|
av Per-Anders Grunnan m.fl. |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Kostnaderna för kyrkomötet är onödigt höga. Vi bör därför minska antalet ledamöter till 151. När kyrkan nu skiljs från staten kommer det att irritera de kyrkotillhöriga att Svenska kyrkan slösar med sina resurser. Det har redan visat sig i samband med vårt jubileumsfirande i Göteborg år 2000 att massmedia är på hugget när det gäller att kritisera kyrkans användning av miljonbelopp för egna konferenser. Sådant bidrar till medlemsras.
Ur biblisk och moralisk synpunkt är det naturligtvis fel att den rika Svenska kyrkan slösar med sina resurser på onödigt många personer som kyrkomötesledamöter, när exempelvis våra systerkyrkor på andra sidan Östersjön lider av svåra ekonomiska problem. Centralstyrelsens förslag om en sänkning av antalet ledamöter från 251 till 201 är ett steg i rätt riktning, men det är ändå onödigt många, varför en minskning till 151 är mer rimlig.
Samtidigt bör kyrkomötets sammansättning ses över. Som det är idag saknar kyrkomötet det som krävs för att vara ett kyrkomöte i klassisk och internationell bemärkelse, nämligen ämbetsrepresentation. Menar vi allvar med den dubbla ansvarslinjen måste den rimligen få genomslag också på riksnivå. Man kan diskutera hur stor ämbetsrepresentationen skall vara i förhållande till de förtroendevalda, men den skall vara tillräckligt stor för att utgöra en teologiskt stabiliserande faktor. I ett kyrkomöte skall läroämbetet vara representerat, annars kan vi mera uppfattas som en "kyrkokommunal kongress". Som det är nu skulle ett politiskt parti som går ut i en kyrkovalrörelse kunna hävda att Svenska kyrkan skall omfatta även icke-kristna eller agnostiska åskådningar. Präster och biskopar har dock i sin vigning fått uppdraget att förvalta Guds Ords evangelium och lovat verka i enlighet med Bibeln och de evangelisk-lutherska bekännelseskrifterna, varför man rimligen kan förvänta sig att deras närvaro skulle kunna utgöra en bromskloss mot att kyrkan reduceras till en organisation för kulturellt värdefulla byggnader och ceremonier för livets stora högtider. Man skall inte kunna rösta bort kristen tro från Svenska kyrkan, vilket i praktiken är möjligt om det bara är politiskt gångbart.
Principen som sådan att läroämbetet skall vara representerat i det organ som beslutar i lärofrågor är viktigt för kyrkomötets trovärdighet bland dem vi med våra beslut i första hand skall representera och betjäna: de gudstjänstfirande församlingarna. Eftersom läroämbetet omfattar både präster och biskopar bör båda kategorierna vara representerade.
Därför hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med innehållet att Kyrkomötet minskas till 151 ledamöter,
2. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med innehållet att Kyrkomötet skall bestå av de fjorton stiftsbiskoparna, 39 präster, tre för varje stift, valda i särskild ordning och 98 lekmannaledamöter, valda genom elektorer i stiften med hjälp av personval,
3. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med innehållet att beslut i lärofrågor skall fordra två tredjedels majoritet, samt
4. att kyrkomötet beslutar att anta en kyrkoordning med innehållet att ärkebiskopen skall vara självskriven ordförande för Kyrkomötet.
Uddevalla, Frillesås och Göteborg den 27 april 1999
Per-Anders Grunnan Fredrik Sidenvall Joakim Svensson
