Reservation av Sven-E Kragh, Ulla Carlson och Stina Eliasson ang. valen i Svenska kyrkan
Församlingarna är kyrkans viktigaste byggnadssten. Där sker mötet mellan Gud och människa. Kyrkoordningsförslaget ger uttryck för denna grundsyn.
Pastoratet är samverkansorgan på lokal nivå och som följd därav anser vi att det borde vara indirekt val till samfälligheter på pastoratsnivå.
I stiftet som huvudsakligast skall syssla med främjandeverksamhet gentemot den lokala nivån anser vi att det liksom idag bör vara indirekta val till stiftsfullmäktige. På nationell nivå sker den främjandeverksamhet som skall hjälpa stiften att fullgöra sin verksamhet. Ett direktval till denna nivå skulle kunna komma att överflygla lokalplanets viktiga ställning. Därför anser vi att detta val också skall vara indirekt.
Reservation av Bengt Linvall till förmån för indirekta val till kyrkliga samfälligheter
Reservation av Gunvor Hagelberg om direkt val av stiftsfullmäktige, 7 kap. 3 §
Jag reserverar mig mot förslaget att stiftsfullmäktige ska väljas direkt av de kyrkotillhöriga. I 6 kap. § 1 anges att stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingarna. Denna uppgift utövas inte i direkt relation till de kyrkotillhöriga, utan i relation till församlingarna. Därför är det också församlingarna som ska utse stiftsfullmäktige.
I Centralstyrelsens förslag till kyrkoordning föreslås att fyra val ska ske direkt av de kyrkotillhöriga. Detta anser jag vara ett direktval för mycket. Med utgångspunkt även från detta föreslår jag alltså att stiftsfullmäktige ska utses genom ett indirekt val, utfört av elektorer utsedda av församlingarna, på det sätt som valet sker idag.
Reservation av Marianne Kronberg, Britt-Louise Agrell, Curt Forsbring, Levi Bergström och Stina Eliasson om val av biskop.
Undertecknade reserverar oss till förmån för principen att biskopen ska utses genom direktval.
8 kap § 7-11 ska då ha följande lydelse:
7 § En biskop utses genom ett val i stiftet. Ärkebiskopen utses genom val i alla stift. Rösträtt i valet har bara särskilt röstberättigade.
Valet skall föregås av ett provval.
Stiftsstyrelsen ansvarar för genomförandet av valet.
8 § Vidvalet har varje röstberättigad en röst.
Vid valet av ärkebiskop skall rösterna från prästerna och diakonerna inom stiftet och från lekmannaelektorerna, innan de läggs samman med övriga röster, delas med tio, varvid decimaltal skall strykas.
9 § En kandidat som får mer än hälften av rösterna är vald till biskop.
Om ingen kandidat får mer än hälften av rösterna skall en andra valomgång genomföras mellan de två kandidater som i det första valet har fått flest röster. Om flera kandidater fått lika många röster avgörs genom lottning vilka av kandidaterna som skall delta i den andra valomgången.
10 § Om båda kandidaterna i en andra valomgång får lika många röster avgörs valet genom lottning.
11 § Kyrkostyrelsen bekräftar valet genom att utfärda ett bevis om utnämningen till biskop.
Reservation av Gunvor Hagelberg om domkapitlets sammansättning, 9 kap, 1 §
Jag reserverar mig mot förslaget att en av ledamöterna i domkapitlet ska vara eller ha varit ordinarie domare.
Domkapitlets huvudsakliga uppgifter rör tillsynen av stiftets församlingar och av ämbetsbärarna. Den kompetens som domkapitlets ledamöter framförallt då behöver är stor förtrogenhet med kyrkans gudstjänstliv, god kännedom om stiftets församlingar, präster och diakoner. Självklart behövs teologiska och i viss mån juridiska kunskaper. Det krävs tillgång till s.k. processuell sakkunskap, främst vid behandling av överklaganden och beslutsprövningar. Eftersom dessa frågor inte kommer att vara särskilt vanligt förekommande, om man utgår ifrån det antal överklaganden som sker idag, är det tillräckligt att tillföra denna sakkunskap genom en anställd stiftsjurist, vilken därför bör vara domarkompetent. Något krav på domarkompetens hos de valda ledamöterna är inte nödvändigt, och inte heller lämpligt för att inte förskjuta tyngdpunkten i domkapitlets uppgift. Domkapitlet förblir huvudsakligen ett kyrkligt organ med tyngdpunkt på gudstjänst- och församlingsliv samt frågor gällande präster och diakoner.
Jag anser därför att domkapitlet ska bestå av biskopen, domprosten, en präst, en diakon och fyra övriga ledamöter.
