6 Övriga ändringar och rättelser i kyrkoordningen

Kyrkostyrelsens förslag: Nu gällande bestämmelser om församlingar som saknar beslutande organ i SvKB 2001:19 vilka gäller till och med 31 december 2005, inarbetas i kyrkoordningen. En asterisk införs i 28 kap.1 § vid annandag pingst, som markerar att annandag pingst fortsättningsvis skall vara kyrklig högtidsdag utan att vara allmän helgdag. Stavningen av namnet Tyska Kristine församling ändras till Tyska Christinae församling, vilket föranleder en ändring i 35 kap. 3 §. Bestämmelserna om kostnadsutjämning för andel kyrkotillhöriga i 44 kap. 8 § ändras så att icke-territoriella församlingar undantas från bestämmelsernas tillämpning. En rättelse görs så att hänvisningen i 38 kap. 78 § andra stycket till 80 § ersätts med en hänvisning till 79 § samma kapitel. Ändring görs i 37 kap. 15 § så att indelningsändringar enligt 37 kap. 4 § kan träda i kraft vid den tidpunkt stiftsstyrelsen eller Kyrkostyrelsen beslutar. Paragrafer som upphör att gälla: 37 kap. 2 a §. Ändrade paragrafer: 28 kap. 1 §, 35 kap. 3 §, 37 kap. 15 §, 38 kap. 78 § och 44 kap. 8 §. Nya paragrafer: 3 kap. 6 a § och 4 kap. 8 a §.

6.1 Församlingar som saknar beslutande organ

När 2001 års kyrkoval hade genomförts konstaterades att det i tre fall fanns församlingar vars kyrkofullmäktige eller direktvalda kyrkoråd inte hade tillräckligt antal ledamöter för att kunna fatta några beslut. Mot bakgrund härav beslutade Kyrkomötet att införa en ny paragraf, 2 a §, i 37 kap. kyrkoordningen genom vilken det överläts till Kyrkostyrelsen att utfärda bestämmelser om undantag från kyrkoordningen i fall då en församling saknade beslutföra organ. Sådana av Kyrkostyrelsen utfärdade bestämmelser får dock gälla längst till utgången av år 2005. Med stöd av nämnda paragraf fattade Kyrkostyrelsen sitt beslut om församlingar som saknar beslutande organ (SvKB 2001:19).

Till Kyrkomötet 2004 lämnade Kyrkostyrelsen ett förslag om att i kyrkoordningen införa två nya paragrafer, 3 kap. 6 a § samt 4 kap. 8 a §, i vilka behandlades beslutsfattande i församlingar som saknar beslutande organ. De föreslagna bestämmelserna byggde i huvudsak på de av Kyrkostyrelsen utfärdade bestämmelserna i SvKB 2001:19.

Vid utskottsbehandlingen av Kyrkostyrelsens förslag framförde Organisationsutskottet synpunkter på förslaget till 4 kap. 8 a §. Man menade att den föreslagna lydelsen var ägnad att skapa förvirring då det i punkterna 3, 4 och 5 angavs att kyrkoherde kunde fatta vissa angivna beslut ”…utan samråd med kyrkorådet…” respektive ”…utan att inhämta kyrkorådets medgivande…” trots att bestämmelsen för sin tillämplighet förutsätter att något kyrkoråd inte finns. I sak hade Organisationsutskottet emellertid inga invändningar.

Inte heller Kyrkorättsutskottet hade några invändningar mot förslaget i sak men delade Organisationsutskottets uppfattning att texten i påtalade delar borde arbetas om för ökad tydlighet. Härvid förordade man en skrivteknik med hänvisningar till de bestämmelser i kyrkoordningen där samrådsförfarande regleras. Kyrkomötet beslöt avslå Kyrkostyrelsens förslag.

Nu förelagda förslag överensstämmer i sak helt med det förslag som förelades Kyrkomötet 2004, KsSkr 2004:8. De ändringar som gjorts har i alla delar föranletts av de synpunkter på textutformningen som framkom under utskottsbehandlingen vid kyrkomötet 2004 och är därför enbart av skrivteknisk natur. Ändringarna medför att man nu undviker de tolkningsproblem som med det förra förslaget kunde uppstå då det i detta refererades till ”kyrkorådet” trots att bestämmelsen för sin tillämplighet förutsätter att något kyrkoråd inte finns. Förtydligandet har skett genom att referenserna till kyrkorådet i den föreslagna lydelsen av 4 kap. 8 a § punkterna 3, 4 och 5 tagits bort. Vid omarbetningen har Kyrkostyrelsen i ovan nämnda punkter använt sig av den av Kyrkorättsutskottet förordade skrivtekniken med hänvisningar till de bestämmelser i kyrkoordningen där samrådsförfarande regleras. För att bestämmelserna skall vara konsekvent utformade har samma teknik använts också i övriga delar där så varit påkallat.

