|
Kyrkolivsutskottets betänkande
2005:6
Andlig vård på fängelser
|
Kyrkomötet
Kl 2005:6
|
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motionerna 2005:1 och 63 som tar upp frågor om fördelningen av den statliga ersättningen för andlig vård vid häkten och fängelser samt behovet av själavård och diakoni bland fångar och människor i frivård. Utskottet menar att Svenska kyrkan i dag blir orättvist särbehandlad i förhållande till andra trossamfund när det gäller arbetet med andlig vård inom kriminalvården. Utskottet föreslår därför bifall till motion 2005:1. Utskottet menar att förslaget att göra en inventering av själavårdsbehoven på fängelser och i frivård redan är uppfyllt genom två utredningar som nyligen genomförts. Utskottet föreslår därför avslag på motion 2005:63.
Utskottets förslag till kyrkomötesbeslut
Kyrkomötet beslutar att
1. bifalla motion 2005:1,
2. avslå motion 2005:63.
Redogörelse för ärendet
Motionerna
Motion 2005:1 av Anders Novak och Paul Trossö, Finansiering av den andliga vården vid häkten och fängelser
Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att ta initiativ till en förändring av regelverket för hur den statliga ersättningen av den andliga vården vid häkten och fängelser fördelas, så att även Svenska kyrkans präster ersätts för sina insatser.
Motion 2005:63 av Britta Olinder, Andlig vård på fängelser och i frivården.
Kyrkomötet beslutar att ge Kyrkostyrelsen i uppdrag att inventera behovet av själavård och diakoni bland fångar och människor i frivård och att som en eventuell följd därav verka för en större insats från kyrkans sida.
Utskottet
Bakgrund
I motionerna 2005:1 och 63 understryks behovet av väl fungerande andlig vård vid häkten, fängelser och i frivården. I den förra motionen föreslås att Svenska kyrkans del i den andliga vården skall ersättas på samma sätt som sker för andra trossamfunds själasörjare. I den andra motionen efterfrågas en inventering av behovet av själavård och diakoni bland fångar och människor i frivården.
Sedan 1962 har vid varje anstalt och häkte funnits en Nämnd för Andlig Vård (NAV) med uppgift att tillgodose de intagnas behov av andlig vård i form av själavårdssamtal och gudstjänster. I varje sådan nämnd skall ingå en präst eller diakon från Svenska kyrkan och en pastor eller diakon från ett frikyrkosamfund. 1990 gjordes en uppgörelse om att Svenska kyrkan skall ansvara för sina personalkostnader och att Kriminalvården skall svara för kostnaderna för motsvarande insats för övriga trossamfund.
Sveriges Kristna Råd (SKR) har i ett avtal med Kriminalvårdsstyrelsen sedan 1994 ansvar för samordning av resurser från Svenska kyrkan, frikyrkorna samt de katolska och ortodoxa kyrkofamiljerna.
Arbetet med den andliga vården inom kriminalvården är i dag organiserat inom ramen för det program inom Sveriges Kristna Råd som heter Kyrkan i kriminalvården. Ansvarig för SKR:s arbete är en heltidsanställd konsulent för andlig vård i kriminalvården. I årsboken uttrycks en oro över att Kriminalvårdsstyrelsen kan komma att skära ned resurserna för frikyrkornas medarbetare. Samtal har därför förts med Kriminalvårdsstyrelsen med syfte att förhindra detta. Arbetet med andlig vård i kriminalvården sker i en ekumenisk dialog och med regelbunden utbildning och kompetensutveckling för dem som är anställda med sådana uppgifter. Också kontakter med de kristna besöksgrupperna förekommer genom SKR.
I den utredning om Svenska kyrkan och den andliga vården i kriminalvården som lades fram år 2002 på uppdrag av Nämnden för kyrkolivets utveckling nämns att vid denna tidpunkt fanns 64 fängelsepräster och 10 diakoner inom den andliga vården i kriminalvården. Merparten av dessa hade sina uppdrag med endast några timmar i veckan, vanligast var att ha 8 timmar i veckan för detta arbete.
Enligt minnesanteckningar från programgruppen Kyrkan i kriminalvården den 10 februari 2005 fanns det 2 054 personer på häkten, 4 800 på anstalter och omkring 13 000 i frivården. Landets fängelser planeras att bli utbyggda med omkring 1 800 platser. I dag förekommer dubbelbeläggning och användning av baracker och polisarrester på grund av lokalbrist. Det ökande antalet intagna medför med stor sannolikhet ett ökat behov av resurser för den andliga vården i kriminalvården.
