Femte avdelningen: Gudstjänst
16 kap. Gudstjänstliv
Inledning
Gudstjänsten är kyrkolivets centrum, där församlingen får möta Gud. Kyrkans dag för huvudgudstjänster är söndagar, eftersom Jesus Kristus uppstod på söndagen, Herrens dag.
Gudstjänsten är hela församlingens gåva och uppgift. Kyrkorådet och kyrkoherden har gemensamt ansvar för gudstjänstlivets utformning och utveckling. Prästen, kyrkomusikern och den gudstjänstfirande församlingen gestaltar tillsammans varje enskild gudstjänst. Alla i församlingen är kallade att delta i gudstjänsten.
I gudstjänsten får tron näring genom förkunnelsen av evangeliet, firandet av den heliga måltiden och gemenskapen i bön och lovsång. De som firar gudstjänst sänds ut för att i vardagen vittna om evangelium och göra kärlekens gärningar, till mission och diakoni.
Svenska kyrkans gudstjänstliv
1 § I församlingen skall gudstjänst firas i form av huvudgudstjänster, kyrkliga handlingar och andra gemensamma gudstjänster.
Gudstjänstens öppenhet och tillgänglighet
2 § Svenska kyrkans gudstjänster är öppna för alla.
Den som tillhör Svenska kyrkan har rätt att i sin församling bli delaktig av de kyrkliga handlingarna enligt vad som föreskrivs i denna kyrkoordning.
Huvudgudstjänster
3 § I varje församling skall det firas en huvudgudstjänst alla söndagar och kyrkliga helgdagar.
En huvudgudstjänst får dock firas gemensamt för två eller flera församlingar, om domkapitlet medger det. Innan domkapitlet fattar ett sådant beslut skall de berörda församlingarna ges tillfälle att yttra sig.
Om församlingens huvudgudstjänst flyttas till en annan församling skall en gudstjänst ändå firas i församlingen under veckan.
4 § Huvudgudstjänster skall firas
1. enligt någon av de ordningar för huvudgudstjänster som finns i Den svenska kyrkohandboken, eller
2. som gudstjänst med biskops-, präst- eller diakonvigning, sändning, mottagande av kyrkoherde eller kyrkoinvigning.
I 17 kap. 6 § finns bestämmelser om möjligheterna att använda annan gudstjänstordning och annan musik än den som ingår i Den svenska kyrkohandboken.
5 § Domkapitlet får besluta om det minsta antal huvudgudstjänster med nattvard som skall firas i varje församling under ett kyrkoår.
6 § Kyrkorådet i en församling får efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker besluta vilka i Den svenska kyrkohandboken angivna former av huvudgudstjänst som utöver högmässa skall användas i församlingen.
7 § En huvudgudstjänst får firas tillsammans med en församling i ett annat kristet trossamfund om kyrkorådet medger det. Innan kyrkorådet fattar ett sådant beslut skall det samråda med församlingens präster och kyrkomusiker och inhämta tillstånd från domkapitlet.
8 § Kyrkoherden beslutar efter samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker om huvudgudstjänstens uppbyggnad och utformning.
Den präst som leder gudstjänsten beslutar vilka av kyrkohandbokens alternativa moment som skall användas.
Gudstjänstplan
9 § Kyrkoherden fastställer efter samråd med församlingens kyrkoråd, präster och kyrkomusiker en plan för församlingens gudstjänster.
Vid oenighet mellan kyrkorådet och kyrkoherden om gudstjänstplanen får ärendet föras till domkapitlet för beslut.
Beslut om psalmer och andra församlingssånger
10 § Den präst som leder en gudstjänst beslutar efter samråd med den tjänstgörande kyrkomusikern vilka psalmer eller andra församlingssånger som skall användas.
Kollekter
11 § I gudstjänsten får kollekt tas upp till Svenska kyrkans verksamhet eller till någon annan verksamhet som det är angeläget för Svenska kyrkan att stödja.
Vid varje huvudgudstjänst skall en kollekt tas upp om inte särskilda skäl talar mot detta. Vid övriga församlingsgudstjänster får kollekt tas upp enligt bestämmelserna i 42 kap.
