Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Denna motion berör den tekniska utformningen av reglerna för jäv och omröstning för domkapitlen, Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd i förslaget (CsSkr 1999:3) till kyrkoordning. Reglerna bör i sin helhet ges i kyrkoordningen.
Jag ansluter mig till principen att domkapitlen bör använda sig av ett arbetssätt som liknar domstolarnas, när (de relativt fåtaliga) ärendena av domstolskaraktär behandlas. Samma arbetssätt bör också gälla för Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, Svenska kyrkans valprövningsnämnd och Svenska kyrkans överklagandenämnd. Däremot är det otillfredsställande att reglerna för detta arbetssätt inte återfinnes i kyrkoordningen, och att hänvisning görs till rättegångsbalken. Det bör vara möjligt för ledamöter i domkapitlen m.m. och andra berörda att få del av bestämmelserna för jäv och omröstning direkt i kyrkoordningen.
Dessutom bör kyrkomötet få ta ställning till framtida förändringar i reglerna. Med nuvarande hänvisning blir av riksdagen beslutade ändringar i rättegångsbalken automatiskt gällande i Svenska kyrkan, vilket av principiella skäl är olämpligt.
De aktuella kapitlen i rättegångsbalken bifogas motionen. I nedanstående förslag till kyrkoordningsbestämmelser har rättegångsbalkens delvis ålderdomliga och svårgenomträngliga regler redigerats. Bestämmelser som bedöms icke tillämpliga på domkapitlet m.m. har utelämnats. Begreppet "yngst" i omröstningsreglerna har tolkats som "varit ledamot kortast tid".
Vidare har tillagts vad som står sist i förvaltningslagens jävsregel, nämligen "Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse". Denna regel torde underförstått ligga i domarjävsreglerna och bör därför klart anges.
Det är anmärkningsvärt, att förslaget till kyrkoordning saknar bestämmelser om jäv för den instans som har att slutligt pröva överklaganden i Svenska kyrkan, Svenska kyrkans överklagandenämnd. En sådan bestämmelse har tillfogats i förslaget nedan.
Mot bakgrund av det ovan anförda hemställer jag
1. att kyrkomötet beslutar att 9 kap. 6 och 7 §§ får följande lydelse:
6 § En ledamot i domkapitlet är jävig att handlägga ett ärende:
1. Om ledamoten själv är part eller på annat sätt har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada av dess utgång;
2. om ledamoten är eller varit gift med part, eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller syskon eller svåger med part, eller om ledamoten eller parten är eller varit gift med den andras syskon, eller om ledamoten på liknande sätt är närstående till part;
3. om ledamoten står i sådant förhållande, som avses i 2, till någon som har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada av dess utgång;
4. om ledamoten, eller någon sådan närstående till ledamoten som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller på annat sätt parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, när församling, samfällighet eller stift är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som har hand om förvaltningen av den angelägenhet som ärendet rör;
5. om ledamoten, eller någon sådan närstående till ledamoten som avses i 2, står i ett sådant förhållande som avses i 4 till någon som har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada av dess utgång;
6. om ledamoten är motståndare till part, dock inte om parten sökt sak med ledamoten för att göra honom eller henne jävig;
7. om ledamoten i annat sammanhang fattat beslut, som rör saken;
8. om ledamoten såsom rättegångsombud fört parts talan i saken eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
9. om annars någon särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till ledamotens opartiskhet i ärendet.
Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han eller hon får dock vidta sådana åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.
Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom eller henne, skall självmant ge det till känna.
Har det uppkommit fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt i hans eller hennes ställe, skall domkapitlet snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan bara om domkapitlet inte är beslutfört utan honom eller henne och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.
Ett beslut i en jävsfråga får överklagas bara i samband med överklagande av det beslut genom vilket domkapitlet avgör ärendet.
Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.
7 § Om det vid en överläggning i ärenden som avses i 31 kap. 11-14 §§, 32 kap. 11-14 §§, 57 kap. 8-18 §§ och 58 kap. framkommer skilda meningar skall en omröstning ske.
Vid omröstningen skall den som varit ledamot kortast tid först säga sin mening och därefter var och en i turordning. Har ärendet beretts av en ledamot skall dock den ledamoten yttra sig först. Var och en skall ange de skäl som han eller hon grundar sin mening på.
Vid omröstningen skall den mening gälla som fler än hälften av ledamöterna ansluter sig till. Om två meningar får lika många röster skall den meningen gälla som ordföranden ansluter sig till.
Är det fråga om prövning av behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst skall dock vid lika antal röster, i stället för vad som sägs i andra stycket, den meningen gälla som är den lindrigaste eller minst ingripande för den enskilde.