Finansieringen av den andliga vården i kriminalvården sker på förhållandevis skilda sätt för Svenska kyrkan och övriga trossamfund. En del finansieras genom Kriminalvårdsstyrelsens budget. Medel fördelas till de olika kriminalvårdsmyndigheterna. Som underlag finns en förteckning av uppdrag och behov som inför varje år lämnas av konsulenten på SKR.
Det åligger sedan varje myndighet att anslå medel till att avlöna de pastorer och diakoner som man genom avtal med frikyrkosamfundens lokala församlingar engagerar. I några fall har myndigheter inte ansett sig kunna ersätta anställningarna fullt ut och då ersätts dessa till en del av frikyrkorna centralt.
Svenska kyrkan ställer präster och diakoner till förfogande utan ersättning från Kriminalvårdsstyrelsen. I kyrkoordningen talas om församlingens ansvar för dem som vistas i församlingen. De som arbetar inom kriminalvården är till största delen anställda lokalt i en församling. Uppdragen bekostas med det som kallas strukturbidrag enligt kyrkoordningen 44 kap. 16 §. Varje församling med verksamhet av det här berörda slaget kan ansöka om strukturbidrag för både lön och verksamhet från stiftet. Handläggningen är dock inte enhetlig. I några stift bereds ärendet på stiftet. I andra stift samlas ansökningarna upp kontraktsvis och skickas efter beredning till stiftsstyrelsen. I några av ekonomiska samfälligheter, exempelvis Malmö och Norrköping, tar samfälligheten ansvar för den andliga vården i kriminalvården. Finansieringen är genom systemet med strukturbidragsansökningar beroende av stiftets ekonomiska situation.
År 2000 uppgick den totala kostnaden för den andliga vården i kriminalvården till cirka 16 miljoner kronor. Av detta belopp har Svenska kyrkan bidragit med ungefär hälften.
Två utförda utredningar har föreslagit att finansieringen av den andliga vården i kriminalvården skall förändras så att även Svenska kyrkans del i denna vård skall finansieras på samma sätt som i övriga samfund. Detta har framförts både i den tidigare nämnda utredningen av Kjell Mazetti som lades fram för Nämnden för kyrkolivets utveckling år 2002, och i den av Sveriges Kristna Råd samma år genomförda utredning om den andliga vården i kriminalvården med Catarina Agrell som ordförande i analysgruppen.
I ett brev ställt till Kriminalvårdsstyrelsen och Sveriges Kristna Råd i januari 2005 tar den nuvarande konsulenten vid SKR ytterligare ett initiativ inför Kriminalvårdsstyrelsens omorganisation. Han föreslår i sitt sändebrev kontakter mellan bland andra Svenska kyrkan, Kriminalvårdsstyrelsen och SKR för ”att skapa en ny enhetlig finansieringsform för att säkerställa ekumenisk och interreligiös bredd i arbetet med den andliga vården i kriminalvården”.
Kyrkomötets tidigare behandling av frågor om andlig vård på fängelser
Frågor kring den andliga vården i kriminalvården har vid några tillfällen under de senaste åren varit uppe till behandling i Kyrkomötet. Genom en motion till 1999 års kyrkomöte, KMot 1999:2, aktualiserades inför de förändrade relationerna mellan Svenska kyrkan och staten hur Svenska kyrkans ansvar för den andliga vården vid kriminalvårdsanstalterna skulle utformas i framtiden. Fokus var bland annat riktat på frågan om SKR kan sluta avtal med Kriminalvårdsstyrelsen om den verksamhet som Svenska kyrkan bedriver. Denna motion ledde så småningom till den redan nämnda utredningen. Frågorna om den andliga vården i kriminalvården finns i kyrkans nationella organisation inom Nämnden för kyrkolivets utveckling.
Vid 2001 års kyrkomöte lades i motion KMot 2001:42 fram förslag om en utredning om hur resurser skall fördelas till stift och församlingar exempelvis när församlingar inom sig har stora institutioner som fängelser. Förslaget behandlades i Ekonomi- och egendomsutskottet, EE 2001:6, som hemställde att ge Kyrkostyrelsen till känna att motionens frågeställning är ”en naturlig del i den utredning om utjämningssystemet som kommer att påbörjas inom kort”. Detta blev också Kyrkomötets beslut.
Till 2003 års kyrkomöte förelåg en skrivelse om vissa ändringar i utjämningssystemet som dock inte berörde finansieringen av den andliga vården i kriminalvården.