Vem som får leda en gudstjänst
12 § Församlingens gemensamma gudstjänster skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Bestämmelser om att någon annan än en präst kan leda församlingens gemensamma gudstjänster finns i 13 och 14 §§.
13 § Biskopen får ge tillstånd åt någon som är döpt och tillhör Svenska kyrkan att predika vid och leda de gemensamma gudstjänsterna i vissa eller alla församlingar i stiftet. Ett sådant tillstånd får ges åt den som
1. utbildas till präst, eller
2. har rekommenderats av en kyrkoherde.
Biskopens tillstånd får inte avse sakramentsförvaltningen eller att leda de kyrkliga handlingarna.
14 § Kyrkoherden får ge tillstånd åt någon som är döpt och tillhör Svenska kyrkan att vid en viss eller vissa av församlingens gemensamma gudstjänster predika och leda gudstjänsten.
Kyrkoherden skall för varje år anmäla till biskopen vilka som fått ett sådant tillstånd och vilka gudstjänster det har gällt.
Kyrkoherdens tillstånd får inte avse sakramentsförvaltningen eller att leda de kyrkliga handlingarna.
Förberedelse och uppföljning av kyrkliga handlingar
15 § Dop, konfirmation, vigsel och begravning skall föregås av samtal mellan den präst som skall leda gudstjänsten och dem som närmast berörs.
Kyrkoherden har ansvar för att det erbjuds möjligheter till fortsatt kontakt med församlingen efter den kyrkliga handlingen.
Samråd när gudstjänst firas i någon annan församling
16 § En präst som skall leda en gudstjänst i en annan församling än den där han eller hon är anställd bör samråda med kyrkoherden i den församling där gudstjänsten skall äga rum innan den firas.
Gudstjänst i något annat kristet trossamfund
17 § En präst i Svenska kyrkan får leda gudstjänster och kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller i någon annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund varmed Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan.
17 kap. Gudstjänstböcker
Inledning
I gudstjänstböckerna uttrycks vad kyrkan tror, bekänner och lär. Gudstjänsten återspeglar såväl kyrkans tradition som förnyade former för gemensam tillbedjan.
Kyrkohandboken anger hur gudstjänsterna och de kyrkliga handlingarna skall utföras. Varje moment har sin motiverade plats i helheten. Genom att den innehåller både en fast struktur för gudstjänsten och alternativa möjligheter ger kyrkohandboken uttryck för gudstjänstens enhet och mångfald.
I psalmboken finns de psalmer och visor som församlingen använder vid gudstjänsterna och som kan användas enskilt.
I evangelieboken, vanligen utgiven tillsammans med psalmboken, finns de bibeltexter som läses och utlägges i gudstjänsten. I bibeltexterna har kyrkan den givna grunden för vad den tror, bekänner och lär. I de bibliska läsningarna möter människorna Guds ord som genom den helige Ande blir levande varje gång någon hör det i gudstjänsten och tar emot det i tro. I och genom detta ord möter den uppståndne Jesus Kristus sin kyrka.
I bönboken, som vanligen finns utgiven i samma band som evangelieboken, finns en samlad skatt av böner för gemensamt och enskilt bruk. Bönen är varje hjärtas förtroliga samtal med Gud men också församlingens gemensamma samtal med Gud.
Gudstjänstböckerna
1 § Svenska kyrkans gudstjänstböcker är, förutom Bibeln, Den svenska kyrkohandboken, Den svenska psalmboken, Den svenska evangelieboken och En liten bönbok. Dessa skall som uttryck för Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära antas av Kyrkomötet.
Användningen av Svenska kyrkans gudstjänstböcker
2 § Vid gudstjänster skall användas en sådan översättning av Bibeln som gäller för Svenska kyrkan, när man läser andra bibeltexter än de som finns intagna i Den svenska evangelieboken och Den svenska kyrkohandboken.
3 § Den svenska kyrkohandboken skall användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar. Den används även vid församlingens gudstjänster i övrigt.
4 § Den svenska psalmboken skall användas vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar.
En av psalmerna får bytas ut mot någon psalm eller församlingssång som inte ingår i Den svenska psalmboken om den präst som leder gudstjänsten och den tjänstgörande kyrkomusikern är ense.
5 § Den svenska evangelieboken skall användas för läsningarna vid huvudgudstjänster.
