|
|
|
|
|
Kyrkomötet
Gudstjänstutskottets betänkande
2007:5
|
|
|
|
Svenska kyrkans vigselrätt
|
|
|
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motion 2007:2 av Erna Arhag och Staffan Holmgren och motion 2007:76 av Urban Gibson. Motionärerna föreslår att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att utreda frågor om vigselrätten och konsekvenser av att Svenska kyrkan avstår från denna. Utskottet konstaterar att det går att finna såväl argument för som mot en bibelhållen vigselrätt i Svenska kyrkan. Även om en inomkyrklig utredning kan motiveras med den kunskap den skulle kunna tillföra, konstaterar utskottet att, oavsett hur ett eventuellt lagförslag kan komma att se ut, vore det här en fråga om att ge en ny signal till samhället. 2004 gav Svenska kyrkan enlig beslutet i Kyrkomötet 2003 ett tydligt besked till regeringen om att få behålla vigselrätten. Utskottet menar att det därför finns anledning att vara konsekvent med beslutet från 2003. Utskottet föreslår Kyrkomötet att avslå motionerna. Till betänkandet finns en reservation och en särskild mening är antecknad. Läronämnden har yttrat sig över motionerna.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
1. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:2 av Erna Arhag och Staffan Holmgren
2. Kyrkomötet beslutar att avslå motion 2007:76 av Urban Gibson.
Redogörelse för ärendet
Motionerna
Motion 2007:2 av Erna Arhag och Staffan Holmgren, Svenska kyrkans vigselrätt
Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda frågor och konsekvenser av att Svenska kyrkan avstår från vigselrätten.
Motion 2007:76 av Urban Gibson, Civilregistrering av äktenskap, en återgång till luthersk tradition
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att utreda hur vigselrätten för Svenska kyrkans del kan ersättas av dels en statlig registrering, dels en kyrklig välsignelsehandling.
Läronämnden
Läronämnden har yttrat sig över motion 2007:2 och motion 2007:76. Yttrandet bifogas som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Regeringen beslutade den 27 januari 2005 att tillsätta en särskild utredning med uppgift att se över ett antal frågeställningar som rör äktenskap och registrerat partnerskap. Förre justitiekanslern Hans Regner förordnades till särskild utredare. För utredningsarbetet tillsattes också en referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna och en referensgrupp med företrädare för trossamfund. Den 21 mars 2007 överlämnades betänkandet Äktenskap för par med samma kön Vigselfrågor (SOU 2007:17) till justitieminister Beatrice Ask. Betänkandet har sänts på remiss, med remisstid till 15 januari 2008. Svenska kyrkan är en av remissinstanserna.
Utredaren föreslår bland annat:
1. att äktenskapsbalkens definition av vad som är ett äktenskap skall utvidgas till att omfatta också par med samma kön
2. att äktenskap fortfarande skall ingås genom en särskild ceremoni, inte genom registrering, samt att ordet vigsel skall behållas som benämning på ceremonin
3. att Lagen om rätt att förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska kyrkan i fortsättningen skall gälla även för Svenska kyrkan. Detta innebär att präster skall förordnas för att ha vigselbehörighet.
4. att det inte införs någon vigselplikt vare sig för vigselförrättare inom något trossamfund eller för samfunden.
Utredarens motiveringar för förslaget att inte övergå till ett registreringsförfarande är av olika art. Dels menar han att en sådan ändring skulle innebära ett paradigmskifte då innebörden skulle bli att äktenskap endast kan ingås i civil ordning. Dessutom skulle detta medföra att Sverige får en ordning som är annorlunda än det som gäller i övriga nordiska länder. Dels pekar utredaren på att den praktiska skillnaden mellan en borgerlig vigsel och ett registreringsförfarande inte är så stor att en förändring skulle innebära någon egentlig vinst. Samtidigt vet man att människor i allmänhet fäster stor vikt vid de praktiska arrangemangen och det är troligt att många skulle uppfatta en ordning för registrering som en alltför långgående förenkling av förfarandet.
Vad gäller begreppet vigsel hänvisar utredaren till förarbetena till 1915 års lag om äktenskapets ingående och upplösning. Där diskuterades begreppets användning med hänvisning till ordets religiösa ursprung. Man konstaterade att ordet vigsel i lagförslaget användes i en betydelse som avvek från dess ursprungliga innebörd. Men eftersom termen vigsel i det allmänna språkbruket användes också för borgerlig vigsel menade lagutskottet att den språkutvecklingen inte gick att hejda Det var viktigt att finna en enhetlig benämning för att motverka föreställningen att ett borgerligt ingånget äktenskap skulle vara mindre värt än ett kyrkligt. Utredaren säger också att ”Det förhållandet att vissa trossamfund lägger en annan innebörd i ordet vigsel än lagstiftaren får dessutom i första hand konsekvenser om det införs en skyldighet för dem att viga par med samma kön.”