Betänkandet Framtidens Kriminalvård
Den 9 juni 2005 överlämnades betänkandet Framtidens Kriminalvård, SOU 2005:54, som skrivits av Kriminalvårdskommittén. Detta betänkande går inte in på den andliga vården men konstaterar dock i sin sammanfattning under rubriken Fritidssysselsättning, att en ”intagen som inom anstalten vill utöva sin religion eller livsåskådning skall beredas tillfälle till detta i den utsträckning det är möjligt med hänsyn till ordning och säkerhet”, sidan 32.
Överväganden
Utskottet menar att motion 2005:1 är viktig för att jämställa Svenska kyrkan med de andra samfunden när det gäller statens behandling av trossamfundens insatser inom kriminalvården. Utskottet kan se det nuvarande förhållandet som en orättvisa i och med att Svenska kyrkan inte arbetar på samma villkor som exempelvis frikyrkorna gör på fängelserna. I dag har Svenska kyrkan ett mycket svagare ekonomiskt stöd för sin verksamhet inom kriminalvården, vilket ibland leder till att dessa uppgifter på det lokala planet prioriteras ned av ekonomiska skäl.
I de stift som har flera större kriminalvårdsanstalter går en betydande del av strukturbidragen till de församlingar och samfälligheter där präster och diakoner utför arbete inom kriminalvården. De intagna kan i många fall se det som en tillgång att själavårdspersonalen inte är avlönad av staten och att kriminalvården inte är inblandad i rekryteringen av dem som arbetar för Svenska kyrkan. Kriminalvården borde dock kunna ersätta Svenska kyrkan för de tjänster som kyrkan utför så att Svenska kyrkan får ersättning på samma villkor som andra trossamfund.
Utskottet menar att det är av stor vikt att Svenska kyrkan får denna ersättning för verksamheten inom kriminalvården för att göra det möjligt att säkerställa nuvarande nivå på arbetet. Med denna ersättning skulle Svenska kyrkan med sin verksamhet kunna svara mot de stora och växande behoven på detta område och där kyrkans insatser efterfrågas av många.
Utskottet vill mer än motionären lyfta fram att inte endast präster utan även diakoner arbetar inom den andliga vården inom kriminalvården. Utskottet önskar också särskilt nämna det stora och resurskrävande klosterprojektet vid Kumlaanstalten som fått ett mycket positivt gensvar av dem som är intagna där. Kön av ansökningar till klostret har varit lång. Under förra året genomfördes åtta kortretreater, två 30-dagars retreater, tre lugna veckor, två veckolånga återsamlingar och en franciskansk retreat under ledning av en katolsk franciskan.
Utskottet understryker vikten av ett fortsatt gott samarbete mellan trossamfunden för att verksamheten med andlig vård inom kriminalvården skall kunna fortsätta att fungera tillfredsställande. Flera exempel kan ges där Svenska kyrkans präster och diakoner har bistått intagna så att de fått möjlighet att komma till gudstjänst i sitt eget trossamfund.
Att Svenska kyrkan önskar bli behandlad av staten som de andra trossamfunden när det gäller den andliga vården inom kriminalvården skall inte uppfattas som riktat mot de andra kyrkorna och samfunden. Svenska kyrkan eftersträvar ett fortsatt gott samarbete. Utskottet ser framför allt detta som en fråga som gäller att komma förbi den orättvisa som nu finns i behandlingen av Svenska kyrkan i förhållande till de andra trossamfunden på detta område.
Utskottet föreslår med denna motivering bifall till motion 2005:1.
I motion 2005:63 föreslås en inventering av behovet av själavård och diakoni bland fångar och bland dem som är i frivård. Utskottet kan konstatera att det av den ovan gjorda bakgrundsredogörelsen framgår att behovet redan har inventerats genom två olika utredningar. I dessa utredningar har framkommit att behoven mycket märkbart kommer att öka på grund av att antalet platser vid landets fängelser håller på att byggas ut. Den planerade utbyggnaden är omkring 30%. Ett ökat behov av kyrkans insatser har i de gjorda utredningarna redan konstaterats. Utskottet föreslår därför att Kyrkomötet avslår denna motion.
Uppsala den 30 september 2005
På Kyrkolivsutskottets vägnar
Göran Åberg
Närvarande: Göran Åberg, ordförande, Vanja Björsson, Lars Rydje, Margareta Carlenius, Rolf Forslin, Bo Lennart Anbäcken, Margareta Holmberg, Johan Lothigius, Solveig Thorkilsson, Anna-Sara Tornberg, G. Olof Kjellström, Per-Henrik Bodin, Joakim Svensson, Torsten Josephsson och Kerstin Zetterberg.
Biskoparna Caroline Krook och Lennart Koskinen har deltagit i utskottets överläggningar.   
|