Predikan skall utgå från en eller flera av de lästa bibeltexterna.
6 § Vid ett visst tillfälle eller under en viss tid får vid huvudgudstjänsten användas någon annan gudstjänstordning eller musik än den som ingår i Den svenska kyrkohandboken och andra psalmer eller församlingssånger än de som ingår i Den svenska psalmboken.
Beslut om detta fattas av kyrkoherden efter samråd med församlingens präster och kyrkomusiker och efter medgivande av kyrkorådet. Ett sådant beslut skall genast anmälas till domkapitlet.
Om det finns särskilda skäl får domkapitlet ändra eller upphäva kyrkoherdens beslut.
Alternativ formulering i nicenska trosbekännelsen
7 § Vid en gudstjänst tillsammans med en ortodox församling får den präst inom Svenska kyrkan som ansvarar för gudstjänsten besluta att använda den nicenska trosbekännelsen med uteslutande av orden "och Sonen" (filioque) om
1. samstämmighet om detta finns med andra medverkande församlingar, och
2. gudstjänsten har utlysts som ekumenisk.
Översättningar av gudstjänstböcker
8 § Kyrkostyrelsen får besluta vilka översättningar till andra språk av Svenska kyrkans gudstjänstböcker som får användas i Svenska kyrkan.
18 kap. Dop
Inledning
Dopet är ett av kyrkans sakrament, vilket betyder att det är en helig handling instiftad av Jesus Kristus. Dopet sker alltid med vatten och i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Genom jordiska medel får människan här del av det eviga livet. I en ny födelse tas människan ut ur syndens och dödens sammanhang och förenas med Jesus Kristus för att med honom och hans folk dela korsets och uppståndelsens liv.
Dopet är en engångshandling, vid vilken den treenige Guden tar upp människan i sin gemenskap och för henne in i sin kyrka och församling. Dopet sker därför vanligen i församlingens gemensamma gudstjänst.
Samtidigt har dopet betydelse för hela livsvägen: varje dag får den som döpts leva i sitt dop och gå genom död till liv, från ofrihet till frihet. Genom dopet har människan fått Guds nåd, en nåd som bär henne hela livet och genom döden.
Kyrkans uppdrag är att alla människor skall nås av erbjudande om dop. Såväl barn som ungdomar och vuxna kan ta emot dopet. Det är församlingens uppgift att ombesörja att dopundervisning sker. Faddrar kan också utses för att tillsammans med de närstående ta ett särskilt ansvar för den döptes fostran till människa och kristen.
Dopet kan senare bekräftas i församlingens gemenskap, vid konfirmation och förnyelsegudstjänst.
Grundläggande bestämmelser
1 § Dopet skall ske i Faderns och Sonens och den helige Andes namn med rent vatten genom begjutning eller nedsänkning.
2 § Ett barn får döpas när vårdnadshavarna begär att barnet skall döpas till kyrkans tro.
En vuxen får döpas när han eller hon begär att bli döpt till kyrkans tro och vill leva med församlingen i Kristi gemenskap.
3 § Den som är döpt i Svenska kyrkans eller något annat kristet trossamfunds ordning får inte döpas igen.
Dopförrättare
4 § Dopet skall förrättas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Dop i krissituation
5 § Ett dop i krissituation får förrättas av någon som är döpt.
Den som förrättat ett dop i en krissituation skall så snart som möjligt anmäla detta till kyrkoherden i den församling där den döpta personen är folkbokförd. Kyrkoherden skall pröva om dopet har skett i Svenska kyrkans ordning.
Dopundervisning
6 § Församlingen skall erbjuda dopundervisning till dem som är bosatta i församlingen och tillhör Svenska kyrkan.
En sådan undervisning i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära skall alltid föregå ungas och vuxnas dop.
Fadder
7 § Som fadder kan någon antecknas som är döpt och är villig att dela ansvaret för den döpta personens kristna fostran.
Information om kyrkotillhörighet och dop
8 § Församlingens kyrkoherde skall innan ett barn uppnått sex månaders ålder informera föräldrar eller annan vårdnadshavare som tillhör Svenska kyrkan om dopet och om bestämmelserna för kyrkotillhörighet samt erbjuda dem att låta döpa sitt barn.