I ett resonemang om att inte ändra valfriheten mellan vigsel inom trossamfund och borgerlig vigsel, påtalar utredaren att flertalet samfund har uttryckt sin vilja att behålla vigselrätten under förutsättning att de inte åläggs en vigselplikt. ”Exempelvis vill Svenska kyrkan behålla sin vigselrätt som den anser är en del av folkkyrkotraditionen. Kyrkan är inriktad på att betjäna samhället och skulle svika människors önskemål om den intog en annan inställning.” Det är också en stor insats för det allmänna som kyrkan bidrar med genom vigslarna och som det skulle bli mycket kostsamt att helt överföra till den civila förvaltningen. Till detta kommer att tillgängligheten till att kunna bli vigd skulle minska, främst i glesbygdsområden.
Utredaren konstaterar att skyldigheten för präster och församlingar inom Svenska kyrkan att stå till förfogande för vigslar upphörde i och med relationsändringen år 2000. För övriga samfund har det aldrig funnits någon vigselplikt. För Svenska kyrkans del skulle alltså en vigselplikt nu innebära en återgång till det som gällde innan relationsförändringen. Utredaren konstaterar vidare att vigselförrättaren representerar sitt samfund och skall följa den ordning som gäller där. Han skriver också att ”Man kan rimligen inte begära att man inom ett trossamfund skall hålla en vigselgudstjänst som inte omfattas av dess tro.”.
Vid Kyrkomötet 2003 behandlades frågan om vigselrätten genom Gudstjänstutskottets betänkande G 2003:2 Vigsel, äktenskap och partnerskap. I tre av de motioner som betänkandet behandlar finns frågor kring den kyrkliga vigselrätten. Utskottet konstaterar bland annat att den kyrkliga vigseln har en stark ställning och menar att det är viktigt att ansvariga inom Svenska kyrkan aktivt arbetar för att värna den kyrkliga vigselrätten. I en särskild mening anför biskop Jonas Jonson att det skulle vara i linje med luthersk tradition och mer i överensstämmelse med vad som gäller i många andra EU-länder att förlägga den rättsligt bindande delen av vigseln exempelvis till skattemyndighetens utfärdande av hindersprövning. Kyrkomötet beslutade i enlighet med utskottets förslag bland annat att uppdra åt Kyrkostyrelsen att för riksdagen tillkännage att Svenska kyrkan anser att vigsel fortsättningsvis skall kunna ske kyrkligt eller civilt. Vid en uppvaktning hos justitieministern i februari 2004 framförde generalsekreteraren Kyrkomötets uppfattning.
Vid Kyrkomötet 2002 behandlade Kyrkorättsutskottet en motion om vigselbegreppet i betänkande Kr 2002:6 Vigselbegreppet. Året innan behandlades frågan om vigselplikten i betänkande Kr 2001:8 Laglig rätt till kyrklig vigsel. Kyrkorättsutskottet konstaterade både 2001 och 2002 att den kyrkliga vigseln i sin nuvarande form har stor betydelse och stark förankring i kyrkan och i samhället i övrigt. Motionerna har avslagits med hänvisningar till att det är Kyrkostyrelsens ansvar och uppgift att följa frågan och ta de initiativ som anses nödvändiga.
Överväganden
Gudstjänstutskottet konstaterar inledningsvis att kyrkans uppdrag är att visa på att alla människor är skapade till Guds avbild. Alla uttryck som konkret bejakar detta i det offentliga livet är därför viktiga. Den religiösa gemenskapen behöver få ta plats i den enskilda människans liv. En öppen och inkluderande hållning till människor i olika livssituationer och med olika sexuell identitet är avgörande. I undersökningar om människors argument för att stanna kvar i Svenska kyrkan har det tydligt framgått hur viktigt ett positivt bemötande i samband med kyrkliga handlingar är. Frågan om vigselrätten handlar således såväl om kyrkans vara som om hennes göra.
Gudstjänstutskottet konstaterar vidare att det går att finna såväl argument för som mot ett bibehållande av vigselrätten i Svenska kyrkan.
