Kyrkolivsutskottets betänkande 2005:8 Suicidprevention

Kyrkomötet Kl 2005:8

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande två motioner med förslag om ett ökat stöd ifrån Svenska kyrkans sida i arbetet med att förebygga självmord. Utskottet föreslår med anledning av motion 2005:17 samt motion 2005:107 punkt 2 att Kyrkostyrelsen får i uppdrag att utreda vad Svenska kyrkan kan göra för att bidra till att förebygga självmord. Utskottet föreslår att motion 2005:107 punkt 1 avslås. I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att

1. med anledning av motion 2005:17 uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda vad Svenska kyrkan kan göra för att bidra till att förebygga självmord.

2. avslå motion 2005:107, punkten 1.

3. med anledning av motion 205:107, punkten 2 uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda vad Svenska kyrkan kan göra för att bidra till att förebygga självmord.

Redogörelse för ärendet

Motionerna

Motion 2005:17 av Daniel Tisell, Samverkan för att förebygga självmord

1. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheter för Svenska kyrkan att samverka med och ge stöd till organisationer och nätverk som arbetar med att förebygga självmord och för stöd till anhöriga till personer som försökt eller har begått självmord.

2. Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda möjligheten till att initiera alternativt ekonomiskt stimulera församlingar och stift att skapa projekt i frågor som handlar om självmord och förebyggande av självmord.

Motion 2005:107 av Eva Nyman, Program för förebyggande av självmord

1. Kyrkomötet beslutar att uppmana Kyrkostyrelsen att ge regeringen till känna att Svenska kyrkan önskar delta i arbetet mot självmord.

2. Kyrkomötet beslutar att uppmana Kyrkostyrelsen att – vare sig ett samarbete med statliga myndigheter kommer till stånd eller ej – inom Svenska kyrkan organisera ett arbete mot självmord.

Utskottet

Bakgrund

Självmord

Självmord är ett allvarligt globalt folkhälsoproblem. Det är en av de tio vanligaste dödsorsakerna i utvecklingsländerna. I många industriländer är självmord den vanligaste dödsorsaken i befolkningen mellan 15 och 44 år. 1 miljon människor runt om i världen dör genom självmord varje år. Det motsvarar 2 700 självmord varje dag. Enligt den senaste statistiken från Världshälsoorganisationen (WHO) för 33 länder i Europa dör 150 000 människor i självmord varje år.

I Sverige är självmord den vanligaste dödsorsaken för män i åldersgruppen 15–44 år och för kvinnor i motsvarande åldersgrupp den näst vanligaste. Det har fram till år 1997 varit en positiv utveckling med minskande självmordstal i Sverige men från 1997 har siffrorna planat ut. Självmorden i åldersgruppen 15–24 år har inte följt trenden utan istället ökat de senaste 10 åren. För flickor i motsvarande åldersgrupp har antalet självmordsförsök ökat de senaste åren. Exempelvis har antalet självmord i denna åldersgrupp ökat från 110 år 2001 till 146 år 2002. Totalt var det 1 485 personer från 15 år och uppåt som tog sitt liv i Sverige under år 2002. Av dess var 1 077 män och 408 kvinnor. Det förekommer även att barn under 14 år tar sitt liv. Under de senaste 10 åren är det årligen mellan 1–6 pojkar som tagit sitt liv och 1–3 flickor som tagit sitt liv. Det högst uppmätta antalet säkra och osäkra självmord återfinns i statistiken för år 2002 då 9 barn tog livet av sig, av dessa var 6 pojkar och 3 flickor.