9 § Församlingens kyrkoherde skall informera unga personer som tillhör Svenska kyrkan utan att vara döpta om bestämmelserna för kyrkotillhörighet samt erbjuda dopundervisning och dop. Detta skall alltid göras året före 18-årsdagen.
19 kap. Nattvard
Inledning
Nattvarden är det andra sakramentet, en av Jesus Kristus instiftad helig måltid med bröd och vin, vid vilken kyrkan och den enskilde förenas med honom och de troende i alla tider. I måltiden firas åminnelsen av Jesus Kristus, hans offerdöd och uppståndelse. Kristus är närvarande och ger sig själv i det välsignade brödet och vinet. Människan får del av offret och segern över döden. Det är en festmåltid och ett trons mysterium, i tacksamhet och innerlig gemenskap.
Nattvarden firas med en nattvardsbön, som innefattar en bön om den helige Andes närvaro, instiftelseorden samt utdelandet av det välsignade brödet och vinet. Måltiden leds av en präst och firas vanligen i församlingens gemenskap, men kan även firas i enskildhet. När människan i tro deltar i denna måltid får hon del av det löfte som Jesus Kristus själv gav sina lärjungar när nattvarden instiftades: gemenskap, syndernas förlåtelse och ett evigt liv.
Enheten i måltiden är ett tecken för den synliga enhet kyrkan strävar efter och för världens enhet. Delandet av brödet i kyrkans måltid får konsekvenser för hur brödet delas i världen. Blicken är riktad mot den himmelska måltidens fullkomlighet.
Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den helige Andes namn är välkomna, oberoende av ålder.
Grundläggande bestämmelser
1 § Nattvarden skall firas med läsning av instiftelseorden samt utdelande av det välsignade brödet och vinet.
Tillträde till nattvarden
2 § Var och en som är döpt får ta emot nattvardsgåvorna.
Vem som leder en nattvardsgudstjänst
3 § En nattvardsgudstjänst skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Var nattvarden firas
4 § Nattvarden skall firas i församlingens gemenskap. Finns det särskilda skäl får nattvarden firas på någon annan plats än i ett invigt kyrkorum.
Sjukkommunion får firas enskilt.
Biträde vid nattvardens utdelande
5 § Den som tillhör Svenska kyrkan och är döpt får biträda när nattvardsgåvorna delas ut, och då säga de ord som är förenade med utdelandet.
Den präst som leder gudstjänsten avgör vilka personer som får biträda när nattvardsgåvorna delas ut.
Ekumeniskt nattvardsfirande
6 § Kyrkoherden får bjuda in den som är behörig att leda nattvardsfirandet i något annat kristet trossamfund att biträda vid en nattvardsgudstjänst i församlingen. Innan kyrkoherden gör en sådan inbjudan skall han eller hon samråda med församlingens övriga präster, och kyrkorådet skall ge sitt medgivande.
Biskopen får bjuda in den som är behörig att leda nattvardsfirandet i något annat kristet trossamfund att biträda vid en nattvardsgudstjänst som firas för ett kontrakt eller för stiftet.
7 § En präst i Svenska kyrkan får biträda vid en nattvardsgudstjänst i något annat kristet trossamfund om kyrkoherden medger det. I gudstjänstordningen skall ingå läsning av instiftelseorden samt utdelande av det välsignade brödet och vinet.
8 § Sådana gudstjänster som avses i 6 och 7 §§ skall vara utlysta såsom ekumeniska.
20 kap. Bikt
Inledning
I bikten får den enskilda människan ta emot Guds förlåtelse i sitt eget liv. Genom att bikta sig erkänner människan sin delaktighet i världens bortvändhet från Gud och sin egen skuld och synd inför Gud. I bikten innesluts både enskilda fel och den ofullkomlighet hon ser, när hon speglar sitt liv i Guds fullkomliga kärlek.
Bikten består av två huvudmoment: bekännelsen och tillsägandet av förlåtelsen (avlösningen) på Jesu Kristi uppdrag. I bekännelsen, som vanligen föregås av ett samtal, erkänner den biktande sin synd och skuld. I avlösningen får den som biktat sig möta Guds förlåtelse genom personligt tilltal och handpåläggning. Jesus Kristus bär den biktandes bördor och ger frid.
