1. Inledning och bakgrund

Föreliggande skrivelse går tillbaka på det kyrkomötesbeslut som fattades i anslutning till att samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan presenterades för Kyrkomötet 2002 i Kyrkostyrelsens skrivelse Kyrkan och homosexualiteten (KsSkr 2002:5). Samtalsdokumentet var i sin tur resultatet av ett uppdrag till Teologiska kommittén efter det att 1997 års kyrkomöte behandlat en motion om en kyrklig välsignelseakt för homosexuella par.

Kyrkomötets beslut år 2002 innebar dels att dokumentet skulle sändas ut för samtal på bred front i stift och församlingar, dels att uppdraget till Teologiska kommittén breddades genom att närliggande frågor kring samlevnad och äktenskap skulle lyftas in i sammanhanget. I denna skrivelse redogör Kyrkostyrelsen för hur dessa uppdrag har följts upp och framlägger sina förslag till fortsatt handläggning av de aktuella frågorna. En redovisning ges av Teologiska kommitténs arbete med samlevnadsfrågor.

Beslutet i Kyrkomötet 2002 innebar att resultaten av samtalen skulle sammanställas och återrapporteras till den nationella nivån under mandatperioden. Detta görs i denna skrivelse genom olika slags redovisningar av enkäter som gått ut till pastoraten respektive till personer som deltagit i samtalen. Vidare redovisas intryck av samtalsprocessen från medverkande representanter från EKHO (Ekumeniska grupperna för kristna homo- och bisexuella samt transpersoner). Det ges också en redovisning av erfarenheter från stiften. I enlighet med 2002 års kyrkomötesbeslut presenteras dessutom en medieanalys som redovisar vilken bild som ges av Svenska kyrkan i media i frågan om homosexuella.

Frågor kring äktenskap och samlevnad har varit centrala för kyrkan i alla tider. Under de senaste decennierna har stora förändringar ägt rum i samlevnadsmönstren. Antalet äktenskap har minskat och många lever i samboförhållanden. Separationerna har ökat kraftigt i omfattning. Vidare har den homosexuella samlevnaden blivit erkänd av samhället. Många människor lever som singlar: Sverige är det singeltätaste landet i Europa. Ändå är det troligt att de flesta människor önskar leva i en fungerande parrelation.

Familjen är en utsatt institution i vår tid och har blivit mera utlämnad åt sig själv jämfört med tidigare. Detta har bland annat att göra med att det stöd som förr gavs av den omgivande släkten idag många gånger saknas. Detta går inte minst ut över barnen. Många barn saknar någon som de kan lita på och som de kan anförtro sig åt i svåra situationer.

Den teologiska reflektionen kring samlevnadsfrågor ur ett evangelisk-lutherskt perspektiv i vårt land är inte särskilt omfattande och har i huvudsak varit koncentrerad på frågor om äktenskap och sexualetik. En studie som har haft bestående inflytande är Olof Sundbys avhandling Luthersk äktenskapsuppfattning från år 1959. Andra verk är Etiken, Bibeln och samlevnaden av Göran Bexell, som publicerades år 1988, och Den sexuella människan. Konturer till en kristen sexualetik, en studie utförd av Gert Nilsson vid Svenska kyrkans forskningssekretariat och publicerad år 1995.

Ett projekt om samlevnadsfrågor som genomfördes i samarbete mellan forskningssekretariatet, studieförbundet Sensus och Växjö, Lunds och Göteborgs stift resulterade i den år 2000 publicerade antologin Livsrelationer. Tankar kring äktenskap och samlevnad i ett kristet perspektiv. I Johanna Gustafssons doktorsavhandling Kyrka och kön. Om könskonstruktioner i Svenska kyrkan 1945–1985, som lades fram år 2001, ges vidare en övergripande analys av hur man inom Svenska kyrkan såg på frågor kring sexualitet, samlevnad och kön från Andra världskrigets slut och fyrtio år framåt.

Inom ett område av mänsklig samlevnad har det inom Svenska kyrkan förekommit en omfattande teologisk reflektion under de senaste decennierna. Det gäller den homosexuella samlevnaden. Jämfört med samhället i övrigt var Svenska kyrkan tidigt ute när det gällde att bearbeta denna fråga. År 1972 tillsatte Biskopsmötet en utredning med Holsten Fagerberg som ordförande, vilket ledde fram till boken De homosexuella och kyrkan (1974). I boken drogs slutsatser som var radikala för sin tid. Bl.a. hävdades att det ur ”psykologiska synpunkter är angeläget, att de homosexuella uppnår varaktiga och stabila förbindelser”. En konsekvens av utredningens överväganden var vidare att ”inga hinder principiellt skulle föreligga för en homosexuell att inneha kyrkliga tjänster”. Det kan nämnas att homosexualitet fram till år 1979 av Socialstyrelsen klassificerades som en sjukdom.