Självmord i Sverige (säkra och osäkra) 1980-2002 inom olika åldersgrupper

SM-tal = antal självmord per år och 100 000 invånare

	15–24 år		25–44 år		45–64 år		65 år +		Totalt
Årtal	Antal	SM-tal	Antal	SM-tal	Antal	SM-tal	Antal	SM-tal	Antal	SM-tal
1980	174	15,4	805	34,4	790	42,3	468	34,4	2237	33,4
1981	154	13,5	669	28,3	729	39,3	498	36,1	2050	30,4
1982	138	12,0	712	29,9	768	41,7	500	35,8	2118	31,3
1983	163	14,1	738	30,9	719	39,1	463	32,8	2083	30,6
1984	170	14,6	827	34,5	707	38,5	498	35,0	2202	32,3
1985	158	13,5	749	31,1	664	36,6	495	34,0	2066	30,2
1986	198	16,8	739	30,6	646	35,7	465	31,5	2048	29,8
1987	169	14,3	716	29,6	657	36,1	511	34,2	2053	29,7
1988	187	15,8	742	30,7	683	37,0	480	31,9	2092	30,1
1989	205	17,4	722	29,7	633	33,7	499	32,9	2059	29,4
1990	153	13,1	638	26,2	676	35,2	513	33,6	1980	28,1
1991	162	14,2	686	28,2	656	33,4	505	33,0	2009	28,4
1992	128	11,4	587	24,1	635	31,7	494	32,2	1844	26,0
1993	133	12,1	598	24,6	672	32,9	437	28,4	1840	25,9
1994	112	10,2	531	21,8	601	28,8	466	30,3	1710	23,9
1995	131	12,1	568	23,4	663	31,3	444	28,8	1806	25,2
1996	111	10,4	516	21,3	624	29,1	408	26,4	1659	23,1
1997	115	10,9	506	20,8	561	25,9	338	21,9	1520	21,1
1998	102	9,8	462	19,0	578	26,3	392	25,5	1534	21,3
1999	131	12,8	455	18,7	545	24,4	381	24,9	1512	20,9
2000	106	10,3	416	17,1	483	21,4	375	24,5	1380	19,0
2001	110	10,6	445	18,3	601	26,3	390	25,5	1546	21,2
2002	146	13,9	418	17,2	586	25,3	335	21,8	1485	20,3

SPES – Riksorganisationen för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd

SPES är en rikstäckande ideell organisation som är partipolitiskt och religiöst obunden. Enligt organisationen stadgar är deras ändamål att:

♦ ge stöd och hjälp till närstående till personer som tagit sitt liv,

♦ arbeta med suicidprevention på egen hand och tillsammans med andra, aktörer i samhället för att åstadkomma en minskning av antalet suicid, samt

♦ skapa förståelse för att suicid är ett samhällsproblem.

Medlem i organisationen kan den bli som förlorat en närstående genom suicid. Med närstående avses den som haft en nära personlig relation till den som tagit sitt liv. Om flera från samma familj begär medlemskap kan de som grupp vara familjemedlem. Vidare kan ungdomar upp till 30 år bli ungdomsmedlem. Organisationen har för närvarande ca 1 500 medlemmar. Den som inte uppfyller kraven för medlemskap kan bli SPES-vän, vilket innebär att man bl.a. får medlemstidning och informationsmaterial. Personer som har kunskap och erfarenhet som är av särskild betydelse för organisationen kan antas som stödjande medlem och fungerar så som en resursperson för organisationen. Organisationen är indelad i regioner med länsvisa kretsar. Arbetet bedrivs bl.a. genom kontaktpersoner, telefonjour som är öppen dagligen på kvällstid, utbildningar, träffar och självhjälpsgrupper samt med information och attitydförändring. SPES vision är ett självmordsfritt Sverige.

Sensus studieförbund

SPES är en aktiv medlemsorganisation inom Sensus studieförbund. I början av 2000-talet utarbetade studieförbundet en informationspärm till SPES informatörer, ett material till stöd för deras arbete med att informera om suicidprevention samt om bemötandefrågor. Vidare anordnar Sensus tillsammans med SPES studiedagar runt om i landet vilka riktar sig till personal i kommuner, skolor och kyrkor/församlingar. I augusti 2005 ansökte SPES och Sensus hos Allmänna arvsfonden om medel för ett projekt Tonårspojkars dolda smärta. Projektet syftar till att man skall lära sig att tala om hur man talar om känslor samt att ungdomar skall lära sig att ta signaler om självmord på allvar och vikten av att gå vidare med dem till vuxna som kan ge stöd och hjälp.