Genom bikten växer den biktande som människa och kristen och kommer allt längre in i det mysterium som ett liv i Kristi efterföljd innebär. Hon får ta på sig ansvar och till andra ge vidare av den frihet hon fått.
Grundläggande bestämmelser
1 § Bikten, som skall ske enskilt, innefattar att den biktande bekänner sina synder och att prästen tillsäger förlåtelsen på Kristi uppdrag.
Vem som tar emot bikt
2 § Bikten får tas emot av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
För det som sägs i bikten råder tystnadsplikt. Bestämmelser om tystnadsplikt finns 29 kap. 3 § och 30 kap. 9 §.
21 kap. Konfirmation
Inledning
Konfirmationen är en aktualisering av kyrkans dophandling. I ordet konfirmation, som betyder bekräftelse, ligger att dopet har ägt rum och att konfirmationen bekräftar och förnyar vad dopet redan har givit. Ordet konfirmation syftar på både undervisningen och den avslutande konfirmationsgudstjänsten.
Det är föräldrarnas, faddrarnas och församlingens uppgift att ge de döpta undervisning i kristen tro och kristet liv. Sådan undervisning skall föregå konfirmationsgudstjänsten. I denna får konfirmanderna redovisa och uttrycka vad de erfarit och lärt sig samt instämma i kyrkans trosbekännelse. Framför allt får de genom bön med handpåläggning förnyad delaktighet av Andens gåvor och de sänds ut i världen som medarbetare i Guds rike.
Konfirmationens huvudinnehåll
1 § Konfirmationen skall innefatta dopundervisning, deltagande i församlingens gudstjänstliv samt en konfirmationsgudstjänst med redovisning, trosbekännelse, bön med handpåläggning och sändning.
Vem som får konfirmeras
2 § Den som är döpt, tillhör Svenska kyrkan och själv begär det får konfirmeras.
Ansvar för undervisning och gudstjänst
3 § Den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan, eller den som har fått ett särskilt tillstånd av biskopen ansvarar för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten.
Konfirmationsgudstjänsten skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Ytterligare bestämmelser
4 § Domkapitlet får utfärda bestämmelser för den dopundervisning som föregår konfirmationsgudstjänsten.
22 kap. Vigsel
Inledning
Genom vigseln förenas kvinnan och mannen i äktenskapet. De lovar att med varandra i livslång trohet dela livets glädje och sorg. Äktenskap och familj är en grundläggande gemenskapsform i samhället.
Vigseln markerar högtiden och glädjen vid övergången till denna gemenskap. Kyrkan vill med Jesus Kristus som förebild visa makarna på den inbördes gemenskapen och det ömsesidiga tjänandets väg, men också på vars och ens behov av egen gudsgemenskap och på familjens öppenhet för alla som behöver dess omtanke. Guds närvaro i äktenskapet ger makarna hjälp att leva med varandra i kärlek och vara ett vittnesbörd för omgivningen.
I kyrkans vigselgudstjänst ger kvinnan och mannen sina äktenskapslöften offentligt inför Gud, varandra och de vittnen som är närvarande. Båda skall var för sig fritt samtycka till äktenskapet. Gud sammanfogar de båda till ett. Därefter förklarar prästen att de är äkta makar och Guds välsignelse nedkallas över äktenskapet. De närvarande deltar i förbön och firande och blir påminda om vad en sann och äkta gemenskap i äktenskapet innebär.
Äktenskap kan även ingås genom borgerlig vigsel eller enligt någon annan ordning. Efter en sådan vigsel kan de vigda få del av vår kyrkas förbön och välsignelse.
Vigselgudstjänstens huvudinnehåll
1 § Vigselgudstjänsten skall omfatta makarnas samtycke till äktenskapet, ömsesidiga löften om livslång kärlek och trohet, tillkännagivande att äktenskapet har ingåtts samt kyrkans förbön med välsignelse.
Vigseln skall äga rum inför vittnen.
Vigselförrättare
2 § Vigselgudstjänsten skall ledas av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Välsignelse över ingånget äktenskap
3 § De som har ingått äktenskap genom borgerlig vigsel eller i annan ordning kan i en särskild gudstjänst få del av kyrkans förbön med välsignelse.