1.1 Frågan om kyrklig akt för samkönade par

Ämnet har sedan varit föremål för flera motioner i Kyrkomötet. Vid 1988 års kyrkomöte väcktes en motion (KMot 1988:1) om utarbetande av förslag till kyrklig välsignelseakt för homosexuella par. En utredning i ärendet tillsattes som resulterade i rapporten Kyrkan och homosexualiteten (1994). Rapporten sändes på remiss till församlingar, stift, rikskyrkliga nämnder och råd, kyrkliga institutioner m.fl. Frågan hade samtidigt blivit aktuell för Svenska kyrkan genom att riksdagen i juni 1994 antog lagen om registrerat partnerskap för homosexuella. I anslutning till att lagen trädde i kraft den 1 januari 1995 utfärdade Biskopsmötet Pastorala råd angående förbön för dem som ingått partnerskap. Råden tog bland annat sikte på att präst inte medverkar vid själva registreringen, att prästen själv bedömer om hon eller han vill medverka och att det är fråga om enskild själavård i form av förbön.

I Kyrkomötet 1997 väcktes en motion om välsignelseakt för homosexuella i öppet kyrkorum (KMot 1997:39). Med anledning av ärendets behandling i kyrkomötet uppdrog Centralstyrelsen, efter samråd med Biskopsmötet, åt Svenska kyrkans teologiska kommitté i mars 1998 ”att fortsätta bearbetningen av de principiella frågorna, som skall omfatta historiskt, sociologiskt, ekumeniskt och systematiskt teologiskt arbete samt frågan om att fungera som kyrka inrymmande två olika förhållningssätt till homosexualiteten, detta som en grund för biskoparna att senare omarbeta de pastorala råden i frågan i enlighet med kyrkomötets önskemål”. Detta resulterade i samtalsdokumentet Homosexuella i kyrkan. Som redan nämnts lades detta dokument fram för Kyrkomötet 2002.

År 1999 omarbetade biskoparna sina pastorala råd. I den reviderade versionen lyftes förbönen fram på ett tydligare sätt, och det förutsattes explicit att anhöriga kan beredas tillfälle att närvara. Vidare betonades att förbönen för dem som registrerat sitt partnerskap genomförs som en del av den församlingsvårdande verksamheten och ligger inom den tillfrågade prästens pastorala ansvar.

Frågor kring samlevnad, partnerskap och äktenskap har fått ytterligare aktualitet genom att en statlig utredning tillsatts om ny äktenskapslagstiftning. I Kyrkomötet 2003 väcktes en motion (Mot 2003:58) om att utforma en kyrklig vigselakt såväl för par av samma kön som av olika kön. Motionen avslogs men Kyrkomötet uppdrog åt Kyrkostyrelsen att till 2004 års kyrkomöte återkomma med underlag till kyrklig akt för ingående av partnerskap med civilrättslig giltighet i form av ett arbetsmaterial. Ett sådant arbetsmaterial presenterades för Kyrkomötet 2004 som en bilaga i Kyrkostyrelsens skrivelse Kyrklig akt för partnerskap och därmed tillhörande frågor (KsSkr 2004:10). Arbetsmaterialet diskuterades vid stiftsvisa seminarier under Kyrkomötet.

1.2 Äktenskap, familj och samlevnad

Redan Centralstyrelsens uppdrag till Teologiska kommittén år 1997 innebar en breddning av frågeställningen från den konkreta frågan om utformningen av en kyrklig välsignelseakt för samkönade par till att se på frågan om homosexuell orientering och på de homosexuellas roll i kyrkan i ett mer generellt perspektiv. Kyrkomötets beslut 2002 innebar, som redan nämnts, att uppdraget till Teologiska kommittén breddades ytterligare genom att närliggande frågor kring samlevnad och äktenskap lyftes in i sammanhanget.