I domkapitlets ärenden i övrigt skall bestämmelserna i 3 kap. 34-37 §§ tillämpas. Bestämmelserna om kyrkofullmäktige skall då gälla domkapitlet.
2. att kyrkomötet beslutar att 14 kap. 5 och 6 §§ får följande lydelse:
5 § I fråga om jäv skall bestämmelserna i 9 kap. 6 § tillämpas.
6 § Om det vid en överläggning framkommer skilda meningar, skall bestämmelserna i 9 kap. 7 § andra-fjärde styckena tillämpas.
3. att kyrkomötet beslutar att 15 kap. 5 § får följande lydelse:
Om det vid en överläggning framkommer skilda meningar, skall bestämmelserna i 9 kap. 7 § andra-fjärde styckena tillämpas.
4. att kyrkomötet beslutar att en ny 5 § av följande lydelse (varvid förslagets 5-6 §§ blir 6-7 §§) införs i 16 kap.:
Jäv
5 § I fråga om jäv skall bestämmelserna i 9 kap. 6 § tillämpas.
5. att kyrkomötet beslutar att 16 kap. 6 § (förslagets 5 §) får följande lydelse:
Om det vid en överläggning framkommer skilda meningar, skall bestämmelserna i 9 kap. 7 § andra-fjärde styckena tillämpas, samt
6. att kyrkomötet beslutar att 58 kap. 15 § får följande lydelse:
När det gäller jäv mot den som handlägger beslutsprövningsärenden skall bestämmelserna i 9 kap. 6 § tillämpas.
Göteborg den 26 april 1999
Hans-Olof Andrén
Bilaga
4 kap Rättegångsbalken
13 § Domare är jävig att handlägga mål:
1. Om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada;
2. om han med part är eller varit gift eller är i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag eller är syskon eller är i det svågerlag, att den ene är eller varit gift med den andres syskon, eller om han på liknande sätt är part närstående;
3. om han till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 2;
4. om han eller någon honom närstående, som avses i 2, är förmyndare, god man eller förvaltare för part eller eljest parts ställföreträdare eller är ledamot av styrelsen för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är part, eller, då kommun eller annan sådan menighet är part, är ledamot av nämnd eller styrelse, som handhar förvaltningen av den angelägenhet målet rör;
5. om han eller någon honom närstående, som sägs i 2, till någon, som har del i saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i förhållande, som avses i 4;
6. om han är parts vederdeloman, dock ej om parten sökt sak med honom för att göra honom jävig;
7. om han i annan rätt såsom domare eller befattningshavare fattat beslut, som rör saken, eller hos annan myndighet än domstol eller såsom skiljeman tagit befattning därmed;
8. vid huvudförhandling i brottmål om han före denna huvudförhandling har prövat frågan om den tilltalade har begått gärningen;
9. om han i saken såsom rättegångsombud fört parts talan eller biträtt part eller vittnat eller varit sakkunnig; eller
10. om eljest särskild omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i målet. Lag (1993:348).
14 § Vet domare omständighet föreligga, som kan antagas utgöra jäv mot honom, vare han skyldig att självmant giva det till känna.
Vill part göra jäv mot domare, skall han framställa invändning därom, då han första gången för talan i målet, sedan han erhöll kännedom om att domaren sitter i rätten eller eljest tager befattning med målet eller, om den omständighet, varå jävet grundas, då ej var känd för parten, sedan han erhöll sådan kännedom. Underlåter parten det, vare hans rätt att framställa invändningen förfallen.
Fråga om jäv mot domare i lägre rätt får inte upptagas i högre rätt, med mindre jävet i den högre rätten görs av part, som enligt vad i andra stycket stadgats är berättigad därtill, eller överklagande sker av beslut, varigenom jävet ogillats. Lag (1983:370).
15 § Sedan fråga om jäv mot domare uppkommit, må han vidtaga allenast sådan åtgärd i målet, som icke utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och ej innefattar avgörande av målet. Åtgärd, som nu sagts, må av domare vidtagas, ehuru han förklarats jävig.
Har part i rätt tid gjort jäv mot domare, give rätten, så snart ske kan, särskilt beslut däröver.
I prövning av jävsfråga må domaren ej deltaga, med mindre rätten utan honom ej är domför och annan domare ej kan utan tidsutdräkt taga säte i rätten.
16 Kap. Om omröstning (tvistemål)
1 § Yppas vid överläggning till dom eller beslut skiljaktiga meningar, skall omröstning ske.
Vid omröstning skall den yngste i rätten först yttra sig och sedan var efter annan, såsom de hava säte i rätten. Har målet beretts av viss ledamot, säge han först sin mening.
Envar angive de skäl, varå han grundar sin mening. Lag (1969:244).
2 § Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.