Reservation av Britt Louise Agrell, Stina Eliasson och Birgith Wiklund Molberg till förslaget att biskopen alltid ska vara ordförande i domkapitlet
Förslaget till kyrkoordning innebär att domkapitlet övertar uppgiften att vara första instans i beslutsprövnings- och överklagandeärenden från statliga domstolar. I stället för att inrätta ett särskilt organ föreslås att dessa nya uppgifter ska fullgöra av domkapitlet. Förfarandet har utformats med de allmänna förvaltningsdomstolarna, som idag är första instans i dessa ärenden, som förebild.
Det föreslagna förfarandet i överklagande- och beslutsprövningsärenden syftar till att tillgodose behovet av rättssäkerhet för de enskilda personer som vänder sig till domkapitlet för en opartisk bedömning av olika frågor. Bestämmelserna om jäv, partsinsyn och motivering av beslut är exempelvis av väsentlig betydelse för att göra förfarandet förutsägbart. Behovet av förutsägbarhet i tillämpningen gör det enligt vår uppfattning särskilt viktigt att den som ansvarar för ledningen av processen, dvs. ordföranden, är juridisk -tekniskt väl förtrogen med processrättens grunder.
Genom att en domkapitelsjurist ansvarar som ordförande och biskopen som vanlig ledamot markeras även principiell åtskillnad mellan domkapitlets roll i beslutsprövnings- och överklagandeärenden, dvs. de uppgifter som övertas från de statliga domstolarna och dess roll i alla andra ärendetyper. Det är också viktigt att framhålla att krav på juridisk kompetens i form av en ordförande som är eller har varit domare brukar ställas för att ett domstolsliknande organ ska få tillräcklig rättslig auktoritet. Detta förhållande framhålls också särskilt i regeringens skrivelse till kyrkomötet (RegSkr 1997:2) och den där föreslagna paragraf 13 i lag om Svenska kyrkan där det anges att det organ som har till uppgift att ytterst överpröva beslut som ordförande ska ha en jurist som är eller har varit domare.
Mot bakgrund härav anser vi att den ledamot som är domare ska inträda som ordförande i domkapitlet vid handläggning av frågor rörande beslutsprövning enligt 57 kap. och överklagande ärenden enligt 58 kap.
Reservation av Gunvor Hagelberg om domkapitelsförsäkran, 9 kap. 9 §
Jag reserverar mig mot förslaget om införande av en domkapitelsförsäkran. Denna försäkran saknar motsvarighet hos övriga kyrkliga organ (inklusive besvärsnämnd och ansvarsnämnd), och överdriver betydelsen och omfattningen av den arbetsuppgift som är övertagandet av uppgiften som "kyrkans underrätt". Alla kyrkliga organ bör fullgöra sina uppdrag i trohet mot kyrkans lära och ordning och efter bästa förstånd; att försäkran endast förekommer i domkapitlet antyder faktiskt motsatsen. Löftet att inte yppa något som förekommit vid domkapitlets överläggningar kan dessutom tolkas som ett totalt förbud mot mediakontakter. Även domkapitlets ledamöter måste kunna ha normala relationer med media, på ett sätt som är till gagn både för kyrkan och dör det enskilda ärendet. Jag anser därför att förslaget om domkapitelsförsäkran bör utgå.
Reservation av Britas Lennart Eriksson, Sven-E Kragh, Stina Eliasson, Levi Bergström, Ulla Carlson, Margarethe Isberg och Birgith Wiklund Molberg ang. kyrkomötets storlek, 11 kap 1 §
Frågan om kyrkomötets storlek har debatterats under en följd år. För oss är det viktigt att få markera att genom att kyrkomötet har 251 ledamöter har många av kyrkans minoriteter kunnat bli representerade. Detta har den hittillsvarande erfarenheten visat. Vi anser det ytterst viktigt att så får förbli. Utifrån vår syn på de valda organen i kyrkan är det för oss viktigt att få betrakta kyrkans högsta beslutande organ som en beslutsförsamling dit man har valts för att fatta beslut i olika för kyrkan övergripande frågor. Vi förstår skälen, att man vill minska kostnader för kyrkomötet, men menar att det kan ske på andra sätt utan att det går ut över demokratin.
Med detta som bakgrund anser vi att 11 kap § 1 borde ha följande utformning: Kyrkomötet består av tvåhundrafemtioen valda ledamöter.
Reservation av Britt-Louise Agrell, Birgitta Ericsson Löfgren, Curt Forsbring, Christina Hjertén och Marianne Kronberg mot beslutet att biskoparna inte skall vara ledamöter i Kyrkomötet
Reservation av Sven-E Kragh, Ulla Carlson och Stina Eliasson ang. församlingskriterier, 17 kap § 3, 37 kap § 2
Kyrkoordningen reglerar gudstjänstlivet i 17 kap. Detaljregleringen är omfattande och så införs också kriterier för en församling. Med hänsyn till detta anser vi att första meningen borde lyda: "Varje församling skall ha ett regelbundet gudstjänstliv".
