningsvinster. Kyrkoherden i Fagersta har berättat att församlingen valde bolagsformen för att man ville hålla tydlig åtskillnad mellan församlingens och bolagets ekonomi. Bolagets verksamhet begränsas inte heller av församlingsgränsen. Prissättningen skall garantera god kvalitet samtidigt som man vill hålla låga priser med eventuellt någon vinstmarginal. Byråerna har jour dygnet runt.
Byråerna ordnar även borgerliga begravningar och begravningar i annan kyrklig ordning. Något annat skulle inte heller vara möjligt då särbehandling på grund av religion eller annan trosuppfattning är förbjuden enligt lag (2003:307) om förbud mot diskriminering 9 §:
Diskriminering som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder är förbjuden vid yrkesmässigt tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder.
Överklagandenämnden
Vissa av besluten att starta begravningsbyrå har överklagats till domkapitlen i Västerås och Härnösands stift främst med motiveringen att begravningsbyråverksamhet inte är en angelägenhet för en församling. Domkapitlen avslog dessa överklaganden. I ett av fallen, Kungsör, gick den klagande vidare till Svenska kyrkans överklagandenämnd som i sitt beslut 22/2007 upphävde domkapitlets och kyrkorådets beslut.
I sina motiveringar hänvisar Överklagandenämnden till kyrkoordningens definition av församlingens grundläggande uppgift och inledningstextens avslutning: ”All annan verksamhet som församlingen utför är stöd för eller konsekvens av den grundläggande uppgiften.” Vidare beskrivs vad som enligt förarbeten till begravningslagen inte får utföras inom ramen för begravningsverksamheten, som bl.a. svepning, kista, och gravsten, annonsering, begravningsceremoni med officiant, anordnande av minnestund med förtäring samt tillhandahållande av växter, plantering och annan utsmyckning av den enskilda gravplatsen. Definitionen av begravningsverksamheten är, enligt propositionen Staten och trossamfunden (prop. 1998/99:38 sid. 99) inte att anse som kompetensregel som begränsar huvudmannens möjligheter att åta sig andra uppgifter.
Enligt regeringens mening finns det inte något i förslaget till ändringar i begravningslagen som utgör hinder för huvudmannen att – inom ramen för sin generella kompetens – att även utföra andra uppgifter än dem som kan anses ingå i begravningsverksamheten. Finansieringen av sådana uppgifter får därvid ske på annat sätt än genom den obligatoriska begravningsavgift som föreslås.
Nämnden konstaterar att en mycket stor andel av Svenska kyrkans församlingar av tradition erbjuder gravskötsel, tillhandahåller växter mm. Och även minnestunder med förtäring som en serviceverksamhet vid sidan av den lagstadgade begravningsverksamheten.
Nämnden hänvisar vidare till ovan citerade avsnitt ur Ekonomi- och egendomsutskottets betänkande i fråga om rikstäckande begravningsbyrå.
Överklagandenämnden avslutar sitt resonemang:
Kyrkorådets i Kungsörs församling klandrade beslut att tillstyrka samarbete med Kyrkans begravningsbyrå och att till representanter i Kyrkans begravningsbyrå utse kyrkoherden och ordföranden i kyrkorådet kan – särskilt med beaktande av att församlingen skall köpa aktierna i bolaget – inte tolkas på annat sätt än att församlingen i aktiebolagsform skall bedriva begravningsbyråverksamhet. Att bedriva denna typ av näringsverksamhet är såsom Ekonomi- och egendomsutskottet framhållit problematiskt ur flera aspekter. Det gäller t.ex. beskattning och konkurrens lagstiftning samt lagstiftningen kopplad till huvudmannaskapet för begravningsverksamheten.
Med hänsyn till de anförda finner Överklagandenämnden att det inte kan anses vara en uppgift för Svenska kyrkans församlingar att bedriva begravningsbyråverksamhet, vare sig självständigt eller tillsammans med annan, och att det klandrade beslutet således är oförenligt med regleringen i kyrkoordningen. Domkapitlets beslut skall därför undanröjas och det klandrade beslutet upphävas.