6.2 Annandag pingst

Efter långvariga diskussioner beslutade riksdagen i slutet av år 2004 att nationaldagen den 6 juni från och med år 2005 skall vara allmän helgdag. Beslutet innebar också att annandag pingst inte längre är en allmän helgdag.

När riksdagen år 2002 som sin mening gav regeringen till känna att den 6 juni borde bli allmän helgdag konstaterades att detta kunde få ekonomiska konsekvenser för samhället. Det kan därför sägas ha varit en förutsättning för beslutet att göra den 6 juni till allmän helgdag att en annan allmän helgdag skulle flyttas eller tas bort. Det bedömdes medföra alltför stora kostnader för samhället om införandet av en allmän helgdag skulle leda till en arbetstidsförkortning.

Genom proposition 2004/05:23 lade regeringen fram förslaget att göra den 6 juni till allmän helgdag. I propositionen diskuteras olika möjligheter till ändringar av de allmänna helgdagarna i övrigt. De helgdagar som bedömdes kunna tas bort eller flyttas var trettondagen, Kristi himmelsfärds dag eller annandag pingst. Som ett av flera alternativ angavs att Kristi himmelsfärds dag kunde flyttas från torsdagen till den följande lördagen. Det noterades att Svenska kyrkan i remissyttrande hävdat att en sådan ordning är den som minst skulle störa kyrkoårets rytm. Å andra sidan noterades även att Sveriges Kristna Råd förordat att annandag pingst skulle tas bort. Regeringen menade att den samhällsekonomiska aspekten inte ensam kunde vara avgörande. Trossamfundens uppfattning bedömdes också som viktig för ställningstagandet till vilken helgdag som skulle tas bort. I propositionen noterades att flertalet trossamfund syntes vara eniga om att annandag pingst är den av de kyrkliga helgdagarna vars upphörande skulle föranleda minst negativa konsekvenser. Detta blev också regeringens förslag.

2004 års kyrkomöte uttalade att Svenska kyrkan önskade att annandag pingst skulle förbli allmän helgdag. Vidare uppdrog Kyrkomötet till Kyrkostyrelsen att hos det riksdagsutskott som behandlade helgdagsfrågan ”skyndsamt hemställa om att annandag pingst även fortsättningsvis skall vara allmän helgdag och att, för det fall en nuvarande helgdag måste tas bort, skall detta vara Kristi himmelsfärds dag” (G 2004:4, KmSkr 2004:4). Som en följd av Kyrkomötets beslut uppvaktade Kyrkostyrelsen konstitutionsutskottet den 11 november 2004. Konstitutionsutskottet anslöt sig dock i sitt betänkande 2004/05:KU6 till regeringens föreslag att när nationaldagen den 6 juni skulle bli allmän helgdag så skulle annandag pingst inte längre vara helgdag. Detta blev också riksdagens beslut.

Annandag pingst har sedan länge ingått i det svenska kyrkoåret. Sedan kristendomen kom till vårt land har de största kyrkliga högtiderna – jul, påsk och pingst – firats både med annandagar och tredjedagar. Genom helgdagsreformen år 1772 borttogs tredjedagarna som helgdagar. I Svenska kyrkans gudstjänstliv är annandag pingst förbunden med böner och textläsningar som inte utan vidare kan överges och lämnas utan användning. De har något att säga om pingstens innebörd som skulle gå förlorat om dagen endast bortföll ur gudstjänstlivet. Vi föreslår därför att annandag pingst skall vara kvar som kyrklig högtidsdag. Det finns sedan tidigare två särskilda dagar i kyrkoåret som är kyrkliga högtidsdagar utan att vara allmänna helgdagar. Det gäller askonsdagen och skärtorsdagen.

