|
av Nils Gårder |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Centralstyrelsen har med hänvisning till bl.a. vad som i remissyttranden föreslagits att i 31 kap. och 32 kap. skall intagas en bestämmelse om befogenhetsprövning av beslut om uppsägning m.m. (respektive kapitels § 14).
Jag är mycket positiv till Centralstyrelsens målsättning att med bestämmelsen skydda prästens respektive diakonens anställning. Bestämmelsens utformning går emellertid, som Centralstyrelsen omnämner, mindre långt än vissa önskat. Jag tolkar förslaget så att domkapitlet har att pröva om åtgärden skulle innebära att församlingen grep in i det som ankommer på domkapitlet nämligen tillsyn av hur prästen utövar vigningstjänsten och efterlever vigningslöftena. Domkapitlet synes då inte på detta stadium kunna pröva om församlingens åtgärd är på annan grund felaktig. Bestämmelsen syftar dock till att hindra församlingen från att under felaktigt förebärande av andra skäl säga upp, omplacera eller disciplinärt straffa präst eller diakon p.g.a. missnöje med dennes sätt att utöva vigningstjänsten och efterleva vigningslöftena.
Församlingen kan i sådant fall för att undgå domkapitlets inblandning befaras åberopa skäl som inte domkapitlet har att pröva t.ex. sådan misskötsamhet i arbetet eller sådana samarbetsproblem att församlingsverksamhet inte kan bedrivas på rimligt sätt. Kan i det fallet domkapitlet ingripa och förklara att åtgärden inte kan vidtagas? Domkapitlet skulle ju då pröva en fråga som faller utom dess tillsynsområde. Jag anser att domkapitlet måste ha rätt att göra en sådan prövning. Eljest kan inte utredas om den av församlingen åberopade omständigheten ensam är laglig grund för åtgärden eller om åtgärden riktas mot omständighet som domkapitlet har att pröva. Är församlingens åtgärd enligt domkapitlets mening befogad på den åberopade grunden skall åtgärden tillåtas. Eljest skall den inte tillåtas. Huruvida den av domkapitlet medgivna åtgärden t.ex. uppsägningen är rättsligt befogad prövas ytterst av domstol i tvist mellan församling och präst (diakon).
Orsaken till att domkapitlet måste ha denna möjlighet är följande. Om arbetsgivaren trots att domstol ogiltigförklarat uppsägningen vägrar återtaga den anställde i tjänst kan denne tillerkännas skadestånd däremot inte framtvinga att bli återanställd. Det är av det skälet angeläget att en präst eller diakon inte skall kunna sägas upp utan domkapitlets medgivande. Eljest kan en församling skilja prästen från sig trots att både domkapitel och allmän domstol anser detta vara rättsstridigt. Tillåts det skulle en alltsedan medeltiden gällande ordning vad gäller prästanställning brytas.
Enligt 57 kap. 10 § punkt 4 skall ett beslut som strider mot "någon rättsregel som Svenska kyrkan har att följa" upphävas. Sålunda skall ett av församling fattat beslut som strider mot allmän lag kunna upphävas. Domkapitlet måste sålunda bedöma lagligheten av ett beslut. Med laglighet menas då inte förenlighet med kyrkoordningen utan om åtgärden är laglig med tillämpning av samhällets normgivning i lag och förordning. Innebörden av ett sådant upphävande har diskuterats. Om beslutet är en av behörig person redan vidtagen civilrättsligt giltig rättshandling mot tredjeman torde upphävandet inte få rättsverkan mot denne. Beslutet förblir sålunda giltigt. Domkapitlets upphävande visar endast på att det var felaktigt. Om åtgärden vidtagits mot den anställde torde sålunda t ex uppsägningen ha rättsverkan oavsett om domkapitlet i en beslutsprövning finner den olaglig.
Om domkapitlet däremot har att taga ställning till ett förslag till beslut som inte ännu fattats blir utgången annorlunda. Kyrkoordningen bör enligt min mening i 31 kap. 14 § respektive 32 kap. 14 § föreskriva att där omnämnda åtgärder inte får vidtagas annat än om de "underställts" domkapitlet och av domkapitlet befunnits befogade. Någon rättshandling mot tredjeman dvs. prästen eller diakonen har då ännu inte vidtagits. Om domkapitlet inte tillåter åtgärden är församlingen bunden av detta. Kyrkoordningen har sålunda givit domkapitlet rätt att hindra åtgärden. Detta kan inte strida mot någon rättsregel. Den enskilde anställdes rätt har ju aldrig kränkts av det förhållandet att åtgärden inte vidtages. Av regeringsformen följer att bestämmelser om trossamfund får meddelas i lag. Att det inom svenska kyrkan skall finnas ett organ för överprövning framgår av lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. Kyrkoordningens regler om överprövning av beslut har stöd i lagen. Organisatoriska delar av trossamfundet Svenska kyrkan såsom en församling - ehuru egen juridisk person - måste rätta sig efter dessa regler. Församlingen har rätt att överklaga domkapitlets beslut att inte medge åtgärden till Svenska kyrkans överklagandenämnd. Detta organ prövar sålunda ytterst den eventuella tvisten mellan församlingen och domkapitlet beträffande huruvida åtgärden skall tillåtas. Därmed har församlingen givits den rätt till prövning som följer av lag.
Centralstyrelsens föreslag är enligt min uppfattning sålunda otillräckligt för att uppfylla Centralstyrelsens syfte. Prövningen måste innefatta ett ställningstagande till åtgärdens tillåtlighet. Centralstyrelsen ifrågasätter om detta skulle skapa osäkerhet om vem som är arbetsgivare. Domkapitlet är inte arbetsgivare. Domkapitlet kan nämligen aldrig vidtaga åtgärden. Domkapitlets uppgift är endast ett specialfall av dess beslutsprövning. Skillnaden är att i detta fall ett förslag till beslut prövas innan rättshandling mot tredjeman vidtagits. I annat sammanhang har diskuterats om inte det kan vara lämpligt att villkora beslut av att de inte upphävs genom beslutsprövning. Detta för att undvika bundenhet mot tredjeman. I nu aktuell typ av ärenden skulle således denna ordning vara obligatorisk.
Jag yrkar
att kyrkomötet beslutar att kyrkoordningen erhåller följande jämfört med Centralstyrelsens förslag ändrade lydelse:
31 kap. 14 §
Beslut om uppsägning, avskedande eller omplacering av en präst och beslut om disciplinär åtgärd mot en präst får fattas endast om domkapitlet har prövat att åtgärden inte strider mot kyrkoordningens regler eller någon annan kyrklig bestämmelse eller någon rättsregel som Svenska kyrkan har att följa.
32 kap. 14 §
Beslut om uppsägning, avskedande eller omplacering av en diakon och beslut om disciplinär åtgärd mot en diakon får fattas endast om domkapitlet har prövat att åtgärden inte strider mot kyrkoordningens regler eller någon annan kyrklig bestämmelse eller någon rättsregel som Svenska kyrkan har att följa.
Lund den 26 april 1999
Nils Gårder