Argumenten för bibehållen vigselrätt är exempelvis
- att vigseln för många människor är en värdefull och uppskattad tradition med djup folklig förankring
- att vigslarna ger församlingarna en god och bred kontaktyta
- att den kyrkliga vigseln som ett samhälleligt uppdrag ger religionen ett större utrymme i det offentliga mångkulturella rummet
- att sambandet juridiskt giltig handling och gudstjänst gör vigseln mera meningsfull
- att varje vigselförrättare, oavsett om vigselrätten behålles eller ej, måste ta personlig ställning till om hon eller han vill välsigna alla par
- att vigslarna, för de berörda, är tillfällen då de kan bli bemötta på ett positivt och inbjudande sätt i församlingen
- att de som vigs får möjlighet att erfara innebörden av att bli välsignade
- att den positiva relation som etableras kan medföra att människor återkommer till församlingen för att döpa sina barn och för att i olika situationer i livet dela både glädje och sorg i kyrkans sammanhang
- att det kan finnas par som avstår från kyrklig välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap för att de inte känner sig tillräckligt religiösa
- att det kan finnas risk för att homosexuella får skulden för att Svenska kyrkan avsäger sig vigselrätten
- att om Svenska kyrkan avstår vigselrätten kommer förmodligen inte heller något annat samfund att få behålla vigselrätten
- att många homosexuella vill kunna gifta sig i kyrkan
Argumenten för att avstå från vigselrätten är exempelvis
- att den kyrkliga vigselrätten kan uppfattas som en rest från enhetskyrkans tid
- att det juridiska handlandet principiellt bör skiljas från den liturgiska riten
- att Svenska kyrkan är en del av ett mångkulturellt samhälle där staten inte bör reglera enskilda kyrkors och samfunds interna angelägenheter
- att om äktenskapsbegreppet blir könsneutralt innebär det juridiska ansvaret att varje enskild vigselförrättare tvingas ta ställning till frågan om att viga oavsett om han eller hon har reflekterat klart över frågan eller ej
- att det kan finnas risk för att prästerna delas in i olika grupper på grund av om de är för eller emot vigsel av homosexuella
- att frågan om prästernas ställningstagande riskerar att få alltför stor betydelse i anställningssammanhang
- att frågan om vigsel av homosexuella riskerar att skapa en splittring av kyrkan
I grunden är det ändå inte antalet argument för eller emot ett visst ställningstagande som för utskottet fällt avgörandet i ärendet. Det handlar snarast om vilken betydelse man tillmäter vigselrätten för frågan om hur Svenska kyrkan på bästa sätt förblir en öppen folkkyrka.
Det är viktigt att komma ihåg att det förslag som hänvisas till i bakgrundstexten är regeringens utredares förslag. Förslaget är ute på remiss och vad som kommer att ske efter remissbehandlingen vet vi i dagsläget inte något om. Vi kan inte veta om det kommer att bli en riksdagsproposition och sedan ett lagförslag med utgångspunkt från utredningen. Vi kan heller inte veta i vilken utsträckning regeringens utredares förslag kommer att påverka ett eventuellt lagförslag.
Motionärerna efterlyser inomkyrkliga utredningar om vigselrätten, vilket i sig skulle kunna vara betydelsefullt för att få ytterligare fakta kring frågeställningen. Utskottet konstaterar att den antologi, som Teologiska kommittén tagit fram som en del av den fördjupade bearbetningen av samlevnadsfrågorna, kommer under hösten 2007. I denna bearbetas bland annat frågan om luthersk tradition och äktenskapssyn, som motion 2007:76 tar upp.
Trots att vi inte kan veta hur ett eventuellt lagförslag kan komma att se ut, innebär beslutet om att bifalla eller avslå motionerna i det här sammanhanget också att ge en signal till samhället. Det massmediala intresset kring kyrkomötets behandling av motionerna visar att kyrkans ställningstagande har stor relevans i samhället. 2003 års beslut i Gudstjänstutskottet och Kyrkomötet innebar ett tydligt besked till regeringen i fråga om vigselrätten. I konsekvens därmed bör därför motionerna avslås.
Utskottet föreslår Kyrkomötet att avslå motionerna. Glenn Håkansson, Mats Hagelin och Ingegerd Flock Andersson reserverar sig till förmån för motion 2007:2. Anna-Sara Walldén har antecknat en särskild mening.
Uppsala den 28 september 2007
På Gudstjänstutskottets vägnar
Glenn Håkansson
Närvarande: Glenn Håkansson, ordförande, Ulla-Britt Emanuelsson, Gun Andersson, Anna Karin Hammar, Johan Åkesson, Mats Hagelin, Ingegerd Flock Andersson, Lisbet Båfält, Gerd Johansson, Anders Åkerlund, Fredrik Nilsson, Kerstin Hesslefors Persson, Kenth Billing, Christina Holmgren och Kaya Ålander.
Biskoparna Martin Lind och Caroline Krook har deltagit i utskottets överläggningar.
Reservation av Glenn Håkansson, Mats Hagelin och Ingegerd Flock Andersson
Vi reserverar oss till förmån för motion 2007:2 av Erna Arhag och Staffan Holmgren.
Särskild mening av Anna-Sara Walldén
Jag menar att Kyrkomötet borde ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att utreda frågan om Svenska kyrkans vigselrätt.
Bilaga 1
|
|
|
|
Kyrkomötet
Läronämndens yttrande
2007:1y
|
|
|
|
Om Svenska kyrkans vigselrätt
|
|
|
Läronämnden har beretts tillfälle att yttra sig över motion 2007:2 samt motion 2007:76.
Läronämnden konstaterar att de förslag som motionärerna framställer inte möter några läromässiga hinder.
Uppsala den 22 augusti 2007
På Läronämndens vägnar
Anders Wejryd
Närvarande: Ärkebiskop Anders Wejryd, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind*, biskop Erik Aurelius, biskop Hans-Erik Nordin, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Sven Thidevall*, biskop Antje Jackelén, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén, biskop Hans Stiglund, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Curt Forsbring, Cristina Grenholm, Karin Johannesson, Fredrik Lindström och Jesper Svartvik.
* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering   
|