NASP - Nationellt och Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa

NASP är statens och Stockholms läns landstings centrala expertenhet inom självmordsforskning och prevention av psykisk ohälsa. Det nationella ansvaret tillkom genom ett riksdagsbeslut 1993. Genom ett avtal mellan staten, Stockholms läns landsting samt Institutet för Psykosocialmedicin (IPM) grundades centret 1994. Sedan 1997 är centret knutet till WHO som ”Collaborating Center for Suicide Research and Prevention”. Den historiska bakgrunden till NASP är en motion som väcktes i Stockholms läns landstingsfullmäktige år 1977 angående förebyggande åtgärder mot självmord och självmordsförsök. Centrets framtida organisation har utretts av Statskontoret under innevarande år och beslut om förändringar väntas tas senare i år. Om Statskontorets förslag antas kommer forskningsverksamheten att föras till Folkvetenskapen på Karolinska Institutet och övrig verksamhet till Folkhälsoinstitutet.

Målen för NASP grundar sig på nationella och internationella ställningstaganden vad gäller självmordsförebyggande arbete. NASP:s inriktningsmål är att verka för att varaktigt minska antalet självmord och självmordsförsök. Deras delmål är

♦ att verka för att därutöver så långt som möjligt undanröja omständigheter som kan leda till att barn och unga tar sitt liv,

♦ att verka för att tidigt upptäcka och försöka bryta stigande trender av självmord och självmordsförsök,

♦ att medverka till att öka den allmänna kunskapsnivån om självmord, så att mänsklig gemenskap och samhälleliga åtgärder blir ett stöd för människor med självmordstankar, med upplevelser av närståendes självmord och självmordsförsök, samt

♦ att medverka till att förebygga den psykiska ohälsa som är relaterad till självmord och självmordsförsök.

Vidare har de följande aktivitetsmål

♦ att kartlägga och värdera utvecklingen av fullbordade självmord och självmordsförsök,

♦ att upptäcka och värdera hälsofrämjande faktorer och miljöer som kan hindra uppkomst av suicidala processer,

♦ att kartlägga och värdera riskgrupper, riskfaktorer och riskmiljöer för fullbordade självmord och självmordsförsök,

♦ att initiera, handleda och utvärdera självmordsförebyggande arbete i sjukvårdsområden inom primärvården, de psykiatriska sektorsklinikerna och i primärkommunerna/lokalsamhället,

♦ att öka kompetensen hos nyckelpersoner verksamma inom hälso- och sjukvård, barn- och ungdomsverksamhet, viss social verksamhet samt personer verksamma inom klinisk forskning när det gäller självmordsriskbedömning och omhändertagande självmordsriskspatienter för att förbättra personalens möjligheter att hantera de psykiska påfrestningarna i detta arbete,

♦ att utveckla och utvärdera nya självmordsförebyggande program,

♦ att öka medvetenheten om problemet självmord hos personal och politiker inom stat, landsting, kommun och övriga berörda organisationer samt massmedia och allmänhet, samt

♦ att sammanställa kunskap inom området psykisk ohälsa och suicidala beteenden.

NASP:s verksamhet kan delas in i fyra huvudområden: forskning och utveckling, epidemiologisk bevakning (kartläggning av trender i självmordsdödligheten respektive inom olika självmordsförsökspopulationer, tillhandahållande av analyser och statistiskt underlag), information samt undervisning. Det självmordsförebyggande arbetet vid NASP bedrivs efter två huvudlinjer. Den ena är att få till stånd ett optimalt omhändertagande av personer med självmordsproblematik för att förhindra den suicidala processens upptrappning till självmordsförsök och kanske fullbordat självmord. Detta preventionsarbete anser NASP skall ske via hälso- och sjukvården där hälso- och sjukvårdspersonal är en viktig målgrupp i det arbetet. Den andra strategin är ett befolkningsinriktat arbete med inriktning på stödjande miljöer och på att förstärka de färdigheter som kan skydda oss när vi råkar in i situationer i livet som är särskilt påfrestande. I detta arbete ingår också att öka människors medvetenhet om självmordsproblematiken samt att försöka undanröja de rädslor och tabun som självmordsförsök och självmord omgärdas av. Detta preventionsarbete anser NASP skall ske via stat, kommun och frivilliga organisationer och målet med arbetet är ökad kunskapsnivå och mänsklig gemenskap. Viktiga målgrupper i detta arbete är värnpliktiga, studerande, barn och ungdomar samt allmänheten.

