|
av Tony Guldbrandzén och Fredrik Nilsson |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Femte avdelningen i Centralstyrelsens skrivelse, CsSkr 1999:3, till kyrkomötet reglerar Svenska kyrkans gudstjänstliv inför framtiden. Några av bestämmelserna i förslaget framstår som ganska onödiga att reglera, medan några är formulerade på ett sätt som antingen kan missförstås eller bör ändras av andra skäl.
I CsSkr 1999:3, 17 kap. 10 § regleras vem som beslutar om psalmval. Det är att reglera på en detaljnivå som är helt omotiverat. Paragrafen bör bort ur kyrkoordningen. Skall den finnas någonstans hör den hemma i församlingsinstruktionen.
I CsSkr 1999:3, 18 kap. 4 § andra stycket regleras att en av psalmerna vid huvudgudstjänsterna får bytas ut mot annan församlingssång om musiker och präst är eniga. Även den bestämmelsen är på en detaljnivå som är obefogad.
För det första är det oklart hur många psalmer som ingår i en högmässa. Mellan GT och epistel kan körsång, psalmsång eller psaltarpsalmssång förekomma enligt handboken. Ofta kan vi idag sjunga en Taizé-sång eller ett Kärnord av Margareta Melin. Har vi då bytt en psalm? Om kören sjunger en fri sång, då är det inget byte! Om vi har en församlingssång ur annan sångbok före eller efter predikan, har vi då bytt ut en psalm?
Till detta kommer att vi vid familjegudstjänster gärna vill sjunga fler sånger ur en barnpsalmbok än enbart en.
Allt detta talar för att 18 kap. 4 § andra stycket skall tas bort ur kyrkoordningen.
I CsSkr 1999:3, 18 kap. 5 § regleras att Den svenska evangelieboken skall användas för läsningarna vid huvudgudstjänsten.
Det viktiga måste vara att de texter som är reglerade i Den svenska evangelieboken läses. Med tanke på att vi får en ny Bibel vid första advent och att många församlingar kommer att anskaffa en speciell Kyrkbibel för att läsa texterna ur är det bra om texten i kyrkoordningen omformuleras så att det är möjligt att läsa direkt ur Bibeln.
I CsSkr 1999:3, 24 kap. 6 § regleras omständigheterna kring "Själaringning och tacksägelse". I den paragrafen sägs att tacksägelsen skall ske i en församlings huvudgudstjänst.
I vissa församlingar sker ett genomtänkt arbete omkring sorgen där tacksägelsen är en viktig del. I det arbetet ingår att anordna speciella tacksägelsegudstjänster, som inte är huvudgudstjänster. I dessa tacksägelsegudstjänster kan t.ex. de anhöriga själva få tända ljus för sina avlidna. Anhöriga från olika sorgefamiljer kommer samman vid kyrkkaffe efter tacksägelsegudstjänsten och sorgegrupper kan bildas.
Ofta sker detta arbete i stora församlingar med många dödsfall. Därför finns det också ett argument i att inte behöva läsa upp till 20-25 namn vid varje huvudgudstjänst.
Det normala i Svenska kyrkan kommer att bli att tacksägelsen sker vid huvudgudstjänster, men med förslagets skrivning blir det stopp för ett visst pastoralt utvecklingsarbete.
Med hänsyn till ovan anförda hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att 17 kap. 10 § i kyrkoordningsförslaget inte antas.
2. att kyrkomötet beslutar att 18 kap. 4 § andra stycket i kyrkoordningsförslaget inte antas.
3. att kyrkomötet beslutar att 18 kap. 5 § första stycket i kyrkoordningsförslaget skall ha följande lydelse:
Den svenska evangeliebokens texter skall användas för läsningar vid huvudgudstjänster.
4. att kyrkomötet beslutar att 24 kap. 6 § andra stycket i kyrkoordningsförslaget skall ha följande lydelse:
Efter dödsfallet skall tacksägelse ske i en församlings gudstjänst.
Stockholm den 26 april 1999
Tony Guldbrandzén Fredrik Nilsson