23 kap. Begravning
Inledning
I begravningsgudstjänsten överlämnar kyrkan och de sörjande den som har dött åt Guds barmhärtighet. Kyrkan tror och bekänner att Jesus Kristus genom sin död har burit människans död och genom sin uppståndelse segrat över döden och öppnat vägen till det eviga livet.
Vid begravningen kommer såväl sorgen och dödens allvar som uppståndelsens ljus till uttryck. Den blir samtidigt en påminnelse för de närvarande att själva besinna sig inför livets frågor och dödens allvar.
Den dubbelhet av död och liv, mörker och ljus som finns i varje människas liv och i korsets evangelium sätter således sin prägel på begravningen, men sorgen och döden får en ny och annorlunda prägel, när den bärs upp av uppståndelsens och den himmelska lovsångens ton.
Begravning och begravningsgudstjänst
1 § Begravningen kan omfatta utfärdsbön, bisättning, begravningsgudstjänst och gravsättning.
2 § Begravningsgudstjänsten skall innefatta överlåtelse och begravningsbön.
3 § När någon har avlidit bör man så långt det är möjligt följa hans eller hennes önskan om begravningen.
4 § När någon som tillhörde Svenska kyrkan har avlidit och inte har en anhörig som ordnar med begravningen bör om möjligt församlingens kyrkoherde verka för att begravningen sker enligt Svenska kyrkans ordning, om inte särskilda skäl talar mot detta.
Vem som leder begravningsgudstjänst och begravning
5 § Begravningsgudstjänsten leds av den som är behörig att utöva uppdraget som präst i Svenska kyrkan.
Utfärdsbön, bisättning och gravsättning utan anslutning till begravningsgudstjänst kan ledas av någon som inte är präst.
Själaringning och tacksägelse
6 § Själaringning får ske när någon som tillhörde Svenska kyrkan har avlidit.
Tacksägelse i en församlings huvudgudstjänst skall ske så snart som möjligt efter dödsfallet.
Kyrkoherden svarar för att själaringning sker och tacksägelse hålls.
Begravningsgudstjänst för den som inte tillhörde Svenska kyrkan
7 § Att även den som inte tillhörde Svenska kyrkan i vissa fall får begravas enligt Svenska kyrkans ordning framgår av 41 kap. 9 §.
24 kap. Vigningshandlingar
Inledning
Genom vigningen bekräftas att Gud och kyrkan kallar människor till kyrkans ämbete eller vigningstjänst med dess olika uppdrag. Vigningarna till biskop, präst och diakon är likvärdiga uttryck för evangeliets fullhet och kyrkans sändning.
Vid alla vigningar får de som skall vigas avlägga löften där de förklarar sig villiga att med Guds hjälp fullgöra sina livslånga uppdrag, stå fasta i kyrkans tro, följa kyrkans ordning samt i sina liv vittna om Guds kärlek. Genom handpåläggning och bön om att Anden skall ledsaga dem som vigs, avskiljs de för sina särskilda uppdrag i Guds kyrka.
Vid vigningen omsluts de vigda av församlingens förböner och sänds ut i kyrkan och världen för att i ord och handling förkunna evangelium och vara Kristi sändebud. De vigda får i sin dagliga gärning styrka av att på detta sätt vara sända på kyrkans uppdrag.
Vigningshandlingarnas huvudinnehåll
1 § Vigningen till kyrkans ämbete skall omfatta löften om att fullgöra uppdraget i överensstämmelse med Svenska kyrkans tro och ordning samt vigningsbönen med handpåläggning.
Biskopsvigning
2 § Biskopsvigningar skall ledas av ärkebiskopen. Om ärkebiskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när ärkebiskopstjänsten är ledig skall den biskop som är äldst i tjänsten leda biskopsvigningen.
3 § Biskopsvigningar skall äga rum i Uppsala domkyrka.
Prästvigning
4 § Prästvigningar skall ledas av stiftets biskop. Om biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är ledig får domkapitlet anlita någon annan biskop att leda prästvigningen.
Om den som vigs till präst skall tjänstgöra inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) får någon annan biskop än stiftsbiskopen leda prästvigningen.