De sex regionala nätverken och NASP

NASP har enligt regeringens beslut det nationella ansvaret för samordning av och kontakter med de regionala nätverken. Nätverken initierades år 1997 av NASP:s verksamhetschef professor Danuta Wasserman. Vid uppbyggnaden av nätverken har man utgått från landets indelning i sex sjukvårdsregioner. Syftet med de sex regionala nätverken är att göra självmordsprevention till en integrerad del av svenskt folkhälsoarbete. Arbetet i nätverken bygger på samarbete mellan människor inom skilda sektorer i samhället: psykiatrin, övrig hälso- och sjukvård, kommunerna, olika frivilligorganisationer, polis och massmedia. Utbyggnad och förstärkning av nätverken sker fortlöpande och personal från skolan, kyrkan, frivilligorganisationer samt enskilda individer är välkomna att delta i nätverkens arbete. I samtliga sex nätverk har SPES en viktig funktion. Den gemensamma visionen för de regionala nätverken är ”Ett självmordsfritt Sverige!” och den gemensamma verksamhetsidén är ”Att förankra erfarenhet och vetenskaplig kunskap hos alla som privat och professionellt berörs av självmordsproblematik”.

Informell arbetsgrupp

I NASP:s uppdrag ingår som ovan angivits att öka kunskapsnivån i vårt samhälle för att förebygga suicid. En informell arbetsgrupp har som ett led i detta bildats och mötts sedan år 2003. Förutom representant för NASP består gruppen av representanter från SPES, Sensus studieförbund samt Svenska kyrkans stift (Växjö och Stockholms stift). Denna arbetsgrupp ser NASP som en del av sitt utåtriktade arbete.

Riksdag och regering

Under riksdagens allmänna motionstid i våras inlämnades ett tiotal motioner från samtliga riksdagspartier. De föreslår samtliga att ytterligare insatser behöver göras för att stärka det självmordspreventiva arbetet. Socialutskottet beredde motionerna och ett enigt utskott föreslog i sitt betänkande 2004/05:SoU11 Folkhälsopolitik att riksdagen med delvis bifall till motionerna som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anför om självmordsprevention. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr.2004/05:218).

Utskottet konstaterar i sitt betänkande att olika insatser gjorts på området. Regeringen har i den forskningspolitiska propositionen, 2004/05:80 Forskning för ett bättre liv, redovisat att den bl.a. anser att särskilda insatser bör göras inom suicidforskningen. Folkhälsoministern har redovisat att han noga följer utvecklingen för att överväga vilka ytterligare insatser som kan komma att erfordras med anledning av självmordsproblematiken. Utskottet anser att ett nationellt program för självmordsprevention bör tas fram och att regeringen bör redovisa resultatet av ett sådant arbete för riksdagen i lämpligt sammanhang.

Det var inte första gången riksdagen agerade i denna fråga utan den har vid två tillfällen under de senaste åren lämnat tillkännagivanden till regeringen om självmordsprevention. I betänkande 2000/01:SoU7 Barn – här och nu – Redogörelse för barnpolitiken i Sverige föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att de riktlinjer som Världshälsoorganisationen (WHO) har utarbetat om hur självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast bör omsättas till svenska förhållanden. WHO har utarbetat ett dokument med riktlinjer för hur självmordsförebyggande insatser kan genomföras i skolorna. Vidare i betänkande 2001/02:SoU19 Folkhälsofrågor föreslog utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att anta mål för det självmordspreventiva arbetet. Riksdagen följde vid båda tillfällena utskottet förslag till beslut (rskr. 2000/01:135 och rskr. 2001/02:308).

Institutet för psykosocial medicin (IPM) (inklusive Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa [NASP]) fick i december 2001 av regeringen i uppdrag att med början under år 2002 föra ut WHO:s riktlinjer om självmordsförebyggande arbete i skolan. NASP har därefter även översatt och bearbetat WHO:s riktlinjer och spridit dem bl.a. via Internet men även genom de sex regionala nätverk som arbetar med självmordsprevention.