Eftersom gudstjänstlivet finns med och regleras i församlingsinstruktionen så kan domkapitlet på detta sätt utöva lämplig tillsyn och tolka begreppet regelbundenheten utifrån stiftets tradition och fromhetssyn.
Reservation av Britas Lennart Eriksson, Levi Bergström, Birgith Wiklund Molberg och Stina Eliasson ang. 33 kap. 4 §
Paragrafen borde ha följande lydelse: Valbar till uppdrag som förtroendevald i Svenska kyrkan är den som tillhör Svenska, fyller 1 år senast på dagen för valet och är folkbokförd i
1. ...
2. ...
3. ...
4. ...
Motivering
Någon uppdelning mellan valbara röstberättigade och icke valbara röstberättigade i de kyrkliga valen borde inte få förekomma. Även den som är på väg till dopet och således ännu inte är döpt, får efter anmälan tillhöra kyrkan. Samma regler bör gälla beträffande vilka som ska kunna väljas. Det bör finnas ett tydligt samband mellan rättigheter och skyldigheter.
Reservation av Gunvor Hagelberg, Bengt Linvall och Britt Louise Agrell om valbarhet till en församling i en samfällighet, 33 kap, 4 §
Vi reserverar oss mot förslaget att man är valbar till en församling bara om man är folkbokförd inom församlingen. I större städer har det territoriella församlingsbegreppet luckrats upp, människor flyttar runt i staden utan hänsyn till församlingsgränser och söker sin gudstjänstgemenskap där man känner sig hemma. Idag hindras ingen av sin folkbokföringsadress från att gå till den gudstjänst man vill. Men folkbokföringsadressen hindar en från att åtaga sig uppdrag i t.ex. kyrkorådet. På så vis går kyrkan miste om aktiva människor som inte vill ta ansvar i ett kyrkoråd i en församling där man aldrig deltar i gudstjänst eller annan verksamhet.
Ett sätt att råda bot på detta utpräglade stadsproblem är att ändra på valbarhetskriterierna. I en samfällighet eller i ett flerförsamlingspastorat skulle det kunna vara möjligt att vara valbar i en annan församling än där man bor utan att det skulle få några ekonomiska konsekvenser. Kyrkoavgiften är densamma inom hela samfälligheten.
Därför anser vi att 33 kap, 4 § första punkten borde ha följande lydelse "... är folkbokförd i
1. en församling som ingår i samfälligheten eller pastoratet, om det gäller val till en församling inom samfälligheten eller pastoratet".
Reservation av Gunvor Hagelberg angående lämpligheten att bli kyrkoherde om man inte är övertygad om ordningen med kvinnliga präster, 34 kap, 9 §
Jag reserverar mig mot det behörighetskrav som anges i 34 kap, § 8. Svenska kyrkan har beslutat att vi ha en ordning där kvinnor och män vigs till präster. När man ska bli präst eller diakon inom Svenska kyrkan har man att gå in under den ordningen. Valet att acceptera eller inte acceptera kvinnor som präster i Svenska kyrkan finns inte längre för den som ska vigas till tjänst i denna kyrka, eftersom kyrkan har beslutat att vi har den ordningen. Detta gäller även den som ska vigas till biskop i Svenska kyrkan. Därför tycker jag att 32 kap, 2 §, punkt 5, är bra och tydlig. Med det finns fortfarande många som prästvigdes på den tid då kyrkan inte hade ställt detta tydliga behörighetskrav, många som på ett utmärkt sätt skulle kunna fullgöra uppdraget som kyrkoherde i vissa pastorat, t.ex. i s.k. enpräst-pastorat. Det är slöseri av kyrkan att inte dra nytta av dessa människor på de platser där de skulle kunna göra ett fullgott verk.
Därför anser jag att domkapitlet i sitt yttrande över de sökande till kyrkoherdetjänster ska göra en lämplighetsprövning även på detta område, och att kyrkorådet med sin omsorg om församlingslivet kan göra de rätta prioriteringarna när det gäller att utse kyrkoherde. Jag anser alltså att 34 kap, 9 §, punkt 4, borde utgå.
Reservation av Marianne Kronberg om valsystemet, 38 kap § 30
Undertecknad reserverar sig mot beslutet att införa ett nytt valsystem i Svenska kyrkan, med helt ny typ av valsedlar. Svenska kyrkan lider redan idag av ett lågt valdeltagande. Denna typ av förändring riskerar att ytterligare minska det. Förslaget är krångligt och innebär att den som röstar själv måste fylla i en särskild bokstavsbeteckning, för att markera den nomineringsgrupp som väljaren röstar på. Utseendemässigt kommer alltså valsedeln att helt avvika mot den som tidigare förekommit i alla allmänna val. Jag reserverar mig till förmån för att valsystemet inklusive valsedlar i tillämpliga delar tekniskt utformas som de allmänna valen till riksdag, landsting, kyrka.
