Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
I Centralstyrelsens skrivelse till Kyrkomötet 1999:3, del 2, sid. 2-34 finns ett resonemang kring Centralstyrelsens ställningstagande för lokal prästanställning. En del av de argument för lokal prästanställning som där förs fram torde i lika hög grad kunna vara argument för fortsatt stiftsanställning. Av den svenska kyrkans episkopala struktur, påpekas det, följer att "prästerna i utövandet av kyrkans vigningstjänst - det kan gälla förkunnelsens innehåll, handhavandet av de kyrkliga handlingarna eller själavården m.m. - skall vara underställda biskopen och domkapitlet." Och längre ned i samma stycke: "Biskopen och domkapitlen skall vidare ha tillsyn över hur innehavarna av kyrkans vigningstjänst förvaltar detta och efterlever sina avgivna vigningslöften."
Att flytta över ansvaret för prästerna till pastorats- och församlingsnivå synes vara en sympatisk tanke. De förtroendevalda organen i pastoraten och församlingarna, som har det ekonomiska ansvaret för prästerna får också arbetsgivaransvaret. Men ett sådant beslut menar jag går på tvärs med skrivningen i CsSkr 1999:3, del 1, sid. 1-23, i inledningen till tredje avdelningen, första stycket: "Kyrkans episkopala struktur kommer till uttryck i att det finns en biskop i ledningen för varje stift." Och lite längre ned, tredje stycket: "Stiftens grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet."
Det som kan inträffa är att många pastorat och församlingar i praktiken kommer att gå sina egna vägar, att biskopens och domkapitlets möjligheter att utöva tillsyn blir begränsade till att utdela råd och anvisningar, som de lokala kyrkonämnderna bara kan strunta i, eftersom sanktionsmöjligheterna, i samma mån som prästerna är lokalanställda, bara kan bli slag i luften. Vi får en kongregationalistiskt uppbyggd kyrka.
Den kyrka vi har idag och förhoppningsvis också i morgon är en folkkyrka. Den kännetecknas av att alla är välkomna i den utan speciella krav. I den episkopala kyrkan är biskopen stiftets samlande gestalt och en andlig ledare, en garant för att Svenska kyrkan är en kyrka. Därför är det naturligt att knyta prästerna i stiftet i deras egenskap av församlingarnas andliga ledare till biskopen. Systemet med förtroendevalda på lokal nivå ligger ju fast. Därför är det följdriktigt att i en episkopal kyrka med en dubbel ansvarslinje lägga arbetsgivaransvaret hos stiftet.
Demokrati är viktigt. På vilken nivå man lägger arbetsgivaransvaret har egentligen ingenting att göra med demokrati. Däremot är det viktigt för demokratin att säkerställa prästens oberoende på lokal nivå när det gäller samhällsfrågor, politiska uppfattningar och inte minst förkunnelseuppdraget överhuvudtaget. I prästens uppdrag ligger att vara förkunnare och själavårdare men också att vara något av en profetröst.
Det får inte bli så att prästens förkunnelse och profetiska kraft tonas ned därför att han/hon avstår från att vara kontroversiell för att inte behöva vara orolig för sin anställning. Det finns dock en risk för beroende om prästen är lokalt anställd.
Så som jag uppfattar det har prästen inga speciella uppgifter i sin verksamhet i församlingen, som inte redan har förutsetts vid prästvigningen. Av den anledningen verkar det rimligt att prästerna även i den nya kyrkoordningen blir stiftsanställda.
Den diskussion som pågår om hur lagarna skall tolkas - om arbetsgivaren samtidigt kan utöva tillsyn eller inte, vill jag inte beröra. Av den debatt, som pågår i Kyrkans tidning förstår jag att jurister kan ha olika uppfattningar om dessa ting. Jag föreställer mig att eftersom åtminstone stiftsanställda präster även i fortsättningen kan vara stiftsanställda samtidigt som domkapitlet kan utöva tillsyn över dem, borde det vara möjligt att finna en framgångsväg. Det som är viktigt för mig som förtroendevald är att inte lokal anställning av präster skall hindra dessa från att också i framtiden kunna bekämpa orättvisor, stå upp för de svaga i samhället, att våga vara en profetröst, på grund av sin önskan om att hålla sig väl med sin uppdragsgivare.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer jag
1. att kyrkomötet beslutar att 2 kap. 11 § andra stycket angående samfällighetens uppgifter skall lyda:
Samfälligheten är arbetsgivare för alla anställda, dock icke präster, och har det grundläggande ...
2. att kyrkomötet beslutar att 6 kap. 4 § angående stiftets uppgifter får en lydelse så att det framgår att stiftet är arbetsgivare för alla präster som har sin verksamhet i pastorat och församlingar.
Kristinehamn den 27 april 1999
Rune Entelius
