Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Allmän bakgrund
Den ansvarsfördelning inom kyrkan som uttrycks som "nivåer" är grundläggande för Svenska kyrkans framtida kyrkorätt. Begreppet "nivåer" är i vissa avseenden olyckligt men nu nödvändigt för meningsutbytet. Fördelningen mellan nivåerna innebär inte att allt som sker i församlingarna sker på "lokal nivå". Den lokala gudstjänsten firas enligt handboken och psalmboken, som är böcker beslutade på "nationell nivå". Tillsyn över församlingslivet är anförtrodd "stiftsnivån" och där en uppgift för biskop och domkapitel. Genom överklaganden kan enskilda ärenden bli till uppgifter för "stiftsnivå" och "nationell nivå" ehuru den sakliga frågan hänför sig till en aktivitet i församlingen. För att kyrkans ordning skall bestå måste var och en respektera den kompetens som kyrkoordningen ger respektive "nivå".
I skrivelsen (sid. 2-314) behandlas vilka yttersta medel som finns att tillgripa mot t.ex. en församling som inte rättar sig efter beslut fattade enligt kyrkoordningen. De sanktionsmedel som nämns är ändring av församlingsinstruktion och indelningsändring. Att tillgripa indelningsändring torde vara aktuellt endast i ett fåtal situationer och tar lång tid i anspråk. Indelningen bör naturligtvis vara sakligt motiverad just från indelningssynpunkt. Domkapitlet kan ensidigt ändra församlingsinstruktionen i den del som avses i 57 kap. 5 § punkt 1. Denna punkt innefattar bl.a. beslut om gudstjänster. Gudstjänster behandlas i 17 kap. I ett litet antal allvarliga konflikter har stiftsledningar idag "stängt" en församling. Detta har skett genom att prästerna beordrats att inte tjänstgöra vid gudstjänster. Steget har varit drastiskt men synes ha varit verkningsfullt och parterna har efter en kortare tid lyckats finna lösningar på konflikten. När församlingens söndagliga gudstjänstfirande upphör inser alla berörda situationens allvar.
I den framtida ordningen torde varken domkapitel eller biskop genom arbetsledning kunna beordra den församlingsanställda prästen att avstå från att leda gudstjänsten. Däremot synes kyrkoordningen medge "stiftsnivån" att besluta om gudstjänsternas antal. Med den av Centralstyrelsen föreslagna lydelsen har domkapitlet dock endast rätt att föreskriva det minsta antal gudstjänster som skall firas. Enligt min uppfattning kan det som ett led i tillsynen vara befogat att som en yttersta åtgärd även för en begränsad tid föreskriva att gudstjänstfirandet skall upphöra. Åtgärden skall rikta sig mot församlingen som sådan och inte enskilda kyrkomedlemmar. Av det skälet bör inte begränsningen träffa dop, enskild kommunion, bikt, konfirmation, vigsel och begravning. Det är huvudgudstjänsten och andra gemensamma gudstjänster som bör för en tid kunna hindras. Åtgärderna torde endast i yttersta undantagsfall bli aktuella. Domkapitlets beslut kan inte överklagas men en "säkerhetsventil" finns i det att Svenska kyrkans överklagandenämnd likväl kan ta upp saken enligt bestämmelsen i 58 kap. 18 § om omprövning i särskilda fall. Domkapitlet kan med anledning av beslutet hänvisa enskilda till gudstjänster i grannförsamlingar och stiftet bör kunna ställa medel till förfogande för t.ex. kyrkskjutsar för att på det sättet underlätta deltagandet där.
Om en föreskrift om domkapitlets rätt att besluta att gudstjänster under viss tid inte skall firas införes i 17 kap. följer enligt 57 kap. 5 § jämförd med 7 § att domkapitlet ensidigt kan ändra församlingsinstruktionen och i denna införa förbudet, som dock måste tidsbegränsas. Tidsbegränsningen hindrar inte en förlängning av förbudet genom ett nytt beslut. Hur bestämmelsen får tillämpas får ytterst avgöras av överklagandenämnden.
Församlingspräst måste följa domkapitlets beslut. Präst lovar i prästlöftet att följa kyrkans ordning. Präst som bryter löftet kan jämlikt 31 kap. 12 § förklaras obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst.
Jag hemställer
att kyrkomötet beslutar att 17 kap. kyrkoordningen erhåller följande jämfört med Centralstyrelsens förslag ändrade lydelse, så att en ny paragraf införs av följande lydelse:
18 § Domkapitlet får om det finns synnerliga skäl som ett led i sin tillsyn besluta att under viss tid skall huvudgudstjänster och andra gemensamma gudstjänster inte firas i församlingen.
Lund den 26 april 1999
Nils Gårder