Kungsörs församling har inte vidtagit några åtgärder med anledning av Överklagandenämndens beslut.
Överväganden
Begravningsbyråer och andra former av näringsverksamhet som startats av Svenska kyrkans församlingar under de senaste åren kan ses mot bakgrund av relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan. Församlingarna är numera inte längre kyrkliga kommuner. De söker sin nya roll samtidigt som samhällsutvecklingen innebär att förväntningarna på dem ökar. Nya behov och möjligheter uppstår vilket kräver att församlingen tolkar sitt uppdrag i relation till nya situationer. Ett antal församlingar har sett begravningsbyråtjänster som en del av sin pastorala och diakonala uppgift.
Diskussionen inom utskottet har berört många olika områden vilket visar på frågans komplexitet. Motionen berör främst de pastorala behoven i samband med ett dödsfall. De församlingar som har startat egen begravningsbyrå vill erbjuda alla tjänster runt begravningen för att skapa en pastoralt fungerande helhet. En annan förekommande motivering är att församlingen genom sin begravningsbyrå kan få kontakt med sörjande anhöriga i ett tidigare skede. Denna motivering väcker samtidigt frågor om församlingars tillgänglighet och bemötande av församlingsbor. Tillgängligheten borde rimligtvis vara lika viktig inom församlingsverksamheten.
Det finns tveksamhet och invändningar av flera slag kring församlingarnas begravningsbyråverksamhet. Strider den mot Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten och den myndighetsutövning som detta medför? Riskerar kyrkan sitt huvudmannaskap på grund av begravningsbyråverksamhet? Innebär huvudmannaskapet en konkurrensfördel? Hur skall situationen tolkas i Stockholm och Tranås där kommunen är begravningshuvudman? Hur klarar församlingen av att inom församlings- och begravningsverksamheten behandla alla begravningsbyråer lika om församlingen har en egen begravningsbyrå? Vilka konsekvenser får begravningsbyrån för församlingens övriga verksamhet och vilka teologiska konsekvenser får den för församlingens självuppfattning?
Ekonomiska argument och frågor har också berörts i utskottet. Begravningsbyråer kan ses som ett sätt att förbättra ekonomin när intäkterna från kyrkoavgiften minskar. Näringsverksamhet innebär även en ekonomisk risk. Hur fungerar de ekonomiska gränsdragningarna mellan olika verksamheter i församlingen? Vad kan kyrkoavgiften användas till? Vad händer med kyrkans förtroendekapital om ekonomiska eller andra brister avslöjas inom verksamheten?
Överklagandenämnden har i sina beslut angående församlingarnas begravningsbyråer inte gett den vägledning som församlingarna behöver i dessa frågor, samtidigt som nämndens beslut blockerat möjligheten för fler församlingar att öppna begravningsbyråer.
Gällande annan verksamhet som går utöver församlingens grundläggande uppgifter, såsom dessa anges i kyrkoordningen, återstår mycket av nödvändig reflektion.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår utskottet att Kyrkomötet ger Kyrkostyrelsen i uppdrag att tillsätta en utredning som belyser församlingarnas förhållningssätt och arbetssätt när det gäller olika former av verksamhet som inte självklart ligger inom ramen för församlingens grundläggande uppgift, som till exempel begravningsbyråer.
Uppsala den 28 september 2007
På Organisationsutskottets vägnar
Torgny Larsson
Närvarande: Torgny Larsson, ordförande, Christina Eriksson, Olle Burell, Maj-Britt Nilsson, Sven-Erik Bodén, Kristina Lundgren, Hans G Erikson, Key Lundegård, Gudrun Carlsson, Lars-Ivar Ericson, Marianne Berglund, Per Lindberg, Alice Kuhnke, Stefan Landmark och Susann Torgerson.
Biskoparna Claes-Bertil Ytterberg och Sven Thidevall har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