Äro i saken flera käromål, skall beträffande varje käromål särskild omröstning ske. Över fordran, som åberopats till kvittning, skall ock röstas särskilt. Är beträffande samma käromål fråga om flera omständigheter, som var för sig äro av omedelbar betydelse för utgången, skola de, såvitt sakens beskaffenhet påkallar det, uppställas till särskild omröstning. Om rättegångskostnad skall röstas särskilt.
Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning.
3 § Vid omröstning skall den mening gälla, som omfattats av mer än hälften av rättens ledamöter. Om någon mening har erhållit hälften av rösterna och ordförandens röst är bland dem, skall dock den meningen gälla. Lag (1993:514).
4 § Yppas vid omröstning flera än två meningar, utan att någon enligt 3 § skall gälla, och är fråga om penningar eller annat, som utgör viss myckenhet, skola rösterna för den större myckenheten sammanläggas med rösterna för närmast mindre och, om det erfordras, sammanläggningen fortsättas efter samma grund, till dess någon mening skall gälla; i annat fall gälle den mening, för vilken rösterna äro flera än för annan, eller, om för flera meningar rösterna äro lika många, den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar. Lag (1969:244).
5 § Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.
6 § Är i tvistemål fråga även om ansvar, utdömande av vite eller någons hållande i häkte, gäller om omröstning i frågan vad som föreskrivs i 29 kap. Lag (1981:828).
29 Kap. Om omröstning (Brottmål)
1 § Om det vid överläggning till dom eller beslut framförs skiljaktiga meningar, skall omröstning ske.
Vid omröstningen skall den yngste i rätten först yttra sig. Därefter skall ledamöterna yttra sig allt eftersom de har säte i rätten. Om målet har beretts av en viss ledamot, skall denne först säga sin mening. Om nämndemän ingår i rätten, skall dessa säga sin mening sist.
Var och en skall ange de skäl han grundar sin mening på. Lag (1983:370).
2 § Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.
Över frågor som avser ansvar skall röstas i ett sammanhang. Om det kan påverka utgången i målet, skall dock röstas särskilt angående
1. frågan om den tilltalade begått gärningen och hur denna i sådant fall skall bedömas,
2. frågor om åtgärder, som inte avser påföljd men som har omedelbar betydelse för bestämmande av påföljd,
3. frågan om påföljd, utom såvitt gäller storleken av dagsbot, föreskrifter, varning, övervakning, förlängning av prövotid eller verkställighet av påföljd,
4. återstående frågor som avser ansvar.
Anser någon ledamot att den tilltalade skall överlämnas till särskild vård av annat slag än som avses i 31 kap. 1a § brottbalken skall före omröstning enligt andra stycket 3 röstas särskilt angående denna mening. Lag (1998:605).
3 § Vid omröstning skall den mening gälla som omfattas av mer än hälften av ledamöterna. Om någon mening har fått hälften av rösterna och denna är den lindrigaste eller minst ingripande för den tilltalade, skall den meningen gälla. Kan ingen mening anses som lindrigare eller mindre ingripande, gäller den mening som fått hälften av rösterna, bland dem ordförandens.
Om det framförs flera meningar än två utan att någon av dem skall gälla, skall de röster som är ogynnsammast för den tilltalade läggas samman med de röster som är därnäst minst förmånliga för honom. Om det behövs, skall sammanläggningen fortsätta till dess någon mening skall gälla. Kan inte någon mening anses som ogynnsammare för den tilltalade, skall den mening gälla som har fått flest röster. Har flera meningar fått lika många röster, gäller den som biträtts av den främste bland dem som röstat för någon av dessa meningar.
Ingen mening skall anses lindrigare eller mindre ingripande än någon annan mening vid omröstning enligt 2 § tredje stycket. Lag (1988:1369).
4 § En ledamot som blir överröstad är skyldig att delta i senare omröstningar. Den som röstat för att den tilltalade skall frikännas helt skall dock vid senare omröstning, om någon mening därvid kan anses som lindrigast eller minst ingripande för den tilltalade, anses ha röstat för denna mening. Lag (1988:1369).
5 § Är det stridigt, huru omröstning skall ske eller vilken mening skall gälla, skall röstas därom.
6 § Beträffande omröstning i frågor som hör till rättegången och inte avser ansvar eller som rör enskilt anspråk samt i frågor enligt 5 § eller om rättegångskostnad gäller vad som föreskrivs i 16 kap. Beträffande häktning eller åtgärd som avses i 25-28 kap. tillämpas dock bestämmelserna i detta kapitel om omröstning i fråga om ansvar. Om det i brottmål förs talan om enskilt anspråk, skall rättens avgörande i ansvarsfrågan vara bindande vid prövningen av det enskilda anspråket. Lag (1983:370).