I regeringens proposition 2002/03:35 Mål för folkhälsan behandlas även frågan om självmordsprevention (s. 33–34). Något särskilt mål för det självmordsförebyggande arbetet anges inte av regeringen i propositionen trots riksdagens beslut 2002 om ett tillkännagivande till regeringen om att mål bör antas för det självmordspreventiva arbetet (rskr. 2001/02:308). Detta beror på att det enligt regeringens bedömning är att det är hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de samhällsfaktorer som påverkar folkhälsan och som återfinns i samhällets struktur, i miljön och i befolkningens levnadsvanor, som skall fokuseras i folkhälsopolitiken. Däremot anser regeringen att det är ytterst i folkhälsans utveckling – där också utvecklingen av självmord och självmordsförsök ingår som en viktig faktor att följa – som resultatet av folkhälsopolitiken kan avläsas. Frekvensen självmord och självmordsförsök anser den därför kommer att utgöra en viktig indikator liksom utvecklingen av det preventiva arbetet när det gäller att följa upp och utvärdera vissa målområden liksom det övergripande folkhälsomålet.

Med anledning av riksdagens beslut den 27 april 2005 har regeringen den 21 juli 2005 gett Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (FHI) i uppdrag att ta fram underlag till ett nationellt program för förebyggande av självmord.

I Socialstyrelsens uppdrag ingår att ta fram förslag på strategier och åtgärder till ett nationellt program för självmordsprevention. Förslagen skall rikta sig till huvudmännen för hälso- och sjukvård, socialtjänst samt skolhälsovård/elevhälsa. Socialstyrelsen skall bland annat redovisa förslag på hur självmordsproblematiken på ett bättre sätt än i dag kan beaktas i den befintliga verksamheten och presentera en analys och bedömning av självmordsproblematiken i Sverige.

FHI har fått i uppdrag att till det nationella programmet för självmordsprevention ta fram förslag på befolkningsinriktade strategier och åtgärder för statliga myndigheter, landsting och kommuner. I uppdraget ingår också att redovisa förslag på hur självmordsproblematiken på ett bättre sätt än i dag kan beaktas i den befintliga verksamheten. Uppdragen skall rapporteras till Socialdepartementet senast den 15 december 2006.

Svenska kyrkan

Det finns lokalt på många håll i landet ett gott samspel mellan församlingar och SPES beträffande anhörigstöd. Detta gäller bl.a. samtalsgrupper där Svenska kyrkans församlingar upplåter sina församlingslokaler utan kostnad, anordnande av särskilda minnesgudstjänster som att SPES medverkar i konfirmandarbetet där även själmordsförebyggande arbete tas upp.

NASP har önskat att få en lista med namn på personer som de skulle kunna kontakta, beträffande självmordsförebyggande arbete och anhörigstöd, på stiftskanslierna. De namn som lämnats till NASP har tagits fram av en av Svenska kyrkans deltagare i den informella arbetsgruppen. Det är inte en homogen grupp stiftsmedarbetare som finns upptagen på listan utan det är allt från barn-, konfirmand-, skolkyrko- och ungdomskonsulenter, stiftsdiakoner samt stiftsadjunkter med inriktning på konfirmand, telefonsjälavård eller sjukhuskyrkan.

Den insats som verkar vanligast förekommande ifrån stiftens sida när det gäller det förebyggande arbetet är kursdagar som riktar sig till alla som arbetar med konfirmander samt på något håll även de som arbetar inom skolkyrkan.

