Motion till kyrkomötet
1999:221
av Per Lindberg och Nils Möller
om ett tydligt arbetsgivaransvar för kyrkliga samfälligheter
|
Kyrkomötet

KMot 1999:221
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I förslaget till kyrkoordning slås fast att samfälligheten är arbetsgivare för de anställda. Samtidigt stadgas (2 kap. 11 § tredje och fjärde stycket) att en församlings kyrkoråd (pastoratsnämnd) skall fatta beslut om att anställa någon som skall ha arbetsuppgifter i endast den församlingen (det pastoratet inom flerpastoratssamfälligheten) om inte kyrkorådet/pastoratsnämnden har gett tillstånd till något annat. Vidare stadgas i 4 kap. 31 § att kyrkonämnden, om det inte finns särskilda skäl, skall uppdra åt församlingens kyrkoråd respektive pastoratsnämnden att för samfälligheten handlägga arbetsgivarfrågor för sådana anställda som avses i 2 kap. 11 §.
Nuvarande ordning infördes den 1 januari 1989 i samband med att församlingslagen trädde i kraft. Pastoratssamfälligheterna blev obligatoriska och övertog ansvaret för de ekonomiskt tunga områdena personal och fastigheter. Syftet var att effektivisera förvaltningen, bidra till ekonomisk utjämning mellan församlingar och ge ekonomiskt bärkraftiga enheter. Detta har även bidragit till ökad anställningstrygghet och reformen har gett flera positiva effekter med en tydlig och kompetent arbetsgivare med en sammanhållen personalpolitik.
I förslaget till kyrkoordning splittras nu arbetsgivarrollen på flera organ och blir därmed otydligare och riskerar att bryta den positiva trend som varit rådande under 1990-talet. Det ställs idag stora krav på arbetsgivare. Att uppfylla åtaganden i det personalpolitiska utvecklingsavtalet och de skyldigheter som följer av medbestämmandelagen, jämställdhetslagen och arbetsmiljölagen är bara några exempel där ett splittrat arbetsgivaransvar kan medföra stora problem. Liksom hos alla arbetsgivare, uppstår ibland problem på arbetsplatserna. En svåröverskådlig organisation och oklara ansvarsförhållanden leder till att dessa problem blir onödigt svåra att hantera. Dessutom är bestämmelserna i förslaget svårtolkade. Var går exempelvis gränssnittet mellan samfällighetens arbetsgivaransvar och en församlings rätt att "handlägga arbetsgivarfrågor"? Vad händer i samband med verksamhetsförändringar och med möjligheten att flytta eller omplacera personal mellan församlingar?
Konsekvenserna av att splittra arbetsgivarrollen på flera aktörer, så som anges i förslaget till kyrkoordningen kan inte överblickas och förefaller inte vara genomtänkta i alla delar. Någon analys av detta finns inte heller redovisad i utredningsarbetet. Det kan konstateras att nuvarande organisation har visat positiva effekter. Att efter bara drygt 10 år riva upp reformen med ett så bristfälligt underlag som grund är enligt vår mening inte försvarbart. Det är viktigt att ansvar och befogenheter följs åt och att arbetsgivarrollen förblir tydlig i den lokala organisationen.
Intentionen i kyrkoordningsförslaget är att stärka församlingens ställning. Kyrkorådet har ansvaret för församlingslivet och att de grundläggande uppgifterna blir utförda och behöver därmed kunna påverka den resurs som ställs till förfogande för detta. Församlingen får därför i förslaget ett bestämmande inflytande över budgeten vad avser församlingens verksamhet. På samma sätt skulle en motsvarande bestämmelse kunna införas så att församlingen får inflytande på bemanningen vad avser församlingens verksamhet och den personalplan vilken fastställs i budgetbeslutet.
Med anledning av ovan sagda hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen 2 kap. 11 § tredje och fjärde stycket ges lydelsen:
När man skall anställa någon som skall ha arbetsuppgifter i endast en av församlingarna i en samfällighet, är det den församlingens kyrkoråd som bör göra detta och kyrkonämnden därvid ge sitt tillstånd om det inte finns särskilda skäl för annat.
När man skall anställa någon som skall ha arbetsuppgifter i endast ett av pastoraten i en flerpastoratssamfällighet är det pastoratsnämnden som bör göra detta och kyrkonämnden därvid ge sitt tillstånd om det inte finns särskilda skäl för annat.
2. att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen 4 kap. 31 § andra stycket ges lydelsen:
Kyrkonämnden får uppdra åt församlingens kyrkoråd respektive pastoratsnämnden att för samfälligheten handlägga arbetsgivarfrågor för sådana anställda som avses i 2 kap. 11 § tredje respektive fjärde stycket.
3. att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen 4 kap. 33 § andra stycket ges lydelsen:
Pastoratsnämnden får anställa personal enligt bestämmelserna i 2 kap. 11 § fjärde stycket och för samfälligheten handlägga arbetsgivarfrågor för där angivna anställda.
4. att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen 47 kap. 13 § ges lydelsen:
Innan samfällda kyrkofullmäktige beslutar om budgeten skall församlingarna ges tillfälle att begära medel och bemanning för sina uppgifter. Församlingarnas kyrkoråd skall lämna sina särskilda budgetförslag för det nästföljande året till kyrkonämnden, som bestämmer när detta skall ske.
Samfällda kyrkofullmäktige får i sitt budgetbeslut avvika från det som en församling begärt endast om det finns särskilda skäl till det.
Borås och Uppsala den 26 april 1999
Per Lindberg Nils Möller   
|