|
av Joakim Svensson och Per-Anders Grunnan |
Kyrkomötet
|
Motion med anledning av CsSkr 1999:3, Kyrkoordning för Svenska kyrkan
Enligt förslaget till kyrkoordning införs diakonatet som en del i ett treledat ämbete, kallat kyrkans vigningstjänst. Samtidigt hänvisar 1 kap. 1 § i kyrkoordningen till Uppsala mötes beslut, Augsburgska bekännelsen och Konkordieboken.
Enligt Augsburgska bekännelsen artikel V framgår följande:
För att vi skola få denna tro (hänsyftar på artikel IV om den rättfärdiggörande tron) har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, vilken hos dem, som höra evangelium, frambringar tron, var och när det behagar Gud.
Ruben Josefsson skriver i boken En bok om kyrkans ämbete att
den lutherska ämbetsuppfattningen organiskt hör samman med den betydelse som man i den genuina lutherdomen tillade det levande förkunnade ordet. Ämbetet står i detta ords tjänst och detta ord är självt bärare av evangelium.
Josefsson anför vidare att "vår lutherska bekännelse räknar med ämbetet som en gudomlig instiftelse och ordning" och att "bekännelsen förutsätter ett enda av Gud instiftat andligt ämbete, vars funktion är evangelieförkunnelse och sakramentsförvaltning".
Det är svårt att få detta att stämma överens med ett treledat ämbete, som inkluderar ett karitativt diakonat. Då vi inte tror att vi är ensamma i vår tveksamhet, menar vi att ett ytterligare samtal bör föregå beslut i denna för kyrkan centrala fråga. Det bästa vore därför att avvakta med reglering och utreda ytterligare.
Diakonalt karitativt arbete är viktigt för kyrkan och dess ambition att i handling visa på Jesu kärlek. Vi tror att detta arbete skulle fördunklas och stelna i institutionella former om det får samma funktion som ett kyrkorättsligt reglerat ämbete. Begreppet "vigningstjänst" tycks enligt vår mening i kyrkoordningsförslaget försöka dölja det faktum att man i praktiken gör om Svenska kyrkans karitativa diakonat till något slags halvpräst, vilket knappast befordrar diakonernas yrkesstolthet och glädje över att Gud givit dem just det medmänskliga tjänandets kallelse. Trots att Paulus inte är diakon utan apostel säger han "Störst av allt är kärleken".
Därför hemställer vi
1. att kyrkomötet beslutar
_ att ordet vigningstjänst ändras till ordet ämbete i tredje och sjunde avdelningarnas inledningar och i 9 kap. 7 §, 10 kap. 2, 7, 8 §§, 11 kap. 17 §, 14 kap. 6 §, 25 kap. 2 §, 30 kap. 4, 5, 6, 7 §§, 31 kap. 11, 12, 13 §§ och 57 kap. 1 § punkt 5,
_ att ordet diakonerna utgår ur 8 kap. 8 §, punkterna 3 utgår ur 8 kap. 11 och 12 §§,
_ att orden "och diakonerna" utgår ur 8 kap. 13 § och 8 kap. 24 §,
_ att orden "samt anställda diakoner" utgår ur 8 kap. 15 §,
_ att punkten 3 i 9 kap. 1 § och 9 kap. 2 § får lydelsen "två ledamöter som är i stiftet eller någon av dess församlingar anställda präster",
_ att punkterna 4 utgår i 9 kap. 1 § och 9 kap. 2 §,
_ att näst sista styckena i 9 kap. 1 § och 9 kap. 2 § får lydelsen "Ledamöter som ej väljes i egenskap av präst och ej ingår i domkapitlet i egenskap av biskop eller domprost, får ej vara vigda till biskop eller präst",
_ att 9 kap. 10 § får lydelsen "Valet av ledamöter och ersättare, som skall vara präster äger rum vid ett möte med stiftets präster med biskopen som valförrättare",
_ att orden "eller diakon" utgår ur 9 kap. 12 och 13 §§,
_ att 9 kap. 19 § får följande lydelse "De fyra ledamöter som ej får vara präst- eller biskopsvigda och deras ersättare väljs av det nyvalda stiftsfullmäktige för fyra år, räknat från och med den 1 januari året efter det år då ordinarie kyrkoval har ägt rum",
_ att 2-4, 10-14 och 16-17 §§ i kapitel 32 utgår,
_ att hänvisningen till 32 kap. 11 och 12 §§ utgår ur 57 kap. 1 § punkt 5, samt
_ att hänvisningen till 32 kap 14 § utgår ur 57 kap. 1 § punkt 6.
2. att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen utreder skillnaden mellan å ena sidan ett liturgiskt diakonat, som i anglikanska och romersk-katolska kyrkorna enbart varit ett försteg till prästvigning, och å andra sidan vår kyrkas nuvarande ordning med ett karitativt diakonat, som inte syftar till prästvigning.
3. att kyrkomötet begär att nämnda utredning utifrån Bibeln och vår evangelisk-lutherska bekännelse skall belysa skillnaden mellan ordets ämbete, som krävs i varje församling, och det karitativa diakonatet, som primärt visar medmänsklig kristen kärlek, men inte har fått i uppgift att förvalta den eviga frälsningens nådemedel: ordet, dopet och nattvarden.
4. att kyrkomötet begär att utredningen därvid söker besvara frågan om diakonens eventuella särskilda ämbetsansvar och i samband med det redovisa vad man anser att en diakon skall göra, som inte alla lekmän får göra.
Göteborg och Uddevalla den 23 april 1999
Joakim Svensson Per-Anders Grunnan