Ombudsmötet hade vid flera tillfällen behandlat frågor om att Svenska kyrkan bör stödja familjer. Vid 1993 års ombudsmöte behandlades t.ex. en motion (OMot 1993:519) om att införa äktenskapsskolor. Församlingsutskottet (OF 1993:503) stödde motionärens intention och fann det angeläget att församlingarna sökte finna nya vägar och former för att stödja människor som skall bilda eller nyligen har bildat familj. Utskottet ansåg dock inte att en obligatorisk äktenskapsskola var den rätta vägen. Läronämnden (Ln 1993:506) framhöll i sitt yttrande vikten av att kyrkan på allt sätt stödjer relationer där människor söker leva tillsammans, eftersom kyrkan lär att samlevnadens yttre form skall uttrycka äktenskapets syfte och mening. Läronämnden påpekade även att en utbyggd familjerådgivning kan utgöra ett sådant stöd. Ombudsmötet beslöt i enlighet med utskottets förslag och motionen avslogs.

Frågan aktualiserades ånyo vid 1996 års ombudsmöte. Då behandlades en motion (OMot 1996:530) om kyrkans ansvar inför förestående vigsel. Församlingsutskottet påpekade (OF 1996:509) att de kyrkliga handlingarna kräver såväl förberedande som uppföljande kontakter, men eftersom erfarenheten av samlevnad är olika måste formerna för förberedelsen inför äktenskapets ingående bedömas utifrån den individuella situationen och de lokala förhållandena.

Vid 1998 års ombudsmöte behandlades en motion om barns behov av två föräldrar (OMot 1998:520). I den motionen talar motionären om behovet av att kyrkan anordnar kurser för vigselpar samt hjälper äkta makar att lösa de svårigheter som kan uppkomma i äktenskapet. Församlingsutskottet (OF 1998:502) ansåg att motionen gav en alltför förenklad bild av verkligheten och föreslog därför att motionen skulle avslås. Ombudsmötet följde utskottets förslag. I sitt betänkande anförde utskottet att det är en viktig uppgift för kyrkan att bedriva förebyggande arbete och stödja familjer. Utskottet var positivt till den nysatsning som arbetet med familjerelationsfrågor innebär.

1.3 Skrivelsens disposition

I linje med Kyrkomötets beslut 2002 behandlar denna skrivelse alltså såväl de specifika frågorna kring homosexuell och heterosexuell samlevnad – med särskilt fokus på frågan om kyrklig välsignelse över registrerat partnerskap – som frågor kring äktenskap, barn och familj.

I kapitel 2 redovisas uppföljningen av samtalsprocessen kring dokumentet Homosexuella i kyrkan. Som en inledande orientering till frågan om homosexuell samlevnad ges först en översikt över det nu gällande rättsläget och de lagändringar som skett i fråga om partnerskap sedan lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft för tio år sedan. Därefter redovisas den utvärdering som gjorts av samtalsprocessen dels genom två enkätundersökningar, dels genom de synpunkter som inhämtats från stiften och från Riks EKHO. Vidare ges en redovisning av det ekumeniska läget kring dessa frågor, och då särskilt de reaktioner som samtalsdokumentet väckt i den anglikanska kyrkogemenskapen. En analys av hur frågor kring homosexuella i kyrkan har behandlats i svenska medier redovisas, och till detta kapitel har också förts en rapport om projektet Normgivande mångfald som pågått samtidigt som samtalsprocessen, delvis också med samma aktörer.

I det tredje kapitlet redogörs för Teologiska kommitténs fortsatta arbete med samlevnadsfrågor i ett vidare perspektiv. Som ett första led i detta arbete anordnade kommittén i september 2004 en hearing kring Kärlek, samlevnad och äktenskap. I kapitlet ges en sammanfattning av hearingen, där forskare inom olika discipliner medverkade: historiker, samhällsvetare, jurister och teologer samt företrädare för olika myndigheter och kyrkor och representanter för homosexuella och deras organisationer. Dessutom redovisas i kapitel 3 de slutsatser beträffande samlevnadsfrågor som Teologiska kommittén drog efter hearingen.

Medan kapitel 2 och 3 redovisar direkta resultat av det arbete som utförts i enlighet med det givna uppdraget, ger kapitel 4 i första hand underlag för det fortsatta arbete som Kyrkostyrelsen föreslår med frågor kring äktenskap, barn och familj. Här fokuseras särskilt på barnens situation. En redovisning ges av barns situation i vårt samhälle, och olika insatser som kan göras från kyrkligt håll diskuteras.

I de avslutande kapitlen redovisas sedan Kyrkostyrelsens överväganden och förslag beträffande samlevnadsfrågor, med särskilda överväganden i kapitel 6 rörande de kyrkorättsliga aspekterna av frågan om en ordning för kyrklig välsignelse över ingånget partnerskap. I kapitel 7, slutligen, redovisas Kyrkostyrelsens slutsatser beträffande samlevnadsfrågor.