Det är endast ett stift, Växjö stift, som arbetar mer genomgripande med suicidpreventivt arbete. En medarbetare på stiftskansliet som är ansvarig för telefonsjälavården i stiftet uppmärksammade genom sitt arbete att det var alltfler yngre personer som ringde och talade om att de tänkte ta sitt liv. Det blev tydligt att något behövde göras och att kyrkan inte skulle kunna göra det ensam. Hon tog då initiativ till att bilda en referensgrupp i stiftet. I gruppen ingår förutom kyrkan representanter från skola, vård, barn- och ungdomspsykiatrin samt SPES. Studiedagar har börjat anordnas, ännu är inte hela stiftet täckt. Till studiedagarna bjuds in personal från församlingarna (präster, diakoner, församlingspedagoger och församlingsassistenter), från kommunerna, skolorna (från högstadiet till folkhögskolor och universitet) och vården. En del av studiedagen ägnas åt att deltagarna får sitta tillsammans kommunvis och börja samtala om hur de skall kunna bilda ett lokalt nätverk kring dessa frågor. Vidare utses en kontaktperson för varje lokalt nätverk till stiftet. Studiedagarna har mött ett stort gensvar. Någon motsvarighet till detta arbete finns inte någonstans i Sverige enligt uppgifter från NASP.

Överväganden

Utskottet konstaterar att det är otillfredsställande att så små ekonomiska resurser satsas i det svenska samhället på arbetet med att förebygga självmord. Alla goda krafter i samhället behöver bidra i arbetet med att förebygga självmord. Det råder ingen tvekan om att detta är ett område som ligger helt i linje med kyrkans uppdrag. Det framgår av betänkandets bakgrundstext att ett sådant engagemang finns på olika håll inom vår kyrka, men mera kan säkert göras. Här skulle den nationella nivån kunna bidra till att sprida kunskap om de goda exempel på insatser som redan görs samt inspirera stiften till nya. Stiftsorganisationen i sin tur har en viktig uppgift att stimulera församlingarna.

Utskottet anser att ett sätt att bidra till arbetet med att förebygga självmord är utbildningar och fortbildningar för att motverka fördomar och tabuföreställningar, öka kunskapen om hur man kan förebygga självmord samt vilka signaler man skall vara uppmärksam på. Ett annat sätt vore att uppmuntra till samverkan och till att lära av varandras goda exempel, som ett sådant vill utskottet särskilt nämna det arbete som bedrivs i Växjö stift. När det gäller Svenska kyrkans möjligheter till samverkan och stöd till organisationerna SPES och NASP, som tas upp i motion 2005:17 punkt 1, kan utskottet konstatera att det redan förekommer viss samverkan och visst stöd. När det gäller punkt 2 i den motionen anser utskottet att det inte finns ett tillräckligt underlag för att ta ställning till om det är de mest lämpade åtgärderna som föreslås i motionen. Det är utskottets bestämda uppfattning att ytterligare insatser behövs och kan göras ifrån kyrkan för att förebygga självmord. Det är dock osäkert vilka de är. Utskottet vill därför med anledning av motionen föreslå att Kyrkomötet beslutar uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda vad Svenska kyrkan kan göra för att bidra till att förebygga självmord.

Då utskottet konstaterar att Svenska kyrkan redan aktivt tar del i arbetet med att förebygga självmord finner utskottet inte någon anledning att föreslå bifall av motionärens förslag i motion 2005:107 punkt 1 att ge regeringen till känna att Svenska kyrkan önskar delta i arbetet mot självmord. Utskottet konstaterar vidare med anledning av motionärens förslag i punkt 2 att det ställer sig tveksamt till den föreslagna formen för Svenska kyrkans engagemang i arbetet med att förebygga självmord. Däremot bejakar utskottet att Svenska kyrkan skall arbeta med att förebygga självmord och föreslår därför att denna punkt av motionen ges samma förslag till beslut som motion 2005:17.

Uppsala den 29 september 2005

På Kyrkolivsutskottets vägnar

Göran Åberg

Marie Schött

Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo Lennart Anbäcken, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Solveig Thorkilsson, Karin Perers, G. Olof Kjellström, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson och Kerstin Zetterberg.

Biskoparna Caroline Krook och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.

Reservation av Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin och Bo Lennart Anbäcken

Vi reserverar oss mot utskottets förslag att Kyrkomötet med anledning av motion 2005:107 punkt 2 skall uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda vad Svenska kyrkan kan göra för att bidra till att förebygga självmord. Vi menar att punkten 1 och punkten 2 i motion 2005:107 hör ihop varför vi yrkar avslag även på punkt 2.