I 17 kap. 3 § kyrkoordningen sägs att i varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar. Den bestämmelsen har hittills gällt annandag pingst som helgdag men kommer inte att gälla om den blir kyrklig högtidsdag utan att vara helgdag. Vårt förslag innebär att annandag pingst behåller sin ställning i kyrkoår och gudstjänstliv genom att dagen bevaras i evangelieboken och genom att församlingarna uppmärksammas på möjligheten att fira gudstjänst denna dag, i likhet med vad som sker på askonsdagen och skärtorsdagen.

6.3 Namnändring Tyska Kristine församling

Tyska Kristine församling i Göteborg har inkommit med en begäran om ändring av församlingsnamnet. I sin begäran önskar församlingen återgå till en tidigare stavning av församlingsnamnet; Tyska Christinae. Den gamla stavningen används av hävd av församlingen, men i kyrkoordningen benämns den som Tyska Kristine, som enligt kommentaren till 35 kap 3 § är församlingens ursprungliga namn. I den tidigare lagstiftningen om medlemskap i de icke-territoriella församlingarna (lag 1992:288), liksom i kyrkolagen (1992:300) benämns församlingen Göteborgs tyska församling. Som emellertid framgår av församlingens framställning har församlingen sedan bildandet år 1623 använt namnet Tyska Christinae.

Vid beredningen av ärendet har det inte framkommit att det vid Kyrkomötets behandling av förslaget till kyrkoordning på denna punkt framförts några andra motiv än en intention att återgå till församlingens ursprungliga benämning. För den modernare stavningen har inga motiv redovisats.

Vi föreslår att Kyrkomötet tillmötesgår församlingen och beslutar att ändra 35 kap. 3 §.

6.4 Kostnadsutjämning för andel kyrkotillhöriga för icke-territoriella församlingar

I 44 kap. 8 § föreskrivs ett system med kostnadsutjämning mellan församlingar på grundval av andelen kyrkotillhöriga i församlingen. Detta system går inte att tillämpa på icke-territoriella församlingar eftersom andelen kyrkotillhöriga i dessa församlingar är 100 procent. Vi föreslår därför att icke-territoriella församlingar undantas från paragrafens tillämpningsområde.

6.5 Dubbelvalsavveckling

I 38 kap. 78 § andra stycket sägs att det mandat som en kandidat inte tillträder när denne fått mandat i fler än en valkrets eller i mer än en nomineringsgrupp skall tillfalla dem som skulle komma först i ordningen enligt 80 § samma kapitel. Hänvisningen till 80 § är emellertid felaktig. Rätteligen hade bort hänvisas till 79 § samma kapitel. Detta är att se som ett förbiseende som nu bör rättas till. Det föreslås därför en ändring i 38 kap. 78 § så att hänvisning istället sker till 79 §.

6.6 Ikraftträdande av mindre justeringar av församlingsgränser

I 37 kap. 4 § kyrkoordningen föreskrivs att den territoriella församlingsindelningen får ändras på grund av oregelbundenhet i indelningen eller med hänsyn till fastighetsförhållandena. Av bestämmelsen framgår att ett skäl för att ändra församlingsindelningen bl.a. kan vara ändring av fastighetsgränser. Beslut om ändrad församlingsindelning på grund av sådana smärre fastighetsförändringar träder enligt 37 kap. 15 § andra stycket i kraft den 1 januari det år som bestäms i beslutet. Samtidigt framgår det av 16 § att sådana beslut om indelningsändringar skall fattas senast tre månader innan ändringen skall träda i kraft.

Detta medför att beslut om mindre omfattande indelningsändringar endast kan träda i kraft i samband med årsskiftet och att besluten måste fattas senast den sista september året innan. Enligt den lagstiftning som gällde före den 1 januari 2000, då indelningsfrågorna övergick till att bli en intern kyrklig fråga, kunde mindre indelningsändringar träda i kraft när som helst under året. Såsom kyrkoordningen blev utformad har dock tidpunkten för ikraftträdande för mindre indelningsändringar kommit att bli densamma som för övriga indelningsändringar. Avsikten med kyrkoordningens bestämmelser på området torde inte ha varit att ändra tidpunkten för ikraftträdande.

Mot bakgrund härav finner vi att det finns skäl att ändra 37 kap. 15 § så att ändringar i församlingsindelningen med stöd av bestämmelserna i 37 kap. 4 § kan träda i kraft vid den tidpunkt som stiftsstyrelsen eller Kyrkostyrelsen beslutar. Ett sådant beslut bör dock även i fortsättningen fattas senast tre månader innan det träder i kraft.