5 § Prästvigningar skall äga rum i stiftets domkyrka. Om en prästvigning inte kan hållas i domkyrkan får den äga rum i någon annan kyrka i stiftet.
Om den som vigs till präst skall tjänstgöra inom EFS får en prästvigning i samband med EFS:s årskonferens äga rum på den ort där årskonferensen hålls.
Diakonvigning
6 § Diakonvigningar skall ledas av stiftets biskop. Om biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när biskopstjänsten är ledig får domkapitlet anlita någon annan biskop att leda diakonvigningen.
7 § Diakonvigningar skall äga rum i stiftets domkyrka. Om en diakonvigning inte kan hållas i domkyrkan får den äga rum i någon annan kyrka i stiftet.
Vigning till uppdragen i kyrkans ämbete i något annat kristet trossamfund
8 § En biskop i Svenska kyrkan får förrätta en vigning till uppdragen som biskop, präst eller diakon i någon annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller i en kyrka eller ett samfund varmed Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan. Biskopen skall före vigningen samråda med Biskopsmötet.
25 kap. Sändnings- och mottagningshandlingar
Inledning
I sändningsgudstjänsten sänds de som har kallats till särskilda uppgifter i evangeliets och kyrkans tjänst. I gudstjänsten bekräftar de sin vilja att följa sin kallelse och omsluts av församlingens förbön.
I mottagningsgudstjänsten tas de emot som har fått en särskild uppgift inom församlingen. Välkomsthälsningen innehåller bön och välsignelse över uppgiften.
Den nyvigda biskopen tas i mottagningsgudstjänsten emot i stiftskyrkan av stiftets församlingar. En ny kyrkoherde tas emot som ledare för pastoratets församlingar i en gemensam gudstjänst i en av pastoratets kyrkor. På motsvarande sätt kan en ny präst, diakon eller någon annan medarbetare eller förtroendevald tas emot vid en huvudgudstjänst.
Sändningshandlingar
1 § När Svenska kyrkan sänder en medarbetare för tjänst utomlands eller på ett särskilt uppdrag i landet kan en sändningsmässa eller en sändningsgudstjänst firas enligt den ordning som finns i Den svenska kyrkohandboken.
Mottagningshandlingar
2 § När en biskop har vigts till sitt ämbete och tillträtt sin tjänst skall biskopen så snart som möjligt mottagas i en gudstjänst i stiftets domkyrka.
3 § När en kyrkoherde har tillträtt sin tjänst skall kyrkoherden så snart som möjligt mottagas i en för pastoratet gemensam gudstjänst.
4 § En ny medarbetare eller förtroendevald bör mottagas av församlingen i en huvudgudstjänst i anslutning till tillträdesdagen.
26 kap. Invigningshandlingar
Inledning
Att inviga ett kyrkorum innebär att genom läsning av Guds ord och bön avskilja och nedkalla välsignelse över kyrkorummet och över allt som används i gudstjänsterna. Kyrkorummet avskiljs som en särskild plats för tillbedjan och lovsång, en helig plats, och som ett himmelrikets tecken. När den tas ur bruk sker det också genom läsning av Guds ord och bön.
Att inviga en begravningsplats innebär att genom läsning av Guds ord och bön avskilja och nedkalla välsignelse över en viloplats för de döda och bereda ett rum för andakt och eftertanke för de efterlevande. Här skall de döda vila till uppståndelsens morgon och de efterlevande påminnas om sin egen dödlighet och hoppet om uppståndelsens nya liv.
Invigningshandlingarnas huvudinnehåll
1 § En invigningsgudstjänst skall omfatta bibelläsning och bön samt tillkännagivandet om att invigningen härigenom skett.
Invigning av ett kyrkorum
2 § Ett nytt kyrkorum skall invigas och tas i bruk genom en invigningsgudstjänst. Detsamma gäller när ett kyrkorum åter tas i bruk.
Invigningsgudstjänsten skall ledas av biskopen eller en präst som biskopen utser.
Hur ett kyrkorum tas ur bruk
3 § När ett kyrkorum inte längre skall användas för församlingens gudstjänster skall det tas ur bruk vid en gudstjänst där detta tillkännages.
Gudstjänsten skall ledas av biskopen eller en präst som biskopen utser.
