Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Det finns en tendens att i vissa avseenden förstärka den episkopala strukturen i Svenska kyrkan på ett för vår kyrka efter reformationen hittills okänt sätt. Ingen annan än biskoparna själva torde dock ha en sådan verklighetsuppfattning, att man tror att de ges något väsentligt inflytande med hjälp av den nya kyrkoordningen. Ett symboliskt framsteg, med möjlighet också till praktisk följd, finns i 40 kap. 1 §. Där tillerkänns ärkebiskopen och biskoparna fri dispositionsrätt över kyrkorna i stiftet. Man anar bakom denna bestämmelse den anglikanska synen, att varje församling är en lokal manifestation av stiftet och att biskopen är den egentlige kyrkoherden i varje församling och att församlingarna bara har sin kyrka till låns från biskopen. Av hävd tillmäter Svenska kyrkan både de lokala församlingarna och kyrkoherdarna en betydligt mer självständig ställning än så.
Det gångna årets prov på biskopligt omdöme vad gäller kyrkors upplåtande torde inte heller förstärka entusiasmen över denna reform.
Av 3 § framgår att grunden för prövning om fråga om kyrkans upplåtande är huruvida kyrkorummet och dess inventarier behandlas med pietet och något kan kränka kyrkorummets helgd och om hinder för församlingens gudstjänstliv. Av detta framgår att prövningen måste ske utifrån ett pastoralt läroperspektiv. Därför bör beslut om upplåtelse av kyrkorum fattas av kyrkoherden efter samråd med kyrkorådet.
Undertecknad hemställer därför
1. att kyrkomötet beslutar att orden "för gudstjänster och..." i 41 kap. 1 § i förslaget inte antas,
2. att kyrkomötet beslutar att i 41 kap. 4-9 §§ texten ändras så att det framgår att beslutet om upplåtelse skall fattas av kyrkoherden efter samråd med kyrkorådet, samt
3. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utformar ett program för att stärka integriteten för invigda kyrkorum.
Frillesås den 26 april 1999
Fredrik Sidenvall