Invigning av en begravningsplats
4 § En ny begravningsplats, som är avsedd att användas för dem som tillhört Svenska kyrkan, skall tas i bruk genom att invigas. Detsamma gäller när en begravningsplats har utvidgats.
Invigningsgudstjänsten skall ledas av kontraktsprosten eller en präst som kontraktsprosten utser.
27 kap. Kyrkoåret
Inledning
Kyrkan har sitt eget år, kyrkoåret, och sin egen kalender, som utgör grunden för och huvudsakligen sammanfaller med den borgerliga kalendern.
I kyrkoåret, som börjar med första söndagen i advent och slutar med domssöndagen, framställs Guds frälsningshandlingar med människan. Varje söndag och annan högtidsdag har sitt särskilda firningsämne som anges i evangelieboken och uttrycks i dess urval av bibliska texter. Kyrkans stora högtider är jul, påsk och pingst med dess förberedelsetider och efterfirande.
Genom kyrkoåret får kyrkan och den enskilde möjlighet att leva sig in i och på nytt få framställt för sig avgörande händelser i Jesu liv och hans undervisning. Genom att knytas till och klädas i olika skeenden under årets gång, kulturella seder och bruk, musik och liturgi, får budskapet en åskådlighet som gör att människan kan få uppleva hur Jesus Kristus varje kyrkoår på nytt kommer till sin kyrka och varje människas liv.
Helg- och högtidsdagar
1 § Kyrkoårets helg- och högtidsdagar är följande:
första-fjärde söndagen i advent |
de fyra söndagarna före juldagen |
juldagen |
den 25 december |
den helige Stefanos dag eller annandag jul |
den 26 december |
söndagen efter jul |
den söndag som infaller 27-31 december |
nyårsdagen |
den 1 januari |
söndagen efter nyår |
den söndag som infaller under tiden den 2-5 januari |
trettondedag jul |
den 6 januari |
första-sjätte söndagen efter trettondedagen** |
de sex söndagarna efter trettondedag jul |
septuagesima** |
andra söndagen före fastlagssöndagen |
sexagesima eller reformationssöndagen** |
söndagen före fastlagssöndagen |
fastlagssöndagen |
sjunde söndagen före påskdagen |
askonsdagen* |
onsdagen efter fastlagssöndagen |
första-femte söndagen i |
de fem söndagarna efter fastlagssöndagen |
fjärde söndagen i fastan är |
|
palmsöndagen |
söndagen före påskdagen |
skärtorsdagen* |
torsdagen före påskdagen |
långfredagen |
fredagen före påskdagen |
påskdagen |
första söndagen efter den första fullmånen efter |
annandag påsk |
dagen efter påskdagen |
första-sjätte söndagen efter påsk |
de sex söndagarna efter påskdagen |
femte söndagen efter påsk är bönsöndagen |
|
Kristi himmelsfärds dag |
sjätte torsdagen efter påskdagen |
pingstdagen |
sjunde söndagen efter påskdagen |
annandag pingst |
dagen efter pingstdagen |
heliga trefaldighets dag eller missionsdagen |
söndagen efter pingstdagen |
första-tjugofemte söndagen efter trefaldighet** |
de söndagar som infaller mellan heliga trefaldighets dag och söndagen före domssöndagen |
femte söndagen efter trefaldighet är apostladagen |
|
sjunde söndagen efter trefaldighet är Kristi förklarings dag |
|
söndagen före domssöndagen |
|
domssöndagen |
söndagen före första söndagen i advent |
jungfru Marie kyrkogångsdag eller kyndelsmässodagen |
den söndag som infaller under tiden den 2-8 |
jungfru Marie bebådelsedag |
den söndag som infaller under tiden den |
den helige Johannes döparens dag eller midsommardagen |
den lördag som infaller under tiden den |
den helige Mikaels dag |
den söndag som infaller under tiden den 29 |
tacksägelsedagen |
andra söndagen i oktober |
alla helgons dag |
den lördag som infaller under tiden den 31 oktober-den 6 november |
söndagen efter alla helgons dag |
dagen efter alla helgons dag |
Med * markerad dag är kyrklig högtidsdag utan att vara helgdag enligt lagen (1989:253) om allmänna helgdagar.
Med ** markerade söndagar utgår om en annan helgdag infaller samtidigt.
